Min webbaserade sommarkurs!

För att kunna finansiera sommarens nöjen utan att för den sakens skull behöva arbeta, har jag i sommar "hoppat på" en sommarkurs och har därmed rätt till bidrag + lån från CSN. Kursen ges på Mittuniversitetet och heter "Populärkultur och sociologi". Obs! Det är en distanskurs.

Vi har en webbportal där kommunikationen sker, såväl mellan studenter och lärare som studenter sinsemellan. Här diskuteras lite allt möjligt, mycket är kopplat till kursen men annat är känns ganska frikopplat.

Vidare har några av studenterna tagit den här webbkommunikationen ett steg längre och använder portalen som ett slags raffinerad nätdejtingsida. (Jag måste erkänna att den här tanken tidigare har slagit mig men utan att jag för den sakens skull har gjort slag i saken.)

Här är ett exempel på den här raffinerade dejtingverksamheten:

Ämne: Sundsvall någon? Ämne: Allmänna diskussioner
Avsändare: Johanna XXXXXXX Datum: den 21 juni 2009 17:25

Hej!
Jag undrar om det finns någon från Sundsvall, som kanske skulle vara intresserad av att träffas någon gång och bolla lite idéer?

Mvh Johanna XXXXXXX

Ämne: Ang: Sundsvall någon? Ämne: Allmänna diskussioner
Avsändare: Peter Datum: den 21 juni 2009 20:48

Sure, det vore väldigt trevligt att träffas över en kaffe eller lunch någon dag och snacka lite sociologi. Jag bor dock inte i Sundsvall stad utan "lite" i förorten så vi får bestämma tid lite i förväg. Jag läser inte detta forum regelbundet (stark ironi) så om du vill träffa mig är det mail (xxxxxxxxx@gmail.com) eller telefon (XXX-XXXXXXX) som gäller.

Mvh Peter

Hostel: Sleep in heaven

Køpenhamn kænns superslafsigt. Jag hade ingen aning om att jag var tvungen att vænta hær innan jag skulle till mitt førsta stopp, huvudstaden i Tyskland. Som tur ær har jag hittat ett hostel hør i stan som verkar astrevligt, 'Sleep in heaven' heter det och ær ett alternativt backpacker-hostel med priser från 130 DKK per natt! Det ær lite oklart om ovanstående lænk funkar, om inte prova www.sleepinheaven.dk

Dags att fortsætta resan, farvæl så længe!

Tidningen Kupé!

När jag åkte tåg ner till Skåne för ett par dagar sedan fick jag syn på en spännande annons i SJ:s annars ganska meningslösa tidning Kupé. Det var en sådan där annons som är utformad som en tidningsartikel och det hela gällde ett slags självhjälpsbok med titeln Att må dåligt är bara en början av Bengt Stern. Den här texten föll mig på läppen och därför vill jag dela med mig även till er som inte har det senaste exemplaret av Kupé:

Jag har utvecklats som människa tack vare mitt dåliga mående

25-åriga Caroline sprudlar av energi, hon kommer direkt från extrajobbet på golfbanan och bär klubbens sportiga kläder. Hon har börjat spela golf igen efter ha haft ett långt uppehåll på grund av en djup existentiell kris.

Caroline älskade att spela golf när hon växte upp, hon tävlade och det gick mycket bra. Efter högstadiet valde hon att flytta till en annan stad för att studera på golfgymnasium. Men det blev inte som hon tänkt sig. Caroline kände sig otrygg och mådde allt sämre och sämre. Under en temadag i skolan fick hon plötsligt en svår panikångestattack och fjärmades från sig egen kropp. Händelsen gjorde henne mycket rädd och hon avslutade studierna, endast efter ett år på golfgymnasiet. Caroline kopplade därefter ihop sitt dåliga mående med golfen och slutade helt att spela.

Resten av gymnasietiden hemma i Kalmar var jobbiga år. Caroline, som alltid gett intryck av att vara en glad och positiv person, var nu ledsen, inåtvänd och deprimerad. Hon sökte hjälp och mötte till slut en psykiatriker som arbetade med både kropp och psyke. Terapin fungerade och hon började må bättre. Hon kände sig redo att läsa vidare och kom in på en sjukgymnastutbildning i Stockholm. Caroline var hoppfull inför framtiden och tänkte: ”Nu börjar äntligen mitt liv. Nu kan jag komma till min rätt.” Sudierna började också bra. Hon fick en kick och var fullt engagerad när nästa känslomässiga krasch slog ner som en bomb. Ångesten och depressionen var tillbaka med stor kraft och Caroline orkade inte läsa vidare. Hon kände en avgrundsdjup hopplöshet och funderade till och med på att ta sitt liv.

