1. Att “piffa” upp sitt sexliv med diverse lekar och leksaker
När någon säger att dom behöver piffa upp sitt sexliv får jag en jobbig obehagskänsla i kroppen. Inte generad, mer beklämd, men samtidigt vill jag inte känna mig som en översittare och tänker det måste ju vara upp till var och en, herregud Jenny! men det här med "piffa" får mig att tänka på sex som om de vore en sport: ett fröjdigt, fysiskt ansträngande helgnöje. Kanske att man egentligen slutat tända på sin partner men ändå kan tänka sig “experimentera” lite för att se om det inte finns någon liten gnista kvar? Det är ju ändå skönt att knulla! Klä sig “lite fin inunder” och överraska sin man med “raffiga” underkläder...?
Jag vet inte alltså? Kanske är det mer uttrycket “piffa” upp jag tycker känns deprimerande?
Att “piffa” upp sitt sexliv - fett eller kefft?
Jag röstar för kefft!
2. Banan
Bananen i sig tycker jag är en äcklig frukt som jag aldrig har gillat att äta... Den är smetig och kladdig, eller sträv på ett geggigt sätt. Formen är också vulgär och jag känner mig förnedrad när jag äter den. Smaken kan vara helt okej, det är inte så att jag aldrig äter bananer men i sådant
fall bryter jag bitar av den innan jag stoppar den i munnen, vad töntigt inser jag nu... men det gör jag i allfall. Såg också härom veckan att en vän till mig som heter Justus också hatade banan och kommenterat det på facebook - då blev jag glad.
Banan alltså...
Jag röstar på keff men jag kanske kan förändras.
3. Vuxna människor som slickar på glasstrutar på stan
Om det här vill jag inte säga något mer egentligen... slicka och kläffsa...usch! Man ser ju otroligt dum ut, eller hur? Jättefokuserad på att hålla rent runt struten men samtidigt girig att äta innan det smälter och försöka hålla balansen på glassberget. Kan man inte äta med sked ur bägare om man äter glass på stan? Detta med glasslickande vill jag säga för att jag tyckt så sen jag var liten, och även om det medför en risk att låta väldigt fascistisk så står jag för det.
Slicka på glasstrutar?
Kefft!
4. Par som matar varandra
När jag tänker på par som matar varandra väller det upp en hatkänsla i min kropp. Eller hat kanske är ett ord i överkant men stor irritation då. Jag ser framför mig en restaurang med tvåmannabord. Den ena öppnar munnen, den andra kollar med fokuseringsögon på den öppnades mun, eller fokus pendlar mellan munnen och maten som finns på matningredskapet, samma person försöker måtta in gaffel eller sked i den öppna munnen och personen som matas slängs mellan att vara sugen på matbiten och obekväm med sin öppna mun. Självklart drälls det lite (kanske med flit) varav båda skrattar och liksom kastar huvudena lite framåt, en tunga letar sig ut för att rädda och fånga upp delar av maten som prickades fel av mataren. De blir lite pinsamt men pinsamt på ett hjärtligt och gullig sätt. Usch säger jag!
Vad tycker ni?
Jag röstar för Kefft!
5. Kåtheten
Kåtheten, är den äcklig eller underbar? Självklart både och säger jag spontant, men efter mer betänketid så ser jag kåtheten i sin renaste form och som mänsklig instinkt och då tänker jag... Den är lite äcklig men innanför “äktenskapet” då är den ju ren och uppriktig, frisk och innerlig. Nej jag vet inte. Som ett sommarlakan tvättat med såpa från Grumme!
Skäms man över kåtheten?Vad skulle hända om den släpptes totalt fri egentligen?
Vad tycker ni om kåtheten?
Fett eller Kefft?
Vad är era åsikter om det jag har tagit upp här?
Av: Jenny Palén, konstnär och gallerist.
5 kommentarer:
Vi är mycket glada att Jenny kom till skott och skrev en gästblogg! Under ett tag maldes dock denna post i "Magnetenkvarnen" och gav upphov till en massa "fett eller keffar" från vårat håll.
Helt klart är dina kefft solklara keffar!
Härligt Jenny. Fettar och keffar kan jag dryfta in i evigheten.
Ang. att "piffa upp" sexualiteten.
Är väl av samma anledning som villaägare ständigt för en ojämn kamp mot naturen i sin strävan att förfina och förädla sin trädgård. Vad ska en människa göra när verket är fullbordat, alla kunskap inhämtad och perfektionen anstående?
Där en maratonlöpare, wrestlingchampion eller cellist uppnått och passerat krönet för sin förmåga och fulländning brukar intresset normalt avta för att på sikt helt ersättas av något annat, är det värre ställt med sexualiteten. Behovet sitter i långt efter det att nyhetens behag lagt sig och konstens alla hemligheter avslöjats. Där i ligger problematiken.
Så man gör som den uppgivna kärringen i solhatt ute vid Tallkrogen - fräser upp pionerna en sjunde gång sen åttiotalet och börjar om på ny kula. Inte för att det är roligt eller efterfrågat utan för att stilla ett behov.
Sen kan det ju vara frestande att ge ledan en törn bara för att det krävs så lite för att göra så stor skillnad. En ny wounderbaum i sänglampan, en avlutad vinsats eller bara göra en grej av att betona fel ord i varje mening.
Ang. banan:
För att slippa all skuldtyngd fellatioanspelning gör jag med bananen som med alla annan nyttig, och i sin bundna form i det närmaste oätliga föda - maler ner skiten till en lättkonsumerad sörja jag sedan dånar i mig med buller och bång.
I övrigt instämmer jag i dina keffar.
Jag var med om detta piff häromnatten!
Det pinsamma var efteråt, jag gömde leksaken under täcket och vägrade veta av den. Men visst var det en sjukt porrig sak att göra. Efteråt känner jag mig lite tom kanske. Vad kommer härnäst?
Il semble que vous soyez un expert dans ce domaine, vos remarques sont tres interessantes, merci.
- Daniel
Skicka en kommentar