Mitt sexuallaboratorium: Pappas vätskor II

Hemma i Aspudden dit jag nu flyttat tillbaka, har jag nu ett laboratorium! Jag bodde ju borta ett tag, men är nu tillbaka. I arv fick jag en riktig jävla binge av Kristine och Dolf som har hyrt min lägenhet (tack!) vilket gjorde mig väldigt inspirerad att skapa ett sexuallaboratorium i mitt sovrum.

Sexet är en sak som tyvärr ofta bäst beskrivs med gammal vetenskap. Kineserna var enormt kunniga på sex, men det är också något som vi i Europa var bra på förr i tiden. Min pappa var, när han levde, mycket intresserad av erotik och kroppens vällust. Som jag skrivit om tidigare fick jag också ärva en mängd vätskor av min pappa. Detta hör ihop med att min pappa valde ett lite annorlunda teoretiskt ramverk, den sedan århundraden tillbaka uträknade humoralpatologin. Humoralpatologin är samlingsnamnet på det gamla sättet att se på kroppen, där man trodde att kroppens hälsa och människans humör bestämdes av kroppsvätskorna (blod, gul galla, svart galla och slem).

Alla som tänker lite eller läser lite vet att man inte ska lita blint på medicinska auktoriteter. Medicinen är som många visat, ideologiskt färgad, och kan ibland gå rena "maktärenden". Pappa visste att anatomin och den moderna naturvetenskapen hade "rätt" men han kände också att det fanns saker man missat, och han var mycket intresserad av detta skifte mellan den antika och medeltida europeiska synen på kroppen och det nya sättet som förlitade sig på obduktion och en ny, mer seriöst vetenskaplig metod. Det var på Kreta där vi hade hus på 70- och 80-talen som pappa, genom öns historia, kom i kontakt med humoralpatologin. Denna relation varade hans liv ut.

Jag tror pappa i ärlighetens namn drevs av något slags hat mot det västerländska samhället, men pappa ville visa att humoralpatologin hade en massa poänger. Till saken hör att humoralpatologin levde kvar ganska länge parallellt med den nya medicinska vetenskapen för man trodde på den, plus att man inte hade etablerat en medicinsk praktik som överensstämde med de nya landvinningarna inom medicinen. Pappa var intresserad av att visa att vi fortfarande hade att lära oss saker av humoralpatologin.

Personligen tycker jag verkligen att det var ett ganska snurrigt projekt min pappa höll på med. Det var som att han hakade upp sig på en kritik han hade, men att han skulle ha kunnat förhållit sig annorlunda om han hade gått bortom kritiken och varit mer konstruktiv - jag tänker att han faktiskt skulle kunnat ha bidragit med något då, inte bara med sin konst utan också med sin intellektualitet som faktiskt var rätt fin. Jag tror pappa ofta hamnade i någon slags protestposition där han skulle visa sig stark mot resten av samhället, och att detta ibland ledde honom lite fel, som med humoralpatologin. Av någon slags faderskärlek så var jag mycket intresserad och solidarisk med honom och hans intresse för vätskor under en period, men när jag blev äldre förstod jag att det nog mest var bullshit det där ändå.

Trots distansen jag ändå har till min pappas intressen kan jag känna att äpplet kanske inte faller så långt från trädet, ändå. Mitt sexuallaboratorium står fritt från traditionell syn på sexualitet och trångsynta drag hos vår vetenskap. Jag omfamnar det gamla och upptäcker nytt på samma gång.

I mitt laboratorium kan jag upptäcka mig själv!

I mitt laboratorium kan jag ha det soft!

I mitt laboratorium trivs jag med andra människor!

Pappas vätskor

Min pappa avled för en tid sedan i en cancersjukdom och efter att han dött blev det självklart en massa jobb med bouppteckning, begravning och vem som skulle ha vad. Ingen av mina syskon är särskilt mycket för att slänga iväg saker, allra minst jag och det ledde till att vi alla fick enormt mycket grejor att ta hand om. Eftersom jag ska hyra ut min lägenhet så håller jag på och rensar uppe på vinden och med litet distans kan jag se att en hel del av sakerna jag har från pappa är rent skräp som inte har något affektionsvärde. Imorgon ska jag åka till tippen med mamma och jag har därför försökt gå igenom allt så att vi verkligen får med oss allt som ska slängas.

Min pappa var extremt intresserad av olika personers världsuppfattningar så han samlade på sig skräpböcker bara för att det berikade honom att folk tyckte och tänkte olika. Detta känns ok, jag vet vad jag vill i mitt liv, och jag behöver inte behålla allt från pappa bara för att vara som han, men en sak som är svårare är detta med att pappa har en massa vätskor som ligger uppe på vinden. Dessa vätskor använde pappa för en massa ändamål (en del är också pappas kroppsvätskor). Jag vet inte vad jag ska göra med dem och de är mycket skrymmande. Egentligen skulle han ha velat att jag hade tagit hand om dem mer omsorgsfullt och vidareutvecklande, men eftersom jag vet att jag inte har samma passion som han inför hans vätskor så känns det inte riktigt rätt. Eftersom min pappa räknas som en av de stora inom internationell konst kan det dessutom vara så att hans kvarlåtenskap (och hans sidoarbeten) kommer bli intressant för forskningen någon gång och även om det är ett sidospår i min fars verksamhet så är det en verksamhet som han själv satte stort värde vid och som därför kan vara intressant för hans konstnärsskap. Jag kan idag önska att jag inte hade givit honom hopp om att jag skulle "ärva" hans intresse för hans vätskor, för då kanske han hade testamenterat dem till någon annan. Jag är inte ens säker på att vätskorna tål den behandling som jag utsätter dem för (att bara låta stå), och jag känner mig lite ansvarslös i detta fall, men jag har liksom bara låtit dem stå sen begravningen och inte velat tänka på dem riktigt...

Jag har nu bestämt mig för att behålla pappas vätskor på vinden ett tag till, åtminstone tills jag flyttar tillbaka till min lägenhet. Jag ska under tiden prata med mina syskon och eventuellt också kontakta forskare som skulle kunna vara intresserade av pappas vätskor.

Framgångskoftan

Jag är just i färd med att flytta ur min lägenhet för ett halvår. Anledningen är att jag ska påbörja en prestigefylld utbildning i höst och att jag därmed vill bli av med den miljö där jag så länge har gått och förnekat mig framgång. Jag var uppe på vinden idag och hittade också vad man skulle kunna kalla för min framgångskofta. Jag har använt framgångskoftan förut men då blev det hela lite obehagligt och jag var alltså tvungen att lägga upp min framgångskofta på vinden. Förra gången jag satte på mig framgångskoftan kom framgången och jag var inte alls beredd på den. Den är lite avig att sätta på sig, men snart har jag den på!

(obs, egentligen hatar jag framgång men man måste ju leva också)