I samma veva läste Caroline boken ”Att må dåligt är en bra början” av Bengt Stern. Hon slogs av det raka budskapet och av att det fanns någon annan som tänkte som hon. Hon tilltalades också av kopplingen mellan kropp och själ, något som hon visste fungerade och anmälde sig därför till Möt Dig Själv steg 1 på Mullingstorp.

Caroline kan idag se att hon saknade jordning - hon hade ingen stabil grund att stå på. Hon var känslomässigt fladdrig, gränslös till sättet och utan struktur. ”På Mullingstorp fick jag kontakt med människor som trodde på mig och var ärliga. De satte kraftfulla men kärleksfulla gränser och stod kvar vad som än hände och vad jag än kände. Min tid på Mullingstorp är ovärderlig och Bengt Sterns bok är fortfarande ett viktigt stöd.”

Idag har Caroline återupptagit golfen och forstatt att plugga till sjukgymnast. Det händer mycket både omkring henne och inuti. ”Jag har utvecklats enormt som människa de sista året tack vare min envishet och att jag med hjälp av Mullingstorp gick till botten med mitt dåliga mående. Idag är jag inte längre rädd för mina känslor, tvärtom, jag avsätter tid för reflektion och eftertanke. Det har blivit en självklar del av mitt liv - en absolut förutsättning för att kunna stå stadigt i allt det som händer kring mig, positivt som negativt. Jag älskar att leva! Det är underbart att kunna säga det och verkligen mena det!”

"Bengt Sterns bok är en av de bästa böckerna jag läst."
Robyn, sångerska

"Bengt Stern är som läkare en pionjär och föregångare. Hans bok är en milstolpe. Det är en fantastisk kunskap som Bengt Stern förmedlar i denna bok."
Kay Pollak, författare och filmregissör

Visst blir man lite sugen? Vill du beställa boken? Gå in på www.mullingstorp.com

En allegori

Michael Jackson är död, han har bränt sig på bröd
Han har själv bakat in sig i limpan
Han har kämpat som en man med en fläskkorv i hand
och en rödmålad potta på skann

Signerat: Adolf Hitler

Signerat: Winston Churchill

Min resa

Jag kommer snart bege mig ut på en resa som jag kanske även kommer att reseblogga om här. Just nu pendlar det dock lite, jag kanske har resfeber, men ikväll känns det mest som att det ska bli kefft att resa, igår kändes det roligt. Hursomhelst, jag kommer resa i alla fall. Allra först ska jag till Göteborg och gå på en kurs i samtalsteknik (sant!). Sen ska jag åka vidare. Jag har med mig tält och sådär, så ibland ska jag tälta. Ibland inte. Oftast ska jag vara utomlands. Sen ska jag återvända har jag tänkt. Lagom till slutet av juli.

Personbevis

Jag tvivlade på att Skatteverket skulle godkänna våra namnändringar. Jag pratade med Fanny, och gav henne direktnumret till folkbokföringen. Hon sade: Nä, jag ringer inte, jag orkar inte kämpa för Laurell.

Idag kom ett brev från skatteverket. I fönsterkuvertet stod det Carl Elis Mattias Laurell.

Vi har ett nytt namn. Ändå känner jag mig märkvärdigt likgiltig.

Patriarkatet

Vad är patriarkat?
Patriarkat är ett begrepp inom feministiskt tänkande, som har hjälpt till att definiera könsmaktsstrukturer i samhället. Detta kan vara allt från uppenbara ojämliheter till mer subtila sådana. Patriarkatet är, enligt vissa definitioner, en grundbult i vårt tänkande och är på så sätt ett nät som vi agerar i. En del menar att många av andra problem vi ser omkring oss (t.ex. våldskultur) kan kanske härröra till en patriarkal kultur, snarare än till att den mänskliga naturen (den genetiska arvsmassan) är så pass driven till våldshandlingar som man kan tro.

