Nyårslöfte 2010

"Fanny, du måste ge din katt lite mer uppmärksamhet, två minuter - nej tre minuter om dagen. Du kan ta en minut på morgonen och två på kvällen. Kolla här, det behöver inte alls vara jobbigt, du kan göra det när du kollar på tv. Kolla Bubba, det är som en porslinskatt, han är verkligen världens finaste katt! Men han behöver klippa naglarna."

Vi rollar för rättvisa!

Magnetenbloggenredaktionen har nu gått med i organisationen "Rolla för rättvisa". Rolla för rättvisa är en politiskt och religiöst obunden icke-våldsorganisation. Med endast rollers och färg som vapen jobbar vi för att skapa ett mer rättvist samhälle såväl i Sverige som internationellt. Idag rollade vi en lägenhet i Midsommarkransen tillsammans med Pierre och Bubba. Vår förhoppning är att så småningom (med bidrag från bland annat Sida) kunna åka till Västbanken och måla för fred och frihet på muren.

Gå med i "Rolla för rättvisa" ni också!

Jasägar-månad?

Jag var precis uppe på Konsum och handlade, och när jag kommit fram till kassan petade någon mig i ryggen. Det var Pierre och Bubba! Hjälp vad är det jag har handlat nu då? När jag handlar är det nämligen så att det rätt ofta slinker ner saker jag inte riktigt känner att jag kan stå för, men av ren tur hade jag idag endast handlat mat som hör till "god smak". Jag och mina varor vann till och med över Pierres och Bubbas varor (de hade bland annat handlat fryst broccoli i storpack och något kaffe som inte alls såg gott ut).

Pierre och Bubba har nyligen flyttat till min stadsdel, men de har ännu inte varit hemma hos mig. Jag bjöd därför in dem på te.

-Nja, vi ska tvätta och laga mat, plus att jag känner mig lite trött, sade Pierre.

Han såg att jag blev lite besviken.

-Men fråga imorgon! Då börjar min jasägar-månad. Jag säger så sällan 'ja' att jag har bestämt mig för att tacka 'ja' till allt under en månad. Jag tänker tacka 'ja' även om det innebär otrohet!

Vi pratade en stund till, sen skildes vi åt och jag gick upp till mig. Samtalet fortsatte i mitt huvud. Det kanske var så att jag också skulle må bra av att ha en riktig jasägar-månad?

Eller?

Pierre!

Det här är kort och gott en hyllning till Pierre! En ovanlig person.

I dag går vi på f-f-f-f-festival!!!

Jag har besök av Pierre och Bubba här i det skånska gemytet. I dag är det festivaldags och vi ska bege oss in till Kristianstad för att besöka den urmysiga musikfestivalen Tivolirock. Innan vi går in på festivalområdet har vi också planerat in ett besök på ett av Sveriges sista Domus samt ett matstopp på Café Graffiti - "en het potatis" (där vi alltså ska äta bakad potatis).

Här är några av de band som spelar på Tivolirock: Bob Hund, The Sounds, Sugarplum Fairy samt Markus Krunegård. Särskilt höga förväntningar har vi dock på: Fourever, Artmade, Babian, Dimmz, Abednego, Stands Tall, There We Sat In Snow (särskilt Bubba har mycket höga förväntningar på dessa), Zuluhouar och Wasteland Skills.

Sista bussen hem går halv tre i natt. Den ska vi ta!

Pierres favorit

Det här är ett klipp från den nya dokumentären om Broder Daniel som kommer snart. Ingen kan säga något annat än att det är väldigt vackert, skört och sorgligt. De är bara det att Pierre har för vana att dra igång det här klippet allt som oftast under dåligt valda tillfällen. Senast på en efterfest i fredags. Efter "visningen" tog det roliga slut. Inte mycket annat fanns att göra än att gå hem och sörpla i sig sina tårar. Men Pierre kan liksom inte låta bli att visa klippet när han väl sitter där med Youtube i knät.



