Sista chansen!

Idag är det sista chansen att skicka in bidrag till Tidningen Magnetens essätävling under temat "Vad är frihet?" alternativt "Vad är klassförakt?"

Maila: tidningenmagneten@gmail.com

Vi välkomnar alla bidrag: stort som smått, bra som dåligt!

Vinnaren belönas med en smaskig tigerkaka! Det vinnande bidraget blir självklart även publicerat i detta bloggforum!

Dött fokus, men med sikte på förändring!

I en tidigare artikel här på bloggen beskrevs universums känslomässiga lagar i grova drag. Mot slutet av artikeln togs förhållanden kring likgiltighet kontra delaktighet upp. Delaktigheten är den typ av livssfär där, förenklat uttryckt, den största meningen för människan kan utvinnas. I denna artikel utforskas detta faktum i syfte för oss att förstå vart vi bör rikta vårt fokus, och vart vi inte bör rikta det, det vill säga mot dött fokus.

Dött fokus är det fokus du har när du är på väg att lämna ett tankesätt för att gå in i något annat. På psykologutbildningen får man lära sig att fokusera på detta då man möter en ny klient, detta är nämligen den vanligaste anledningen till att man uppsöker en psykolog även om dessa yrkesmän och -kvinnor oftast använder sig av ordet "strategi".

Dött fokus är alltså det fokus du har när du är på vägen in i en livskris. Detta begrepp kan dock tillämpas i alla möjliga sammanhang i både det lilla och det stora. Ett politiskt parti som inte förmår förstå sin väljarbas har dött fokus. Den forskare som benhårt söker ett svar som han "hejar på" samtidigt som "motståndarnas" modell vinner stor framgång för sin överlägsna verklighetstillvändning har också dött fokus. Dött fokus går att tillämpa på de flesta situationer och utgör därmed ett kardinaltillstånd. Man kan se dött fokus i något så oskyldigt och vardagligt som när en människa förgäves letar efter sina vantar utan att i sin vildaste fantasi kunna föreställa sig eller erinra sig att de ligger i hans jacka! Generellt sett är dött fokus är ett otrevligt tillstånd som övervinns bäst genom anpassning till de bakslag man råkar ut för.

Dött fokus i vår kultur - en fråga om medvetande?
Dött fokus handlar i ett stort perspektiv om misslyckandet och uppvaknandet från misslyckandet till det nya. I de mest allvarliga situationerna då hela ens liv präglas av dött fokus, får man jobba hårt för att hitta ett livskraftigt fokus. Eftersom hela ens liv har varit föremål för "en bluff" kan man ha svårt att ta sig ur det perspektivet snabbt. Man börjar ifrågasätta det man ser runt omkring sig (Måste det vara såhär? Varför är det såhär och finns det något jag kan göra som förändrar situationen?). Dessa frågeställningar gör att man bli mer medveten en process som ofta kan göra en besviken och också ensam, men medvetandegörandet är i längden en angenäm och nyttig och oundviklig process.

Det besvärliga i denna, våran, situation är att de normala värderingarna ligger så långt ifrån all typ av verklighetstillvändhet att man tror att man är sjuk om man tänker över sakers tillstånd och ifrågasätter dem!

Det är väldigt lätt att hamna i tillstånd då man tänker att man själv är knäpp som inte kan anpassa sig till omgivningen. Om man då anser sig ha genomskådat människors föregivna godhet och blivit "cynisk" eller om man har andra typer av besvikelser mot omvärlden så är det väldigt lätt att fastna i en tro att detta är ett slags slutmål, att slutet var bittert och att man "får ta verkligheten för vad den är". Detta är djupt banala slutsatser. Jag skulle säga att vår kultur inte ger ett utrymme för att låta oss gå vidare med dessa frågor utan håller i sin intellektuella djupstruktur fast oss i ett dött fokus, som förhindrar oss att ta varandra för vad vi är (och därmed utvecklas).