Att dansa ut patriarkatet
Står vi handfallna inför patriarkatet? Nej. Det finns många sätt att bekämpa patriarkatet, och denna kamp kan ske på många nivåer. Vi har alltid förespråkat ett lekfullt hanterande av patriarkatet och vi menar att patriarkatet bör dansas ut! Även om vi inte alltid är så fromma i handlingar som vi är i våra tankar, så menar vi att var och en får frigöra sig på sitt sätt och vi har tilltro till att lösningen mot patriarkatet finns på många plan, och att många medel kan vara goda i kampen mot patriarkatet. Vårat medel är dock en dans. Är denna dans bokstavlig, en dans på ett dansgolv? Ja ibland. Men egentligen är denna dans en metafor för att på ett flytande sätt rycka loss patriarkatet ur sina stelnade föreställningar och provocera patriarkatet till att röra på sig, och att sluta bära "Patriarkatets rock".

Patriarkatets rock
I de delar av den mänskliga samvaron där patriarkatet dansas ut, där har också patriarkatet slutat bära sin rock. När patriarkatet slutat bära sin rock, slutar patriarkatet också vara patriarkat. Vårt jobb är att avtäcka så mycket av "Patriarkatets rock" som vi kan! En ny struktur framträder under patriarkatets rock. Säkerligen finns där nya problem och utmaningar, men vi är säkra på att detta är helt klart värt det. Det är dags att klä av patriarkatet dess rock.

"Ursäkta, är det värt det?"

"Ursäkta, hur vet man om man är vuxen?"

"När blir man vuxen?"

"Ursäkta, när blir man vuxen?"

"Ursäkta, när blir man vuxen?"

Vi ska få barn!

Vi på Magnetenbloggen ska få barn med varandra! Vi har ju bytt namn nu till Laurell, och vi har länge längtat efter barn. Förra helgen köpte vi ett graviditetstest, det visade positivt. Vi hade lyckats med att "göra barn"! Barnet är beräknat att komma i mars 2010 om allt går vägen! Vi kommer därpå skriva barnboken 'Laurell, Laurell, Laurell!' som handlar om, och tar inspiration från vår familj (vårat barn ska givetvis dela vårat namn). Vi har redan planerat ihop boken, den kommer bli en klassiker. Vi ska hämta inspiration från livet och tiden vi lever i nu och i en snar framtid (det vill säga 10-talet).

Den här tycker jag om!

(Peter Wahlbeck är kraftigt influerad av den spännande (och västerländska) utvecklingspsykologen Martinus Thomsen (1890-1981), vilket kanske är en del av skrattattacken, men jag vet faktiskt inte.

För övrigt drömde jag en gång om just de här två herrarna, jag blev ganska besviken på dem, först på Peter Wahlbeck, sen på Di Leva, de bytte personlighet i drömmen sådär som det kan vara.

Thomas Di Leva - är han keff eller helt jävla fet?
En fråga jag grunnar ganska mycket på är om jag tycker att Thomas Di Leva är fet eller keff? Det är en fråga som följer mig, jag tror nog framför allt att jag tycker att han är fet, även om en stor keffhet kan anas, men vill ändå inte bara säga keff för det känns för jävla larvigt.

"Vad är en 'knullis'?"

I lördags kom diskussionen upp när vi satt och skrockade över "ett par bärs": "En 'knullis' - vad är egentligen det?" Några i sällskapet hade aldrig tidigare hört uttrycket(!), andra var bekanta med det men hade endast vaga uppfattningar om det medan jag, och några till, var mer eller mindre på det klara med vad som utmärker en "knullis". (I alla fall "knullisar" av manskön -"kvinnoknullisarna" är jag dessvärre sämre på.) :-(

"Knullisar" har en del gemensamt med "runktroll" (som vi tidigare har skrivit om här på bloggen) men det finns vissa skillnader. (En annan gång kan jag försöka redogöra för den här skillnaden, men inte nu.) Det är heller inte helt lätt att sätta fingret på vad det är som gör en "knullis" till en "knullis". Men klart är att när man ser en "knullis" vet man att det är en "knullis".

