Liberalismen
Genom corpusserien vet vi redan att liberalismen lämnat jorden, och vi går in i ett nytt stadium. Detta är mycket spännande, men det är inte säkert att det "går vägen". Inte nog med problemen med människorna, utan det kan vara så att liberalismen "studsar tillbaka" till jorden och tar sin plats hos något annat djur, t.ex. insekter. Kommentaren till det här inlägget handlar om hur insekterna kanske är våra efterträdare på jorden, och det fick mig att tänka vidare på det här med insekter och liberalism. Liberalismen är en idé som har genomsyrat mycket i vårat samhälle, och också påverkat hur vi ser på varandra och andra. I korta drag kan man säga att folkgrupper där liberalismen har florerat som ideal har en idé om den oberoende människan, en fri individ som kan forma allianser efter eget tycke. Historiskt sett har det inte alltid varit såhär, och det ser annorlunda ut på många ställen där liberalismen inte har "vunnit mark" på samma sätt. Detta annorlunda sätt kan göra att man upplever sin person som mer relationell, man definierar sig själv på andra sätt, det kan t.ex. gå till så att man antar en massa olika roller på ett närmast jungianskt vis. Det som kännetecknar det här andra, icke-liberala sättet att se på sig själv är att man är mer bunden till gruppen på ont och gott.
Organisk solidaritet
I vårt samhälle kan man säga att liberalismen "kom in i bilden" på 1600-talet för att sedan växa sig starkare (och nu har den alltså dött ut, även om den har vissa efterverkningar såklart). En person som studerade detta skifte, som bland annat sammanfaller med den industriella revolutionen är sociologen Émile Durkheim (1858-1917). Durkheim menade att det gamla europeiska samhället präglades av att personligheten alltid underställdes gruppen. Detta kallade han för mekanisk solidaritet, på grund av att det var trögrörligt. Eftersom individualismen växte under den här tiden var många, bland annat sociologer rädda för att samhället skulle sönderfalla på grund av att man inte skulle kunna se helheten och att därmed gemenskapen försvann, men Durkheim menade att det hade vuxit fram en ny form av solidaritet, den organiska solidariteten. Den organiska solidariteten gjorde att folk inte behövde känna gemenskap för att samhället skulle fungera, för samhället fungerade eftersom det var som en kropp, en organism.
Insekter - liberalismens nästa vän?
Insekter (med sin avancerade arbetsfördelning) verkar praktisera någon form av
organisk solidaritet. Det är dock svårt att veta exakt vad de tänker på! Den kanske lika gärna kunde vara mekanisk? Hursomhelst, tänk om insekterna blir liberaler!!! Fett jobbigt, nu när människorna börjar inse att det här med liberalism inte alltid är "fett". Själv oroar jag mig mest för klimatfrågan eftersom liberaler är lite "tröga" när det kommer till klimatfrågan. Martinus Thomsen
Vad händer om insekterna utvecklas i denna riktning? Den spännande utvecklingspsykologen Martinus Thomsen (1890-1981) brukade, när han inte förstod utvecklingen, "kolla in i kosmos"
för att få svar. Och svar fick han, bland annat att insekterna följer en annan utvecklingsstege än vi människor. Slutsats:
Vi kan inte veta hur insekterna kommer utvecklas, eller om de alls kommer utvecklas, men vi får hoppas att vi kan utvecklas tillsammans med insekterna i sådana fall.
Anknytande bloggpost: Vilka djur borde knega mer?