Till att börja med är den europeiska intellektualiteten, liksom alla andra kända intellektualitetsmönster inne i, och konstruerad av en slags låsning, den patriarkala. Denna låsning gör att all vetskap som har producerats/sökts fram (detta är samma process!) färgas av ett maktförhållande där kvinnan, hälften av befolkningen, inte har fått rum. Detta beskriver feminismen väldigt bra. Detta, kvinnans förtryck, är inte det enda förtrycket som finns (men det klart största vid sidan av det ekonomiska förtrycket). Dock: Mannen har också blivit förtryckt, exempelvis genom att vara tvungen att ingå i den framför allt känslomässigt förtryckande mansnormen med inslag som "Den som gråter är inte en man.". Vid sidan av könsbundet förtryck finns förtrycket mot den sexuellt avvikande, förtrycket av barnet o.s.v. i all oändlighet. Feminismen är en mycket bra rörelse, eftersom den klarlägger de övergrepp som kvinnor har blivit utsatta för och om inte detta rättighetssökande inte vore nog i sig själv, så väcker detta andra frågor till liv i samhället. Jag skulle dock säga att den patriarkala låsningen bara är en av flera, eller en del av en helhet, eller rent av ursprunget till en helhet av låsningar. Alla dessa låsningar tjänar till att vi inte kan ha det skoj och intressant med varandra och söka oss framåt åt nya håll, utan att vi lite för ofta hamnar i icke-konstruktiva konflikter. Eftersom dessa låsningar färgar av sig på hur man producerar/söker sig fram till kunskap så är vetenskapen som vi känner den färgad i högsta grad av de här låsningarna, som egentligen är dåliga och dumma! Det är viktigt att komma ihåg det här med att man inte ska ta vetenskapen på alltför stort allvar, utan att man ska försöka gå i dialog med den för att den ska kunna hitta fram till ett mer positivt och rimligt sinnelag. Vetenskapen är bra. Vetenskapen är en av de mest dyrbara saker vi har och det är inget som jag på något sätt vill ska försvinna, eller något som jag vill misskreditera men det är viktigt att påpeka att den bygger på dessa låsningar och så får man gemensamt diskutera om det är så, och vad man ska göra åt det.

Problemet med låsningar
Problemet med låsningar är att de personer som bär på låsningen ofta inte upptäcker detta själva. De slår ifrån sig kritik, och det krävs ofta en kris för att de ska vakna upp ur detta tillstånd av förnekelse. Vetenskapen och det offentliga samhället vill inte se sin egen låsning. De som tror på det offentliga samhällets bild av soig själv tycker att bilden är normal och försöker anpassa sig så gott det går efter den, och får därmed ett dött fokus när den försöker lösa sina problem. Det blir ett hinder mot att göra det vi egentligen borde göra.

Framtidsprat
Att tala om framtiden är problematiskt. Framtidsprat är ofta slemmigt och det finns många fördomar kring framtidsprat. Det är dock viktigt att tänka sig att saker kan se ut på andra sätt än du tror, att fantisera. Människan är som människan är men det finns inte särskilt mycket givet och spikat när det kommer till mänsklig samvaro. Människan kan i stor utsträckning själv sätta sina ramar. I någon mån kan vi inte det men detta betyder inte att människan är ond eller egoistisk rakt av till sin natur. Att påstå detta är verklighetsfrånvänt och bygger antagligen på att personen ser världen på endast ett sätt. Att tro på framtiden, och att inte förlora sig i alltför mycket tvivel är viktigt för det är vår chans till allt som inte är dåligt med livet.

Kom ihåg: Detta är inget orealistiskt. Jag skulle snarare säga: Tvärtom.

P.S. Omedvetenheten är, som vissa cyniker tror, inte ett eftersträvansvärt tillstånd. Medvetenheten är en besvärlig och jobbig balansgång, men den är en balansgång, framåt, en rörelse som kan bli mer angenäm. Omedvetenheten, eller det "naiva" tillståndet är inte mer bekväm per se, utan det var kanske bara mer bekvämt att vara där då för att du fick tag på sköna goda känslorna där ur det barnperspektiv du hade då. Om du saknar de känslor din naivitet bjöd på så har jag goda nyheter. De finns framför dig.

Hur blev det såhär?

Jag är sociolog och forskar på Mälardalens högskola. I början av min karriär bedrev jag min forskning kring etnicitet och utanförskap men efter terroristattacken mot World Trade Center 2001 bytte jag inriktning. Världen kändes plötsligt så farlig och jag kunde inte blunda för detta. Jag började att att ställa mig själv en massa frågor: Hur kunde detta ske? Hade det kunnat ske i Sverige? Vad gör vi för att förhindra att detta sker igen? Trots att jag har forskat inom detta område i snart fem år (fem år kan tyckas vara en lång tid men inom den akademiska världen är det "ingenting") har jag inte fått fram några enkla svar. Tvärt om är dessa frågor mycket komplexa men jag är övertygad om att vi en dag kommer att komma sanningen lite närmare!

Lotten Diaz-Hallgren

My friends from CST

Last year I graduated from CST (California State University). I took a BSBA (Bachelor's in Human Resource Management). This is me and my best friends from CST: Paul Mihrengoff and Kefar Tamata.

Miss you guys! :-)

Paracelsus

Theofrastus Bombastus Phillipus Aureolos Augustinus von Hohenheim är det något högtidliga namnet på den person som själv helt enkelt kallade sig Paracelsus.

