måndag 30 november 2009
söndag 29 november 2009
Anteckningar från förr
Hallå där Manne och Jenny, ni hittade en anteckning från en tidigare hyresgäst på en låda i ert kök för ett tag sedan. Berätta lite om vad det står.Jo, det är som två anteckningar. På den ena, den tydligaste, är det en varg eller något liknande som säger Jag ska förfölja dig. Den andra är svårare att tyda, men det verkar stå Må en förbannelse falla på dig.
Den som skrev ner det här har skrivit det på sidan av en låda som kan dras ut. Det är ingen anteckning som är särskilt lätt att hitta. Tror ni att det finns en tanke bakom att skriva detta på en undangömd och svårupptäckt plats?
Ja, vi tror att det kan ha med svartkonst att göra.
Vad var det för situation tror ni som fick någon att skriva såhär på lådan?
Vi har ingen aning. Vi har undrat över om det är riktat till vem som helst som bor i lägenheten eller om det är till någon som bodde här förut. Men vi tror nog att det är ett barn som har skrivit detta, eftersom det är lite barnsligt sätt att skriva på plus att teckningen ser ut att vara gjord av ett barn.
Det här barnet måste ju ha varit jätteargt för att skriva det här!
Ja, antagligen.
Har ni varit rädda själva för förbannelsen?
En av oss har varit rädd. Sen blev en kompis till oss väldigt rädd av den också.
Den märkliga tallriken
Ledsen för kvaliteten på redovisningen men denna tallrik kände jag att jag vill dela med mig av. Det är en bild på J.F. och R.F. Kennedy. Underst står det "THEY DEAD FOR THE PEASE OF THE WORLD". Märklig tallrik faktiskt!
onsdag 25 november 2009
Todd Folkes ursäkt del IV
Det här är en följetong. Har du missat tidigare delar? Läs dem här: del ett, två och tre.
Det var i samband med det här som sömnproblemen hade uppstått. Det här ledde i förlängningen till att det blev allt svårare att sköta jobbet, men Monique Hedberg var en riktig kämpe. Jobbet ska ingen jävel ta ifrån mig! brukade hon tänka men hon kunde inte undgå blickarna, de brännande blickarna och tisslet och tasslet från kollegorna. Vad är det med Monique Hedberg egentligen?
Monique Hedberg tittade på mobiltelefonens klocka. Den visade 04.22. Hon gick upp ur sängen. Efter alla dessa sömnlösa nätter hade hon nu ont i kroppen och kände sig stel i nacken. Lägenheten var stökig, hon hade inte brytt sig om att städa på längre än vad hon kunde minnas och på väg till toan trampade hon på alla gamla papper och tidningar som låg utspridda över golvet. Det såg ju faktiskt för jävligt ut. Vad är jag för en sorglig människa? Det måste bli ändring på det här! Monique Hedberg bestämde sig för att ta itu med hallen och det var lika bra att börja på en gång.
Hallen i Monique Hedbergs lägenhet på Rutger Fuchsgatan var stor och spatiös, minst åtta meter lång och tre meter bred, på sina ställen fyra. Större än sovrummet eller, i alla fall längre. I snart ett och ett halvt år hade hon bott i den lägenhet som hon som enda arvinge hade ärvt av sin numera döda farbror. Hon vankade av och an. Hade svårt att sätta igång. Tapeterna och golvet, alla dessa jävla medaljonger! Kanske man skulle måla om hela skiten i kaffelattefärg och ordna med en fondvägg? Kanske en fototapet på ett landskap eller en strand eller en skog eller vad som helst? Eller bara en stormönstrad tapet med stiliserade blommor, lite modernt.
Men det där var ingenting hon kunde sätta igång med nu. Nu skulle hon röja och slänga. Hon hämtade ett par papperskassar från köket och började samla ihop alla gamla Dagens Nyheter, Södermalmsnytt, reklamblad från ”Pizza express” och diverse reklamtidningar med rubriker som ”tema livsstil”. Snart hade hon fullt fyra kassar.
Då plötsligt, under ena foten, fick hon syn på ett kuvert. Vad i hela friden? Det var nära att hon ramlade baklänges när hon omfördelade sin tyngdpunkt från tårna till hälarna och hon var tvungen att ta stöd mot väggen. Till slut stod hon i alla fall där flåsig och svettig med kuvertet i sin darrande hand. ”Monique Hedberg” stod det med skrivstil. Ingen adress - alltså hade brevet blivit postat direkt brevinkastet. Med darrande pekfinger sprättade hon upp kuvertet och vecklade upp brevet som låg däri...
