Alltså det här Rodeo Magazine! Jag måste erkänna att jag har tyckt att den varit bland ett av de mer keffa uttrycken för min samhällsklass och hemstad. Men... något har förändrats. Rodeo Magazine ligger hela tiden och vippar in mot existensen på något vis. Om man ser på nöjesjournalistiken som en slags formuleringar av en medelklass som genomgår ett generationsskifte, så tycker jag Rodeo oftare än andra står för ett mer intressant och "ok" sätt att se på saker och ting.Jag kanske bara har blivit helt avtrubbad, jag kanske letar efter positiva tecken där man inte ska, men jag tror jag har börjat tycka att Rodeo Magazine är en rätt fet tidning!
Vad tycker du om nöjesjournalistik 2008 - är den fet eller keff?
12 kommentarer:
just nu tycker jag att all journalistik som inte är radikal och politisk är ointressant.
Jag tycker att Rodeo är exakt som Bon. Är det Bons gratissyrra? Dom har exakt samma uppdrag och attityd. Jag sugs in ganska lätt. Jag läser som bara fan. Fan va intressant! tänker jag inte, men jag tycker ju uppenbarligen att det är något. Det här är ett helt traditionellt storstadsförhållande till såna tidningar, jag vet.
Men jag tänker på att Rodeos senaste ledare handlar om att det nog är rätt KEFFT att äga saker trots allt. Nu kommer dom på det! Nu efter den finansiella krisen. Jag vet nog hur dom snackade innan. Försök inte. Dom har läst nån bok om hur allt blir gratis till sist när det digitaliserats. Den boken ligger förmodligen på New York Times bästsäljarlista och är därför obligatorisk bland deras New York-kompisar. Nästa gång en våg av ifrågasättande ligger högt upp på samma lista finns Rodeo där med. Som en vänskaplig kurskamrat som precis OCKSÅ hört samma föreläsning som alla andra och känner sig faktiskt väldigt övertygad! Man kan hålla Rodeo i handen.
det som tilltalar mig är att jag - och jag kanske är överpositiv här - tycker att nöjesjournalistiken = livsstilsjournalistik = potentiellt radikal. det verkar vara coolt att att ta avstånd från cynism, till exempel. är det inte ett utslag av en allmän upptining i samhället/världen eller det här sociala sammanhanget man ingår i?
livsstilsjournalistiken levererar en slags ram för många människor, eller åtminstone ett referenssystem och jag tror att den påverkar en hel del. ju mer positivt mänsklig den är, desto bättre. jag tycker till exempel johanna karlsson som jag länkat till har skrivit en del smarriga saker, sen tycker jag att andra som skrivit för tidningen länge har tinat upp. I may be wrong, men jag vill se det så.
ja, det här med new york alltså! orkar inte utveckla, jag antar att staden är fantastisk, men...
jaja. men min poäng är lite grann att den har blivit bättre nöjesjournalistiken, jag tror att den är mer politisk nu än 2004, 2005 om man då kallar livsstilsjournalistik för politisk.
Det där omslaget är väl typ ett år gammalt?
Var tvungen att googla upp deras hemsida www.rodeo.net och den känns lite "lättare" och folklig, med bra bloggar av Agnes B, Lisa Milberg, Johan Wirfält & Annette Kullenberg!
Jo men jag håller med om det här. Det vore klantigt att inte tycka att det är bättre med en utveckling än ingen utveckling. Men som när Peter Wolodarski som DN-ledare nu medger att det nog inte var en bra idé att invadera Irak, efter att först ha övertygat läsare om hur viktigt till och med lysande det var som aktion, känns det svårt att känna att journalistiken har så mycket att erbjuda just då. Ska man vänta på att tidningsfloran ska bli visionär först när det är "legio"? Eller ens klok? Jag känner inte någon tillit till Wolodarski eller Johan Wirfält.
Om man nu ska prata specifikt om livsstillsjournalistiken ser jag på den som enormt löftesrik egentligen, trots det borgerliga uppsåtet att få alla att bara välja rätt saker för att må bra och känna sig moderna. Jag tycker till exempel säkert till skillnad från Magneten-redax att tidningen Vice ibland utmanar!
Jag gillar inte Johan Wirfälts hatt som jag sett honom i två gånger. Den var helt gräslig men han verkade tycka att han såg cool ut.
Som ett barn med solglasögon, ni vet.
Själva tidningen tycker jag är trist. Har för mig att den har sjukt jobbig layout också. Med minibokstäver. Så att man känner sig som en 90-åring med starr när man ska försöka läsa vad som är hippt liksom.
Vice tycker jag om, många gånger. Jag hade glömt bort den lite grann.
Apropå Irakkriget så tycker jag att någon borde samla de där texterna som skrevs omkring 2003, det vore roligt och skulle säga mycket om förmågan att ta in intellektuella resonemang etc etc.
och Darling!
men där har jag nog inte med mig min andra magnetenhälft.
jo, det står 2007 på omslaget.
jävlar vad mycket kommentarer jag skriver, men jag skulle betona att det är bloggarna jag gillar bäst med rodeo.
livsstil handlar så ofta inte om att göra, utan om att ha en livsstil. som om det går att kan välja vilken "stil" man vill livet ska ha. jag tycker att det är intressant vad någon gör för något och förhåller sig till hur vårt samhälle ska se ut imorgon och alla dagar.
men visst. det är väl bättre att människor lägger tid på att tänka och prata med varandra om relevanta frågor än inte.
fast jag kan önska att än fler skulle ta tanken till handling. och då inte handla rätt vara nästa gång utan organisera sig. göra något som syftar till att ändra maktförhållanden för många.
det vore ett skönt livvstilsmagasin - livsstilar som rör sig inom fältet aktivist - aktiv - politiker - facklig - ideell arbetare - osv
jag håller med, anden. mer aktivism överallt skulle kännas som mer värdighet överallt.
Skicka en kommentar