Men ja - hur känner man då igen en "knullis"? I lördsgs kom lite olika bud, men här de här är några som vi enades om:

* "Knullisen" är dumsnäll

* Glad "dagen efter", inga pinsamheter, ingen skuld eller skam

* Tycker att det är "kul" med sex

* Trygg i sig själv och bekväm i sin kropp (relativt icke-neurotisk)

* Ställer sig gärna och steker pannkakor eller langar fram våffellagget på morgonen "dagen efter"

* Är inte direkt en klassisk snygging, men verkligen inte heller ful, utan mer gullig ("cute") och är inte sen med att spela på sin gullighet

* Pratar och skämtar ogärna om sex (och det blir också ofta lite fel om/när hon eller han väl gör det)

För "killknullisar" gäller också:

* Stor balle

* Lockigt hår eller "självfall" (men självklart finns det undantag)

* Ett ofta förekommande nöjt småleende

* Timidhet - "killknullisar" anspelar ofta på blyghet, vare sig den är äkta eller förställd

Summa summarum: en "knullis" är alltså inte nödvändigtvis en person som DU eller andra personer vill ligga med. Det hela handlar mer om en inställning till sig själv och till sex, hos "knullisen". En inställning som i förlängningen leder till en speciell utstrålning hos "knullisen" .

Cool kille!

?!? :-D

Vid ratten

I dag finns följande undersökning, genomförd av Folksam, att läsa i ett flertal svenska dagstidningar. (Svaren är i procent.)


Vad gör vi medan vi kör bil?
Pratar i mobiltelefonen 63
Fixar med radion/stereon 63
Sjunger 58
Skäller på andra trafikanter 45
Dricker 31
Äter 22
Gråter 9
Flirtar 4
Leker med barn 4

Föga förvånande kommer alltså "pratar i mobiltelefonen" och "fixar med radion/stereon" på delad första plats. Mer anmärkningsvärt är då att hela nio procent har svarat att de gråter medan de kör bil. Än mer anmärkningsvärt är att de tidningsmakare, som har publicerat denna undersökning, inte verkar reflektera över att nästan en tiondel av Sveriges bilförare gråter när de kör bil.

Jag tycker att det låter mycket märkligt att det är så många som gråter när de kör bil, eller vad tycker ni? Hör ni till dem som brukar fälla en tår "vid ratten"?

Gagnef?

Ska ni till Gagnef i år?

Fiska - fett eller kefft?

1. Kasta draget ut i vattnet - fett.
2. Få napp - fett.
3. Paralyserad när fisken kommer upp. Vad ska jag göra nu? Kefft.
4. Tveka innan jag dödar fisken, handen skakar. Kefft.
5. Fisken slutar leva och blir till kött i handen. Lite mindre kefft, men ändå kefft.
6. Rensa. Kefft.
7. Laga fisken. Fett, men inte asfett.
8. Äta fisken. Kefft men inte askefft.

Ändå tror jag att jag ska fiska igen, för jag glömmer bort allt utom de första punkterna. Det är så mycket som står på spel här!

Det här kan tyckas vara en petitess, men jag vill fråga dig: Fiskar du och tycker du att det är fett eller kefft? Äter du fisk? Äter du kött överhuvudtaget? Är det rätt av oss att äta fisk när vi kan äta så mycket annat? Frågorna bara ramlar över mig... Och jag agerar på det, utan att veta vad jag tycker egentligen.

Summa summarum, en dag i demokratins tjänst (EU-val 09):

* Det bor jättemånga "kändisar" på samma ställe.

* En "moderatkille" (jag såg hans valsedel) vägrade att slicka igen kuvertet. När mina kolleger i vallokalen upplyste honom om att hans röst skulle ogiltigförseglas om han inte förseglade kuvertet försökte han först trycka ihop det med fingrarna. När det inte fungerade, och mina kolleger bad honom slicka på klistergrejen, svarade han att han vägrade slicka på ett kuvert som andra personer hade hade tagit på. Efter mycket om och men erbjöd sig personen som satt och prickade av i röstlängden, att slicka igen kuvertet. Så fick det bli.

* En superbrun karl (som är så brun som en ljushyad människa överhuvud taget kan bli, han är liksom helt mättad i färgen, som om någon hade retuscherat honom i Photoshop - typ dragit upp alla inställningar på max, och som jag, Stina och Tony tidigare har spanat in vid Mariatorget) kom in och frågade om han kunde rösta i den här vallokalen trots att han inte var skriven där. Jag sa nej och frågade då om han kanske var skriven någonstans i närheten. Svaret blev dock givetvis:
- Nej, jag är skriven på Gotland.
Och det var väl egentligen givet - Gotland ligger ju alltid i topp vad gäller mätningar av antal soltimmar per månad.

* MP fick jättemånga röster.

* Det är kul men slitsamt att göra en insats för demokratin.