Det var i samband med det här som sömnproblemen hade uppstått. Det här ledde i förlängningen till att det blev allt svårare att sköta jobbet, men Monique Hedberg var en riktig kämpe. Jobbet ska ingen jävel ta ifrån mig! brukade hon tänka men hon kunde inte undgå blickarna, de brännande blickarna och tisslet och tasslet från kollegorna. Vad är det med Monique Hedberg egentligen?
Monique Hedberg tittade på mobiltelefonens klocka. Den visade 04.22. Hon gick upp ur sängen. Efter alla dessa sömnlösa nätter hade hon nu ont i kroppen och kände sig stel i nacken. Lägenheten var stökig, hon hade inte brytt sig om att städa på längre än vad hon kunde minnas och på väg till toan trampade hon på alla gamla papper och tidningar som låg utspridda över golvet. Det såg ju faktiskt för jävligt ut. Vad är jag för en sorglig människa? Det måste bli ändring på det här! Monique Hedberg bestämde sig för att ta itu med hallen och det var lika bra att börja på en gång.
Hallen i Monique Hedbergs lägenhet på Rutger Fuchsgatan var stor och spatiös, minst åtta meter lång och tre meter bred, på sina ställen fyra. Större än sovrummet eller, i alla fall längre. I snart ett och ett halvt år hade hon bott i den lägenhet som hon som enda arvinge hade ärvt av sin numera döda farbror. Hon vankade av och an. Hade svårt att sätta igång. Tapeterna och golvet, alla dessa jävla medaljonger! Kanske man skulle måla om hela skiten i kaffelattefärg och ordna med en fondvägg? Kanske en fototapet på ett landskap eller en strand eller en skog eller vad som helst? Eller bara en stormönstrad tapet med stiliserade blommor, lite modernt.
Men det där var ingenting hon kunde sätta igång med nu. Nu skulle hon röja och slänga. Hon hämtade ett par papperskassar från köket och började samla ihop alla gamla Dagens Nyheter, Södermalmsnytt, reklamblad från ”Pizza express” och diverse reklamtidningar med rubriker som ”tema livsstil”. Snart hade hon fullt fyra kassar.
Då plötsligt, under ena foten, fick hon syn på ett kuvert. Vad i hela friden? Det var nära att hon ramlade baklänges när hon omfördelade sin tyngdpunkt från tårna till hälarna och hon var tvungen att ta stöd mot väggen. Till slut stod hon i alla fall där flåsig och svettig med kuvertet i sin darrande hand. ”Monique Hedberg” stod det med skrivstil. Ingen adress - alltså hade brevet blivit postat direkt brevinkastet. Med darrande pekfinger sprättade hon upp kuvertet och vecklade upp brevet som låg däri...
Inflytande?
"Magnetenbloggen.blogspot.com är inte alls en inflytelserik blogg."
Jag förstår vad de menar. Till en början ska väl sägas att det inte är vi på bloggen som ska bemöta den här kritiken, men har ändå en känsla av att det inflytande.se säger om oss faktiskt inte alls stämmer.
Detta åsido: Vill man ha inflytande? Det är helt klart jobbigt att inte ha inflytande över t.ex. sitt liv, men inflytande över andra människor är mer knepigt. På sätt och vis vill man ha det, men på sätt och vis vill man ju faktiskt inte alls ha det. Vad tänker du om inflytande över andra människor?
Jag förstår vad de menar. Till en början ska väl sägas att det inte är vi på bloggen som ska bemöta den här kritiken, men har ändå en känsla av att det inflytande.se säger om oss faktiskt inte alls stämmer.
Detta åsido: Vill man ha inflytande? Det är helt klart jobbigt att inte ha inflytande över t.ex. sitt liv, men inflytande över andra människor är mer knepigt. På sätt och vis vill man ha det, men på sätt och vis vill man ju faktiskt inte alls ha det. Vad tänker du om inflytande över andra människor?
Osäkerhet och ängslighet - finns det fördelar?
Ängslighet och osäkerhet räknas in i det negativa facket. Ängslighet är vad jag kan se något som knappast är något man vill bjuda in i livet. Däremot håller ju vi på denna redaktion, som kanske bekant, fortfarande livshållningen osäkerhet ganska högt. När jag skriver så är det ju såklart inte osäkerhet i sociala sammanhang vi hyllar, utan snarare mer en hållning som tar avstånd från drastisk självsäkerhet.
MEN: Ibland tänker jag 1. att det här kanske bara är en chimär, att den här hållningen skulle va produktiv. 2. Att osäkerhet och ängslighet kanske är något entydigt dåligt.
