onsdag 31 december 2008

Restaurant Movitz 27/12 -08

Jesse sa till mig att jag har barnhänder - knubbiga men släta barnhänder. Jag sa att "Jesse" betyder prostata på ett annat språk. Tony fyllde i: prostatamassage. Pierre berättade att han skulle vilja vara en gräshoppa i Rocky (alltså serien). En gräshoppa som viskar saker i folks öron.

tisdag 30 december 2008

Nyår -08/-09: spel, raketer och bön

Dags att göra bokslut över 2008. Ett bra år på det hela taget. Jag gläder mig väldigt över multipliceringen i SOS och att lärjungarna lyckas och skickar så fantastiska segerrapporter från hela världen... Jag tror och vet att 2009 kommer bli minst lika bra - om inte ännu lite bättre. Laddar för nyårsfirande nu... Vi firar med fem SOS familjer, hemma hos oss! Kött- och ostfondue, spel, raketer och bön!

Hur firar du?

måndag 29 december 2008

Nemesio och Body






















God fortsättning önskar Nemesio och Body!

lördag 27 december 2008

Annandag jul med Sverigedemokraten från Nockeby

Annandag jul firade jag traditionsenligt hos min farmor i Farsta. Vi delade ut de sista klapparna och åt rådjursstek. Rådjurssteken var väldigt god, om än något för välstekt. Till kaffet, som serverades i "rummet" (vardagsrummet), satte farmors sambo/gubbe/pojkvän på en nyinförskaffad skiva med jullåtar tolkade av olika dansbandsartister. Pappa började då sucka och fräsa högljutt över delas "dåliga smak". Farmor försvarade de sig med att skivan i alla fall hade varit jättebillig. Det går inte att förneka att det här är en samling knäppgökar som menar väl men inte alltid lyckas. Den största knäppgöken i sällskapet var emellertid farmors gubbes dotter. Hon är i sextioårsåldern och bor i Nockeby tillsammans med sin man som kommer från en sydafrikansk boerfamilj. Förut jobbade hon på SE-bankens huvudkontor men sedan ett par år tillbaka är hon pensionerad och sysselsätter sig med möbelstoppning och akvarellmålning. Hon tycker att tunnelbanans gröna linje söderut har alldeles för många stationer och gillar Janne "Loffe" Carlsson. I senaste valet röstade hon på Sverigedemokraterna. Jag kallar henne kort och gott för Sverigedemokraten från Nockeby och hon ligger etta på min lista över osofistikerade människor.

onsdag 24 december 2008

Min kärlek till romer!














Ända sedan jag var liten pojk har jag älskat romer! Över hela Europa har jag fått vänner för livet bland detta mycket fascinerande "vandringsfolk"... Jag har predikat för, arbetat tillsammans med och framförallt "delat livet" med romer i Polen, Tjeckien, Bulgarien, Finland, Norge och Sverige... Många ord på "romani" (deras eget språk) har fastnat och jag använder dem flitigt trots att dialekterna skiljer sig ganska rejält mellan olika länder och grupper.

Romerna är varma, generösa, musikaliska, glada, flexibla och tusenkonstnärer. Romerna är andligt öppna och hungriga och när de blir lärjungar till Jesus brinner de lika explosivt som bensinbomber på en höskulle! När de sjunger lovsånger gråter jag alltid och när de kramar mig smälter jag som glass i svensk högsommar sol.

Ikväll har jag ätit kvällsmat med en underbar rom-familj i Märsta... Vi har läst Bibeln, samtalat, bett, lovsjungit och gråtit... Jag tackar Gud för romerna, detta underbara folk! Romerna behövs för berikande av svensk kultur. Romerna är en välsignelse för Sverige och Stockholm!

Vi hörs!

Juldagen firar vi på Magneten med denna text. Romer är en av de mest marginaliserade folkggrupper vi har i Sverige, och marginaliseringen av romerna har pågått i hundratals år. Så... hur är det med dig? Har du fördomar om romer?

Go' jul på er - alla glada skitar!








Nu kör vi jul 2008!!!

lördag 20 december 2008

Jullov!!!