Jag ångrar inte Laurell!

I går var jag på "lägg till ett namn-fest". Det hade ordnats med blanketter från skattverket som sedan lades ner i en brevlådelikande låda försedd med lås till vilket endast grisarna på Skatteverket hade nyckel.

Först tänkte jag, äh lägga till ett namn - vad ska man göra det för? Det verkar ju onödigt. Sen drack jag en grogg och några öl och så tänkte jag Laurell är ju ett för jävla snyggt namn. Det har jag tyckt ända sedan jag kom i kontakt med den Laurell som vi tidigare har skrivit om här.

Nu heter inte bara jag, utan även den andra halvan av Magnetenbloggens redaktion, Laurell i mellannamn. Storsint som jag är gav jag nämligen det i present till honom, så det är nu vårt "kompisnamn". Om någon av er där ute också vill ta sig namnet Laurell tycker vi dock bara att det är kul.

Andra som tog sig nya namn på festen:
* Tony la till Timburtz (vilket nu blir hans tilltalsnamn, han råkade göra lite fel när han fyllde i blanketten).
* Nina la till Nicklas
* Nico la till Don (framför "Nico")
* Johan la till Cheesus
* Fares Fares (som alltså också var där) tog sig ett till Fares (eller, det här är jag inte säker på men jag råkade höra att han övervägde det).
* Även Alexander Skarsgård var där och jag tycker att det hade varit kul om han hade lagt till "Stellan" och lät det bli hans tilltalsnamn.

Obs! Att lägga till ett namn är gratis och en kul grej att göra tillsammans med till exempel en kompis! Däremot tror jag att det kostar lite grann att sedan göra sig av med namnet om man skulle ångra sig.

Magnetenbloggen undrar: Flygresor - fett eller kefft?

Såhär är det, Steven som gästbloggat tidigare kom med önskemål om att lämna en ny serie begrepp att fett eller keffa-a, och detta gjorde oss inspirerade på samma sätt som hände när Jenny Palén skulle lämna några fett eller kefft.

Flygresor - fett eller kefft?

Hursomhelst: Jag ska flyga flygplan till en närstående tidigt imorgon bitti. Den här personen bor på en ö som ligger en bit ut i Atlanten, och det är sjukt svårt att ta sig dit på andra sätt än med flyg! Men i övrigt: Vad tycker ni om flygresor? Fett eller kefft?

Det här med flygresor kan tyckas vara banalt, men jag tycker inte det, dels påverkar de kommun ihöra era åsikter om flygresor!

Sommarserie: Fett eller kefft?

Vi tänkte åtgärda det här med den låga uppdateringstakten som särskilt brukar drabba oss under våren och sommaren. Därför har vi bestämt oss för att göra en särskild sommarserie med "Fett eller kefft?". Om det går vägen på det sätt vi vill kommer det både vara vi själva, och några utvalda gästbloggare som får ställa den ödesmättade frågan. Snart kommer den första fett/keff-en!

Jag är en Europatoke!

I demokratins tjänst, och för att jag är fullkomligt tokig i EU och Europa (jag fyller år på Europadagen) ska jag arbeta som röstmottagare vid valet till Europaparlamentet på söndag. Vi som står till tjänst denna dag har blivit uppdelade i lag om sex personer och vi har också blivit tilldelade en bokstav - jag har blivit tilldelad bokstaven "D". Inte direkt min favoritbokstav men i det här sammanhanget känns det ändå okej.

Vi har dessutom fått ett schema att gå efter. Alla som har bokstaven "D" arbetar mellan 07.30-12.00, 14.00-17.00, 18.00-20.00 för att sedan vara med och räkna rösterna efter vallokalens stängning kl 21.00. De som har andra bokstäver arbetar under lite andra tider, eller de har framför allt rast under andra tider. Det här är för att vallokalen inte ska riskera att stå utan bemanning vid någon tidpunkt.

Det är en stor apparat och mycket organisation som ligger bakom den här, liksom andra, stora folkomröstningar. Det är också ganska mycket för oss röstmottagare att hålla i skallen - så är det när man "jobbar med" demokrati. Det kommer bli en lång dag och jag hoppas verkligen att jag inte såsar ihop i huvet lagom till rösträlningen. Det skulle bli otroligt pinsamt att råka räkna fel...

Ett tips! Vill ni träffa/titta på mig när jag jobbar på söndag? Bege er i så fall till Mariaskolan.