Vad tycker du angående det här?
MEN: Ibland tänker jag 1. att det här kanske bara är en chimär, att den här hållningen skulle va produktiv. 2. Att osäkerhet och ängslighet kanske är något entydigt dåligt.
Vad tycker du angående det här?
fredag 20 november 2009
Fredagen den 20 november
Vi ska fira heterosexualiteten idag, FREDAG!!! Personligen så blir det inte genom något utövande av heterosex (vad jag vet iaf men det är mest en feeling jag har) men vi tänker erkänna heterosexualiteten helt enkelt, titta på den hos andra, fundera på den, filosofera över det hela. Är du heterosexuell, och i sådana fall tycker du att det är jobbigt eller bra att vara det?
torsdag 19 november 2009
Todd Folkes ursäkt III
Det här är en följetong. Läs gärna del ett och två också!
Till en början var Monique Hedberg lite avvaktande i diskussionen men snart drogs också hon med. De pratade och skrattade och hade det trevligt allihopa tills Monique Hedberg plötsligt blev avbruten av Clark Kent-mannen som satt bredvid.
- Vad fint du har målat dina naglar! Jämnt och snyggt och ingen färg utanför.
Monique Hedberg hajade till men sträckte sedan fram sina händer och låtsades inspektera sina naglar. De skrattade till och deras blickar möttes.
- Jag heter förresten Todd, Todd Folke.
Han räckte fram sin hand och Monique Hedberg sträckte fram sin. Deras händer möttes i en klassisk handskakning.
Todd Folke hade stora varma händer. Vilken mysig kille, tänkte Monique Hedberg. Hon blev förvånad och imponerad över att Todd Folke hade så bra koll på så uppenbart ”tjejiga” saker som nagellack. Mjuk men ändå ingen mes – tvärtom, tänkte hon. Hans höga sociala status hade inte gått henne obemärkt förbi och Monique Hedberg kände sig smickrad av hans uppmärksamhet. Han var stilig och charmigt avslappnad, det verkade alla tycka. De hade pratat och skrattat hela kvällen och när festen gick mot sitt slut hade de slagit följe till tunnelbanan. När Monique Hedberg sedan skulle gå av hade de bytt nummer och kramats.
Monique Hedberg hade sedan ringt Todd Folke på måndagen och på tisdagen träffades de för en öl. Efter ett par veckor var romansen ett faktum. Monique Hedberg kände att det här verkligen var en man hon kunde tänka sig att satsa på och hon tyckte till sin stora tillfredsställelse att det kändes som att det var ömsesidigt. Men så kom den där kvällen som Monique Hedberg gång på gång ältat och gått igenom i sitt huvud.
De hade varit hemma hos henne på Rutger Fuchsgatan och någon gång under kvällen hade de börjat bråka över en skitgrej. Till en början hade det varit lite halvt på skoj, lite kärleksgnabb sådär, men efter ett tag hade det urartat i bitter strid och det hade slutat med att Todd Folke till slut hade smällt igen dörren och dragit därifrån. Monique Hedberg hade blivit förvånad över hans reaktion. Vad var det för ett förhållande som inte tålde en hetsig diskussion? Hur kunde han bara dra innan de hade rett ut det hela? Fy för Todd Folke!
Monique Hedberg bestämde sig för att aldrig mer nämna hans namn och hon förbannade dagen då hon hade träffat honom för första gången.
Fortsättning följer
Till en början var Monique Hedberg lite avvaktande i diskussionen men snart drogs också hon med. De pratade och skrattade och hade det trevligt allihopa tills Monique Hedberg plötsligt blev avbruten av Clark Kent-mannen som satt bredvid.
- Vad fint du har målat dina naglar! Jämnt och snyggt och ingen färg utanför.
Monique Hedberg hajade till men sträckte sedan fram sina händer och låtsades inspektera sina naglar. De skrattade till och deras blickar möttes.
- Jag heter förresten Todd, Todd Folke.
Han räckte fram sin hand och Monique Hedberg sträckte fram sin. Deras händer möttes i en klassisk handskakning.
Todd Folke hade stora varma händer. Vilken mysig kille, tänkte Monique Hedberg. Hon blev förvånad och imponerad över att Todd Folke hade så bra koll på så uppenbart ”tjejiga” saker som nagellack. Mjuk men ändå ingen mes – tvärtom, tänkte hon. Hans höga sociala status hade inte gått henne obemärkt förbi och Monique Hedberg kände sig smickrad av hans uppmärksamhet. Han var stilig och charmigt avslappnad, det verkade alla tycka. De hade pratat och skrattat hela kvällen och när festen gick mot sitt slut hade de slagit följe till tunnelbanan. När Monique Hedberg sedan skulle gå av hade de bytt nummer och kramats.