Yes alltså! Jullovet har börjat - nu kan jag vara hemma och käka mandariner på heltid. (Utan dåligt samvete.) Kanske har jag också mött Gud men det hela är så nytt så jag är ganska osäker... Vi får se hur det utvecklar sig. Jag kan kanske berätta mer om hur det gick till i morgon.

fredag 19 december 2008

Torsdagskväll med bl.a. Jens, Clousette och Staffan Hellstrand.

Torsdagskvällen tillbringades på Restaurant Indigo med bland andra Andrea, Jens och Clousette. Jens verkar ha bestämt sig för att ta hem Clousette till Sverige när han är klar med sin utbildning, och därför hade Clousette fått följa med hem till Sverige över jullovet för att få träffa farmor och farfar Carina och Boje ute i Hässelby Strand. Boje och Carina är jättepostiva inför att få ett franskt barnbarn, och vill att Clousette ska bibehålla "sin" kultur samtidigt som han lär sig att hantera den svenska kulturen och de planerar att ta med Clousette på ungdomsmöten där han kan lära känna svenska ungdomar på ett avslappnat sätt. Clousette hade lite svårt att hänga med på det svenska vuxenpratet, men ögonen tindrade på honom medan han sörplade i sig Indigos goda tomatsoppa! Jag hoppas verkligen att det ska gå bra för Clousette att integreras in i det svenska samhället.

In på Restaurant Indigo kom, förutom några nazister (som blev nekade att handla och kort därpå stoppades av polisen ute på Götgatsbacken) också den legendariske poprockaren Staffan Hellstrand! Calle tyckte att jag skulle gå fram och prata med honom, men det kändes inte "rätt" så det blev inget "kändismöte" igår.

Staffan Hellstrands låt "Lilla Fågel Blå" håller år efter år!


Restaurangmänniskor

Alltså - människor som har jobbat "mycket restaurang" - vad fan är deras problem? Ni känner till typen: pigga och glada tjejer och killar. Med mycket ångest dock, som de inte riktigt kan hantera. De är inte själva medvetna om att det är just ångest de känner. De kanaliserar den där "obehagliga känslan" genom olika mer eller mindre framgångsrika metoder: Genom att dricka för mycket. Genom att träna jättemycket. Genom att äta för mycket. Genom att äta för lite. Genom att ligga runt mycket. Genom att sitta och skaka frenetiskt på ena benet. Genom att röka jättemycket. Genom att ta droger. Genom att sova för mycket på sin "lediga dag".

Det mest irriterande med "restaurangmänniskor" (förrutom deras attityd och osunda inställning till livet) är deras jargong och fula uttryck för saker och ting. Just nu kommer jag tyvärr bara på ett exempel: att "jobba långpanna".

Kommer ni på några andra trötta "restauranguttryck"?

Ett bra exempel på en "restaurangmänniska" är han Håkan som var med i den där dokusåpan (eller vad det nu var) Färjan på kanal 5. Tror att han var med i Baren också, som gick på 3:an på 1990-talet. Han jobbar i och för sig i bar, inte restaurang, men det är typ samma grej.

onsdag 17 december 2008

Två tips för den som gillar tvetydig stämning

Idag ringde jag till Swedbanks telefontjänst (mitt bankkort är rätt slitet) och påmindes om hur bisarr deras telefontjänst är. Telefontjänster är ju ofta rätt lustiga, men detta är något extra, jag tror det är för att det känns som att hon som talat in allting på något vis tror på det hon säger, vilket skapar en mycket humoristisk effekt. Om du inte har Swedbank kanske det går att ringa i alla fall och lyssna?

Det andra tipset är filmen "Vackert Väder" av David och Leon Flamholc från 1996. Den inger hela tiden en slags känsla av gåtfull tvetydighet, många detaljer finns där utan att riktigt förklaras och denna känsla av att man inte riktigt greppar helheten förstärks av att man använder sig av det tidstypiska greppet "MTV-klipp". Filmen lär vara delvis självbiografisk och beskriver huvudpersonen Daniels sommar i Malmö där han festar, jobbar på McDonald´s och blir kär i Skanör-Falsterbo-tjejen Louise. Det jag minns bäst från filmen är bohemen/ligisten Manx, spelad av Ulf Welander - bara han gör hela "rullen" sevärd (vad hände med Ulf Welander, tycker att jag sett hans namn på Rapport-reportage i rollen av kameraman, är det en namne, eller är det "riktiga" Ulf?).

