Härligt med teater!

Jag har alltid älskat teater men inte tänkt att det var någonting för mig att syssla med. Jag tyckte att det verkade pinsamt att stå på scen och var rädd för att göra bort mig. Så träffade jag en gammal kamrat som var med i en amatörteater-ensemble, Marcus teatern, och han övertygade mig att följa med vid nästa repetitionstillfälle, och det är verkligen någonting som jag inte ångrar! Alla de andra som var med i ensamblen var jättesnälla människor och trots att de var jätteduktiga på teater så var de inte ett dugg dryga eller skrytsamma - tvärt om släppte de verkligen in mig i gruppen direkt.

Det var för ett och ett halvt år sedan som jag gick med i ensemblen och vi på Marcus teatern arbetar mycket med "hantverkets grunder" vilket innebär att vi lär känna kroppens och röstens möjligheter att uttrycka sig konstnärligt. Detta gör vi genom olika grundövningar, improvisationer, ensembleträning, röstövningar, koncentrations- och avspänningsövningar. Det är viktigt att utveckla förmågan till samspel och tillit i teaterkollektivets gemenskap. Vi utforskar också några av teaterns uttrycksmedel; monologer, scenframställning och kroppens poesi.

Förutom att lära sig "hantverkets grunder" behövs kunskaper om samhället, kulturen och litteraturen för att skapa en levande teater. Därför läser och analyserar vi på Marcus teatern en hel del dramatik.

Vi har även skrivit och satt upp en egen pjäs, "Se men inte röra", och denna framförde vi i vintras. Här på bilden ser ni mig, Robert Braun, "in action". Det var en otrolig kick att stå på scen mitt i allas blickfång! Det är härligt med teater!

Idealtjejen

Jag och mina killpolare snackade om brudar härom dagen. Vi pratade lite om "idealtjejen" och att man ofta har olika preferenser vad gäller ett engångsligg och vad gäller en tjej som man kan tänka sig att ha som flickvän. Vi var ense om att det är roligare med en tjej som inte ligger som ett stelt lik i sängen, speciellt om det är ett engångsligg. Då får hon gärna vara lite erfaren. Men när det gäller flickvänsmaterial kände vi alla att det är en fördel om hon inte har legat med halva stan. Vem gillar att äta andra människors rester?

Aerobics

Jag är Aerobicsintruktör.
Jag är i TV.
Programmet heter BadaKa.
Jag är spanjorska och tränar 6 dagar i veckan. Jag solar regelbundet och smörjer varje dag mina ben, armar, bröst, mage och rygg med mjukgörande kräm. Jag blir irriterad när den tar slut och jag måste köpa en ny, de är dyra. Men jag kommer på bättre tankar när jag tänker på att det faktiskt inte är slöseri att köpa dyra hudkrämer, det ingår ju i mitt jobb att ha blanka ben.

Träningen gör mig uppåt. Kameramännen ger mig lystna blickar mellan tagningarna, det sporrar mig att framstå som oemotståndlig. Jag har det i mig. När jag dansar och det går bra, som det oftast gör, kommer jag in i ett positivt flyt. Det känns som att ingenting är omöjligt.

Jag är tillsammans med en av bakgrundsdansarna. Han leder en egen del av programmet som riktar sig mer till killar. Det är danssteg som flätats ihop med kickboxning. Min gamla kille ringde en dag och sa att det såg helt sorgligt ut. Han sa att det ser så djävla löjligt ut: svettigt, självmedvetet, kitschigt och kommersiellt på ett obehagligt frisyrgelesätt. Jag sa att jag älskar honom, min nya kille, och att vi har fantastiskt sex. Då blev han tyst. Vad mitt ex inte har förstått är hur bra man mår av att känna att varje del av ens kropp fungerar perfekt. Stilen som kommer med det är okej, jag tyckte det var lite plastigt i början, men nu tänder jag på materialen. Logotyperna visar att man har rätt grejer på sig, det är funktionsplagg för aerobics. Jag vill inte gärna ha svettringar i teve. Nu blev jag upphetsad av att tänka på nylon och lycra.