Monique Hedberg hade sedan ringt Todd Folke på måndagen och på tisdagen träffades de för en öl. Efter ett par veckor var romansen ett faktum. Monique Hedberg kände att det här verkligen var en man hon kunde tänka sig att satsa på och hon tyckte till sin stora tillfredsställelse att det kändes som att det var ömsesidigt. Men så kom den där kvällen som Monique Hedberg gång på gång ältat och gått igenom i sitt huvud.
De hade varit hemma hos henne på Rutger Fuchsgatan och någon gång under kvällen hade de börjat bråka över en skitgrej. Till en början hade det varit lite halvt på skoj, lite kärleksgnabb sådär, men efter ett tag hade det urartat i bitter strid och det hade slutat med att Todd Folke till slut hade smällt igen dörren och dragit därifrån. Monique Hedberg hade blivit förvånad över hans reaktion. Vad var det för ett förhållande som inte tålde en hetsig diskussion? Hur kunde han bara dra innan de hade rett ut det hela? Fy för Todd Folke!
Monique Hedberg bestämde sig för att aldrig mer nämna hans namn och hon förbannade dagen då hon hade träffat honom för första gången.
Fortsättning följer
"Vem är inte sabbad?"
Magnetenbloggen ställde tidigare frågan: "känner du någon som är sabbad?". Nu ställer vi frågan igen och ger i samma andetag ett svar: "vem är inte sabbad?".Men räds inte att ge DITT svar! Kom ihåg, det finns inget rätt och fel svar på frågor som denna.
måndag 16 november 2009
Todd Folkes ursäkt del II
Det här är en följetong som handlar om Monique Hedberg och Todd Folke. Läs första delen här!
De hade träffats på en födelsedagsfest hemma hos Henrietta Weigl. Monique Hedberg och Henrietta Weigl hade lärt känna varandra på socionomlinjen för tio år sedan och Monique Hedberg hade verkligen sett fram emot den här festen. Men när hon skulle gå hemifrån hade hon plötsligt blivit nervös och ångestfylld. Hon hade varit tvungen att sätta sig på hallgolvet, med skor, jacka, halsduk och vantar på, och bara andats. Vad är det som händer? Det här är inte likt mig, hade hon tänkt. Skärp dig nu, Monique! Efter att ha pustat i ett par minuter hade hon samlat sig så pass mycket att hon var redo att gå. Med dunkande hjärta, klapprande skor och konstlat självsäkra steg gick hon ut på gatan och promenerade den korta sträckan från bostaden på Rutger Fuchsgatan till Skanstulls tunnelbanestation för att ta tunnelbanan till Skärmarbrink, där Henrietta Weigl bodde.
Väl framme scannade Monique Hedberg snabbt av läget. Hela gänget från socionomlinjen var samlat men det var också några personer som Monique Hedberg inte hade träffat tidigare. Som vanligt när Henrietta Weigl ställde till med fest var det generöst tilltaget. De läckra maträtterna på buffébordet trängdes med varandra och vinet från bag-in-boxarna flödade. Monique Hedberg gick in och hälsade på sina gamla kursare. Till en början lite nervöst och trevande men efter ett par glas vin gick det något bättre, fortfarande stod dock samtalet och stampade på artighetsnivå: Vad gör du nu för tiden? Var bor du? Har du några barn?
Monique Hedberg kände sig, som vanligt i sammanhang av det här slaget, lite misslyckad. Hon gick ut i köket för att kolla vad Henrietta Weigl hade för sig och hittade henne sittandes vid köksbordet med ett för Monique Hedberg okänt gäng.
- Kom och sätt dig här med oss!
Henrietta Weigl makade sig åt sidan för att skapa plats. Monique Hedberg hämtade en klaffstol och knökte in sig mellan Henrietta och en man som vid en första anblick förde tankarna till Clark Kent. Han var propert klädd, utan att för den sakens skull se tråkig ut, hade hornbågade glasögon och kastanjefärgat hår.
