Andreas Bagge

I förrgår samlades vi hela familjen Bagge i en lokal på Birger Jarlsgatan. Vi kom från norr och söder, och vi var i alla tänkbara åldrar. I foajén stötte jag på Andreas Bagge, konstnär. Andreas berättade om sin utställning och vi pratade om livet efter detta men även om karriären när man är konstnär. Det kan ibland vara tufft att uppbåda kraft att både slå sig fram i konkurrensen och att samtidigt skapa konst som är relevant för en själv.

"Tror du på magi?" frågade jag.
"Självklart", svarade Andreas. "Inte magi på det där hokuspokussättet, men vi sitter alla ihop." Han pekade ut i lokalen och strax kom det fram en kvinna och hälsade på oss. Vi fann henne båda extremt attraktiv. "Sådana saker tror jag på, man sänder ut signaler som andra kan plocka upp, typ. Därför kom hon fram och hälsade för att hon trodde att hon kände dig, men egentligen så var det för att det fanns en mening med det"
"Hmm, intressant. Men är det inte lätt att bara tolka saker på ett sätt som bekräftar att magi finns?" svarade jag.
"Nej, eller jo, man får sortera. När man gör det för mycket får man lov att backa ett steg."
"Har du något magiskt trick att delge?"
"Mmmm. När jag hade bestämt mig för att bli konstnär pratade jag och min mamma om detta. Hon hjälpte mig med att lära mig att manifestera att jag redan var konstnär, tänka på att jag redan var det. På så sätt skulle jag sända signaler som gjorde att detta verkligen inträffade. Jag skrev en lapp där det stod "Jag är konstnär" och lade ner den i jorden bredvid blommorna och lät den växa. Jag blev konstnär."
"Vad bra att det funkar för dig med det där!" sade jag. Jag var intresserad, men mycket skeptisk. Samtidigt respekterade jag hans sätt.

Innan vi skildes åt bad jag honom komma förbi Baggebo under sommaren.

Av: Nina Bagge

Andreas Bagges utställning på Galleri Niklas Belenius har öppning idag 16-21 och pågår till den 25 juni. Galleriets adress är Ulrikagatan 13, ett stenkast från Karlaplans tunnelbanestation.

Kungen och drottningen tog pendeln till Upplands-Bro

När kungaparet besökte Täby i fjol blev notan för skattebetalarna drygt 600.000 kronor. Gårdagens besök i Upplands-Bro var betydligt billigare för kommuninvånarna: 50.000 kronor. I Upplands-Bro har Caroline Rask varit projektledare för kungabesöket. Hon arbetar normalt med näringslivsfrågor i kommunen. Hur har ni kunnat hålla kostnaderna nere?
- Vi har gjort så gott som allting själva. Till och med tryckt programmet, säger Caroline Rask, som tror att många fick upp ögonen för var Upplands-Bro ligger i höstas då stor politisk turbulens rådde i kommunen. Nu är det lugnt på den fronten.

De ansvariga i kommunen fick SL att ställa upp med både tågbiljetter och bussar för att transportera de prominenta gästerna. Lunchen (sallad på avocado och färsk sparris, inkokt lax och kardemummapannacotta med rabarbertäcke) hade tillagats av elever på Upplands-Brogymnasiets hotell- och restaurangprogram och avåts i en skolmatsal. I Täby lunchades det på Näsby slott. När kungaparet kom till Upplands-Bro på torsdagsmorgonen var det med pendeltåg och såväl kungaparet som landshövdingeparet hade utrustats med SL:s nya smarta kort, kallat SL Access.
- De fungerade bra, avslöjade kungen som också var nöjd med att pendeltåget kom in till Kungsängens station i tid. I god tid till och med - 21 sekunder till godo.

Kommunstyrelsens vice ordförande Håkan Heglert (s) berättade stolt att pendeln bara tar 27 minuter från Centralen till Kungsängen, och han gladdes över att kungen kom med pendeln. I sanningens namn ska sägas att kungaparets pendeltripp endast var fyra minuter lång, men det väckte stor glädje i både rulltrappan och utanför kommunalhuset när delegationen kom strax före halv nio.
- Tjena Calle, hojade en man med flagga. Kungen såg förtjust ut och berättade senare att han hört många glada tillrop under resans gång. När sällskapet kom till Finnstaskolan för att äta lunch kom en pojke fram med en bukett liljekonvaljer till drottningen.
- Är det du som är drottningen? frågade han.
- Jaa, svarade drottningen.
- Och hur många år är du då? frågade gossen. Vi lyckades inte höra något svar, men drottningen, liksom kungen, pratade med många av invånarna under dagen.