Jag vet inte om det är klippen som gör det, men resultatet blir helt klart konstnärligt. Känns lite som att det inte var meningen riktigt med tanke på Flamholcarnas senare filmer (Nattbuss 807, Lithivm), men en hel del scener är bra på riktigt, tycker att det är rätt bra sexscener till exempel. En av de mer sevärda svenska ungdomsfilmerna.

Happy wednesday!

Dikt till en person på jordklotet

Du, hoppas allt funkar nu rå!

Dagen efter din seger, satte jag mig på ett kondis

och firade med en "princess-stubbe"!

Jag läste hela din bok "Min far hade en dröm"

och förstod att oavsett om du

...är tvungen att verka i ett korrupt system

...måste spela en hel del teater

och hela den biten

så har du ju varit med om en del

och gjort saker

andra presidenter inte gjort.

Det tycker jag är fett!

Fast ärligt.

Du har en hel del att bevisa.

Men jag önskar att du gör det.

Change is always possible, and it´s up to us all... you oughtta know.

tisdag 16 december 2008

Shaky times!!!

Det var tidigt i morse som Sveriges södra delar plötsligt skakade till. Sverige har med detta haft sitt första kraftiga jordskalv sedan vi gick in i 2000-talet. Skalvet hade sitt epicentrum vid Sturups flygplats.






Grattis Sverige! (Men håll i er nu hörni.)

Kramar = fett!






















Klart ni ska kramas, tjejer!

Kramar är fett!

måndag 15 december 2008

Ett minnesvärt studiebesök

Ett av mina lyckligaste dagisminnen är från när vi var på studiebesök på ett postkontor. Det var dock inte något vanligt futtigt postkontor - ett sånt där där man betalar sina räkningar och hämtar och lämnar paket. Nej, det här var något slags huvudkontor där själva sorteringen av all post ägde rum. Jag vill minnas att det här postkontoret låg på Tjärhovsgatan.

Jag kommer ihåg att det här studiebesöket var mycket spännande och fascinerande. Vi fick bland annat en rundvandring i det rum där de sorterade all post. Detta ledde till att frågorna kring det logistiska maskineriet började hopa sig inuti min lilla skalle: Hur kunde de egentligen hålla reda på alla brev som skulle delas ut? Hur fungerade sorteringen rent praktiskt? Hur lång tid tog det att sortera all post varje morgon? Hade min familj ett alldeles eget fack inne i sorteringsrummet där våra brev hamnade för att sedan delas ut av brevbäraren?

Studiebesöket avslutades med något utöver det vanliga i den annars ganska grådassiga dagisvardagen. Först fick vi varsitt suddgummi i form av en brevlåda med postenloggan på. (Det där konstiga blåsinstumentet). Jag tror att det här suddet kom att bli startskottet för mitt samlande av sudd. Sedan blev vi bjudna på fika i lunchrummet - ett inslag som satte guldkant på besöket på posten. Jag minns att det bjöds på läsk till fikat - inte saft. Bara det var ju lite coolt. Men eftersom jag inte tyckte om kolsyra, och säkerligen klagade högljutt över detta faktum, tog min dagisfröken Lasse en sked och rörde runt med den i läsken. Det började då pysa lite om läsken och efter en liten stund var bubblorna, till min stora förvåning, borta! Jag kunde nu fortsätta att njuta av besöket på posten.

Fantastiskt, Lasse! Fantastiskt, posten!

söndag 14 december 2008

"Vad försigår i Avfällingarnas huvuden?"

