Todd Folkes ursäkt

Monique Hedberg hade inte sovit särskilt bra den här natten heller. Sömntabletterna var slut sedan länge och hon hade inte orkat skaffa nya. Hon hade trott att sömnen skulle komma tillbaka, att hon skulle kunna börja sova ändå, utan tabletterna - men icke. Ångest och stress hade liksom natten innan och liksom natten innan dess vispat runt och härjat inuti hennes inre. Det oroliga fäktandet i sömnen hade gjort hennes hår rufsigt. Lakanen i sängen var också i oordning och duntäcket hade till hälften hasat ur påslakanet. Ingen bra natt.

I stadiet mellan sömn och vakenhet hade hon hört konstiga ljud och sett konstiga saker på hustaket mittemot: en mystisk svartklädd person som låg och lurade och förberedde sig inför en oprovocerad attack. Oklart mot vem eller vad. Men nu, när det bleka gryningsljuset började sila in genom det gardinlösa fönstret, insåg hon att den mystiska personen inte var någon person utan en fladdrande presenning.

Än var det ett par timmar kvar tills Monique Hedberg skulle vara på sitt arbete. Sedan några år tillbaka jobbade hon som kurator på Brotorpsskolan i Bagarmossen, ett jobb hon trivdes bra med och satte mycket stolthet i. Hon tyckte om att arbeta med barn och ungdomar, ofta var de bra mycket vettigare än vuxna. Det var bara det att sedan den där dagen - då hela hennes värld vändes upp och ner - då nätterna hade slutat vara rofyllda timmar för återhämtning och istället blev sömnlösa transportsträckor mellan mörkgrå dagar, hade hon haft svårt att sköta sitt jobb ordentligt. Hon förbannade hans namn, denna person som ända sedan deras första möte ockuperat, för att inte säga korrumperat, hela hennes väsen: Todd Folke.

Fortsättnig följer en annan dag