Paracelsus föddes på 1490-talet och är en av alkemins förgrundsgestalter. Paracelsus skrifter, framför allt vissa, har inspirerat många, bland annat William Shakespeare. Jag kan känna igen mig i Paracelsus, för han var, liksom jag, en hetsporre och detta tycker jag är intressant att höra om. Det stockholmsbaserade Paracelsus-sällskapet sprider information om denna märkliga man. De anser att hans eftermäle har blivit i hög grad färgat av hans kritiker och av mytbildning och vill lyfta fram att han var framstående som vetenskapsman/läkare och en egensinnig begåvning.

Jag tror Paracelsus hade en nära relation till livet och en passion som drev honom framåt och detta är härligt att tänka sig och leva sig in i! En annan bra sak med Paracelsus är hans miljö, den medeltida alpmiljön. Denna miljö är jätteidyllisk men den har tyvärr vurmats för av de deppiga, astrista nazisterna och deras föregångare. Nazisterna vurmade tyvärr också för Paracelsus vilket kanske har gjort att Paracelsus har kommit lite i skymundan. Paracelsus själv skulle ha hatat nazisterna.

Allt som allt är Paracelsus en spännande figur vilket helt klart motiverar förekomsten av ett Paracelsus-sällskap som lyfter fram denna människa ur historiens mörker. Paracelsus är en del av historien. Tack för att ni gör detta, det tycker jag är hedervärt.

Odessa Seger - barnmodell

Jag heter Odessa Seger och jag är barnmodell. Jag känner mig otroligt priviligierad som har fått chansen att prova på att "modella" - för det är någonting som jag tycker är otroligt kul och kan tänka mig att fortsätta med i framtiden. Än så länge går jag fortfarande i skolan för jag vet hur viktigt det är att ha en ordentlig utbildning att falla tillbaka på när modellkarriären är över! När min modellkarriär är över kan jag tänka mig att bli tandhygienist eller biolog för jag vill vara med och arbeta för en bättre värld.

Min pojkvän Curry

För ett par år sedan hade jag en pojkvän. Han hette Curry och var världens bästa. Curry och jag gjorde allting tillsammans men så en dag fanns inte Curry längre ibland oss. Min saknad var enorm. Tiden efter hans bortgång var otroligt jobbig och jag klandrade ofta mig själv: Varför får jag leva men inte Curry? Vad hade jag gjort för att förtjäna hans bortgång? Kommer jag någonsin få återse min pojkvän Curry?

Så kom Curry till mig en dag. Han sa: Sök inte ljuset - och du kommer ljuset finna! Currys budskap fick mig att ändra inställning till livet. Jag slutade att sörja honom och började i stället glädja mig för tiden som vi haft tillsammans och jag kände en enorm tacksamhet för alla våra glädjestunder. Curry - hur ska jag någonsin kunna tacka dig?

Tack, lilla Fjäril!

Tack, min Skapare, för att du gjorde mina vingar så gula! Tack, min Skapare, för att jag får suga din söta nektar och Tack för att du låter din vind svepa mig uppåt de vida skyarna! Tack, för att jag varje vår får vakna ur min djupa slummer och Tack, för att jag får viska ditt namn!

Tack, lilla Fjäril! Tack för att du finns!

Min tjej ser ut som en gullig hasselmus

Min tjej heter Sofi och hon är jättesöt. Hon ser ut som en gullig liten hasselmus och så kan hon jättemycket om mode. Jag och Sofi har haft det mycket bra ihop, men vi har också haft lite problem i vår relation. Bland annat kan jag ibland bli avundsjuk på att hon får resa så mycket i jobbet, men oftast tycker jag att hon är värd alltihopa och jag är jätteglad att hon är min tjej.

Judies kattsmuggling, min apsmuggling

Judie Burnie smugglade en katt på ett tåg, jag minns inte om det var mellan två städer eller om det var delstater... I varje fall fick hon inte plocka med just den katten till Sidney så den hamnade i hennes "model bag".

Jag funderar på att smuggla hit någon gullig liten apa . Inte för att jag vet vart man får tag på dom, men det kan väl inte va så svårt, så envis som jag är!

What about a Hollywood smile for summer?

Kom till min tandläkar- mottagning/studio och byt ut dina gamla gaddar mot nya patenterade mini-raukar från Gotland. Halva priset! Mitt i smeten (Dalagatan 12.) Skaffa ett riktigt Hollywood smile till sommaren!!

Just nu håller jag, Göran Lantberg, på med en ny livsstilsinriktad realtyserie som kommer att sändas i tv - Doctors Adventure! Jag och Josephine Lantberg (dietist) kommer åka Gotland runt och vi kommer att visa att man med den senaste tekniken och rätt kost (bl.a. smaskiga smothies) kan få även den värsta tandrötan att förvandlas till ett rikligt Hollywood smile! ;-)

Doctors Adventure kommer att sändas på kanal Satelit 1 i höst.