Min fascination för Jehovas Vittnen (JV) förde mig in på Passagens debattforum för olika religiösa samfunds vara eller icke vara. Just Jehovas Vittnen verkar vara det samfund som diskuteras mest flitigt. För- och motargument mot JV kan man läsa i inlägg med rubriker så som "Oförsonliga ateister", "Lägg ner hjälpkällan nu, tack!" och "VARNING för Jehovas Vittnen". Jag föll särskilt för följande inlägg som är skrivet av ett "vittne" med signaturen TM, som frågar sig hur avfällingar egentligen tänker. ("Avfällingar" är JV:s egen benämning på sådana som av olika anledningar har valt att lämna JV.)

Vad försigår i Avfällingarnas huvuden?

Något jag funderar på är hur avfällingen verkar och funkar i normal livstil. Vaknar den på morgonen och masar sig upp ur sängen, muttrar och morrar något om Jehovas Vittnen, spottar fräser, borstar tänderna och drar iväg till jobbet. Väl på jobbet går avfällingen i djupa funderingar hela tiden, och verkar närmast lite "frånvarande".

När Den har gått och irriterat upp sig några timmar, börjar dom våldsamma fasonerna.
Jobbar avfällingen tex inom vården blir den okoncentrerad, otyglad och obalanserad. Det blir alltså Gamlingarna som får känna på avfällingens vrede när den sparkar på deras sängar, häller upp dricka med slarv och hast, är allmänt oförskämd och otrevlig, etc.

Jobbar den på sjukhus, blir det med illa dold skadeglädje när det är dags för injektioner och annat obehagligt för patienterna, i ett Vargsmajlliknande tillstånd.
Jobbar den som tex snickare börjar den spika som en tok, svära långa fraser högljutt och svettas som en kamel.

Jobbar den med ett yrke som gör att den måste köra bil i trafiken, kör den aggressivt, för fort, och hytter ofta med knytnäven åt andra medtrafikanter, som den närmast betraktar som "fienden"!

När arbetsdagen är slut så är det dags att hämta barnen från dagis, och då rivstartar avfällingen direkt med att slita på "ungdjävlarna" kläderna, och rått skrattande klargöra att veckans veckopeng är indragen, av "konfedentiella" skäl. Väl hemma får barnen se på Bulli, sedan är det sängdags, för då behöver avfällingen några minuter för sig själv och surfa in på något forum och vräka ur sig alla möjliga hatfyllda inlägg mot Jehovas Vittnen. Eventuellt också ringa någon likasinnad, och i en mörk och dyster anda, skratta åt alla fel JV hade på Russels tid, om Korset och Den stora skaran! Då är avfällingen i sitt esse, och känner sig glad och munter!

Sedan finns det även gruppen avfällingar som tyvärr inte har något jobb. Bla hemmamammor, Kufar och Pensionärer.

Hur funkar dessa?
Dom sitter dagligen vid sitt Köksbord, kollar genom fönstret på Vittnena som går Gatutjänst, funderar lite på hur trevligt det var förr med församlingen och annat trevligt. "Om jag bara inte läst Raymond Franz tokbok", eller "Varför var jag tvungen att låta min arbetskamrat släntra över mig", eller "Varför levde jag dubbelliv, istället för att utveckla min andlighet", ja tankar som dessa dyker ofta upp i Hemma avfällingens tankar. "Man kanske skulle ta sig tillbaka" funderar den kanske, men så surfar den av tristess, eller bara av gammal vana in på hjälpkällan, läser TokNoomins senaste utspel, och känner återigen hur TokNoomin fyller deras sinne med "ny energi".
Därefter sliter avfällingen fram sin senaste "Vakna" som den fick av dom snälla tanterna i tunnelbanan, och strimlar den i bitar. "Ha, där fick Jehåvas" skrattar besten för sig själv.

Nä, ärligt talat: Fy för den lede!
Jobbet som avfälling lockar inte någon normal funtad människa!
Det lockar inte någon överhuvudtaget.
Inte ens dom som har det.
Då finns det annan vettigare sysselsättning.
Att odla andens frukter tillexempel.