Jag har ett eget omklädningsrum där jag duschar efter showen. Igår tog jag, helt svettig efter träningen och med bultande hjärta, med mig min kille in i omklädningsrummet! Jag tog av honom hans prasslande byxor med tänderna, sedan hade vi blankt och hårlöst sex på det kalla golvet. Efter det åkte vi med min killes Mazda till kusten. Jag kan inte påminna mig om när mitt liv var så bekymmerslöst senast.

Tänk om Kennedy tagit LSD

Många av er därute minns säkert inte John F Kennedy – minns inte hur vi såg honom som en ljusets riddare som bländade och förförde. Ingen jag känner ansåg honom som en kall och hänsynslös maktmänniska, vilket han också var… Och därtill läkemedelsberoende! Tänk om Kennedy tagit LSD och börjat hallucinera under Kubakrisen på hösten 1962, när vi var millimeter från ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet!Det förflutna överföll mig när jag i bokhandeln i New York hittade ”Brothers” av David Talbot. Mer om den, men först en utflykt bakåt i tiden.

Någon gång i slutet på 60-talet eller början på 70-talet träffade jag en ung svensk vid namn Björn. Han bodde ett halvt kvarter från mig på 70:e gatan och vi blev kompisar. Björn berättade att han själv körde LSD och att hans syster var gift med Timothy Leary – världsberömd guru för alla som sysslade med psykedeliska experiment och andra droger. En kultfigur för hippies, flowerchildren och andra.
– Du kan väl vara med på en session, sa Björn.
Själv är jag livrädd för droger. Jag sa att jag gärna kom med, men bara som åskådare. Alltså tittade jag på och lyssnade när Björn, en kompis som hette Conny (glömt efternamnet) och den världsberömde pianisten Herbie Hancock tände på. Sittande på en pinnstol såg jag dem vrida sig på sängen, babbla osammanhängande och –ibland – beskriva vidunderliga, flammande och skimrande syner. Björn hånade mig och fastslog ett par gånger att:
– Ha ha, ha ha, varför skulle inte du kunna tända på när de gör det i Vita huset?
Han sa i n t e presidenten, men det var fullt klart att det var JFK han menade. Jag rapporterade i Expressen – både bild och text – om LSD-sessionen. Det där med Kennedy avfärdade jag som skryt och trams. Om jag hade kunnat få bevis skulle jag onekligen ha gjort mitt livs största scoop, men jag kunde givetvis ingenting bevisa – inte precis lönt att försöka ringa presidenten – och lagrade episoden nånstans i bakskallen.

Någon gång när jag läste om Kennedys tablettberoende – han hade Addisons sjukdom och en rygg som alltid värkte – erinrade jag mig vad jag hört. Detsamma när rapporter, så småningom väl dokumenterade, började beskriva JFK:s sexuella förbindelse med maffiabruden Judith Exner, den svenska skönheten Gunilla, liksom de två sekreterarna Twidledee och Twiddledum (som tillhandahöll sexuella tjänster på en minuts varsel) och andra. Nu läste jag plötsligt i den nya boken att presidentens viktigaste älskarinna, societetsdamen Mary Meyer faktiskt sökte upp Timothy Leary. Ärende: för sin och presidentens räkning ville hon lära sig hur man körde LSD! Leary ställde upp.
Berättade han för sin fru? Säkert! Berättade hon för sin bror, min vän Björn? Det verkar nu troligt.

Tanken på vad som kunde ha hänt skrämmer. Inte minst känns det avskyvärt att många av Washingtons berömda journalister, som visste mycket, mycket mer än jag, svek sin plikt. Flera kunde ha avslöjat graverande uppgifter kring Kennedy, men ingen gjorde det. Varför? LSD och kärnvapen är en dödlig kombination. Mary Meyer mördades senare på öppen gata i Washington. Visste hon för mycket? Ingen misstänktes eller greps någonsin.

