Hej Andrea! Hur är du i köket?

Vad har du för inställning till mat överlag?
"Jag tycker mycket om att äta mat. Förut gillade jag inte alls att laga mat och tyckte det var väldigt nervöst. Men på senare år har jag verkligen kommit igång."

Hur ofta lagar du mat?
"Nu när min man är borta på turné så blir det en hel del matlagning till mig själv. Kanske varannan dag cirka."

Vilken är din paradrätt?
"Jag skulle säga att det är pasta med tonfisksås, den har jag fått mycket beröm för, samt tillagat ett ANTAL gånger! Jag brukar ha: tomatpuré (späd sedan med vatten), svarta oliver, vitlök (våga ta flera klyftor!), kapris, persilja och tonfisk. Sen har jag alltid nåt starkt med och det bästa är den ungerska paprikaröran 'Erös Pista' som betyder 'Starke Peter'. Smaka av med salt och peppar, mmmm!"

Vilka är dina starka sidor i köket?
"Jag skulle säga att jag har vad man kan kallar en koka-soppa-på-en-spik-mentalitet. Ge mig vad som helst och jag kan röra ihop nåt som är HELT ok!"

Svaga sidor?
"I princip alla min receptmåltider har blivit misslyckade. Jag är mycket dålig på långkok och degar och planerande matlagning... Jag är också otroligt nervös när jag lagar mat till andra och bränner ofta maten. Min ugn blir även mycket rökig vilket resulterar i att brandlarmet ofta går i lägenheten."

Favoritingredienser?
"Salt, mums! Och så får jag än en gång nämna "Starke Peter" som är otrolig i smaken! Jag är mycket förtjust i pasta. Har faktiskt haft en jättekul pastafest en gång med en jättekul tjej: Fanny! Och det är ju därför extra kul att det är du som ntervjuar, kul!"

Vad brukar du få för respons på din matlagning?
"Jo jag tycker att de flesta brukar gilla min mat. Min man Jens är ofta mycket uppskattande. Men han är en väldigt positiv person i helhet så han gillar nog det mesta. Som jag! De flesta tycker nog att jag har fallenhet just för de här improviserade rörorna. Och tonfiskpastan har fått alla på fall!"

"Du har vid tidigare tillfälle berättat om en maträtt som heter Pasta d´amore eller något liknande, som du brukar laga. Kan du berätta lite om den?
Jag har nog mest pratat om Pasta d´amore och inte lagat den så många gånger... MEN - de gånger jag gjort den har jag tagit laxfiléer, bandspaghetti, grädde och saffran! Saffran är en jätteläcker krydda, fylld av kärlek! Min man Jens är jätteduktig på den här Pasta d´amoren! Vi äter den ofta när vi firar något. Senast när vi firade 3-månadersjubileum av vårt äktenskap lagade han ihop denna ljuvliga rätt. Hursomhelst är det en favorit!! Rekommenderas varmt om man vill förföra någon!"

Känner du dig någon gång handikappad i köket?
"Jag känner mig alltid handikappad i köket. Det är så svårt med planeringen och det ryker ofta mycket i min matlagning vilket är ett stressmoment. Jag blir också superklantig när jag ska laga mat med andra, jag kan knappt hacka en morot då! Jag blir mycket nervös över hur stora bitar jag ska skära grönsakerna i, hur hög värme eller temperatur i ugn osv, osv. Jag är ingen team worker i köket, snarare droppen som får grytan att koka över! Jag brukar ofta diska och sånt istället sen för att gottgöra för min tafatthet på matlagningsområdet."

Vilka influenser har du när det kommer till matlagning?
"Jag är mycket intresserad av vegetariska rätter, är något av en "kanin". Min mormor gjorde också HELT fantastisk ungersk mat som även min mor nu gör och den är en stor inspiration! Gryt-tänket och röror-tänket är väldigt utbrett i Ungern, därav min naturliga talang för detta!"

Har du någon gång misslyckats fatalt i köket?
"Ja många gånger. Bränt vid mat. Jag har också gjort många märkliga risrätter när jag inte haft nån mat hemma som verkligen blivit superäckliga! Jag brukar ofta förstöra maten med krossade tomater. Att jag aldrig lär mig! Jag har även tinat saker i mikron som börjat brinna för att jag glömt ta bort aluminiumfolie och liknande. Min man Jens slängde även en rejäl klick messmör i köttfärssåsen en gång, har han berättat och det var en total katastrof. Tur att man inte var hemma då!"

