Härligt med teater!

Jag har alltid älskat teater men inte tänkt att det var någonting för mig att syssla med. Jag tyckte att det verkade pinsamt att stå på scen och var rädd för att göra bort mig. Så träffade jag en gammal kamrat som var med i en amatörteater-ensemble, Marcus teatern, och han övertygade mig att följa med vid nästa repetitionstillfälle, och det är verkligen någonting som jag inte ångrar! Alla de andra som var med i ensamblen var jättesnälla människor och trots att de var jätteduktiga på teater så var de inte ett dugg dryga eller skrytsamma - tvärt om släppte de verkligen in mig i gruppen direkt.

Det var för ett och ett halvt år sedan som jag gick med i ensemblen och vi på Marcus teatern arbetar mycket med "hantverkets grunder" vilket innebär att vi lär känna kroppens och röstens möjligheter att uttrycka sig konstnärligt. Detta gör vi genom olika grundövningar, improvisationer, ensembleträning, röstövningar, koncentrations- och avspänningsövningar. Det är viktigt att utveckla förmågan till samspel och tillit i teaterkollektivets gemenskap. Vi utforskar också några av teaterns uttrycksmedel; monologer, scenframställning och kroppens poesi.

Förutom att lära sig "hantverkets grunder" behövs kunskaper om samhället, kulturen och litteraturen för att skapa en levande teater. Därför läser och analyserar vi på Marcus teatern en hel del dramatik.

Vi har även skrivit och satt upp en egen pjäs, "Se men inte röra", och denna framförde vi i vintras. Här på bilden ser ni mig, Robert Braun, "in action". Det var en otrolig kick att stå på scen mitt i allas blickfång! Det är härligt med teater!