Yrke: magiker

Sedan 1981 har jag underhållit folk med magi, i och med att jag till yrket är magiker och showbizz-artist. Att vara magiker är oftast jättekul och det är verkligen en utmaning. Jag älskar att stå på scen och underhålla och roa människor, det har jag gjort sedan jag var liten! Jag älskar att höra publikens förundrade "åhh" när jag lyckas med ett svårt trolleritrick. Men att vara magiker innebär också hårt slit och mycket träning och det är inte så glammigt som många föreställer sig. Att vara magiker är alltså ingen dans på rosor (även showbizz har en baksida) och detta innebär att man som magiker till exempel måste jobba på obekväma arbetstider, ofta måste man själv rigga inför ett "gig" och det är inte sällan man även måste städa efteråt. Jag har varit med om att själv behöva sopa upp konfetti mellan bänkraderna för att återanvända det i kommande "gig". Trots att det alltså kan vara motigt ångrar jag dock aldrig mitt yrkesval.

Av: Parek Sellal- magiker

Jag startade ett nätverk

I och med att det finns så mycket ondska och orättvisa i världen bestämde jag mig för att göra något åt detta, i stället för att bara stå helt maktlös och titta på. Jag frågade mig själv: Vad kan jag göra? Svaret var givet - jag skulle starta ett nätverk! Det var så Trygga handen grundades. Trygga handen är ett nätverk och en organisation som kämpar för att integrera människor från olika delar av världen. Vår huvudmålgrupp är förstås invandrargrupper, politiska flyktingar och ”nya” svenskar men vi försöker hålla en bred och öppen profil så att alla ska känna sig välkomna att delta.

Genom föreläsningar och konserter ger Trygga handen olika perspektiv på global solidaritet och rättvisa. I höstas anordnade jag till exempel en minifestival, En värld med plats för flera världar, och det var verkligen en jättesuccé! En värld med plats för flera världar blev ett forum för folkbildning för alla åldrar och för alla kulturer, en mötesplats där mångkulturens kraft stod i centrum, där människor från olika kulturer möttes och där fördomar kunde bemötas med fakta. Till festivalen hade jag bjudit in författare och föreläsare från olika delar av världen, bland annat amerikanen Moum Terrance, som representar kollektivet Green Democracy, den marokanske ekonomen Samir Soud samt Anders Braun, som har skrivit boken När vapen blöder.

Det är många som kommer fram och tackar mig för att jag startade nätverket Trygga handen och jag vet att när jag ligger på min dödsbädd kan jag vara stolt över mig själv i och med att jag med Trygga handen har gjort gott.

Tur med fiskar

Mikel Christenssen hade bra fiske den här dagen. Det spelade ingen roll om han var i dammarna eller i strömmen, för han hade fisk på kroken titt som tätt om man säger. Men han hittade nog flest bågar i strömmen.

Katterna och skådespelaren

En gång kom det hem en jättekänd skådespelare till mig, där jag bodde på Hägerstensåsen. Den här skådespelaren berömde mig för mina katter och det var jättekul att mina katter också tyckte om honom. Jag blev glad att en kändis tyckte så mycket om mina katter. Kul!

Jag blev kär i en fånge

I och med att jag arbetade som fångvaktare på en kriminalvårdsanstalt för ett par år sedan, kom jag i kontakt med många interner. De flesta var, kanske tvärtemot vad många tror, jättetrevliga och charmiga killar och jag fick en hel del flörtar med dem. Det var dock framför allt en kille som jag föll för. Till en början försökte jag låtsas som ingenting men efter ett tag kunde jag inte längre "hålla tillbaka" så jag försökte förföra honom under ett tillfälle då jag befann mig i hans cell. Eftersom han var ett par år yngre än jag och dessutom hade en del dåliga erfarenheter i "bagaget" försökte jag få honom att förstå att han skulle kunna få ett bra liv med mig. Om han var med mig skulle han vara säker. Tyvärr insåg han sitt inte sitt misstag, och jag sa till honom som det var: Nu har jag ställt upp för dig till hundratio procent och inte fått någonting tillbaka! Jag tänker inte finna mig i att bli behandlad såhär! I och med att jag vid detta tillfälle befann mig i en maktposition och kunde handla därefter, var det i slutändan tyvärr han som drog det kortaste strået.