Har du någon gång lyckats i köket mot alla odds?
"Ja jag skulle bjuda mina tonsättarvänner på middag och gjorde grönsaker, lax och potatis i ugn och det rykte nåt fruktansvärt ur ugnen! Det blev os i hela lägenheten, brandlarmet gick och jag fick öppna upp alla fönster! Hade det varit sommar hade kanske bara en fläktande ljum bris gjort sig påmind, men nu var det vinter och kallt! Hur det nu var så hann jag vädra ut allt, städa ur ugnen något från oljan som droppat ned (därav oset) och fick grönsaker och potatis lagom mjuka och fetaostlaxen ljuvligt smältande i mun! Gästerna anlände, åt, och alla var supernöjda!!!"

Vilka "verktyg" använder du i köket?
"Jag har en brödkniv som jag skär det mesta med. Eftersom jag sällan lagar kött så gör det inget att den är lite slö. Durkslaget är mycket viktigt då jag är en riktig pastatok som sagt! Osthyvel är bra till allt möjligt, skiva gurka bland annat!
Stekpannan är min bästa vän!"

Vad har du för "tänk" vad gäller disk?
"Jag försöker vara mycket miljömedveten i det mesta jag gör, källsorterar noggrant och sparar på el med mera. Men när det gäller disk är jag rädd att jag är lite slarvig med detta... Jag har försökt göra en sån där balja men jag tycker det är så frustrerande att all disk simmar runt där och så får man håva upp den med händerna så jag diskar direkt under kranen på hög värme, med mycket raska tag! När jag bodde i Italien diskade jag mycket med svamp, men nu är jag tillbaka med diskborste. Min favoritfärg på diskborste är orange!"

Pastaparty!

Förra helgen ställde jag och Andrea till med en sprakande pastafest. Vi bjöd på en hejdundrande pastabuffé där det gick att finna alla tänkbara sorter från pastafabrikören Combino. Vi gjorde också pastasmycken (halsband - unisex och hårspännen - för tjejerna). Det var en mycket lyckad tillställning och vi ska låta pastafesten bli en tradition som ska få återkomma minst en gång per år. I flera dagar efter att pastapartyt hade tagit slut låg det dock torkad pasta och drällde över hela golvet = nackdelen med pastapartys.

Här är lite bilder för den intresserade:

Andrea och Jens heliga förening!

Nu har min bästis Andrea gift sig med Jens. Det var en "intimvigsel" och endast deras respektive familjer (och så klart Clousette, deras barn från Paris) var med. Clousette var en viktig anledning till att de gifte sig, det blir mycket lättare för dem att få hit honom på riktigt nu. Adoptivpapprena är ifyllda och inskickade och Clousette kommer alltså troligtvis och förhoppningsvis snart vara Andrea och Jens barn även i juridisk bemärkelse. I och med det kommer han därmed också tilldelas ett svenskt medborgarskap, äntligen. Det är han verklige värld, lilla Clousette!

Vigseln mellan Andrea och Jens ägde rum förra helgen på Andreas supervackra lantställe i Norrtäljetrakten. I morgon ställer det nyblivna brudparet till med fest på samma ställe. Äntligen!!!

Massagekväll med Karaoketoken!

I lördags var min första "utekväll" i Stockholm på länge. Jag mötte upp Andrea och Jens (utan Clousette) och sen gick vi till Morfar Ginko. Där fick jag tyvärr problem med vakterna, men det är en annan historia och de bad om ursäkt senare, men jag var tvungen att betala 300 kronor för att åka hem och hämta mitt pass (som jag inte brukar behöva, samt dessutom gärna lämnar hemma). Vi fick lite olika bud om efterfest, men till slut träffade vi Alexis som fixade så att vi fick gå på efterfest på Pensionat Oden på Hornsgatan (det där stället som ligger ovanför Marie Laveau)! Äntligen Alexis!

Chris, som hade efterfesten var från ett rikt område i London och var på besök i Stockholm tillsammans med en finsk kompis. När han gick ut ur rummet med personen han hånglade med, och lämnade efterfesten utan att komma tillbaka började vi fråga oss vart han tagit vägen De hade kanske gått hem till henne? Kanske var det så att Chris som var så rik hade hyrt hela pensionatet och hade extra rum som han kunde gå in i?