3 kommentarer:
Jag blir kluven. Mest glad känner jag mig om insekterna lever enligt en organisk solidaritet såklart. Jag vill tänka på myror som individer som faktiskt bryr sig om sig själva och inte bara helheten. Inte att jag vill att insekterna ska vara liberaler i modern mänsklig mening och speciellt inte nyliberaler. Men ärligt talat vet jag inte heller vad som är mest effektivt och praktiskt. För dom själva. Deras framgångar skulle lika gärna kunna utmärkas just av att de inte är varken individualistiska eller för den delen liberaler. Liberalismen visar sig vara bäst för ett visst antal individer medan resten ska må förhållandevis dåligt. På så sätt verkar insekternas framgångar mest "gjutna" inom en mindre individualistisk systematik. Och på den andra sidan av allt, frågar jag mig om jag vill att insekternas framgångar ska vara särskilt kraftiga. Det kan verka själviskt, men precis som ni på redaktionen har påpekat kan det kännas irriterande att se andra och mycket mindre arter hacka sig förbi hela ens utveckling och uppbyggda tankeregister (kunskapsbank kan man också säga, men jag väljer att skilja på tankar och kunskap!). Jag blir rent av ledsen när jag tänker på mammutarnas sorg, av att se sig själva försvinna och av att se egentligen ganska småkorkade män och kvinnor från människorna ge sig på dom hela tiden - och lyckas! - och därmed förstå att hela deras gemensamma och samtidigt individrespekterande tankebas blir som bort"blåst".
Och detta illustrerar ännu en gång att det hela (det hela med att vara framgångsrik) hänger mindre ihop med systemets värdegrundade mekanik och mer med intresset för bättre och bättre vapen och stridstaktik.
Hej Steven, och tack för din kommentar! Det blir ju spekulativt hela den här diskussionen, men det känns ändå som att den är så pass viktig att vi inte bara kan släppa den - vi kanske kan prata mer om det här imorgon, eller kanske på lördag? Jag har bjudit in min syster att lämna en kommentar också, hon är intresserad av det här med djur-människa-interaktion och vi har hållit på med det här en del på Igla Kattgård också och jag har åkt på konferenser och så och pratat om det jag lärt mig där. Det blir nödvändigtvis hierarkiskt verkar det som med människor och andra däggdjur, eftersom vi är så lika varandra, och därför är det intressant med insekter, deras olikhet men också vilket eventuellt ansvar de har, och vi har för jordens utveckling, ekologiskt sett men också psykologiskt/socialt. I alla fall så sitter jag just nu och läser en text som en Arturo Escobar skrev i samband med ett WSF i mitten av 00-talet. Han tar upp detta med insekters organisation och jämför det med globaliseringsrörelsens potential. Han menar att det gamla (som jag i magnetentexterna kallat liberala) sättet att se på saker är hierarkiskt och att det har färgat av sig i organisationsstrukturer även när man vill motverka hierarkier. Inget nytt kan tänkas, men jag ville para det här med att jag skrev så mycket om Durkheim som på många sätt blev en del av den liberala tankevärlden. Durkheim kan man tycka ÄR ganska smarrig men han ansåg också att staten var samhällsorganismens huvud, vilket är något jag och då antagligen Esobar också, håller emot honom. På senare tid har det kommit en teori som jag inte känner till så väl som kanske skulle kunna sprida ljus över den här förvirringen, Actor-Network-Theory. Förespråkarna för denna teori menar att Durkheim "sabbade" samhällsvetenskapen, eftersom han trängde bort Gabriel Tarde som blev bortglömd. Med Tarde som urfader skulle samhällsvetenskapen se annorlunda ut menar de. Nu vet jag inte själv så mycket om det här, men jag vet att Actor-Network-människorna pratar om agens hos döda ting, och jag skulle vilja se vad de har att säga om övrig interaktion mellan djur och människor, t.ex. för mitt arbete på kattgården men just nu, av teoretiskt intresse och eftersom diskussionen går som den gör så bara dör jag av att få läsa en studie av till exempel ett termitbo eller myrstack. Jag undrar också vad de här andliga människorna säger om de kan kommunicera med insekter? Eller med insektsgudar. Frågorna är många, men jag är säker på att vi bygger för framtiden!
Jag vill minnas att myrorna markerar vägen olika till och från stacken. Det torde ha viss betydelse för liberalismens framtid . Myror som individer följer i första hand de tidigare myrspåren, där många myror utsöndrat ämnen går fler. Kan det vara så med liberalismen också? Att den attraheras till de populationer som växer mest?
Skicka en kommentar