"Vad försigår i Avfällingarnas huvuden?"

Min fascination för Jehovas Vittnen (JV) förde mig in på Passagens debattforum för olika religiösa samfunds vara eller icke vara. Just Jehovas Vittnen verkar vara det samfund som diskuteras mest flitigt. För- och motargument mot JV kan man läsa i inlägg med rubriker så som "Oförsonliga ateister", "Lägg ner hjälpkällan nu, tack!" och "VARNING för Jehovas Vittnen". Jag föll särskilt för följande inlägg som är skrivet av ett "vittne" med signaturen TM, som frågar sig hur avfällingar egentligen tänker. ("Avfällingar" är JV:s egen benämning på sådana som av olika anledningar har valt att lämna JV.)

Vad försigår i Avfällingarnas huvuden?

Något jag funderar på är hur avfällingen verkar och funkar i normal livstil. Vaknar den på morgonen och masar sig upp ur sängen, muttrar och morrar något om Jehovas Vittnen, spottar fräser, borstar tänderna och drar iväg till jobbet. Väl på jobbet går avfällingen i djupa funderingar hela tiden, och verkar närmast lite "frånvarande".

När Den har gått och irriterat upp sig några timmar, börjar dom våldsamma fasonerna.
Jobbar avfällingen tex inom vården blir den okoncentrerad, otyglad och obalanserad. Det blir alltså Gamlingarna som får känna på avfällingens vrede när den sparkar på deras sängar, häller upp dricka med slarv och hast, är allmänt oförskämd och otrevlig, etc.

Jobbar den på sjukhus, blir det med illa dold skadeglädje när det är dags för injektioner och annat obehagligt för patienterna, i ett Vargsmajlliknande tillstånd.
Jobbar den som tex snickare börjar den spika som en tok, svära långa fraser högljutt och svettas som en kamel.

Jobbar den med ett yrke som gör att den måste köra bil i trafiken, kör den aggressivt, för fort, och hytter ofta med knytnäven åt andra medtrafikanter, som den närmast betraktar som "fienden"!

När arbetsdagen är slut så är det dags att hämta barnen från dagis, och då rivstartar avfällingen direkt med att slita på "ungdjävlarna" kläderna, och rått skrattande klargöra att veckans veckopeng är indragen, av "konfedentiella" skäl. Väl hemma får barnen se på Bulli, sedan är det sängdags, för då behöver avfällingen några minuter för sig själv och surfa in på något forum och vräka ur sig alla möjliga hatfyllda inlägg mot Jehovas Vittnen. Eventuellt också ringa någon likasinnad, och i en mörk och dyster anda, skratta åt alla fel JV hade på Russels tid, om Korset och Den stora skaran! Då är avfällingen i sitt esse, och känner sig glad och munter!

Sedan finns det även gruppen avfällingar som tyvärr inte har något jobb. Bla hemmamammor, Kufar och Pensionärer.

Hur funkar dessa?
Dom sitter dagligen vid sitt Köksbord, kollar genom fönstret på Vittnena som går Gatutjänst, funderar lite på hur trevligt det var förr med församlingen och annat trevligt. "Om jag bara inte läst Raymond Franz tokbok", eller "Varför var jag tvungen att låta min arbetskamrat släntra över mig", eller "Varför levde jag dubbelliv, istället för att utveckla min andlighet", ja tankar som dessa dyker ofta upp i Hemma avfällingens tankar. "Man kanske skulle ta sig tillbaka" funderar den kanske, men så surfar den av tristess, eller bara av gammal vana in på hjälpkällan, läser TokNoomins senaste utspel, och känner återigen hur TokNoomin fyller deras sinne med "ny energi".
Därefter sliter avfällingen fram sin senaste "Vakna" som den fick av dom snälla tanterna i tunnelbanan, och strimlar den i bitar. "Ha, där fick Jehåvas" skrattar besten för sig själv.

Nä, ärligt talat: Fy för den lede!
Jobbet som avfälling lockar inte någon normal funtad människa!
Det lockar inte någon överhuvudtaget.
Inte ens dom som har det.
Då finns det annan vettigare sysselsättning.
Att odla andens frukter tillexempel.