Connes party V (sista delen)

Efter film- och fotovisningen glesades alltså sällskapet ut och ett tiotal av släktingarna stannade i det stora, fina rummet i Villa Solliden. Jag gav Lennart Connes anteckningsbok och han började intresserat bläddra i den.

Lennart berättade att han trodde att Connes anteckning ”låt Lennart få åka tåg” betydde att Conne tänkte ta med Lennart på sin årliga resa per tåg till Caux i Schweiz. I Caux låg MRA:s högkvarter och att resa dit betydde mycket för Connes liv och engagemang. Lennart hade i 12-årsåldern varit delaktig i MRA men där hade man menat att han inte var mogen för rörelsen, vilket han hade upplevt som kränkande. Kort efter resan till Caux blev Lennart kommunist och Lennart berättade att en del av detta berodde på att han under resan tillbaka från Caux den gången när han var 14, 15 år blev utsatt för Connes bikt. Conne hade i enlighet med MRA:s ideal biktat sig och därmed berättat en massa saker som Lennart absolut inte ville höra. Dumt, Conne. Conne hade följt MRA:s bud om Absolut Sanning och i detta ingick det i hans logik att bikta sig för sin son utan att ta hänsyn till hur Lennart kände inför det.

Anti-Conne
Conne stod nu alltså i en situation där en stor del av hans månghövdade barnaskara var ganska anti-Conne. Till saken hör att min mormor också var ganska anti-Conne. Conne var alltså ingen våldsam man på det traditionella sättet, utan han utövade en massa våld på en massa sätt som inte var avsiktligt men som var påtagligt ”kämpigt”. Jag upplever det som att man i min mammas familj skapade en slags kultur av anti-Conne för att hantera denna påfrestande fadersfigur. Conne var också av en mild natur (”förvärvad” eller ej vet jag ej) och han tyckte det var ok att bli trampad på lite grann. Till Connes pluskonto kan man lägga att många ansåg honom vara en god lyssnare, men också att han alltid ställde upp med hjälp kring det praktiska.

Lennarts inställning
När Lennart pratar om Conne återkommer han ständigt till att Conne inte såg att han och alla syskonen är ute på en ”social tripp utan dess like”. Nästan alla syskon i min mammas familj har socionomutbildning, och Lennart menade att oavsett om man kallar sig kommunist, socialist eller socionom eller förskollärare så är man ute på ”en social tripp” och att detta liknar Connes utopiska engagemang genom MRA. Conne borde ha sett det under sitt liv. När Conne låg på sin dödsbädd så besökte Lennart honom och då, vid dödsbädden, upplevde Lennart att Conne hade accepterat Lennarts val i livet och att det fanns en slags glimt av försoning mellan dem.

Sammanfattning: Connes party
Conne är min morfar. Han var med i den kristna rörelsen MRA och bland annat därför blev han lite utav ett freak. Trots att Conne må ha varit ganska ”påfro” (påfrestande) så tror jag verkligen att han ville folk väl. Conne kom från en småborgerlig metodistbakgrund och drogs i sin ungdom mot nazismen, jag tänker mig att han inte drogs så mycket till människohatet i nazismen utan mer åt det som är en renhetsdyrkan i den ideologin och jag har svårt att kalla honom nazist på så sätt, för jag tror inte att han var särskilt antisemitisk. Trots dåliga odds valde han ändå en fredsrörelse till ideologi och det var rätt tänkt.

Att vara på Connes party var lärorikt för jag fick många olika perspektiv på Conne, min mormor, och hela min mammas familj. Angående min morfars ideologiska inriktning vill jag inte påstå att MRA var världens bästa rörelse, det märks att den har kopplingar på ett kulturellt plan till nazismen och jag tycker, vilket såklart inte förvånar mig, att man var oresonligt anti mot vänstern. Däremot tror jag verkligen att människorna inom MRA drömde om fred på jorden – en dröm som mig veterligen inte har lett till något riktigt konkret resultat hittills...

Jag fick sandaler av Conne

Idag på jobbet gav Elis mig en komplimang för mina sandaler (som jag för övrigt tidigare har fått komplimanger för även från annat håll). Elis undrade varifrån dessa kom och jag sa då som det var: "Tack för komplimangen Elis. Sandalerna har jag fått av Conne, han kom med dem till mig. Så egentligen är det jag som borde tacka dig. Tack för att jag via dig kom i kontakt med din härliga morfar Conne! Tack för att du 'sände direkt' från hans party."

