Jag kommer ihåg att det här studiebesöket var mycket spännande och fascinerande. Vi fick bland annat en rundvandring i det rum där de sorterade all post. Detta ledde till att frågorna kring det logistiska maskineriet började hopa sig inuti min lilla skalle: Hur kunde de egentligen hålla reda på alla brev som skulle delas ut? Hur fungerade sorteringen rent praktiskt? Hur lång tid tog det att sortera all post varje morgon? Hade min familj ett alldeles eget fack inne i sorteringsrummet där våra brev hamnade för att sedan delas ut av brevbäraren?Studiebesöket avslutades med något utöver det vanliga i den annars ganska grådassiga dagisvardagen. Först fick vi varsitt suddgummi i form av en brevlåda med postenloggan på. (Det där konstiga blåsinstumentet). Jag tror att det här suddet kom att bli startskottet för mitt samlande av sudd. Sedan blev vi bjudna på fika i lunchrummet - ett inslag som satte guldkant på besöket på posten. Jag minns att det bjöds på läsk till fikat - inte saft. Bara det var ju lite coolt. Men eftersom jag inte tyckte om kolsyra, och säkerligen klagade högljutt över detta faktum, tog min dagisfröken Lasse en sked och rörde runt med den i läsken. Det började då pysa lite om läsken och efter en liten stund var bubblorna, till min stora förvåning, borta! Jag kunde nu fortsätta att njuta av besöket på posten.
Fantastiskt, Lasse! Fantastiskt, posten!
1 kommentar:
Vilka minnen och vilka stora personer som ligger bakom! Jag tänker på Lasse och alla som jobbade där på posten, helt outtröttliga medarbetare som måste ha känt stolthet och ibland även intresse inför sitt arbete. Vem har inte undrat hur det hela går till? På ett sådant jobb får man ju verkligen reda på det. Många tror att det förstör ens liv att reda ut mysterier och att man då liksom trollar bort magin. Men jag är av en helt annan mening. Jag tycker att ju mer jag får koll på ju mer fascinerad blir jag. Är det till exempel någon som kan förklara hur det egentligen går till med inspelad musik? Jag förstår egentligen faktiskt inte hur alla ljud får plats i de små spåren på vinylskivor eller hur det kommer sig att man helt tveklöst hör att det är en trumpet eller ett gitarrsolo (tar jag som exempel just nu för att jag lyssnar på Michael Jacksons Beat It, på Thriller-skivan. I den låten spelar Eddie Van Halen ett gitarrsolo som är ganska typiskt och väldigt klassiskt. Det lyssnar jag på just nu!).(Men nu bytte det till Billy Jean. Den har en cool basgång. Är det någon som försökt spela den?).
Skicka en kommentar