måndag 1 december 2008

Min kille tog hem en kentaur



















Jag och min kille har varit ihop i fyra år, och om jag ska vara ärlig så har jag inte alltid varit jättesugen på honom. Jag gillar egentligen farliga killar, men den här killen är rätt tråkig. Inte jättettråkig, men ganska tråkig. Den här killen serverar samma frukost varje lördag-söndag och det är sällan jag går igång på det här på ett positivt sätt.

Jag och min kille flyttade ihop för två år sedan och jag började vara otrogen och han följde snart mitt exempel. Ibland kunde jag vara borta i flera veckor och ligga med flera killar här i Stockholm. Jag fick dåligt samvete, men jag visste att jag skulle bli uttråkad och göra slut på riktigt om jag inte fick ha det såhär. Det här med otrohet var ingenting vi pratade om, utan det var någonting som "kom av sig själv" och var en naturlig del av vårt förhållande.

Jag och min kille har alltid skött våra "affärer" väldigt diskret. Helt plötsligt har någon bara sovit borta, och vi har inte pratat mer om det, utan låtsats som "ingenting" när vi sedan har träffats. Till för några veckor sedan har det aldrig hänt att vi dragit hem något ragg till vårat gemensamma hem. På sista tiden har detta förändrats. Det började med att Andreas, som han heter, tog hem en tjej som heter Jessica, och detta hände flera gånger. Andreas och Jessica låg med varandra i sängen i vardagsrummet, och det var som att jag inte fanns där och inte heller kunde klaga - gud ska veta vad jag själv hittat på! Det här fortsatte med nya tjejer varje helg. Situationen var lite skum, måste jag erkänna. Jag undrade om Andreas ville demonstrera något för mig, eller om det bara var en vändning vårt förhållande tagit som jag behövde lära mig att hantera. Jag konfronterade honom aldrig.

En kväll när jag låg och sov hörde jag ett enormt buller ifrån hallen. Andreas kom hem, och han verkade ha sällskap igen. Det lät som att något riktigt stort hade kommit in i lägenheten. Jag var i någon slags halvsömn, vände mig om i sängen och vaknade inte förrän på morgonen - faktiskt också då av oljud. Det lät ungefär som hovar mot parketten inne i hans rum. Hade Andreas tagit hem en häst till vår lägenhet? Helt sjukt, men jag hörde att det verkligen var något stort som var inne i vardagsrummet.

ANDREAS!
ropade jag. Vad fan håller du på med? Hovklappret tog sin riktning mot hallen, en kvinnoröst sade "hejdå" och jag rusade ut mot hallen och fick se dörren stängas med en smäll. Hovklappret försvann nedåt i trappuppgången. Andreas kom ut i hallen. Han sade: Hannah, vi måste prata.

Vi satte oss ner på golvet i hallen och pratade och det kändes ungefär som att det var första gången vi verkligen pratade med varandra ordentligt. Det var ju helt sjukt hur vi hade haft det, och inte alls så jag vill ha det här i livet. Det fanns en anledning till att vi var otrogna, ja, men det fanns också en anledning till att vi var tillsammans. Jag såg Andreas för första gången på länge och jag insåg vilken bra människa han är!

I vardagsrummet väntade dock en chock. Nästan hela golvet var täckt av halm! Andreas hade tagit hem en kentaurtjej och legat med henne i vårat vardagsrum. Jag kände mig minst sagt otillräcklig och jag förstod hur Andreas måste känna sig när han fick höra om vilken typ av killar jag brukade ligga med!

Jag kan inte säga att det var enkelt att komma ur den här krisen, men vi jobbar på det. Ångrar jag vår otrohet? Nä, vi kom hit dit vi kom. Det är möjligt att vi kommer att ha ett öppet förhållande i framtiden, men då måste det bygga på tillit, inte smussel och förträngande likgiltighet...

4 kommentarer:

Anonym sa...

Detta är en av de bästa historierna ur livet jag läst på mycket länge. Mycket sorglig, spännande, läskande, frustrerande och drabbande.

Tidningen Magneten sa...

Man tackar!

Anonym sa...

hmmm..jag känner på någotsätt att de är mig ni pratar om...jag vaknade här om natten med kläderna fulla av halm, de har hänt inte bara en utan flera gånger under de senaste året. en natt i månaden vanligtvis vid fullmåne.jag minns aldrig någonting men jag vaknar alltid med ömmande fötter ruffsigt hår och halm i kläderna

Marcus Sköld sa...

Riktigt bra. Tack för alla skratt.