Jag läste en rolig grej som Fredrik Strage hade skrivit. Han skrev att han någon gång för ganska många år sedan hade frågat Henrik Berggren om det var ett medvetet val, från hans sida, att sjunga på knackig engelska. Henrik Berggren hade då blivit helt ställd och tittat oförstående på honom. Sedan hade han svarat att han hade bott i USA i flera år som liten och att han själv hade uppfattningen att han var väligt bra på engelska.

Restaurant Movitz 27/12 -08

Jesse sa till mig att jag har barnhänder - knubbiga men släta barnhänder. Jag sa att "Jesse" betyder prostata på ett annat språk. Tony fyllde i: prostatamassage. Pierre berättade att han skulle vilja vara en gräshoppa i Rocky (alltså serien). En gräshoppa som viskar saker i folks öron.

När finansvalpar kopplar på autopiloten

Finanskrisen är här. Hjälp! Vad gör vi åt det? Pete Dogherty - hjälp oss, please! Dra fram gitarren och riv loss en rock'n'roll-låt! Nej förresten. Jag tror inte att det skulle förändra läget. Är det dags för en ny världsordning? Ja, jag tror det. Hejdå USA! Pierre förutsade olje - och finanskrisen redan 2004. Då skrattade vi åt honom. Förlåt Pierre! Finansvalparna på Wall Street har kopplat på autopiloten och låtit girigheten styra dem rakt ned i kloakbrunnarna. Synd bara grabbar att ni har förstört för era landsmän. Lojalitet? Knappast! Rovjakt? Javisst!

Pyttsan!

Fest i Västra skogen

Per skulle ha inflyttningsfest i Västra skogen, eller "Värsta skogen" som vi lite skämtsamt kallade det när Nisse och Stina bodde där för några år sedan. Stina och Nisse bodde då i Denniz Pops före detta myshus (eller om det nu var någon annan musikproducent som var stor på 90-talet) och där fanns panoramafönster, jacuzzi och hela den biten. Detta hus låg nära Pampas marina och vi brukade gå ner och kolla på lyxyachterna som låg och guppade i plurret. Härliga tider!

Hur som helst, ikväll skulle alltså Per ha fest och det lät kul. Andrea, Jens, Pierre och Bubba (och även Andres, en kille som jag var lite betuttad i) skulle med stor sannolikhet dyka upp och jag tackade glatt ja. Sedan, när jag fick reda på att även kommunistgänget (med Sussie och Pumpen i spetsen) också skulle dit, så bara kroknade jag. Jag hade inte lust att festa med kommunistgänget en enda gång till, jag hade fått nog av deras rödtjutsbabbel och torrjuckande på hallmattan. Hyfs och reson var liksom ingenting som existerade i deras världar - åtminstone var det ingenting som de själva praktiserade.

Å ena sidan ville jag verkligen träffa Andres, han var en kille med karisma som räckte och blev över och dessutom var han superskärpt, men å andra sidan hade jag verkligen ingen lust att vara på samma party som kommunistgänget. Hur fan skulle jag göra?

Forts. följer

Högtryck under ”Jacobi dagar”

Vackert väder, skratt, bus och saltstänk…

Dessa lustfyllda element präglade ”Jacobi dagar” på natursköna Österlen i Skåne. ”Jacobi dagar” inleddes på fredagen med en stor folkfest inne i Simrishamn. Cays sommartivoli var på plats. Försäljare av diverse klädesplagg, hushållsföremål, färgglada "gammeldags" karameller etc. var på plats. Festivalsugna semesterfirare var på plats. En halvt undangömd mansorkester var också på plats. Vi tog del av festligheterna och klev sedan på den buss som skulle ta oss till den lilla by vari Pierres föräldrars mysiga semestervilla är belägen. Väl framme började vi förbereda inför kvällens namnsdagsparty (som omskrivits i ett tidigare blogginlägg).