Min kille Flamingo

Jag och mina kompisar Ebba och Jacob var inbjudna till en fest på en restaurang i Midsommarkransen på Valborgsmässoafton. Det var en jättehärlig kväll på alla sätt, mycket kul folk och fint arrangerat och hela den biten, men härligast av allt var att Flamingo, min nya kille som jag hade träffat den 25:e, också var där! Flamingo och jag började prata och det visade sig snart att det var Flamingo som drev den här restaurangen (som kallas "Hemliga trädgården") tillsammans med sin grekiske farbror. Flamingo berättade en hel del om sig själv och vi märkte snart att vi hade mycket gemensamt. Flamingo undrade om jag trodde att jag skulle vara i livet nästa Valborgsmässoafton (-08) och jag svarade att det trodde jag nog.

När restaurangen stängde gick vi hem till mig, eftersom jag bodde nära (på Hägerstensåsen) och det var jättemysigt att få bjuda hem Flamingo! Vi drack te och pratade och Flamingo fick mig att känna mig bekräftad på det där sättet som bara killar kan, och efter den kvällen var vi verkligen tillsammans. I och med att jag har två katter så är det verkligen ett plus också att Flamingo är en jättestor djurvän. Välkommen in i mitt liv, Flamingo!

Jag var legosoldat i ett tidigare liv

I ett tidigare liv var jag engelsk legosoldat och hette Guy Fawkes. Detta är absolut ingenting som jag är stolt över, men jag kan inte heller sopa det under mattan och låtsas som att det aldrig hänt. Jag föddes 13 april 1570 i York och var en av de katolska konspiratörer som försökte utföra den så kallade "krutkonspirationen" år 1605. Planen var ett försök att lönnmörda vår kung Jakob I av England (Jakob VI av Skottland) och medlemmar av Englands båda parlamentshus. För att göra detta hade vi planerat att vi skulle spränga vårat brittiska parlamentshus vid en högtidlig öppningsession av 1605 års parlament, där vår kung skulle tala inför en församling bestående av både Överhuset och Underhuset. Jag hade ensamt ansvar för en stor del av de senare delarna i planens utförande. Mina aktiviteter upptäcktes dock innan planen hann fullbordas. Efter hårda förhör (som bland annat involverade tortyr) dömdes jag och mina medkonspiratörer för högförräderi och mordförsök och avrättades senare. Minnet av mig firas varje år genom Guy Fawkes Night den 5 november. Efter min död har det sagts att jag var "den ende mannen någonsin som gått in i parlamentet med ärliga avsikter"! Ibland reagerar folk konstigt när jag berättar om mitt tidigare liv som legosoldaten Guy Fawkes, det kan verka som de tycker att jag skryter om det, men så är ej fallet! Jag är verkligen inte stolt över att ha varit en engelsk legosoldat men jag vet av egen erfarenhet att man aldrig kan göra sitt förflutna ogjort.

Jag fick med mig en hora hem II

I helgen var jag och mina kompisar på Debaser här i Stockholm. Vi hade förkrökat innan och hade blivit rätt fulla. På dansgolvet började jag dansa med en tjej som jag tyckte var snygg. Vi hånglade, jag tyckte att hon luktade gott och hon följde med mig och kompisgänget i stortaxin ut till Tyresö. Hon och jag hoppade av i Bollmora, och vi hamnade snart i säng. Hon tog för sig på alla plan och jag märkte att hon inte var min typ. Välkommen hem till mig hora!