Fortsättning följer
De hade träffats på en födelsedagsfest hemma hos Henrietta Weigl. Monique Hedberg och Henrietta Weigl hade lärt känna varandra på socionomlinjen för tio år sedan och Monique Hedberg hade verkligen sett fram emot den här festen. Men när hon skulle gå hemifrån hade hon plötsligt blivit nervös och ångestfylld. Hon hade varit tvungen att sätta sig på hallgolvet, med skor, jacka, halsduk och vantar på, och bara andats. Vad är det som händer? Det här är inte likt mig, hade hon tänkt. Skärp dig nu, Monique! Efter att ha pustat i ett par minuter hade hon samlat sig så pass mycket att hon var redo att gå. Med dunkande hjärta, klapprande skor och konstlat självsäkra steg gick hon ut på gatan och promenerade den korta sträckan från bostaden på Rutger Fuchsgatan till Skanstulls tunnelbanestation för att ta tunnelbanan till Skärmarbrink, där Henrietta Weigl bodde.
Väl framme scannade Monique Hedberg snabbt av läget. Hela gänget från socionomlinjen var samlat men det var också några personer som Monique Hedberg inte hade träffat tidigare. Som vanligt när Henrietta Weigl ställde till med fest var det generöst tilltaget. De läckra maträtterna på buffébordet trängdes med varandra och vinet från bag-in-boxarna flödade. Monique Hedberg gick in och hälsade på sina gamla kursare. Till en början lite nervöst och trevande men efter ett par glas vin gick det något bättre, fortfarande stod dock samtalet och stampade på artighetsnivå: Vad gör du nu för tiden? Var bor du? Har du några barn?
Monique Hedberg kände sig, som vanligt i sammanhang av det här slaget, lite misslyckad. Hon gick ut i köket för att kolla vad Henrietta Weigl hade för sig och hittade henne sittandes vid köksbordet med ett för Monique Hedberg okänt gäng.
- Kom och sätt dig här med oss!
Henrietta Weigl makade sig åt sidan för att skapa plats. Monique Hedberg hämtade en klaffstol och knökte in sig mellan Henrietta och en man som vid en första anblick förde tankarna till Clark Kent. Han var propert klädd, utan att för den sakens skull se tråkig ut, hade hornbågade glasögon och kastanjefärgat hår.
Fortsättning följer
lördag 14 november 2009
Frågeformulär
1. När låg du senast? (svara anonymt om du vill)
2. Känner du att du är på "rätt plats" i livet? (existentiellt menat, alltså)
3. Det finns en hel del apokalypsfilmer därute (bl.a. den nya filmen 2012). Vilken apokalyps känner du dig mest dragen till, och om du fick välja, hur skulle vi (människorna och djuren) resa oss från, och bekämpa apokalypsen?
Tack på förhand.
2. Känner du att du är på "rätt plats" i livet? (existentiellt menat, alltså)
3. Det finns en hel del apokalypsfilmer därute (bl.a. den nya filmen 2012). Vilken apokalyps känner du dig mest dragen till, och om du fick välja, hur skulle vi (människorna och djuren) resa oss från, och bekämpa apokalypsen?
Tack på förhand.
torsdag 12 november 2009
Todd Folkes ursäkt
Monique Hedberg hade inte sovit särskilt bra den här natten heller. Sömntabletterna var slut sedan länge och hon hade inte orkat skaffa nya. Hon hade trott att sömnen skulle komma tillbaka, att hon skulle kunna börja sova ändå, utan tabletterna - men icke. Ångest och stress hade liksom natten innan och liksom natten innan dess vispat runt och härjat inuti hennes inre. Det oroliga fäktandet i sömnen hade gjort hennes hår rufsigt. Lakanen i sängen var också i oordning och duntäcket hade till hälften hasat ur påslakanet. Ingen bra natt.
I stadiet mellan sömn och vakenhet hade hon hört konstiga ljud och sett konstiga saker på hustaket mittemot: en mystisk svartklädd person som låg och lurade och förberedde sig inför en oprovocerad attack. Oklart mot vem eller vad. Men nu, när det bleka gryningsljuset började sila in genom det gardinlösa fönstret, insåg hon att den mystiska personen inte var någon person utan en fladdrande presenning.
Än var det ett par timmar kvar tills Monique Hedberg skulle vara på sitt arbete. Sedan några år tillbaka jobbade hon som kurator på Brotorpsskolan i Bagarmossen, ett jobb hon trivdes bra med och satte mycket stolthet i. Hon tyckte om att arbeta med barn och ungdomar, ofta var de bra mycket vettigare än vuxna. Det var bara det att sedan den där dagen - då hela hennes värld vändes upp och ner - då nätterna hade slutat vara rofyllda timmar för återhämtning och istället blev sömnlösa transportsträckor mellan mörkgrå dagar, hade hon haft svårt att sköta sitt jobb ordentligt. Hon förbannade hans namn, denna person som ända sedan deras första möte ockuperat, för att inte säga korrumperat, hela hennes väsen: Todd Folke.
