söndag 14 december 2008
Jag är som en bro mellan invandrare och svenskar
Jag bor i ett invandrartätt område i sydvästra Stockholm. Det här är lite utav en problemförort, men det har inte stört mig, utan det har varit självklart att tacka ja till lägenheten jag fick genom bostadskön här. Eftersom jag inte har tvättmaskin hemma så är jag tvungen att gå till tvättstugan som ägs av bostadsbolaget. Tvättstugan ligger lite långt bort. Puh! Man stannar gärna i tvättstugan därför med nån bok eller med datorn och det kan också hända att man då interagerar med några av invandrarna i tvättstugan. Idag hjälpte jag en något förvirrad, tunisisk dam med tvättstugereglerna. Jag tror att det är väldigt viktigt att jag som svensk umgås med invandrare för hur ska de annars veta hur det går till här i Sverige? Många invandrare känner ingen svensk, och många svenskar känner inga invandrare. Jag blir därför som en bro mellan invandrare och svenskar. Jag tror invandrare har mycket att lära oss svenskar, de är till exempel mer anarkistiska än oss svenskar, vilket jag tycker är härligt!
Känner du några invandrare?
Moa Cavalli-Andersson, Stockholms universitet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej Moa, det är skönt att höra din synpunkt och om din spännande erfarenhet. Jag har också mött invandrare på nära håll ett antal gånger. Många jag känner tror att invandrare bara kan vara bra för en sak, men jag ser många områden, eller samhällsbehov som mer eller mindre totalt täcks upp av just denna grupp. Jag har även börjat flörta med invandrare. En tjej i hel slöja på tunnelbanan häromdagen tittade på mig så djupt att jag blev förvirrad! Var hon kär? Det är svårt att bedöma. När jag gick av vid Slussen följde hon mig med blicken så långt hon kunde och hennes ögon satt fast i mitt minne resten av kvällen. Eller tills jag mötte mina vanliga polare. Och då slog det mig! Mina polare blir inte kära i invandrare! Men jag tänker bli det! Jag ska tänka på den där tjejen hela dagarna. Jag har aldrig känt något liknande. Tänk om det kan hända. Tänk om jag blir den ultimata bron. Det skulle knäcka mina föräldrar i bitar! Vilken triumf! Och mina gamla polare kommer bli helt häpna. Jag tror knappt att de kommer veta exakt HUR de ska hantera henne. Ska man skaka hand? Ska man bjuda på en öl? Jag kommer bli KUNG!
Skicka en kommentar