Vi anpassade oss snart till situationen, bland annat spelades en "rap-teater" upp som behandlade kvinnofrågan, islamofobin, kulturskillnader och ekonomiska skillnader på samma gång! Därefter blev det massageparty där Karaoketoken visade sig vara den mest intensiva massören, och Jens var den mest lättmasserade!

Vi funderade ett tag på att sova över på "vårt" hotellrum, men sen bestämde vi oss för att gå. Vi upptäckte att Chris och hans hångelpartner hade varit inlåsta på toaletten medan vi hade roat oss. Det kändes sådär...

Nya smeknamn

Sedan ett par månader tillbaka kallas jag för Farfalle av några av mina kompisar. Det är italienska och betyder ungefär "lilla fjärilen". Jag tycker mycket om mitt nya smeknamn. Det är luftigt, lätt och flickaktigt. Dessutom är farfalle min favoritpasta. Det bästa av allt är att min nya bästis, Andrea, kallas för Barilla. Tillsammans är vi alltså Farfalle och Barilla och det passar oss perfekt - vi är bägge två ena riktiga pastatokar!

Torsdagskväll med bl.a. Jens, Clousette och Staffan Hellstrand.

Torsdagskvällen tillbringades på Restaurant Indigo med bland andra Andrea, Jens och Clousette. Jens verkar ha bestämt sig för att ta hem Clousette till Sverige när han är klar med sin utbildning, och därför hade Clousette fått följa med hem till Sverige över jullovet för att få träffa farmor och farfar Carina och Boje ute i Hässelby Strand. Boje och Carina är jättepostiva inför att få ett franskt barnbarn, och vill att Clousette ska bibehålla "sin" kultur samtidigt som han lär sig att hantera den svenska kulturen och de planerar att ta med Clousette på ungdomsmöten där han kan lära känna svenska ungdomar på ett avslappnat sätt. Clousette hade lite svårt att hänga med på det svenska vuxenpratet, men ögonen tindrade på honom medan han sörplade i sig Indigos goda tomatsoppa! Jag hoppas verkligen att det ska gå bra för Clousette att integreras in i det svenska samhället.

In på Restaurant Indigo kom, förutom några nazister (som blev nekade att handla och kort därpå stoppades av polisen ute på Götgatsbacken) också den legendariske poprockaren Staffan Hellstrand! Calle tyckte att jag skulle gå fram och prata med honom, men det kändes inte "rätt" så det blev inget "kändismöte" igår.

Staffan Hellstrands låt "Lilla Fågel Blå" håller år efter år!

Fest i Västra skogen

Per skulle ha inflyttningsfest i Västra skogen, eller "Värsta skogen" som vi lite skämtsamt kallade det när Nisse och Stina bodde där för några år sedan. Stina och Nisse bodde då i Denniz Pops före detta myshus (eller om det nu var någon annan musikproducent som var stor på 90-talet) och där fanns panoramafönster, jacuzzi och hela den biten. Detta hus låg nära Pampas marina och vi brukade gå ner och kolla på lyxyachterna som låg och guppade i plurret. Härliga tider!

Hur som helst, ikväll skulle alltså Per ha fest och det lät kul. Andrea, Jens, Pierre och Bubba (och även Andres, en kille som jag var lite betuttad i) skulle med stor sannolikhet dyka upp och jag tackade glatt ja. Sedan, när jag fick reda på att även kommunistgänget (med Sussie och Pumpen i spetsen) också skulle dit, så bara kroknade jag. Jag hade inte lust att festa med kommunistgänget en enda gång till, jag hade fått nog av deras rödtjutsbabbel och torrjuckande på hallmattan. Hyfs och reson var liksom ingenting som existerade i deras världar - åtminstone var det ingenting som de själva praktiserade.

Å ena sidan ville jag verkligen träffa Andres, han var en kille med karisma som räckte och blev över och dessutom var han superskärpt, men å andra sidan hade jag verkligen ingen lust att vara på samma party som kommunistgänget. Hur fan skulle jag göra?