Begåvade mansgrisen Bergman

17 maj - hur firar du?

Idag, 17 maj 2007, är det en högtidsdag och detta firar vi. Vi firar att våren är här, vi firar Kristus och sist men inte minst firar vi Norges nationaldag. Vare sig man väljer att traditionsenligt fira Norges natoinaldag på Skansen, hedra Kristus genom att besöka en kyrka eller bara ta en kaffe i vårsolen, så förenas vi denna dag, 17 maj 2007, i kärlekens symfoni!

Claudes lilla chokladskola

I och med att choklad är det mumsigaste jag vet vill jag här dela med mig lite av min kunskap om detta:

1. Titta på chokladen. Ytan ska vara blank. Om den är matt har den lagrats i fel temperatur. Rätt temperatur är 16 -18 grader. Att lägga choklad i kylen är alltså fel.
2. Lukta. Fyll lungorna med arom. Det ska lukta kakao.
3. Knäck den. "Knack!" låter det om god choklad.
4. Smaka. Låt chokladen smälta på tungan eller tugga i dig. Andas in medan du äter. En värld av dofter och smaker uppenbarar sig.

Till Europa... kommer chokladen på 1600-talet. Chokladklubbar öppnas där de mer välbärgade kan njuta av den exotiska drycken. Idag har dock de flesta, som tur är, råd att unna sig en god chokladbit då och då! Mums!

Relativism

Det är lätt att börja med relativism, men det är inte så himla lätt att sluta. Hur gör man det? Alla är ju lika mycket värda, och allt går ju att se från alla möjliga håll och vinklar. Men... Det känns fel. Det känns som att tolerans är något man hittar "där inne" och att det är något som får vårdas riktigt ömt. Fan att jag valde fel väg - det är så kämpigt att ta sig "tillbaka"!

Sven Kettner. Yrke: regissör

Till yrket är jag regissör och tyvärr har jag hamnat i en konstnärlig kris vilket i värsta fall kan betyda slutet för min karriär. Detta tycker jag är jättetråkigt!

Andrea! Kan du kontakta mig på något vis? Jag har ett glädjemeddelande! Mvh Fanny.

Ett tillstånd

Jag ska skära mig själv i tärningsstora bitar och sedan kasta ut dem över hela världen och låta lejonen äta upp dem.

Min toppen bra granne i Minneberg

Jag har en toppen bra granne där jag bor, i Minneberg, och han heter Poggio. Poggio är min bästa vän och jag älskar honom så mycket! Poggio är en väldigt speciell kille men han är urmysig och trots att vi ibland har olika åsikter om saker och ting så är han min toppen bästa granne i Minneberg!

Begravning: Fischte Ek

Inför Fischte Eks begravning samlades hela kompisgänget hemma hos Fischtes föräldrar för att prata om hur vi bäst skulle hedra Fischtes minne. Olof kom med en jättebra idé, vi skulle spela Fischtes egenkomponerade gitarrmusik! Fischte var en otrolig talang och Alban och Erik (kompisar från "Skurup") fick uppdraget att framföra hans stycken på ceremonin i katolska kyrkan vid Medborgarplatsen. Fischte hade lämnat oss med en stor saknad men han kändes ändå otroligt närvarande i våra hjärtan när hans musik ekade i kyrkorummet. Fischte var aldrig så lycklig som när han fick spela gitarr och det visste alla vi som hade samlats för att ta farväl. Gamla klasskamrater, släkt och vänner. Många grät men själv var jag mest glad: Äntligen har Fischte fått ro! Eftersom Fischte aldrig hade varit mycket för det "konventionella" hade han själv förbjudit blommor och krusiduller på sin begravning. Han ville hålla det enkelt. Vi ordnade dock med en insamling till Caritas och deras gedigna arbete i den livsviktiga kampen mot AIDS. Vi fick in över 30.000 kronor!