Fler uppsatsämnen

Vi har inte fått in några uppsatser till vår tävling! För att stimulera ert skrivande utökar vi med frågan:

Vad är klassförakt?
Du kanske har erfarenheter av klassförakt? Du kanske har hatat någon för att den har varit under eller över dig i rang, socialt eller ekonomiskt? Eller känt dig hatad av någon när du som minst anade det? Visst minns du den där känslan av panikartad förbluffning då du såg att den medmänniska du hade bredvid dig egentligen hatade dig? Detta är en perfekt utgångspunkt och erfarenheter vi på Magneten gärna skulle vilja läsa om!

Det andra uppsatsämnet: "Vad är frihet?" är fortfarande giltigt, men kom ihåg: Hat är inte något att skämmas för.

Robertssons lager

Kära granne! Vi har flyttat till nya lokaler på Repslagargatan 11. Detta firar vi med en hora på torsdag kl 17!

Tidningen Magneten utlyser en tävling!

Magnetenredaktionen utlyser nu en tävling där vi låter dig formulera dig fritt utifrån frågeställningen: "Vad är frihet?"









Vinnaren belönas med en klassisk tigerkaka som kommer att levereras personligen (under förutsättning att du bor i Stockholmstrakten) av Magnetenredaktionen och våra hundvalpar Aron och Puck.

Omfattningen av ditt bidrag lägger vi oss inte i. Maila ditt bidrag till: tidningenmagneten@gmail.com
Självklart publicerar vi det vinnande bidraget här.

Senast den 31 mars ska det vara oss till handa!

Ipod Nano 4 GB nya modellen

Hejsan alla där ute framför datorerna, nu är det så att jag ska sälja min ipod nano 4 GB p.g.a att jag ska gifta mig om en månad och behöver vart enda öre för att göra ett stort bröllop åt min nya fru anders. Det finns fortfarande ca 6 månaders garanti samt 2,5 års försäkring kvar och den är i toppskick. Tyvärr så är den inte prutbar.

Pris: 1 500:-

Insänd av Jean Tuoma 18 feb, 17:27.

Tillbaka till naturen

Många människor i dagens samhälle känner en längtan tillbaka till naturen, till det ursprungliga. Anledningarna kan vara olika: stressigt på jobbet, familjeproblem eller en konstant känsla av att inte "passa in". Dessa människor strävar efter att leva så som man levde innan de omfattande urbaniseringar och industrialiseringar som för evigt förändrade världen under 1700- och 1800-talen. I naturen finner de en fristad långt bortom storstädernas allt hetsigare tempo, bortom buller och avgasspyende bilar, bortom ständig "uppkoppling", bortom löpsedlar och mediebrus och bortom omvärldens krav på att alltid vara "rätt". Ta ett djupt andetag och andas ut. Välkommen till naturen!

Exchange student /Campus Lappis:

I go to Papua Guine and swing to papoaten. Papoaten means little boy with big sexual apetite. After, in Boston its so cold. Brr.. I dont like to be an ancor. I swing to Swedish famous author Liza Marklund oh what great person! :-)

I nead urban space so I go to live in Horntull. I write daily cronical in Matro tuesday. After giving space for a little baby boy Im getting energia from Crave foodpalace oh what great meal! I swing to Per.Erik Holmström I heve problems with valony sexuality and bad news ariving from Savannah but I was never worried. From time to time I sit back in my chair at Campus Lappis and swing to refuge dog schafaer (german dog hound) Its pure hunt I love taste in blood Ifeel grat lust..

Min kille ser ut som ett litet troll...

Min kille är världens bästa och han ser ut som ett litet troll. Han är mycket ödmjuk men har samtidigt mycket stolthet vilket är egenskaper som attraherar mig. Min kille bär på mycket sorg för han har ett mörkt förflutet och ibland bubblar detta mörker upp men oftast är han en jättesnäll och gosig kille.

Vänskapens inverterade pyramid

Jag har länge haft Andrea som bekant i och med att vi har gemensamma vänner. Vi har inte träffats särskilt ofta, men de gånger vi har träffats har vi haft det mycket kul ihop. Hur som helst sågs vi i fredags på en gemensam kompis 26-årsfest. Andrea och jag hade det jättekul och vi snackade och skojade hela kvällen. Hon anförtrodde även mig att hon kände på sig att hennes pojkvän Jens (som är en jättetrevlig tandläkare/musiker) skulle fria till henne under den bröllopsfest som de skulle gå på nästkommande dag. (Lycka till Andrea!!!:-) ). Vid kvällens slut pratade vi om våran vänskap. Vi pratade om att det var kul att vi hade lärt känna varandra, i och med att vi har liknande värderingar, och att vi tillsammans höll på att bygga en vänskapspyramid. Jag tycker dock att en "vanlig" pyramid är en något dum symbol för vänskap, i och med att äkta vänskap är bred, generös och inkluderande, inte avsmalnande och exkluderande som formen av en "vanlig" pyramid. Jag föreslog därför att vår vänskap i stället skulle symboliseras av en inverterad (upp-och-nedvänd) pyramid. Det visade sig att Andrea tyckte att det var en bra idé och vi bygger nu vänskapens inverterade pyramid tillsammans. Det känns jättekul Andrea!

