I en tidigare artikel här på bloggen beskrevs universums känslomässiga lagar i grova drag. Mot slutet av artikeln togs förhållanden kring likgiltighet kontra delaktighet upp. Delaktigheten är den typ av livssfär där, förenklat uttryckt, den största meningen för människan kan utvinnas. I denna artikel utforskas detta faktum i syfte för oss att förstå vart vi bör rikta vårt fokus, och vart vi inte bör rikta det, det vill säga mot dött fokus. Dött fokus är det fokus du har när du är på väg att lämna ett tankesätt för att gå in i något annat. På psykologutbildningen får man lära sig att fokusera på detta då man möter en ny klient, detta är nämligen den vanligaste anledningen till att man uppsöker en psykolog även om dessa yrkesmän och -kvinnor oftast använder sig av ordet "strategi".
Dött fokus är alltså det fokus du har när du är på vägen in i en livskris. Detta begrepp kan dock tillämpas i alla möjliga sammanhang i både det lilla och det stora. Ett politiskt parti som inte förmår förstå sin väljarbas har
dött fokus. Den forskare som benhårt söker ett svar som han "hejar på" samtidigt som "motståndarnas" modell vinner stor framgång för sin överlägsna verklighetstillvändning har också
dött fokus. Dött fokus går att tillämpa på de flesta situationer och utgör därmed ett kardinaltillstånd. Man kan se dött fokus i något så oskyldigt och vardagligt som när en människa förgäves letar efter sina vantar utan att i sin vildaste fantasi kunna föreställa sig eller erinra sig att de ligger i hans jacka! Generellt sett är dött fokus är ett otrevligt tillstånd som övervinns bäst genom anpassning till de bakslag man råkar ut för.
Dött fokus i vår kultur - en fråga om medvetande?Dött fokus handlar i ett stort perspektiv om misslyckandet och uppvaknandet från misslyckandet till det nya. I de mest allvarliga situationerna då hela ens liv präglas av dött fokus, får man jobba hårt för att hitta ett livskraftigt fokus. Eftersom hela ens liv har varit föremål för "en bluff" kan man ha svårt att ta sig ur det perspektivet snabbt. Man börjar ifrågasätta det man ser runt omkring sig (Måste det vara såhär? Varför är det såhär och finns det något jag kan göra som förändrar situationen?). Dessa frågeställningar gör att man bli mer
medveten en process som ofta kan göra en besviken och också ensam, men medvetandegörandet är i längden en angenäm och nyttig och oundviklig process.
Det besvärliga i denna,
våran, situation är att de normala värderingarna ligger så långt ifrån all typ av verklighetstillvändhet att man tror att man är sjuk om man tänker över sakers tillstånd och ifrågasätter dem!
Det är väldigt lätt att hamna i tillstånd då man tänker att man själv är knäpp som inte kan anpassa sig till omgivningen. Om man då anser sig ha genomskådat människors föregivna godhet och blivit "cynisk" eller om man har andra typer av besvikelser mot omvärlden så är det väldigt lätt att fastna i en tro att detta är ett slags slutmål, att slutet var bittert och att man "får ta verkligheten för vad den är".
Detta är djupt banala slutsatser. Jag skulle säga att vår kultur inte ger ett utrymme för att låta oss gå vidare med dessa frågor utan håller i sin intellektuella djupstruktur fast oss i ett
dött fokus, som förhindrar oss att ta varandra för vad vi är (och därmed utvecklas).
Till att börja med är den europeiska intellektualiteten, liksom alla andra kända intellektualitetsmönster inne i, och konstruerad av en slags låsning, den
patriarkala. Denna låsning gör att all vetskap som har producerats/sökts fram (detta är samma process!) färgas av ett maktförhållande där kvinnan, hälften av befolkningen, inte har fått rum. Detta beskriver
feminismen väldigt bra. Detta, kvinnans förtryck, är inte det enda förtrycket som finns (men det klart största vid sidan av det ekonomiska förtrycket). Dock: Mannen har också blivit förtryckt, exempelvis genom att vara tvungen att ingå i den framför allt känslomässigt förtryckande mansnormen med inslag som "Den som gråter är inte en man.". Vid sidan av könsbundet förtryck finns förtrycket mot den sexuellt avvikande, förtrycket av barnet o.s.v. i all oändlighet. Feminismen är en mycket bra rörelse, eftersom den klarlägger de övergrepp som kvinnor har blivit utsatta för och om inte detta rättighetssökande inte vore nog i sig själv, så väcker detta andra frågor till liv i samhället. Jag skulle dock säga att den patriarkala låsningen bara är en av flera, eller en del av en helhet, eller rent av ursprunget till en helhet av låsningar. Alla dessa låsningar tjänar till att vi inte kan ha det skoj och intressant med varandra och söka oss framåt åt nya håll, utan att vi lite för ofta hamnar i icke-konstruktiva konflikter. Eftersom dessa låsningar färgar av sig på hur man producerar/söker sig fram till kunskap så är vetenskapen som vi känner den färgad i högsta grad av de här låsningarna,
som egentligen är dåliga och dumma! Det är viktigt att komma ihåg det här med att man inte ska ta vetenskapen på alltför stort allvar, utan att man ska försöka gå i dialog med den för att den ska kunna hitta fram till ett mer positivt och rimligt sinnelag. Vetenskapen är bra. Vetenskapen är en av de mest dyrbara saker vi har och det är inget som jag på något sätt vill ska försvinna, eller något som jag vill misskreditera men det är viktigt att påpeka att den bygger på dessa låsningar och så får man gemensamt diskutera om det är så, och vad man ska göra åt det.