Gästerna gjorde antåg, vi tände grillen och la efter ett tag på grillspetten (det blev inga raggmunkar). Sedan käkade vi Bubbas härliga toscakaka. Kvällen fortlöpte smidigt med undantag från en plump kommentar. Detta ledde till ungefär fem minuters kompakt ”d.s.” (=dålig stämning). Sedan gick vi till havet och öppnade en flaska sparkling chardonnay.

När jag vaknade dag två under ”Jacobi dagar” hade de andra gästerna redan gett sig av. Pierre, Bubba och jag åt en stadig frukost (ägg och bacon) framför ett Rederietavsnitt. Sedan tog vi det lugnt på de solvarma klipphällarna. Detta följdes av ett plurr i det fantastiskt friska vågskvalpet. Härliga vågor!

Dagen avrundades sedan med en långpromenad i den pastellfärgade skymningen. Vi gick genom kohagar och hästhagar. Vi gick genom något som liknade ett mangroveträsk. Vi gick genom en skog där tät murgröna hade kuvat all annan växtlighet. Vi gick över gräsbevuxna kullar som såg ut som kulisser tagna från Morden i Midsummer. Vi gick förbi Jakobsgruvan (en gammal silvergruva) för att till slut komma fram till en mycket speciell terrass - den har designats och byggts av tv-profilen Ernst Kirchsteiger! Det här "spektaklet" var kul att ha beskådat men terrassen i fråga var dock tyvärr inte särskilt snygg i verkligheten utan påminde mest om en övergiven semesteranläggning...

"Jacobi dagar" avslutades sedan med en grand finale under dag tre – en jättestor loppmarknad (Österlens största) anordnad av B.I.F. nere på fotbollsplanen. Jag köpte ett par röda hängselbyxor i manchester till ett barn samt en eldfast form (”Gratina”) från Rörstrand. Även denna röd. Tyvärr var det så mycket folk att man inte orkade/kunde kolla så noga på alla saker. En rolig grej var dock att Antikrundan var där och filmade!

Jag lämnade senare på dagen Österlen med ett belåtet leende på läpparna. Vad händer månne under ”Jacobi dagar” nästa år?

Sommarvistelse och skavanker

Att vara på sommarvistelse i södra Sverige är synonymt med mycket skratt, bad och bus. Jag har börjat sola min kropp på allvar. Målet var först "kaffe latte". Snart blev det dock "capuccino". Nu siktar jag på "terracotta".

För tillfället är jag på besök i Pierres föräldrars sommarhus. Detta hus är beläget mycket vackert mellan himmel hav - endast ett stenkast från Sveriges största aktiva fiskehamn. Själva bohaget bjuder på hög standard såväl invändigt som utvändigt (bl. a. med en vacker patio).

Imorgon ska vi ställa till med namnsdagsfest till Pierres ära. Pierre själv ska laga något extra smarrigt till middag (det har talats om raggmunk med bacon och lingonsylt). Bubba ska baka en läcker toscakaka som ett uttryck för all kärlek och tacksamhet hon hyser för namnsdagsbarnet. Det kommer även andra gäster hit, vi är dock ej ännu varse om exakt antal men antagligen blir det mellan två och fyra stycken. Tre av dessa potentiella gäster är personer som jag har träffat förut och jag tror att vi kommer få uppleva en hel del skratt och mys tillsammans! Pierre berättade att en av dessa potentiella gäster har en lilltånagel som är jättekonstig: den är endast 2 mm lång och växer rakt upp (som ur ett hål) i stället för längs med själva tån (som en normal nagel). "Själv skulle jag operera bort hela lilltån om min lilltånagel såg ut så där" sa Pierre varpå han rekommenderade mig att be personen i fråga om att få titta på denna "vanskapelse" imorgon.

Jag tänker dock som följer: vi har alla våra skavanker. Vissa av dem sitter på utsidan medan andra sitter på insidan. Själv har jag t. ex. "skomakartumme" på högerhanden - något som jag vissa dagar kan tycka är skojigt att visa upp för personer i min omgivning. Andra dagar dagar känner jag mig dock mest som en fånig "cirkusapa" och vill inget hellre än att bara vara normal och smälta in i mängden...