Jag städade på mitt hjärnkontor

Jag städade mitt hjärnkontor en dag. Det kom fram en massa gammalt bråte jag inte ville kännas vid.

Jessica kom upp ur vattnet. Hon hade varit ute på badbryggan mitt i strömmen och nu tittade hon på mig med en värderande min. DU HAR ETT HOLOGRAM I PANNAN JESSICA och Jessica svarade inte för hon fattade inte. JESSICA FÖR SJUTTON GUBBAR DU HAR ETT HOLOGRAM I PANNAN!

Jag låg ner medan jag städade - jag motade undan och "dammade av" om vartannat.

Jag blev plastfarsa mot min vilja

Jag träffade en tjej, Helene, och vi hade mycket skoj ihop. Helene var speciell, hon pratade både finska och spanska (och svenska så klart) och hon hade varit ute och rest i världen. Hon var även engagerad i olika frivilligorganisationer och brukade vara med och anordna olika välgörenhetsfester. Helene hade ett stort hjärta.

Helene hade också en son, Marcus, och han var verkligen en kul liten kille och det var absolut inga problem för mig att Helene hade Marcus. Marcus bodde dessutom varannan vecka hos sin pappa. I början tyckte jag att det bara var kul de veckor som Marcus var hos Helene och jag brukade försöka träffa honom så mycket som möjligt. En dag frågade Helene om Marcus kunde få bo hos mig när det var "hennes vecka" för hon skulle åka till Helsingfors i ett ärende. "Javisst, självklart"! svarade jag. Veckan med Marcus gick jättebra och jag njöt av mitt utökade ansvar och av det förtroende som man får av ett litet barn. När veckan hade gått lämnade jag över Marcus till hans pappa, så som vi hade bestämt.

Hur som helst. Helene kom tillbaka från Finland men behövde snart åka på en resa igen och åter så fick jag ta hand om Marcus. Det gick jättebra men jag märkte snart att det här var ett mönster som började upprepas - varje gång det var Helenes "vecka" med Marcus åkte hon på resor i olika ärenden och till olika platser och mitt ansvarsområde hade växt sig större än vad jag någonsin hade trott var möjligt. Hjälp! Jag började tänka över min sitution: Vill jag det här? Är det rätt av Helene att göra så här mot mig och Marcus? Jag kom fram till att det inte var särskilt juste av Helene att göra på detta vis. Jag insåg att jag hade blivit utnyttjad - jag hade blivit plastfarsa mot min vilja!

Min tjej ser ut som en gubbe!

När jag tidigare har valt ut vem jag ska ha som flickvän har det alltid blivit feminina och kurviga indietjejer men i år valde jag annorlunda. Mina kompisar tyckte att jag valde konstigt men jag valde en liten tjej jag verkligen tyckte var jättefin. Hon heter Camilla och ser lite grann ut som en gubbe, och detta tyckte mina kompisar var konstigt! Hon är bra för mig, jag och hon har det fantastiskt i sängen och i mitt tycke är hon ursöt!

Det är viktigt att lita på det inre när man träffar någon, med tanke på att kärleksförhållanden är så pass nära och kraftfulla relationer!

Universum och de känslomässiga lagarna

De allra flesta tillskriver inte universum några åsikter, utan menar att universums skeenden är godtyckliga, fria från alla typer av värderingar. Om man skrapar lite på ytan ser man dock att det här är ganska verklighetsfrånvända antaganden som får sin trovärdighet mer genom dessa grundtesers automatiska och implicita upprepande än genom en mer seriös empirisk prövning/omprövning. Att vara människa är att vara underkastad universums lagar, och i denna bloggpost avhandlas inte de lagar som den mekanistiskt inriktade vetenskapen så framgångsrikt har klarlagt (ex. lagar om rörelse och gravitation), utan de för själslivet mer vidkommande känslomässiga lagarna.

Universum är uppbyggt av en god och en ond sida som gemensamt kontrasterar och genom detta kontrasterande skapas livsupplevelsen. Detta mönster kan återfinnas i de flesta strukturer och är därmed en av ärkestrukturerna tillsammans med ex. blomning/död-strukturen och det gyllene snittet. Ondska och godhet har som ord betraktat besvärliga konnotationer genom vårat användande av dessa ord för att beskriva mänskligt beteende, men de är ändå de mest relevanta orden för att beskriva universums i mina ögon ibland bisarra, och faktiskt "egotrippade" egenskaper.