Problemet med låsningarProblemet med låsningar är att de personer som bär på låsningen ofta inte upptäcker detta själva. De slår ifrån sig kritik, och det krävs ofta en kris för att de ska vakna upp ur detta tillstånd av förnekelse. Vetenskapen och det offentliga samhället vill inte se sin egen låsning. De som tror på det offentliga samhällets bild av soig själv tycker att bilden är normal och försöker anpassa sig så gott det går efter den, och får därmed ett
dött fokus när den försöker lösa sina problem. Det blir ett hinder mot att göra det vi egentligen borde göra.
FramtidspratAtt tala om framtiden är problematiskt. Framtidsprat är ofta slemmigt och det finns många fördomar kring framtidsprat. Det är dock viktigt att tänka sig att saker kan se ut på andra sätt än du tror, att
fantisera. Människan är som människan är men det finns inte särskilt mycket givet och spikat när det kommer till mänsklig samvaro. Människan kan i stor utsträckning själv sätta sina ramar. I någon mån kan vi inte det men detta betyder inte att människan är
ond eller egoistisk rakt av till sin natur. Att påstå detta är verklighetsfrånvänt och bygger antagligen på att personen ser världen på endast ett sätt. Att tro på framtiden, och att inte förlora sig i alltför mycket tvivel är viktigt för det är vår chans till allt som inte är dåligt med livet.
Kom ihåg: Detta är inget orealistiskt. Jag skulle snarare säga:
Tvärtom.P.S. Omedvetenheten är, som vissa cyniker tror, inte ett eftersträvansvärt tillstånd. Medvetenheten är en besvärlig och jobbig balansgång, men den är en balansgång, framåt, en
rörelse som kan bli mer angenäm. Omedvetenheten, eller det "naiva" tillståndet är inte mer bekväm per se, utan det var kanske bara mer bekvämt att vara där då för att du fick tag på sköna goda känslorna där ur det barnperspektiv du hade då. Om du saknar de känslor din naivitet bjöd på så har jag goda nyheter. De finns framför dig.
Idag är det sista chansen att skicka in bidrag till Tidningen Magnetens essätävling under temat "Vad är frihet?" alternativt "Vad är klassförakt?"
Jag är sociolog och forskar på Mälardalens högskola. I början av min karriär bedrev jag min forskning kring etnicitet och utanförskap men efter terroristattacken mot World Trade Center 2001 bytte jag inriktning. Världen kändes plötsligt så farlig och jag kunde inte blunda för detta. Jag började att att ställa mig själv en massa frågor: Hur kunde detta ske? Hade det kunnat ske i Sverige? Vad gör vi för att förhindra att detta sker igen? Trots att jag har forskat inom detta område i snart fem år (fem år kan tyckas vara en lång tid men inom den akademiska världen är det "ingenting") har jag inte fått fram några enkla svar. Tvärt om är dessa frågor mycket komplexa men jag är övertygad om att vi en dag kommer att komma sanningen lite närmare!
Last year I graduated from CST (California State University). I took a BSBA (Bachelor's in Human Resource Management). This is me and my best friends from CST: Paul Mihrengoff and Kefar Tamata. 
Jag heter Odessa Seger och jag är barnmodell. Jag känner mig otroligt priviligierad som har fått chansen att prova på att "modella" - för det är någonting som jag tycker är otroligt kul och kan tänka mig att fortsätta med i framtiden. Än så länge går jag fortfarande i skolan för jag vet hur viktigt det är att ha en ordentlig utbildning att falla tillbaka på när modellkarriären är över! När min modellkarriär är över kan jag tänka mig att bli tandhygienist eller biolog för jag vill vara med och arbeta för en bättre värld.