Jag är som en bro mellan invandrare och svenskar














Jag bor i ett invandrartätt område i sydvästra Stockholm. Det här är lite utav en problemförort, men det har inte stört mig, utan det har varit självklart att tacka ja till lägenheten jag fick genom bostadskön här. Eftersom jag inte har tvättmaskin hemma så är jag tvungen att gå till tvättstugan som ägs av bostadsbolaget. Tvättstugan ligger lite långt bort. Puh! Man stannar gärna i tvättstugan därför med nån bok eller med datorn och det kan också hända att man då interagerar med några av invandrarna i tvättstugan. Idag hjälpte jag en något förvirrad, tunisisk dam med tvättstugereglerna. Jag tror att det är väldigt viktigt att jag som svensk umgås med invandrare för hur ska de annars veta hur det går till här i Sverige? Många invandrare känner ingen svensk, och många svenskar känner inga invandrare. Jag blir därför som en bro mellan invandrare och svenskar. Jag tror invandrare har mycket att lära oss svenskar, de är till exempel mer anarkistiska än oss svenskar, vilket jag tycker är härligt!

Känner du några invandrare?

Moa Cavalli-Andersson, Stockholms universitet

Två band, ett namn.



Två svenska mansband, med två helt olika stilar delar samma namn, Prins John. Här ovanför ett sexuellt (lyssna på texten) Belle & Sebastian utan indiestil, som att de liksom har uppfunnit indiepopen på nytt!

Nedanför ett gäng (ändå rätt bra) snubbar som tycker att form är till för att utmanas och som är guidade av en särskild referens.



Vilken är referensen, och vilket band + musikvideo öppnar flest dörrar i din hjärna?

lördag 13 december 2008

En solskenshistoria!

Kolla in det här!

torsdag 11 december 2008

Poesi

tjena

jag har börjat med en ny vana

alltså på riktigt

efter att jag ätit, eller ibland efter att jag ätit

så dricker jag asmycket vatten

så att hela magen liksom spänns ut

det är som en "grej" jag gör

sen blir det mycket avföring och kiss

eller jag vet inte vad för resultat det blir

men mycket kiss

i alla fall så känns det bra och rätt

men bara för att det känns rätt är det inte säkert att det är bra

man vet aldrig


Jag älskar hur han först pratar och sen hoppar! Vilken jävla krutkille...

(Hittat genom Emil Arvidson)

onsdag 10 december 2008

"Handla närproducerat och välj råvaror efter säsong"

Jag har reflekterat lite över ett en grej som verkar ha blivit något av en modern klyscha. Det är en fras som alltid kläcks av något snille i samband med sådana där "äta rätt mat"-diskussioner. Senast i det här tv-programmet "Eftersnack" som sänds i någon SVT-kanal. Kvällens program handlade om onödiga/äckliga/skadliga tillsatser i mat. Givetvis var han "hemliga kocken" på plats och snackade om det allmänna matfusket.

Hur som helst. Det var inte "hemlige kocken" som kläckte det utan någon snubbe som var något slags bambakock. Han ba "det gäller ju att köpa mycket närproducerat samt att äta efter säsong. På hösten till exempel är det mycket rotfrukter som gäller." Alltid när det där "äta efter säsong" kommer på tal så tar folk upp rotfrukter som ett exempel på något som är bra att äta när det är höst. Sen kommer det inga fler exempel.

Men vad ska man då äta om man vill "äta efter säsong" även då det inte är höst? Varför drar folk aldrig några sådana exempel? Är alla andra råvaror "säsongslösa"? Jag har dock ett par exempel på råvaror som hör hemma i andra årstider än på hösten:

färskpotatis (och andra primörer) - försommaren
kräftor - sensommaren
jordgubbar - hela sommaren

Men sen tar det stopp. Vad ska man egentligen äta de andra årstiderna om man har som ambition att äta efter säsong? På våren till exempel - är det maskrosor som gäller då? Och på vintern? Eventuell snö och is?

Och vad händer med alla dessa råvaror som är "säsongslösa" eller, mer korrekt uttryckt, som har lite halvsäsong året runt? Till exempel mjöl, fisk, ägg, linser, nötter, lök, vitlök, mjölk, räkor, blomkål och köttfärs - när ska man äta det här?

Summa sumarum: det här med att säga att man bör "äta efter säsong, till exempel mycket rotfrukter på hösten" känns mest som en tom fras, en klyscha. Något som många personer har lärt sig utantill och rabblar mest för att det låter bra och smart. I mina öron låter det mest kefft.