Fortsättnig följer en annan dag
I stadiet mellan sömn och vakenhet hade hon hört konstiga ljud och sett konstiga saker på hustaket mittemot: en mystisk svartklädd person som låg och lurade och förberedde sig inför en oprovocerad attack. Oklart mot vem eller vad. Men nu, när det bleka gryningsljuset började sila in genom det gardinlösa fönstret, insåg hon att den mystiska personen inte var någon person utan en fladdrande presenning.
Än var det ett par timmar kvar tills Monique Hedberg skulle vara på sitt arbete. Sedan några år tillbaka jobbade hon som kurator på Brotorpsskolan i Bagarmossen, ett jobb hon trivdes bra med och satte mycket stolthet i. Hon tyckte om att arbeta med barn och ungdomar, ofta var de bra mycket vettigare än vuxna. Det var bara det att sedan den där dagen - då hela hennes värld vändes upp och ner - då nätterna hade slutat vara rofyllda timmar för återhämtning och istället blev sömnlösa transportsträckor mellan mörkgrå dagar, hade hon haft svårt att sköta sitt jobb ordentligt. Hon förbannade hans namn, denna person som ända sedan deras första möte ockuperat, för att inte säga korrumperat, hela hennes väsen: Todd Folke.
Fortsättnig följer en annan dag
Röda fjädern
Vi på Magnetenbloggen gör allt som står i vår makt för att den här bloggen inte ska förvandlas till en renodlad videoblogg men vi jobbar i motvind. Här kommer därför mer video. Det är en reklam/informationsfilm för "Röda fjädern" - en organisation som samlar in pengar till lite olika forskningsprojekt. Jag tycker att den är rätt skoj faktiskt, den här lilla filmen!
söndag 8 november 2009
lördag 7 november 2009
Intervju: Eli Levén, äntligen!
Hallå Eli, du vann vår första och enda essätävling, och nu är du på god väg att bli en publicerad författare. Det här antar jag att du inte sammankopplar så starkt, men det gör vi. Vad har egentligen hänt sen vi uppsökte dig i Årsta med vår hundvalp Stella?
Ehm, när jag var med i er tävling så jobbade jag på Folktandvårdens IT-avdelning, och där brukade jag sitta och skriva. Och jag ville verkligen vinna den här tävlingen, och jag trodde att det kanske fanns en liten chans. Jag höll på och skrev den här boken, och jag skrev arbetsprover till Biskops-Arnö. Och sen har jag skrivit på den boken sen dess.
Till att börja med vill vi säga att vi fick flera bidrag till tävlingen. Du är inte den enda av de som lämnade bidrag som senare blev publicerad! Det gillar vi. I alla fall: Den här boken känns som en riktig jävla insats, utan att ha läst så mycket av den. Jag gillade att du beskrev den som att du plockade ihop dig själv och vandrade så vackert du kunde som dig själv
Det kändes som att jag fick något slags uppdrag och att jag var tvungen att slutföra det, även om det var jobbigt. Jag tror citatet du eftersträvar är att man vaknar med en sjukt ful hatt och så får man gå hem med den.
Det stämmer perfekt, det där känner jag igen! Jag ska avsluta den här dumma intervjun strax, men varför valde du att ge ut boken på just Norstedts förlag?
Jo, det var ju fler förlag som var intresserade. Norstedts verkade mest angelägna om att ge ut boken, och sen också att den skulle kunna komma ut ganska snart. Jag kände att förläggaren drog bra referenser, som Derek Jarman, det blev jag smickrad av.
Gratulerar Eli! Fantastiskt egentligen. När kommer din roman ut då?
1 februari
Nästa år?
Ja
2010, alltså?
Mmmm. Ja
Det är ju snart? Blir det en bra fest då, eller?
Ja, jag ska ha en jävla fest!
Tack, Eli.
Ehm, när jag var med i er tävling så jobbade jag på Folktandvårdens IT-avdelning, och där brukade jag sitta och skriva. Och jag ville verkligen vinna den här tävlingen, och jag trodde att det kanske fanns en liten chans. Jag höll på och skrev den här boken, och jag skrev arbetsprover till Biskops-Arnö. Och sen har jag skrivit på den boken sen dess.