Man får försöka att inte döma andra utifrån deras skavanker men ibland är det inte så lätt. Utan våra skavanker så skulle vi inte heller vara de vi är. Kämpa på!

Nyårsafton 2008/2009: fest med "massagering" hemma hos Bubba

Idag var Pierre och Bubba och hälsade på mig i min ytterst tillfälliga bostad "mitt i smeten". Vi åt middag och sedan tittade vi på underhållningsprogrammet Sanningens ögonblick via femmans webutsändningar. Bubba berättade helt sonika om en fest som hon planerar att anordna hemma hos sig nyårsafton 2008/2009. Alla gäster (minst fyra stycken men helst fler) och även hon själv ska då på tolvslaget sätta sig i en "massagering" och massera varandras axlar. Detta dels för att det är jätteskönt med massage men även för att det är ett väldigt fint sätt att visa sina medmänniskor lite uppskattning, omtanke och solidarité.

Det fina med en "massagering" är att det är en aktivitet där alla kan vara med (även singlar!) och där alla får prova på att både ge och ta. Genom att anordna en fest med "massagering" på just nyårsafton (som är årets sista dag - man bör därför passa på att hiva ut det gamla och ta in sådant som är nytt) så sänder man ut ett budskap till sina vänner om att såhär mycket solidarité kan, och ska, vi visa våra medmänniskor varje dag under det nya året.

Jag var i "Indien" - mitt eget Indien

I natt drömde jag att jag var i Indien. Indien var en blandning av olika platser som existerar i mitt vakna liv, bland annat vårt sommarställe i södra Sverige men även Spanien. Med i drömmen fanns också en rad olika personer som existerar i mitt vakna liv: det lilla barnet, Pierre, mamma, min syster och hennes snubbes spanska mamma.

Det började med att vi var hemma hos den spanska mamman. Hon bodde i den här drömmen på en plats som var ett mellanting mellan Spanien och Indien. Min syster och det lilla barnet var också där och barnet ramlade hela tiden och jag hindrade det från att slå i golvet genom att snabbt ta emot det med benen. Den spanska mamman ägnade sig åt att förgöra de kackerlackor som höll till i hennes hus. Dessa var feta som möss och till sin hjälp hade hon en sprejburk med starkt insektsgift. Först sprutade hon detta gift på kackerlackorna på håll. Detta gjorde dessa kryp lite slöa, men de dog inte. Därefter tog upp dem och höll dem i ena handen och sprejade med den andra handen gift på dem tills de dog. Detta tog ett par sekunder. Pierre hade ihjäl en kackerlacka genom att mosa den med en sopskyffel. Grejen var dock att när den mosades mot golvet så frigjordes en hel drös med småkackerlackor som hade funnits inuti den stora kackerlackans corpus. Dessa kilade raskt iväg över golvet och var omöjliga att fånga.

Sedan gick jag tillsammans med min mamma förbi en uteservering där det satt västerländska turister. De hade allesammans helt tomma blickar. De hade också allihopa samma mat på sina tallrikar: något som såg ut som en jättestor platt lasagne som var alldeles vidbränd på ytan. Det såg mycket oaptitligt ut och ingen av turisterna hade mer än smakat på maten. Jag blev i drömmen förvånad över att den där konstiga maträtten serverades i Indien. Den skilde sig så brutalt från den föreställning, om färgglad och smakrik mat, som jag alltid har haft om indisk mat.

Jag kommer ihåg att jag i drömmen sedan tittade på mina händer. De var extremt solbrända, nästan svedda. Mörkbruna på handryggen och svarta ut mot "kanterna" och fingrarna. Dessutom var de sådär karaktäristiskt svullna och rundade som brännskadade kroppsdelar blir. Jag tänkte då att jag verkligen var solbränd, det kunde ingen ta ifrån mig. Sedan kom jag på att jag nu borde leta upp en butik som saluförde billiga och snygga tygskor; att jag borde passa på nu när jag ändå var i Indien. Precis när jag hade hittat ett marknadsstånd som dignade av snygga snygga tygskor vaknade jag.