Conne var Elis morfar och han gick bort för många år sedan. För ett par veckor sedan anordnade dock Elis och hans familj ett party till minnet av Conne och det var på den vägen jag fick förmånen att komma i kontakt med honom.

När Conne kom med sandalerna till mig fick jag uppfattningen att de en gång i tiden hade tillhört B-M (Connes fru och tillika Elis mormor). När jag berättade detta för Elis så tyckte han sig också känna igen dem. Jag har förstått att Conne är/var en vänligt sinnad person för han har också stått för finansieringen av en speciell genomskinlig burk med "förstoringslock" som vi har köpt in till vår arbetsplats. I denna burk är meningen att man ska lägga insekter och annat som man vill studera extra noga.

Tack Conne! Sandalerna är mycket fina och insektsburken är jätterolig!

Connes party IV: Jag pratade med min morbror

Efter att vi ätit middag och efterrätt körde Martin igång projektorn i konferensrummet. Han visade en massa gamla filmklipp från åren 1942-1986. Bilderna visade allt från Connes och B-M:s bröllop till släktfesten vi hade på Snötomta gamla skola 1986. Det var kul att se Conne i rörelse! Efter filmen visade Martin foton från Connes liv, bland annat från hans arbete på vapenfabriken Bofors under kriget och från hans uppväxt och utbildningstid. Han berättade också en hel del om Connes starka tro. Connes liv kretsade i hög grad kring hans idealism och engagemang för den kristna organisationen Moral Re-Armament, även kallad MRA eller Oxfordgruppen.

Vad är MRA?
MRA är ingen kyrka utan en rörelse som i det närmaste kan kallas politisk. Deras grundare pratade ofta om att vara revolutionär något som för dem nära kommunismen. Samtidigt är MRA tydligt avståndstagande från kommunismen som under MRA:s storhetstid spelade en stor roll i världspolitiken och i den intellektuella debatten. Man kan säga att MRA är ett kristet alternativ till kommunism, och i någon mån också ett andligt alternativ till kommunism. I både Connes och i MRA:s attityd tycker jag mig kunna se den bemedlades rädsla för "kommunism" oavsett om den har demokratisk form eller inte. Conne kom från en miljö som gjorde att han som ung hatade Kooperativa Förbundet. Connes pappa och mamma drev en handelsbod (och var dessutom tongivande metodister i den ort de bodde i) och en rimlig gissning är att Conne närde en fientlighet mot KF av många anledningar som hade med detta att göra.


Efter visningen kom det igång ett samtal om MRA kring bordet. Min moster Ulla grimaserade illa. Lennart min morbror pratade om att Conne även varit medlem i Nationella förbundet och att han i någon mån varit tyskvän i början av 30-talet. Min moster Inger reagerade nästan instinktivt och sade Nej men då tog jag till orda och berättade att jag faktiskt hade googlat Connes namn och då fått fram uppgiften att han hade haft någon form av samröre med Nationella Förbundet så sent som 1935. Varpå Lennart berättade att Conne hade sagt att han hade vänt sig ifrån tyskvänligheten när han hade fått höra om koncentrationslägrena under 30-talet. I den stunden tänkte jag att Conne nog kunde ha lagt den uppgiften lite grann tillrätta, men sen kom jag att tänka på att Conne faktiskt inte ljög!!!

Morbror Martin tog också med ett av Connes anteckningshäften, häften där Conne skrev ned sina böner men också skrev ned sina tankar kring praktiska göromål och ekonomi. Jag bläddrade i detta häfte och såg bland annat en mängd böner om Ulla, om att Ulla skulle hitta tillbaka till Rätt väg. Detta gav ett totalitärt intryck och jag kan erkänna att mina förhoppningar om Conne sjönk när jag fick läsa om detta. Under ungdomstiden umgicks Ulla en hel del med raggare och hon är den av mammas syskon som hade den mest uppmärksammade tonårsrevolten. I häftet - som var från 1967 - stod också den något kryptiska formuleringen: "Låt Lennart få åka tåg". Till vad? Varför? Jag fattade ärligt talat ingenting. 1967 var Lennart 14-15 år och jag kände att jag skulle visa Lennart denna anteckning från Conne. Lennart tog ivrigt tag i anteckningsboken och sen påbörjades vårat samtal...