Universum har en oändlighetsegenskap som delas av dess beståndsdelar godheten och ondskan. Universum är alltså oändligt gott och oändligt ont. Detta faktum har människan i alla tider haft svårt att ta till sig, och denna oförmåga att ta universum för vad det är, gör att vi får en massa lidande som i avsaknad av fruktbara och verklighetsförankrade förklaringsmodeller är ett lidande som inte heller leder till några positiva förändringar.

Människan har genom historien skapat förklaringsmodeller av världen och i dessa har man i förvetenskaplig tid ofta satt människan i centrum av skapelsen. Människan är ju som bekant inte i centrum av skapelsen, men är inte heller helt utlämnade åt den godtycklighet som reduktionistiska tänkare hävdar. På ett sätt är godtyckligheten faktisk, men det reduktionismen missar är att det också finns ett oändligt gott och ett oändligt ont som människan kan välja att försöka nå fram till för att bättre styra sitt liv. De reduktionistiska tänkarna reducerar ofta detta till bio-kemiska processer, trots att mycket empiri tyder på att vi inte enbart är dessa processer, och att andra förklaringsmodeller vore rimligare.





För många i vår kultur är universums dualitet kanske tydligast som minnen från barndomen, eftersom det är den period i livet man fortfarande förnimde världen på ett påtagligt sätt. Barnets smärta är påfallande stark men också barnets njutning. Universum vill ge båda delarna och det är det som kan tyckas lite sjukt som människa att universum s a s både är kärleksfullt och oändligt generös och samtidigt i det närmaste hatiskt, hämndlystet och självrättfärdigt. Detta är en cykel som gör att människan hela tiden strävar efter att undvika smärtan, på mer eller mindre verklighetstillvända vis. Denna cykel är människans egentliga verksamhetsfält, det ställe där hennes känslobo är i utveckling och rörelse. Denna känsloboets rörelse är den hetaste önskan som alla människor bär inom sig (allra oftast omedvetet) och detta brukar ofta betraktas som "meningen med livet".

En annan bisarr egenskap hos universum är dess svar på mänsklig likgiltighet. Likgiltighet kan vara ett svar på grusade förhoppningar, och alltså vara ett utslag av depression. Man kan uppleva att man har kört fast på "livsvägen" och det är också så det faktiskt ligger till! Ingen kraft från universum kommer flytta dig ur det tillståndet, du får snällt ordna detta på egen hand. Är en människa i kontakt med glädje och sorg (och hämndkänslor osv.) så är hon också i god kontakt med universums lagar om förändring. Den likgiltighet som kan vara ett resultat av svår smärta är ett tillstånd som universum inte kan känna - just för att det är likgiltigt, och detta ter sig ju självklart orättvist för människan! Det som gör universum till en någorlunda dräglig plats är dock att den subjektiva omgivningen är extremt känslig för subjektets förhoppningar, och erbjuder alltså rörelse så fort subjektet förmår hoppas. Universum lever efter principen om att den som söker efter något och fokuserar på sin avsaknad av detta något ska bli uppfylld av det avsaknade, och nå fram till sitt mål. Detta är inte en helt främmande insikt för människan, men den är föga spridd och skapar därmed en onödig tröghet i det som borde vara det hedonistiskt fokala människolivet där känsloboet kommer till utveckling. Även om också avstängdheten och likgiltigheten är en typ av kontrast som är viktig som erfarenhet för känsloboet så är det en kontrast som ligger utanför den logik som annars utgör den mänskliga dynamiken (och genom dess låsningstendens kan den lätt bli fattig på mänsklig mening).

Sammanfattningsvis så kan man säga som så att universum inte ska tas på alltför stort allvar. Man kan på många sätt utnyttja universums lagar för att få ett så rikt liv som möjligt. För min del tycker jag att det är helt ok att vara frustrerad på universum, eller att på olika sätt kunna skoja med universum och lära känna detta märkliga livsrum bättre. Huvudsaken är nog att vi som människor blir mer medvetna om vad universum egentligen är för någonting inte bara genom fysikens studier. Om vi utforskar universums känslomässiga lagar kommer livet bli klart mycket roligare och enklare!

Snälla människor är dumma i huvudet!

Jag hade länge varit en elak människa och längtade därför efter att bli snäll. Problemet var: Jag hade insett att "snälla" människor är dumma i huvudet! De snälla människor som inte bara spelar snälla har något som inom psykologin kallas self-serving bias som gör att de går omkring i en slags vadderad verklighet där de har svårt att se att de själva eller andra kan göra fel! Varken det här beteendet eller elakheten känns särskilt lockande. Allt är väldigt förvirrat och man vet inte riktigt vad man ska tro på egentligen.