Till att börja med vill vi säga att vi fick flera bidrag till tävlingen. Du är inte den enda av de som lämnade bidrag som senare blev publicerad! Det gillar vi. I alla fall: Den här boken känns som en riktig jävla insats, utan att ha läst så mycket av den. Jag gillade att du beskrev den som att du plockade ihop dig själv och vandrade så vackert du kunde som dig själv
Det kändes som att jag fick något slags uppdrag och att jag var tvungen att slutföra det, även om det var jobbigt. Jag tror citatet du eftersträvar är att man vaknar med en sjukt ful hatt och så får man gå hem med den.
Det stämmer perfekt, det där känner jag igen! Jag ska avsluta den här dumma intervjun strax, men varför valde du att ge ut boken på just Norstedts förlag?
Jo, det var ju fler förlag som var intresserade. Norstedts verkade mest angelägna om att ge ut boken, och sen också att den skulle kunna komma ut ganska snart. Jag kände att förläggaren drog bra referenser, som Derek Jarman, det blev jag smickrad av.
Gratulerar Eli! Fantastiskt egentligen. När kommer din roman ut då?
1 februari
Nästa år?
Ja
2010, alltså?
Mmmm. Ja
Det är ju snart? Blir det en bra fest då, eller?
Ja, jag ska ha en jävla fest!
Tack, Eli.
Skorna har "hittat hem"
Till alla er - som liksom jag har gått runt och grubblat och oroat er över det där med de bortglömda skorna som ingen ville kännas vid - kan jag nu hälsa följande: DE HAR BLIVIT HÄMTADE AV DESS RÄTTMÄTIGA ÄGARE. Puuuh...
Det var grannen som hade "glömt" dem, eller för att citera honom: "jag var inte riktigt i skick att gå hem med de där på fötterna". Jag förstår honom till hundra procent.
Det var grannen som hade "glömt" dem, eller för att citera honom: "jag var inte riktigt i skick att gå hem med de där på fötterna". Jag förstår honom till hundra procent.
fredag 6 november 2009
Jumpstyle - va ä dä egentligen?
Jumpstyle är det nya lindy hop eller är det en FASCISTDANS för arier?
onsdag 4 november 2009
KRAMBOLAGET kommer snart!
KRAMBOLAGET kommer snartDå blir det en jävla fart
Vi har betalt
för att krama ungar
tisdag 3 november 2009
Intervju med Fanny om min nya tjej!
Fanny berättade en sak som var minst sagt glädjande! Innan året är slut, kommer jag träffa en tjej på Berns. Jag kommer inte bli jättekär, men jag kommer vara ganska kär! Jag bär på en hel del "skräp" i bagaget som jag inte sorterat ut riktigt, och det här kommer påverka vårt förhållande. Vi kanske inte kommer vara ihop så länge, men ett tag kommer vi vara det. Det är egentligen upp till mig, för den här tjejen kommer vara kär i mig, och det blir jag som bestämmer när vi går vidare i livet. Den här tjejen kommer inte ha något emot detta när det väl sker, utan det kommer falla sig ganska naturligt att vi gör slut då, när det väl sker.
Hallå där! Det här var trevliga nyheter! Berätta lite om hur min tjej ser ut.
Din tjej är snygg! Hon är ganska lång, har rakt, blont hår, hy med härlig lyster och vackert rundade äppelkinder (höga kindben) som du brukar klämma lite på när du börjar tvivla. Då ler hon lite mot dig och du ler tillbaka. Du tvivlar inte längre utan gillar verkligen henne. Ahh, min tjej! tänker du då.
Men vadå, hur är hon då? Gillar jag allting med henne?
Såhär är det: Den här tjejen är duktig! Verkligen en schysst och reko person. Hon är smart och förstår sig på relationer och hur man ska lösa sådana problem. Det här är en tjej med många vänner, en sån som är omtyckt av de flesta. Hon dömer inte folk, utan låter dem vara som de är. Det här kan du tyvärr ibland få komplex för, och då "går du in i dig själv". Du blir ledsen och irriterad.
Vad jobbar hon med?
Hon har varit modell. Nu har hon gått upp lite i vikt, men är fortfarande väldigt snygg och lite smalare än genomsnittet. Hon jobbar lite som stylist och är snart klar med sin examen i statsvetenskap. Du, jag vill berätta mer om hur hon ser ut!
Ok.
Hon har mycket halsband och lite lätt korallfärgat nagellack. Du tycker att det är fint, det märks att hon tar hand om sig själv. Hennes kläder luktar gott också, ibland persika och ibland äpple. När du är irriterad eller ledsen tycker du att henner kläder luktar kvalmigt och äckligt men sen, när du har nypt henne i kinderna tycker du att dom luktar gott igen. Då känner du att du är kär i den här tjejen.