På Connes party (del III)

Från hela södra delen av Sverige åkte vi till Kolmården den 6 juni. Vi samlades vid Marmorbruket. Efter denna picknick/badstund åkte vi till Villa Solliden och checkade in på våra rum, sen åt vi middag. Under middagen var det ett fåtal tal, men efter middagen var det filmvisning och allmänt samtal om Connes liv och det var då jag började prata framför allt med min morbror Lennart som arbetar som sjukvårdare i Österrike. Senare på kvällen samlades vi ute i trädgården där vi sjöng och spelade musik och sen gick alla och lade sig. Dagen efter åt vi frukost och sen åkte jag tillbaka till Stockholm medan stora delar av sällskapet åkte in till Norrköping för att titta på olika familjerelaterade spots (Industrilandskapet bl.a. där morfar Conne arbetade på YFA).

Väldigt mycket av intresse kom fram under kvällen. De flesta var ganska negativa till Conne men samtidigt var de också kärleksfulla, försonande och respektfulla. Min morfar Conne var (p.g.a. hans starka tro) lite utav ett "freak" om man ska vara elak. Han hade i MRA:s anda svurit att följa dessa fyra absoluter:

Absolut Sanning
Absolut Osjälviskhet
Absolut Renhet
Absolut Kärlek

Ulla (ett av min mammas syskon) upprepade dessa dygder flera gånger under kvällen och visade genom att grimasera och säga "urk" hur illa hon tyckte om detta. Jag fick under kvällen höra flera exempel på hur min morfar hade stött på en del problem med sitt löfte att vara Absolut Sann...

Fortsättning följer i bloggposten "Jag pratade med min morbror"

Har jag mist min förmåga att "sända direkt"/"ta emot"?

Idag sattes min förmåga att "sända direkt" samt att "ta emot" på prov. (Obs! Det hade ingenting med Conne och sändningen från hans party att göra. Den direktsändningen/mottagandet gick problemfritt. Det sändes verkligen jättefina bilder och sekvenser från Connes liv. Tack Elis!) Resultatet av dagens prövningar gjorde mig dock lite besviken - dumt nog hade jag räknat kallt med att kunna att ta emot sändningar. Det gick dessvärre alltså under förväntan.

Varför blev det såhär?

Var det så att nervosité och stresshormoner tillfälligt slog ut de delar av hjärnan som krävs för den här typen av komplicerad kommunikation? Kanske är jag inte nog tacksam över min förmåga? Har jag börjat ta den för given? Kanske var det brus i kanalerna? Kanske är det helt enkelt så att det inte fungerar att "sända direkt"/"ta emot" på "beställning"?

Jag hoppas dock verkligen att min förmåga kommer tillbaka! Jag har ju genomgått en relativt lång och mödosam kurs för att lära mig detta.

Connes party II

Snart bär det av till Connes party på Villa Solliden i Kolmården. Fanny har berättat för mig att hon verkligen kan "sända direkt", och hon undrar om jag kan sända därifrån idag. Of course!

Bubbe undrade hur det fungerade att vara en del av en så månghövdad syskonskara som min mamma är. Jag svarade: 6-7 är socionomer, alla är någon form av medelklass, men en har en hel del "arbetarklass"-attribut och två, tre blev någon slags kulturmedelklass.

Morfar Connes party!

På fredag bär det av till Villa Solliden i Kolmården, vi ska samlas hela släkten för att fira morfar Connes 100-årsjubileum. Morfar Conne är död sen många år, men man har bestämt att man ska försöka hålla tal om ens minnen av honom. Jag är mycket spänd att få veta mer om min morfar, som dog när jag var mycket liten. Anledningen till att vi firar jubiléet på Villa Solliden är att morfar åkte dit på hälsohem. Min morfar var dygdig i attityden och han var medlem i den kristna rörelsen Moral Re-Armament. Jag upplever att den bärande idén i MRA är en fredssträvan och jag blir glad av att veta att min morfar drömde om att det skulle bli fred på jorden! Jag har under senaste åren börjat acceptera och intressera mig mer för min morfar. Igår träffade jag min kusin Emilia på Trädgården, medelklassens egna dansställe, och vi började entusiastiskt tala om den stundande festen. Jag och Emilia har en mycket stor släkt (över hundra personer i de närmsta leden) och vi var överens om att det skulle bli väldigt kul att åka iväg på detta party. När vi skildes åt så sade vi:

Vi syns på Connes party!