Att vara i "Indien" var ganska härligt men det var också lite ångest. Jag undrar om jag kommer återse "Indien" igen.

Napoleonbakelsen II

Till Napoleonbakelsen drack vi Nescafè Red Cup. Napoleonbakelsen var inte jättegod. Visst kändes den anrik och spännande och så, men det var liksom inget riktigt drag i den tyvärr. Kanske hade den smakat bättre om man hade varit en glad men tandlös åldring? Pierre och Bubba verkade dock tycka mer om den än vad jag gjorde. Inte heller barnet var särskilt förtjust. Det smakade en sked grädde, såg ogillande ut och smakade sedan ett par skedar grädde till. Därefter ägnade vi oss åt Duckie och Froggie.

Duckie och Froggie gör oss aldrig besvikna!

Napoleonbakelsen

Idag var jag med Pierre och Bubba. Vi åt nachotallrik och spelade M.I.G. (= Mobile Intelligence Games). Det var "stora" M.I.G. som gällde. (Det med många frågor + speciell M.I.G.-tärning.) Duckie var under spelets gång mycket duktig och flitig på att ordna så att tärningarna kom till rätt spelare hela tiden. Bra Duckie!

Pierre kammade hem segern, Bubba kom på andra plats och jag förlorade. Det kändes inte riktigt rättvist eftersom jag frekvent fick mycket svårare frågor plus att de andra hade lite koll på de rätta svaren sedan innan. Hur som helst så handlade en av frågorna om den anrika Napoleonbakelsen . (Jag kommer inte ihåg vem det var som fick frågan och det spelar heller ingen roll.) Då vi sedan tidigare känner till detta bakverk endast vad gäller namn, men alltså inte vad gäller smak eller textur, så blev vi mycket nyfikna på att testa det. Vi bestämde därför att vi imorgon, när jag ska vara med det lilla barnet, ska ta med barnet till Gunnarssons konditori och beställa in varsin smaskig Napoleonbakelse!

Det ska bli otroligt spännande att äntligen få testa Napoleonbakelsen!

Min kompis gick hem med en TV-kock

Det var förra våren någon gång. Kanske i maj - den mest insmickrande av alla månader. Träden hade såna där små sköra blad i löjligt gröna nyanser och katterna satt på trapporna och kisade mot solen. Det var en lördagkväll och vi hade ätit middag hemma hos F i Hägersten. Hon bjöd som vanligt på läcker, vällagd mat och härlig stämning.

När vi hade ätit klart åkte vi in till citykärnan. Har för mig att vi åkte till Skeppsbar först, men jag kommer egentligen inte riktigt ihåg. Sedan hamnade vi i alla fall på Restaurant Riche. Detta minns jag mycket väl. Vi satte oss och vid ett av borden ute på den "inglasade verandan" (eller vad man nu ska kalla det). Pierre malde på om Hyresgästföreningens framtida utveckling och vi andra satt och fingrade på våra ölglas. J gick snart till baren för att skaffa påfyllning men kom efter bara en liten stund tomhänt, men lysten, tillbaka. "F står vid baren och vänslas med någon snubbe som jag känner igen jättemycket men jag kan verkligen inte placera honom! Ni måste komma och kolla!" Vi andra blev förstås väldigt nyfikna men ingen av oss orkade masa sig upp för att kolla in F:s nya "material".

Kvällen fortlöpte utan sensationer ute på den "inglasade verandan" och strax innan stängningsdags tänkte jag leta upp F för att säga hejdå. Hon var då borta och jag antog att hon hade gått hem med den där snubben. Jag drog i alla fall iväg ett sms till där jag frågade vad det var för en snubbe hon hade hookat upp med. Femtio minuter senare fick jag svaret: "Är hemma hos honom nu. Tror att han är kock, han verkar vara en bra kille. Ringer imorron."