Varning för den röda prislappen!

Jag var nere hos min lokala handlare och köpte två fina grepe fruits för 10 kr. Mums, saftiga grepe fruits till ett bra pris! Jag anser mig dock vara en relativt medveten kund och tillika konsument och tycker mig ha noterat att handlarna allt oftare "skyltar rött" med syfte att få stressade konsumenter att plocka på sig en eller ett par extra varor inne i butiken. Jag uppmanar därför er andra konsumenter att tänka er för både en och två gånger innan ni plockar ner varan med den röda prislappen i varukorgen! Den röda färgen på prislappen är en s.k. signalfärg som för många konsumenter är synonymt med ett tillfälligt lägre pris på en vara. Detta är dock ett fenomen som handlaren är ytterst medveten om och drar nytta av, han kan till exempel sätta ut en röd prislapp på en vara som egentligen inte har ett nedsatt pris. Till alla konsumenter vill jag därför utfärda en varning för den röda prislappen!

/Klaus Rinman

Tintins sjukdom

Jag har en inneboende hemma hos mig. Han heter Tintin och är verkligen en schysst och bra kille på många vis men jag tycker däremot inte om hans kvinno- och människosyn. Tintin har ganska lätt att få med sig tjejer hem och tjejerna verkar gilla Tintin och de verkar gilla att utföra olika typer av tjänster åt honom. Tintin har nämligen diabetes och detta är ett faktum han brukar spela på för att få dem att få dåligt samvete. Han spelar dessutom att han är sjukare än vad han verkligen är. Tjejerna gör kaffe, städar och går ut och handlar åt honom och den enda betalning de får är sex!

Jag hade ett troll i lägenheten

Jag är medveten om att det här kanske låter helt sjukt och jag är själv inte särkilt vidskeplig av mig så jag begär inte att någon ska tro mig. I alla fall så hände det, för några månader sedan, att jag flera nätter i rad vaknade av ett svagt krafsande eller ibland smaskande och sörplande läte. När jag gick upp för att se efter vad det var så tände jag inte lampan (jag har väldigt känsliga ögon som inte tål plötsliga övergångar från mörker till starkt ljus). Hur som helst brukade ljudet upphöra när jag väl gick upp ur sängen för att försöka lokalisera ljudkällan och jag tyckte att det var lite konstigt att det slutade låta "bara sådär" men tänkte inte mer på det...

En natt vaknade jag av ett ljud som kom från badrummet. Jag låg alldeles stilla i sängen för att förvissa mig om att ljudet inte var inbillning från min sida, men när jag var säker på min sak, smög jag ut i badrummet. Det var mycket mörkt men jag kunde ändå urskilja en liten figur som var i färd med att sörpla i sig av vattenansamlingen under badkaret. Jag stod helt stilla och betraktade den lilla figuren som sörplade i sig i godan ro. Jag förstod att han var mycket törstig. Efter ett tag upptäckte dock den lilla figuren att han var betraktad. Han tittade upp på mig, gav ifrån sig ett dovt, fräsande läte och sprang sedan ut ur badrummet. Jag sprang efter och såg att figuren var på väg mot sovrummet. När jag tände lampan vände sig den lilla figuren plötsligt om och gav ifrån sig ett hånfullt grin. Vad fan är det här? tänkte jag och grep tag i den lille krabaten. Den lille slet sig ur mitt grepp och kilade in under sängen. Jag tittade ned i min hand såg ett guldörhänge där. Det måste ha lossnat under vårat handgemäng! Jag kikade ner under sängen och det var då nästa sak gick upp för mig: Den lilla figuren var ett TROLL, och trollet var borta! Till min stora förvåning upptäckte jag dock att det var ett hål i väggen - ett hål som såg ut att leda till någon slags tunnel. Jag förstod att det var där trollet hade smitit ut. Nästa dag ordnade jag fram en tegelsten som jag täckte för hålet med.

Det här trollet visade sig aldrig mer för mig. Jag antog att både han och jag hade känt oss obekväma i den där situationen i badrummet. Jag har många gånger tvekat och frågat mig själv: Hände detta på riktigt? Drömde jag? Finns det troll? Jag har fortfarande kvar trollets kraftiga guldörhänge och när jag håller det i min hand så vet jag att det var ett riktigt troll i min lägenhet.

Alain Mikli - glasögondesigner

Glasögondesignern Alain Mikli har alltid varit fascinerad av materialens olika möjligheter. Redan som tonåring tillverkade han sin första glasögonbåge i plast, fullt medveten om sin framtid som glasögondesigner.
Under åren har Mikli satt nya trender. Hans bågar används av många kända personer och har även figurerat i filmer som "Pongo och de 101 dalmatinerna".
Med över 20 års erfarenhet och oräkneliga framgångar har Alain Mikli tagit fram en kollektion som vänder sig till en yngre publik. Med sitt "märke" Mikli visar han prov på sin känsla för färger, former, material och detaljer.
Alain Mikli uttrycker sin inställning till glasögon på detta vis: "Det är bättre att vara närsynt och snygg än bara närsynt!"