Rodeo Magazine - fett eller kefft?

Alltså det här Rodeo Magazine! Jag måste erkänna att jag har tyckt att den varit bland ett av de mer keffa uttrycken för min samhällsklass och hemstad. Men... något har förändrats. Rodeo Magazine ligger hela tiden och vippar in mot existensen på något vis. Om man ser på nöjesjournalistiken som en slags formuleringar av en medelklass som genomgår ett generationsskifte, så tycker jag Rodeo oftare än andra står för ett mer intressant och "ok" sätt att se på saker och ting.

Jag kanske bara har blivit helt avtrubbad, jag kanske letar efter positiva tecken där man inte ska, men jag tror jag har börjat tycka att Rodeo Magazine är en rätt fet tidning!


Vad tycker du om nöjesjournalistik 2008 - är den fet eller keff?

tisdag 9 december 2008

Genans

Kolla in den här reklamfilmen! Själv kan jag inte se den - jag blir av någon anledning fett generad och äcklad av den. Kanske är det att den är så fult animerad. Kanske är det de äckliga "tjejerna" som "vickar på rumpan". Kanske är det musiken. Antagligen är det en kombination av de olika faktorerna. Den är ännu äckligare med den svenska speakerrösten men jag hittade bara med den engelska. Håll tillgodo!

Äventyrstjejer och äventyrskillar

Här kommer bilder på lite äventyrstjejer och äventyrskillar (Tack Bubbe)!





Vad tycker ni förresten om den här stilen? Tycker ni att den är fet eller keff?

söndag 7 december 2008

Jag gjorde en tabbe

I går var jag ute med ett par kompisar. Först var vi på Viking bar och sedan hamnade vi på Restaurant Riche. Det var länge sedan jag var där sist - Riche är lite för stifft för min smak så jag känner mig mest obekväm när jag är där. Hur som helst så träffade jag i alla fall en gammal klasskompis från gymnasiet. Jag minns honom som väldigt juste och reko och på den tiden var han också hiphopare. I går däremot hade han fyrkantiga glasögon med sköldpaddsfärgade bågar och nystruken rutig skjorta. Han gav därmed ett "kontorsaktigt" intryck och jag kände därför inte igen honom först.

Efter två pinsamt tysta sekunder, i ett utslag av ohämmad spontanitet, utbrast jag: "Men shit, jag kände inte igen dig! Du ser ju ut som Fredrick Federley!" men ångrade mig i samma sekund. Den här killen tittade förvånat och frågande på mig och svarade: "Ehh, he he, tycker du?" varpå jag utan framgång försökte förklara vad jag hade menat med min ofrivilliga förolämpning. Jag skämdes som en gris.

Grejen är att jag inte brukar vara en sån som häver ur mig saker på det här sättet så jag blev faktiskt ganska förvånad över mitt agerande. Och det som är ännu knäppare var att den här killen knappast heller såg ut som Fredrick Federley så jag förstår faktiskt inte varför jag sa det!

lördag 6 december 2008

Karolina L: Nötter eller grisar?


Jag rör mig dagligen runt Hötorget, Sveavägen och Drottninggatan i Stockholm, och faktum är att jag i de kvarteren väldigt ofta ser tiggare som sitter på gatan. Jag får väldigt dåligt samvete var gång jag rusar förbi en skylt där det står "Jag är hungrig", med knagglig handstil. Där går jag och är mätt, hel och ren, samtidigt som människan som sitter på gatan är hungrig, trasig och smutsig. Fryser gör dom säkert också.

För att råda bot på mitt eget samvete och den sneda resursfördelningen i samhället så har jag därmed kläckt en idé. Om jag lämnar min sminkväska hemma varje dag så kan jag fylla just det facket i min stora, bruna handväska med ca 10-15 små påsar med nötter och torkad frukt, såna där man köper färdiga, utan att väskan väger mer än vanligt. Var gång jag går förbi en hungrig uteliggare kan jag alltså ge dem en nötpåse att äta. Nötter är perfekt eftersom de varken ruttnar snabbt eller kräver kall förvaring. Pengar vill jag inte ge till tiggarna eftersom man inte vet vad de gör med dem. Droger eller alkohol vill jag knappast sponsra.