Forts. följer

Fredag på Aubergine med Carsten, Jens, Andrea (och Clousette i tankarna)

I fredags hade jag bestämt träff med Carsten på mitt favoritställe, Aubergine. Aubergine är en jättemysig restaurang och bar, det är så där anspråkslöst och avslappnat som man vill att ett "ställe" ska vara, helt perfekt när man har tröttnat på "Söders" bohemställen men ändå inte vill gå till något stekigt "Stureplanshak". Jag hade tänkt prata med Carsten om att jag har börjat hysa starka känslor för honom, jag vill att han ska veta det och jag vill veta om de är besvarade. Grejen var bara att när han väl kom till Aubergine så hade han med sig Jens och Andrea (som han av en slump hade stött på, på Valhallavägen) och min plan om att avslöja mina känslor för honom fick således skjutas upp...

Hur som helst slog sig Carsten, Jens och Andrea ner vid mitt bord. Vi beställde in fyra glas öl och tog genast vid där vi avslutade sist vi sågs. Jens berättade att han var lite bekymrad över att hans barn, Clousette, på sista tiden har börjat umgås i "tveksamma" kretsar. En kväll när Jens (som just nu bor i Paris) var på väg hem och gick över en av alla de otaliga broar som går över Seine, såg han att det var några personer som hade gjort upp en eld vid brofästet. Han gick närmre för att försöka se vad det var för ena typer och då upptäckte han, till sin stora fasa, att en av dessa ljusskygga individer var Clousette! Han började ropa på sin son: "Clousette, Clousette, what the fuck are you doing here?!" varpå Clousette (som antagligen skämdes över sin pappas agerande, inför sina kamrater) svarade med att "peka finger" mot Jens. Hur det hela slutade förtäljde inte historien, men Jens var i alla fall märkbart skärrad över Clousettes respektlösa uppträdande. Jens har ställt upp till hundratio procent för Clousette och dessutom så är ju Clousette bara ett barn och borde inte ens känna till "fula-fingret"-gesten.

Senare på kvällen började vi planera nästkommande fredags aktiviteter, vi var först lite oense om i vilken ordning vi skulle ta det hela, men kom sedan överens om detta:
1. P-bio (antingen den vid halvfranska skolan eller den vid Gustav Vasa kyrka. Jens ska fixa ett program i veckan). Vi bestämde även hur vi ska sitta i salongen: Andrea och jag sitter i mitten och sen sitter killarna på varsin sida om oss, som en "mur".
2. Middag på indisk restaurang, kanske på Indian Garden? Där kan vi diskutera våra upplevelser från p-bion.
3. Vi går hem till Jens och Andrea (på Kungsholmen) och kollar på Andreas nya filmer (bl.a. en dansk sådan med Bengt Katastrofsen i huvudrollen) på widescreen-tv. Sedan när Carsten och jag ska gå hem så ska vi få vi med oss varsin dvd-skiva där Andrea kommer att ha bränt dessa filmer, så att vi kan se dem flera gånger + visa andra.
4. Eventuellt ett glas öl/vin på Aubergine lite beroende på vad klockan är.

Det nya året (2008)

Jag tänker att jag det här året ska skaffa körkort, detta har Andrea och Jens lovat att hjälpa till med. I sommar ska vi övningsköra runt i Sverige, så att det blir en kombinerad övningskörning och bilsemester. Vi har planerat att åka till Kolmården, Gränna, Öland och Marstrand (så att vi får lära oss köra av och på en färja, det är bra att kunna).

Totalt är vi fyra personer varav två redan har körkort (Andrea och Jens) och dessa ska då agera "lärare" åt oss två som ska ta körkort. (Det är verkligen jättesnällt av er!) Vi har tänkt ut en snillrik grej: i framsätet sitter den som övningskör plus "läraren" och samtidigt sitter den andra "övningsköraren" i baksätet med den andra "läraren" och pluggar teori. Sedan byter man regelbundet av varandra. Detta blir otroligt effektivt och framför allt kul! När man har kul är man ju dessutom benägen att lära sig mer!

Om man klarar uppkörningen på första försöket kan man komma undan med det hela på under 2500 kr. Om det skulle skita sig har jag en idé om att jag skulle starta en körskola i stället, alternativt öppna en halkbana (alltså en sån som man måste "klara av" för att få sitt körkort). Jag tänker mig att denna halkbana är någon slags kombinerad halkbana och bingohall, det ska finnas en servering och det ska vara en trevlig atmosfär. Man ska alltid känna sig välkommen dit om än så bara för att ta en kopp kaffe. Det ska också vara lite lägre pris på "halkbanetestet" än på vanliga ställen.