En lucka i mitt finger

Det var en vanlig tisdagkväll i tevesoffan, discovery visade andra världskriget i svartvitt. Helt sonika upptäckte jag dock en liten skinnfärgad lucka i mitt vänstra pekfinger. Först blev jag otroligt förvånad, i och med att jag aldrig förut hade lagt märke till den, men sedan öppnade jag luckan. Det gick först lite trögt så jag fick lirka lite åt olika håll, men sen gled den upp och jag kikade nyfiket in. Tro det eller ej, men där inne i luckan satt en liten kisande golden retriever och njöt av solvarm rosenprakt! Jag förstod att det var här som livsnjutaren i mig bodde.

Jag tänker på Afrika

Jag tänker på Afrika. Jag tänker på det ofta, jag smakar på det, jag känner det och lever med det. För mig är Afrika varm sand under mina trampdynor. Saftig mango och papaya. Barnens glada sång. För mig är Afrika värme, gemenskap och frihet. För mig är Afrika "hemma". Mitt Afrika.

av Krift Kuyper

Den här är för flickorna i grisens vagn

Vad tänker ni på? Jag tänker: Det tycks spektakulärt, men är det inte. Det tycks i andras ögon vara exotiskt och magiskt men för subjektet - mest irriterande. Det som glimrar är pengar, status, makt. Alla har vi dock en "motröst" i oss, själens röst. Själens röst är svår att höra, man måste lägga hela örat mot själen för att höra den, och detta blir svårare eller kanske framför allt mer annorlunda ju äldre man blir. Ni flickor i grisens vagn, ni verkar kunna höra er själ. Den säger åt er att det inte är en glädjens stund det där. Som sagt, detta blir annorlunda med åren och många glömmer helt bort att lyssna på själens röst. Det är så att vissa lyssnar enkelt till själens röst, och vissa har det svårare. Många är duktiga på en typ av lyssnande och andra på annat lyssnande. Det själens röst berättar, det är: "Lämna det där bakom dig! Du behöver det inte! Du känner väl att detta är fel!" Själen vill dig bara väl men kan vara jobbig att ha att göra med eftersom den ofta motsäger dina intressen och dina vanor vilket är besvärligt, oavsett vad man tycker i efterhand. Detta är anledningen till att rika människor sällan är riktigt lyckliga, men så är det med det och det är de rika människornas problem, mestadels.

Det åtråvärda, det som inte är åtrån till allt det där ytliga, det är rörelsen och hur rörelsen i själen sker. Hur själen snuddar lätt som lilla fågeln och ser sig för, innan den tar sats och drar igång sin kraftuttömning på sitt fullaste allvar. Ja, själen bryr sig föga om det objektiva, vad som liknar vad et cetera. Den vill tömma sig och fylla sig, den vill leva i samklang med allt annat, som en "telefon" eller som en violin i orkestern. Själen ligger "längst in" i kroppen, den biokemiska och utgör den del som är som en "telefon" till övriga delar. Organen integrerade och människan är nöjd. Oftast! ;-)

Den här bloggposten är för flickorna i grisens vagn. Den här bloggposten är för oss!

Mitt obefläckade geni

Kom i min famn du obefläckade geni, du som går fri från avtryck på skammens karta. Låt mig vandra vid din sida och låt mig få rista dina initialer i evighetens brus. Hos dig bor sanningen och låt mig alltid få vara den kär.

Inga Lolling: Goda vänner

Goda vännerna Andreas och Ulrike B från Hamburg har köpt en liten gård här som gränsar till Liane. Igår torsdag så kom de hit för att skriva på alla papper för övertagandet. De ses här till vänster framför huset och de gamla ägarna till höger.

Det är märkligt. Vi lärde känna Andreas för några år sedan när vi byggt våra uthyrningsstugor. Han förmedlade uthyrningen i Tyskland och kom hit för att besöka oss ibland. Besöken blev allt tätare, personkemin stämde väldigt väl och vi har kul ihop.