Men sen slog det mig att vissa av uteliggarna antagligen är allergiska mot nötter! Rent statistiskt måste det ju vara så. Vore det då inte både glammigare och roligare att ge dem inplastade marsipangrisar att äta? Nu i juletider och allt. Jag får säkert plats med lika många marsipangrisar i väskan som jag skulle ha fått plats med nötpåsar. Men sen slog det mig att vissa av uteliggarna kanske inte ens tycker om marsipan, och förresten så är ju marsipan gjort på socker och mandel, och det finns ju dom som även är allergiska mot mandel! Alltså kanske det inte spelar någon roll om jag erbjuder nötpåsar eller marsipangrisar till de hungriga uteliggarna? Det är lik förbannat någon som är allergisk ändå, eller inte tycker om. Och eftersom det är mer matigt med nötter och torkad frukt än marsipan, borde jag då inte satsa på nötpåsar istället för marsipangrisar? Men det vore faktiskt roligare att ge bort söta grisar.



Jag har svårt att bestämma mig - nötter eller grisar? Vad tycker ni?

Av: Karolina L, jurist, Uppsala universitet

Hämtat härifrån: http://blogg.aftonbladet.se/27789/perma/1042612

torsdag 4 december 2008

Tiotalet, igen

Salam, Johanna!!!

Word!

Tjejer med två tofsar

Jag vet att man ska försöka fokusera på det positiva här i livet. Att man kanske inte borde ödsla den energi man har på sådant som inte gynnar en själv, men nu är det som det är och jag ska lägga korten på bordet. Det finns en grej som jag får kalla kårar av: vuxna tjejer med håret i två tofsar. Jag kanske låter som en snobb (och kanske är jag också det) men är man över tio år så bör man verkligen inte ha den här frisyren! Det finns ju dessutom så många andra frisyrer att välja mellan så jag kan verkligen inte förstå varför man frivilligt väljer att se ut som en mupp. Det har väl också att göra med att man vill markera något slags "tjejighet" = inte min "bag".

Jag vet att jag knappast är ensam om att ha den här ståndpunkten och det vore därför intressant att få höra vad ni tycker om det här! Vuxna "tjejer" med två tofsar - fett eller kefft?

onsdag 3 december 2008

Sanningen

Apropå det här med livslögner har jag en fråga:

Vad är egentligen sanning?


Är sanning att tro på människan, eller är sanning att förstå att alla människor är skitstövlar?

Såhär tycker den här snubben, i alla fall.

tisdag 2 december 2008

En konstig morgon - fick jag i mig "syra" månne?

I dag, när jag satt och såsade på bussen på väg till skolan, såg jag någonting som jag aldrig tidigare sett. Någonstans mellan Allévägen och Nyckelby stod en frodig älg inne i en hästhage. Älgen måste på eget bevåg ha klivit in i hästhagen, som alltså var "tömd" på hästar. Jag har aldrig förut sett en älg i "det fria" så det kändes ganska speciellt och lite overkligt.

Väl framme i skolan sedan hade läraren redan satt igång med sin lektion. Döm om min förbryllning när jag upptäckte powerpointpresentationen som var igång. Frågor som: "Var har du din identitet - i det du gör eller det du är?", "Hur gammal är du i känslan?" och "Var i kroppen känns det?" avlöste varandra mot en bakgrund föreställande en blå himmel med några fluffiga molntussar. Det visade sig att vi skulle ha en kurs i "personlig utveckling". Det kändes som att jag av misstag hade hamnat på det där livscoachinstitutet HumaNova ("bli den du är").

Allt kändes mycket surrealistiskt och jag undrade i mitt stilla sinne om jag möjligtvis hade råkat få i mig lite "syra" någonstans på färden.

Livslögner - fett eller kefft?