Jens berättade om sitt hobbyprojekt "1200 städer och lite till..." som han håller på med vid sidan av sitt bandoneonspelande. Han beskrev det som en informations-dvd där han har samlat ihop information och bilder från 1200 olika städer i världen. Han har redan gjort omslag och "häfte" till (det lät skitsnyggt när han beskrev det) och jag är otroligt spänd på det här projektet! Han hade redan fått jättemycket beröm från de kompisar som han hade visat den för. "Jens, det känns verkligen som att resa på riktigt!" hade de sagt.

Jens pratade också om sitt nya barn, Clousette, som han fann i en spelhall i Paris. Jens kan ingen franska och Clousette kan endast ett fåtal engelska fraser men trots alla språkbarriärer låter det som om de verkligen har "hittat varandra". Clousette ska få gå i halvfransk skola när de flyttar till Stockholm permanent och han drömmer om att bli flygkapten. Clousette verkar otroligt nöjd och tillgiven och Jens berättade att han varje dag säger: "Jens, I'm so happy, I love you!"

Välkommen Clousette!

Rättfärdighetens topografi: Del 2

Sålunda samlades vi på biblioteket. Det var jag, Pierre, Andrea, Fanny, Thomas och Andreas. Vi diskuterade egots gränser. Vi var förundrade, vi var förbryllade. Vi såg ingen väg ut ur helvetet. Vi var kreativa och försökte. Många av oss hade försökt att hindra våra egna egon. Vi undrade vad som skulle kunna vara ett svar på detta problem, eftersom vi var misstänksamma till hämning som väg till befrielse. Vi hade mötesunderlättare, detta grepp fick oss att förstå varandra bättre, att känna oss för hos varandra. Att inte gå om varandra. Att inte försvinna.

Vi var flera som var inriktade mot meditation. Att vakna andligt sägs vara ett sätt att komma runt egot, men vi kunde peka på mängder av problem med andliga rörelser. Vad hade den blindheten att göra med? Vad är demokrati?

Andreas skrev en sång som vi nynnade på:

Varje fråga som ställs är ett frö och ett frö kan bli prakt
Du fromhetstörstande man jag tror på de saker du sagt
Du bär din bärnsten av skuld
Den är som ett svar i sig själv
Svaret svarvas av guld
Jämte falskhetens väder och fält.

Vi har inte kommit fram till något svar än, men varje gång jag nynnar på sången så känner jag att svaret kommer komma till oss. En dag i en ganska snar framtid.

Frågor om Bellmanstafetten

Andrea när är Bellmanstafetten? Kan vi springa i samma lag? Jag har redan börjat träna och jag hoppas att hela "Tuffa gänget" kommer vara med! Vilken tid spinger du sträckan på och hur lång är var och ens sträcka? Kommer Alexander Gottfarb vara med och kan han i sådana fall kanske springa i ditt och mitt lag?

/Elis

P.S. Du och jag - bästisar för alltid! D.S.

Andrea! När är det dax för Bellmanruset?! Vore jättekul att delta i år!

Andrea! Kan du kontakta mig på något vis? Jag har ett glädjemeddelande! Mvh Fanny.

Vänskapens inverterade pyramid

Jag har länge haft Andrea som bekant i och med att vi har gemensamma vänner. Vi har inte träffats särskilt ofta, men de gånger vi har träffats har vi haft det mycket kul ihop. Hur som helst sågs vi i fredags på en gemensam kompis 26-årsfest. Andrea och jag hade det jättekul och vi snackade och skojade hela kvällen. Hon anförtrodde även mig att hon kände på sig att hennes pojkvän Jens (som är en jättetrevlig tandläkare/musiker) skulle fria till henne under den bröllopsfest som de skulle gå på nästkommande dag. (Lycka till Andrea!!!:-) ). Vid kvällens slut pratade vi om våran vänskap. Vi pratade om att det var kul att vi hade lärt känna varandra, i och med att vi har liknande värderingar, och att vi tillsammans höll på att bygga en vänskapspyramid. Jag tycker dock att en "vanlig" pyramid är en något dum symbol för vänskap, i och med att äkta vänskap är bred, generös och inkluderande, inte avsmalnande och exkluderande som formen av en "vanlig" pyramid. Jag föreslog därför att vår vänskap i stället skulle symboliseras av en inverterad (upp-och-nedvänd) pyramid. Det visade sig att Andrea tyckte att det var en bra idé och vi bygger nu vänskapens inverterade pyramid tillsammans. Det känns jättekul Andrea!