Intervju: Eli Levén, äntligen!

Hallå Eli, du vann vår första och enda essätävling, och nu är du på god väg att bli en publicerad författare. Det här antar jag att du inte sammankopplar så starkt, men det gör vi. Vad har egentligen hänt sen vi uppsökte dig i Årsta med vår hundvalp Stella?
Ehm, när jag var med i er tävling så jobbade jag på Folktandvårdens IT-avdelning, och där brukade jag sitta och skriva. Och jag ville verkligen vinna den här tävlingen, och jag trodde att det kanske fanns en liten chans. Jag höll på och skrev den här boken, och jag skrev arbetsprover till Biskops-Arnö. Och sen har jag skrivit på den boken sen dess.

Till att börja med vill vi säga att vi fick flera bidrag till tävlingen. Du är inte den enda av de som lämnade bidrag som senare blev publicerad! Det gillar vi. I alla fall: Den här boken känns som en riktig jävla insats, utan att ha läst så mycket av den. Jag gillade att du beskrev den som att du plockade ihop dig själv och vandrade så vackert du kunde som dig själv
Det kändes som att jag fick något slags uppdrag och att jag var tvungen att slutföra det, även om det var jobbigt. Jag tror citatet du eftersträvar är att man vaknar med en sjukt ful hatt och så får man gå hem med den.

Det stämmer perfekt, det där känner jag igen! Jag ska avsluta den här dumma intervjun strax, men varför valde du att ge ut boken på just Norstedts förlag?
Jo, det var ju fler förlag som var intresserade. Norstedts verkade mest angelägna om att ge ut boken, och sen också att den skulle kunna komma ut ganska snart. Jag kände att förläggaren drog bra referenser, som Derek Jarman, det blev jag smickrad av.

Gratulerar Eli! Fantastiskt egentligen. När kommer din roman ut då?
1 februari

Nästa år?
Ja

2010, alltså?
Mmmm. Ja

Det är ju snart? Blir det en bra fest då, eller?
Ja, jag ska ha en jävla fest!

Tack, Eli.