Vi går alla runt på ett bagage som vi då och då gör oss av med eller utökar. Detta bagage består av våra livslögner. Vissa livslögner är nödvändiga, vissa är hämmande och vissa är medfödda och något som vi alla på klotet delar. Att se livslögner spricka kan vara fruktansvärt vackert, men det kan också vara hemskt, och ibland undrar man om det var värt att spräcka livslögnen.

Vad tycker ni om livslögner? Är de feta eller keffa?

måndag 1 december 2008

Min kille tog hem en kentaur



















Jag och min kille har varit ihop i fyra år, och om jag ska vara ärlig så har jag inte alltid varit jättesugen på honom. Jag gillar egentligen farliga killar, men den här killen är rätt tråkig. Inte jättettråkig, men ganska tråkig. Den här killen serverar samma frukost varje lördag-söndag och det är sällan jag går igång på det här på ett positivt sätt.

Jag och min kille flyttade ihop för två år sedan och jag började vara otrogen och han följde snart mitt exempel. Ibland kunde jag vara borta i flera veckor och ligga med flera killar här i Stockholm. Jag fick dåligt samvete, men jag visste att jag skulle bli uttråkad och göra slut på riktigt om jag inte fick ha det såhär. Det här med otrohet var ingenting vi pratade om, utan det var någonting som "kom av sig själv" och var en naturlig del av vårt förhållande.

Jag och min kille har alltid skött våra "affärer" väldigt diskret. Helt plötsligt har någon bara sovit borta, och vi har inte pratat mer om det, utan låtsats som "ingenting" när vi sedan har träffats. Till för några veckor sedan har det aldrig hänt att vi dragit hem något ragg till vårat gemensamma hem. På sista tiden har detta förändrats. Det började med att Andreas, som han heter, tog hem en tjej som heter Jessica, och detta hände flera gånger. Andreas och Jessica låg med varandra i sängen i vardagsrummet, och det var som att jag inte fanns där och inte heller kunde klaga - gud ska veta vad jag själv hittat på! Det här fortsatte med nya tjejer varje helg. Situationen var lite skum, måste jag erkänna. Jag undrade om Andreas ville demonstrera något för mig, eller om det bara var en vändning vårt förhållande tagit som jag behövde lära mig att hantera. Jag konfronterade honom aldrig.

En kväll när jag låg och sov hörde jag ett enormt buller ifrån hallen. Andreas kom hem, och han verkade ha sällskap igen. Det lät som att något riktigt stort hade kommit in i lägenheten. Jag var i någon slags halvsömn, vände mig om i sängen och vaknade inte förrän på morgonen - faktiskt också då av oljud. Det lät ungefär som hovar mot parketten inne i hans rum. Hade Andreas tagit hem en häst till vår lägenhet? Helt sjukt, men jag hörde att det verkligen var något stort som var inne i vardagsrummet.

ANDREAS!
ropade jag. Vad fan håller du på med? Hovklappret tog sin riktning mot hallen, en kvinnoröst sade "hejdå" och jag rusade ut mot hallen och fick se dörren stängas med en smäll. Hovklappret försvann nedåt i trappuppgången. Andreas kom ut i hallen. Han sade: Hannah, vi måste prata.

Vi satte oss ner på golvet i hallen och pratade och det kändes ungefär som att det var första gången vi verkligen pratade med varandra ordentligt. Det var ju helt sjukt hur vi hade haft det, och inte alls så jag vill ha det här i livet. Det fanns en anledning till att vi var otrogna, ja, men det fanns också en anledning till att vi var tillsammans. Jag såg Andreas för första gången på länge och jag insåg vilken bra människa han är!

I vardagsrummet väntade dock en chock. Nästan hela golvet var täckt av halm! Andreas hade tagit hem en kentaurtjej och legat med henne i vårat vardagsrum. Jag kände mig minst sagt otillräcklig och jag förstod hur Andreas måste känna sig när han fick höra om vilken typ av killar jag brukade ligga med!

Jag kan inte säga att det var enkelt att komma ur den här krisen, men vi jobbar på det. Ångrar jag vår otrohet? Nä, vi kom hit dit vi kom. Det är möjligt att vi kommer att ha ett öppet förhållande i framtiden, men då måste det bygga på tillit, inte smussel och förträngande likgiltighet...