Vi blev kväkare

Jag hade länge haft problem med den vänstergrupp där jag var engagerad. Vi hette Fri Front och jag hade varit medlem sedan 16-årsåldern. Till en början hade det varit självklart för mig att jag skulle gå med i Fri Front. Jag ville förändra världen, och i den här gruppen fann jag vad sökte. Modiga män och kvinnor som också ville förändra världen. Vi genomförde bland annat en ockupation för att protestera mot nedläggningen av ett ungdomshus i staden där vi bodde.

Med tiden träffade jag en flickvän (som jag mött genom rörelsen) och jag och den här tjejen, Katrine, flyttade ihop. Vi var verkligen jättekära och gick upp i varann, vilket betydde att våra revolutionära åtaganden blev lidande. Efter ett tag började vi dock besöka Fri Fronts möten igen, men eftersom vi hade förändrat perspektiv genom vår frånvaro, så kändes det inte på samma sätt som förut. Det jag förut sett på med så stor tillförsikt fyllde mig nu bara med tvivel. Självklart fanns det varma människor i Fri Front, och uppriktig vilja till förändring, men nu såg jag bara undantagen från detta och jag kunde inte blunda för dessa företeelser: Aggressiv ton. Maktspel. Frånvaron av värme. Om jag förut hade tyckt att Fri Front var fyllt av mening så var det nu helt meningslöst. Det HÄNDE exakt samma saker som förut, men denna värld hade helt förlorat sin poesi för mig. Jag kunde inte mer än tycka att mina gamla kamrater var som ett slags objekt, vars varje åsikt, och varje handling jag kunde förutsäga. Det här kändes deprimerande, och jag och Katrine pratade länge om det här och om vi ville vara kvar i den här rörelsen.

Efter en tids resonerande bestämde vi oss för att hoppa av den här vänsterrörelsen och söka oss åt nya håll. Vi testade alla möjliga politiska rörelser, men vi tyckte att de problem vi såg i Fri Front fanns överallt - man snackade mycket om det goda beteendet, men förmådde inte stå för det själv. I den här vevan kom vi i kontakt med Mikael, en studiekamrat till Katrine. Mikael och Katrine studerade konflikthantering på en högskola och mycket av undervisningen bestod av moraliska diskussioner, studenterna emellan. Mikael och Katrine upptäckte att de ofta förstod varandra väl, och blev därför närmre vänner. Snart blev jag också god vän med Mikael och han var ofta en gäst hos oss. Mikael berättade att han var kväkare, och det var något som verkligen förvånade oss till en början. Han som verkar så vettig? Tillhör han en religiös sekt? Detta blev verkligen en tankeställare för oss som var ateister och inte direkt kände någon som var religiös. Mikael berättade om Vännernas samfund, som kväkarna också kallas och när han berättade om det så lät faktiskt inte alls så tokigt som man kunde tro. Jag tror att det här öppnade upp mitt och Katrines sätt att se på saker. Att det ena eller andra inte behöver vara vad det synes vara och vi blev liksom mer öppensinnade under den där tiden. Faktum var: En rofylld glädje fyllde oss då vi pratade om kväkarna, en positiv nyfikenhet växte och så en dag något år senare satt vi två på en buss på väg mot en retreathelg på kväkarnas kursgård utanför Rimbo i Roslagen. Vi ville veta mer om den organisation som Micke verkade kunna hämta så mycket trygghet och kraft ur. Hos kväkarna hämtade man inspiration hos Gud och detta var vi ju skeptiska mot, men Vännernas samfund var väldigt frisinnade gentemot varandra. De verkade vara väldigt schyssta och varma personer som respekterade inre olikheter. Detta var något helt annat än Fri Front och deras dogmatiska och fördömande stil. Inom kort hade jag och Katrin verkligen tagit till oss kväkarrörelsen budskap om fred på jorden. Det här var uppriktigt menat. Det här var idealistiskt och något vi verkligen kunde tro på. Vi är väldigt glada att vi hittade fram till vår nya gemenskap - kväkarna, vännernas samfund.

En tanke

Vissa kan bli miljardärer och vissa har inte mat för dagen. Det kan tyckas dumt vid första åtanken. Vissa människor tänker inte längre än så och bildar sig en uppfattning på de här grunderna, vilket inte är så himla konstigt, utan snarast mänskligt. Även jag som förstår att fattigdom beror på ofria ekonomier, kan ibland inte sluta tänka på att det är helt sjukt det här med ekonomiska klyftor.