För ett par år sedan hade jag en pojkvän. Han hette Curry och var världens bästa. Curry och jag gjorde allting tillsammans men så en dag fanns inte Curry längre ibland oss. Min saknad var enorm. Tiden efter hans bortgång var otroligt jobbig och jag klandrade ofta mig själv: Varför får jag leva men inte Curry? Vad hade jag gjort för att förtjäna hans bortgång? Kommer jag någonsin få återse min pojkvän Curry?
Min tjej heter Sofi och hon är jättesöt. Hon ser ut som en gullig liten hasselmus och så kan hon jättemycket om mode. Jag och Sofi har haft det mycket bra ihop, men vi har också haft lite problem i vår relation. Bland annat kan jag ibland bli avundsjuk på att hon får resa så mycket i jobbet, men oftast tycker jag att hon är värd alltihopa och jag är jätteglad att hon är min tjej.
Judie Burnie smugglade en katt på ett tåg, jag minns inte om det var mellan två städer eller om det var delstater... I varje fall fick hon inte plocka med just den katten till Sidney så den hamnade i hennes "model bag". 
Kom till min tandläkar- mottagning/studio och byt ut dina gamla gaddar mot nya patenterade mini-raukar från Gotland. Halva priset! Mitt i smeten (Dalagatan 12.) Skaffa ett riktigt Hollywood smile till sommaren!! 
Kära granne! Vi har flyttat till nya lokaler på Repslagargatan 11. Detta firar vi med en hora på torsdag kl 17!
Hejsan alla där ute framför datorerna, nu är det så att jag ska sälja min ipod nano 4 GB p.g.a att jag ska gifta mig om en månad och behöver vart enda öre för att göra ett stort bröllop åt min nya fru anders. Det finns fortfarande ca 6 månaders garanti samt 2,5 års försäkring kvar och den är i toppskick. Tyvärr så är den inte prutbar. 
Många människor i dagens samhälle känner en längtan tillbaka till naturen, till det ursprungliga. Anledningarna kan vara olika: stressigt på jobbet, familjeproblem eller en konstant känsla av att inte "passa in". Dessa människor strävar efter att leva så som man levde innan de omfattande urbaniseringar och industrialiseringar som för evigt förändrade världen under 1700- och 1800-talen. I naturen finner de en fristad långt bortom storstädernas allt hetsigare tempo, bortom buller och avgasspyende bilar, bortom ständig "uppkoppling", bortom löpsedlar och mediebrus och bortom omvärldens krav på att alltid vara "rätt". Ta ett djupt andetag och andas ut. Välkommen till naturen!
I go to Papua Guine and swing to papoaten. Papoaten means little boy with big sexual apetite. After, in Boston its so cold. Brr.. I dont like to be an ancor. I swing to Swedish famous author Liza Marklund oh what great person! :-) 
Min kille är världens bästa och han ser ut som ett litet troll. Han är mycket ödmjuk men har samtidigt mycket stolthet vilket är egenskaper som attraherar mig. Min kille bär på mycket sorg för han har ett mörkt förflutet och ibland bubblar detta mörker upp men oftast är han en jättesnäll och gosig kille.
Jag har länge haft Andrea som bekant i och med att vi har gemensamma vänner. Vi har inte träffats särskilt ofta, men de gånger vi har träffats har vi haft det mycket kul ihop. Hur som helst sågs vi i fredags på en gemensam kompis 26-årsfest. Andrea och jag hade det jättekul och vi snackade och skojade hela kvällen. Hon anförtrodde även mig att hon kände på sig att hennes pojkvän Jens (som är en jättetrevlig tandläkare/musiker) skulle fria till henne under den bröllopsfest som de skulle gå på nästkommande dag. (Lycka till Andrea!!!:-) ). Vid kvällens slut pratade vi om våran vänskap. Vi pratade om att det var kul att vi hade lärt känna varandra, i och med att vi har liknande värderingar, och att vi tillsammans höll på att bygga en vänskapspyramid. Jag tycker dock att en "vanlig" pyramid är en något dum symbol för vänskap, i och med att äkta vänskap är bred, generös och inkluderande, inte avsmalnande och exkluderande som formen av en "vanlig" pyramid. Jag föreslog därför att vår vänskap i stället skulle symboliseras av en inverterad (upp-och-nedvänd) pyramid. Det visade sig att Andrea tyckte att det var en bra idé och vi bygger nu vänskapens inverterade pyramid tillsammans. Det känns jättekul Andrea!
Jag städade mitt hjärnkontor en dag. Det kom fram en massa gammalt bråte jag inte ville kännas vid.