Tänk om Kennedy tagit LSD

Många av er därute minns säkert inte John F Kennedy – minns inte hur vi såg honom som en ljusets riddare som bländade och förförde. Ingen jag känner ansåg honom som en kall och hänsynslös maktmänniska, vilket han också var… Och därtill läkemedelsberoende! Tänk om Kennedy tagit LSD och börjat hallucinera under Kubakrisen på hösten 1962, när vi var millimeter från ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet!Det förflutna överföll mig när jag i bokhandeln i New York hittade ”Brothers” av David Talbot. Mer om den, men först en utflykt bakåt i tiden.

Någon gång i slutet på 60-talet eller början på 70-talet träffade jag en ung svensk vid namn Björn. Han bodde ett halvt kvarter från mig på 70:e gatan och vi blev kompisar. Björn berättade att han själv körde LSD och att hans syster var gift med Timothy Leary – världsberömd guru för alla som sysslade med psykedeliska experiment och andra droger. En kultfigur för hippies, flowerchildren och andra.
– Du kan väl vara med på en session, sa Björn.
Själv är jag livrädd för droger. Jag sa att jag gärna kom med, men bara som åskådare. Alltså tittade jag på och lyssnade när Björn, en kompis som hette Conny (glömt efternamnet) och den världsberömde pianisten Herbie Hancock tände på. Sittande på en pinnstol såg jag dem vrida sig på sängen, babbla osammanhängande och –ibland – beskriva vidunderliga, flammande och skimrande syner. Björn hånade mig och fastslog ett par gånger att:
– Ha ha, ha ha, varför skulle inte du kunna tända på när de gör det i Vita huset?
Han sa i n t e presidenten, men det var fullt klart att det var JFK han menade. Jag rapporterade i Expressen – både bild och text – om LSD-sessionen. Det där med Kennedy avfärdade jag som skryt och trams. Om jag hade kunnat få bevis skulle jag onekligen ha gjort mitt livs största scoop, men jag kunde givetvis ingenting bevisa – inte precis lönt att försöka ringa presidenten – och lagrade episoden nånstans i bakskallen.

Någon gång när jag läste om Kennedys tablettberoende – han hade Addisons sjukdom och en rygg som alltid värkte – erinrade jag mig vad jag hört. Detsamma när rapporter, så småningom väl dokumenterade, började beskriva JFK:s sexuella förbindelse med maffiabruden Judith Exner, den svenska skönheten Gunilla, liksom de två sekreterarna Twidledee och Twiddledum (som tillhandahöll sexuella tjänster på en minuts varsel) och andra. Nu läste jag plötsligt i den nya boken att presidentens viktigaste älskarinna, societetsdamen Mary Meyer faktiskt sökte upp Timothy Leary. Ärende: för sin och presidentens räkning ville hon lära sig hur man körde LSD! Leary ställde upp.
Berättade han för sin fru? Säkert! Berättade hon för sin bror, min vän Björn? Det verkar nu troligt.

Tanken på vad som kunde ha hänt skrämmer. Inte minst känns det avskyvärt att många av Washingtons berömda journalister, som visste mycket, mycket mer än jag, svek sin plikt. Flera kunde ha avslöjat graverande uppgifter kring Kennedy, men ingen gjorde det. Varför? LSD och kärnvapen är en dödlig kombination. Mary Meyer mördades senare på öppen gata i Washington. Visste hon för mycket? Ingen misstänktes eller greps någonsin.