På eftermiddagen nästa dag (tror att jag låg och slötittade på The O.C. och suktade efter bagels) ringde F och berättade om den här killen som hon hade gått hem med. De hade varit i hans lite halvdeppigt inredda andrahandslägenhet på Kungsholmen. Denna hade han skaffat efter en dramatisk separation från sin före detta flickvän (eller om det möjligtvis var fru). Den här killen hette i alla fall Niklas och jobbade, vilket tidigare nämnts, som kock av något slag. F berättade även att han, Niklas, hade varit juste och så, men att han hade snackat på ett sätt som var jävligt irriterande, liksom sugit på orden och andats upphetsat medan han pratade.

Det var först senare på kvällen som jag la ihop ett plus ett. Det var ju för fan "Mat-Niklas" som min kompis hade gått hem med!

Så här i efterhand kan jag förtälja att F äcklas något av att se "Mat-Niklas" stå och "mys-hacka" fänkål och aubergine "i rutan", men att hon samtidigt tycker att det är en kul och nervkittlande grej att hon har gått hem med en av Sveriges kändaste TV-kockar.

Rättfärdighetens topografi: Del 2

Sålunda samlades vi på biblioteket. Det var jag, Pierre, Andrea, Fanny, Thomas och Andreas. Vi diskuterade egots gränser. Vi var förundrade, vi var förbryllade. Vi såg ingen väg ut ur helvetet. Vi var kreativa och försökte. Många av oss hade försökt att hindra våra egna egon. Vi undrade vad som skulle kunna vara ett svar på detta problem, eftersom vi var misstänksamma till hämning som väg till befrielse. Vi hade mötesunderlättare, detta grepp fick oss att förstå varandra bättre, att känna oss för hos varandra. Att inte gå om varandra. Att inte försvinna.

Vi var flera som var inriktade mot meditation. Att vakna andligt sägs vara ett sätt att komma runt egot, men vi kunde peka på mängder av problem med andliga rörelser. Vad hade den blindheten att göra med? Vad är demokrati?

Andreas skrev en sång som vi nynnade på:

Varje fråga som ställs är ett frö och ett frö kan bli prakt
Du fromhetstörstande man jag tror på de saker du sagt
Du bär din bärnsten av skuld
Den är som ett svar i sig själv
Svaret svarvas av guld
Jämte falskhetens väder och fält.

Vi har inte kommit fram till något svar än, men varje gång jag nynnar på sången så känner jag att svaret kommer komma till oss. En dag i en ganska snar framtid.

Bamboozled

Titel: Bamboozled

Tid: 01:50 - 04:10

Amerikansk dramakomedi från 2000.

Pierre Delacroix är den enda svarta anställda på ett tv-bolag som kämpar med att få folk att titta på deras program. Pierre, som hoppas på att han ska få sparken, lämnar ett absurt förslag på en tv-serie till sin chef men hans plan går inte som han tänkt sig. Programmet gör succé trots sin stereotypiska och rasistiska underton men framgången har ett pris för alla inblandade.

I rollerna: Pierre Delacroix - Damon Wayans, Regissör - Spike Lee, Manray - Savion Glover, Sloan Hopkins - Jada Pinkett Smith, Womack - Tommy Davidson, Thomas Dunwitty - Michael Rapaport Från: 2007-10-05. Även: 2007-11-30. Originaltitel: Bamboozled

Pierre! Vänner för alltid!

Förlåt Pierre för att jag inte frågade något om dig när Ebba ringde upp mig. Det var mycket dumt och egotrippat. Jag är hemskt ledsen men vi är ju vänner för alltid! Skriv upp mig som numero uno på reservlistan till Brantevik -07. Det har vi ju kommit överens om. VÄNNER FÖR ALLTID!!! Jag skulle så gärna vilja se hur "Upp till kamp-Erik" hade det som liten. Hur bodde han? Hur ser omgivningarna ut? Vildvuxet, perenner, ranunklar?