Vi kommer göra slut sen säger du?
Mmm, när tiden är inne kommer du göra slut med henne. Det här är något som du kommer känna är oundvikligt, men tveka inte att agera ut din kärlek trots att du vet att det ska ta slut! Och ångra inte att du gick in i det här trots att det var ofullständigt på många sätt! Hon kommer känna samma som du när ni inte är ihop längre. Du är inte hennes stora kärlek. När ni gör slut kommer hon inte vara ledsen särskilt länge.
Vad tycker du om henne egentligen?
Jag tycker det är kul att du ska träffa en tjej. Fast jag kommer inte så jättebra överens med henne. Oftast klaffar vi inte så bra, men när vi druckit så kan vi ibland ha jätteroligt. Jag försöker verkligen komma överens med henne. Och jag vill verkligen att du ska känna att jag stödjer dig helhjärtat i det här med din nya tjej! Lycka till nu!
Ungefär såhär kommer nya tjejen se ut, enligt Fanny.
Hallå där! Det här var trevliga nyheter! Berätta lite om hur min tjej ser ut.
Din tjej är snygg! Hon är ganska lång, har rakt, blont hår, hy med härlig lyster och vackert rundade äppelkinder (höga kindben) som du brukar klämma lite på när du börjar tvivla. Då ler hon lite mot dig och du ler tillbaka. Du tvivlar inte längre utan gillar verkligen henne. Ahh, min tjej! tänker du då.
Men vadå, hur är hon då? Gillar jag allting med henne?
Såhär är det: Den här tjejen är duktig! Verkligen en schysst och reko person. Hon är smart och förstår sig på relationer och hur man ska lösa sådana problem. Det här är en tjej med många vänner, en sån som är omtyckt av de flesta. Hon dömer inte folk, utan låter dem vara som de är. Det här kan du tyvärr ibland få komplex för, och då "går du in i dig själv". Du blir ledsen och irriterad.
Vad jobbar hon med?
Hon har varit modell. Nu har hon gått upp lite i vikt, men är fortfarande väldigt snygg och lite smalare än genomsnittet. Hon jobbar lite som stylist och är snart klar med sin examen i statsvetenskap. Du, jag vill berätta mer om hur hon ser ut!
Ok.
Hon har mycket halsband och lite lätt korallfärgat nagellack. Du tycker att det är fint, det märks att hon tar hand om sig själv. Hennes kläder luktar gott också, ibland persika och ibland äpple. När du är irriterad eller ledsen tycker du att henner kläder luktar kvalmigt och äckligt men sen, när du har nypt henne i kinderna tycker du att dom luktar gott igen. Då känner du att du är kär i den här tjejen.
Vi kommer göra slut sen säger du?
Mmm, när tiden är inne kommer du göra slut med henne. Det här är något som du kommer känna är oundvikligt, men tveka inte att agera ut din kärlek trots att du vet att det ska ta slut! Och ångra inte att du gick in i det här trots att det var ofullständigt på många sätt! Hon kommer känna samma som du när ni inte är ihop längre. Du är inte hennes stora kärlek. När ni gör slut kommer hon inte vara ledsen särskilt länge.
Vad tycker du om henne egentligen?
Jag tycker det är kul att du ska träffa en tjej. Fast jag kommer inte så jättebra överens med henne. Oftast klaffar vi inte så bra, men när vi druckit så kan vi ibland ha jätteroligt. Jag försöker verkligen komma överens med henne. Och jag vill verkligen att du ska känna att jag stödjer dig helhjärtat i det här med din nya tjej! Lycka till nu!
Ungefär såhär kommer nya tjejen se ut, enligt Fanny.
KRAMBOLAGET
Jag har startat ett nytt band! Vi heter KRAMBOLAGET!!!
Det är jag, en känd kvinnlig rappare, Simon Gärdenfors samt Frej från Slagsmålsklubben som är med än så länge. Vi har precis börjat repa och det låter jättebra! Vi strävar efter att sprida ett skämtsamt, men ändå allvarligt kärleksbudskap.
Vi funderar även på att ha en festival i sommar i Midsommarkransen i samarbete med gängen från Café Edenborg och Biocafé Tellus. Festivalen ska heta KRAMKALASET, och det ska vara emot rasism och orättvisor och för kärlek. Vi tänker bland annat bjuda in Backyard Babies och indiebandet Busty!!!
KRAM KRAM KRAM KÄRLEK 4-EVER!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