Besöket avslutades vid Bro centrum efter åtta timmar. Då hade kungaparet fått njuta av "Kungssången" på torget i Kungsängen och varit med om uruppförandet av "Upplands-Broarnas marsch" framförd av Arméns musikkår innan de begett sig till Kungsängens kyrka. Dit gick färden med häst och vagn.
- Kungen har bestämt att Hovstallet skulle ställa upp och det gör vi så gärna, berättade hovstallmästaren Mertil Melin som transporterat både vagnar, hästar och tre kvinnliga kavaljerskuskar de tre milen till Kungsängen.

Sedan blev det invigning av både utsiktsplatsen Lillsjötoppen och den nya förskolan Rosenängen. Eftermiddagen ägnades åt diverse företagsbesök. Kommunbesöken inleddes för många år sedan och snart har kungaparet besökt samtliga kommuner i länet. Endast Salem, Österåker och Nykvarn återstår. Börjar ni om från början sedan?
- Vi har inte pratat om det ännu. Jag har lite idéer om hur vi kan gå vidare, men ingenting är klart, säger kungen.

Tre av dem som följde kungabesöket på nära håll var Olle Glimvik, Annki Blademo och Elisabeth Ståhl från Salems kommun, som är nästa anhalt på kungaparets kommunlista.
Vad kommer ni att ha att bjuda på?
- Så långt har vi inte kommit ännu. Vi är mest här för att se och lära, säger moderaten Olle Glimvik, kommunfullmäktiges ordförande. Han säger att det tyvärr inte är så många som känner till Salem, en relativt liten kommun i länet med 15 000 invånare.
- Många har sett kyrkan när de kört på E 4 och många känner bara till Salem på grund av demonstrationerna i december.
Hur mycket pengar har ni avsatt till besöket?
- Så långt har vi inte kommit ännu, säger Olle Glimvik.

Entreprenör? Javisst!

Många frågar mig: Hur är det egentligen att vara entreprenör? Varifrån hämtar du din kraft, ork och inspiration? Hur är det att vara en förebild? Jag svarar dem då: Att vara entreprenör är inget som jag har valt, utan mer något som "blev". Jag har alltid varit en person med mycket idéer och stor initiativkraft. Jag upptäckte också tidigt att jag i gruppsammanhang var bra på att delegera uppgifter samt att inspirera andra. Kommunikation är A och O för oss entreprenörer; utan kommunikation är du ingenting. En stor drivkraft för oss är att få andra människor att känna sig viktiga och behövda. Detta är något som jag vill förmedla till er unga entreprenörer där ute.

Jag hade spörsmål

När jag var liten brukade jag, liksom alla andra barn, fråga mina föräldrar olika saker som jag funderade över. Jag minns att mina föräldrar inte brukade ge mig särskilt tillfredsställande svar på dessa spörsmål. Jag blev sjukt irriterad över detta. Det här är exempel på sådana frågor:
1. Vilken av mina två kusiner (det vill säga min pappas brorsöner) Finn och Pelle som min pappa tyckte bäst om.
2. Om man kunde åka taxi hela vägen från Stockholm till Skåne och vad det i så fall skulle kosta.

Europakväll med tjejerna

Ikväll blir det Europakväll med tjejerna. Anteckningsblocken ligger beredda och pennorna är nyvässade. Vi korkar upp en flaska Rīgas, käkar smörgåstårta och tittar på Eurovision Song Contest-finalen som går av stapeln i ett försommarvarmt Belgrad. Grattis Serbien!

A F R I K A

Jag är den röda sanden mellan dina tår. Jag är en högrest antilop. Jag är den heta solen som lyser över Serengeti. Jag är väntan. Jag är spänning. Jag är en vilopaus. Jag är en blixtsnabb ödla. Jag är de svarta ränderna som fallit av en zebra. Jag är en sval bris som smeker din kind. Jag är en en ståtlig krigare. Jag är en lejoninna som skyddar mina ungar. Jag är skinnet på trumman och som ger ifrån sig livets dova rytmik. Jag är den du älskar.

Jag är Afrika.

Jag träffade The Bad Seeds och blev vän med en 50-talist

Häromdagen ringde en kompis och frågade:

"Elis, jag har några gratisplåtar till Nick Cave. Vill du följa med?"
"Självklart" svarade jag.

Konserten var jättebra och efter konserten fick vi gå backstage. The Bad Seeds var urtrevliga, framför allt en av trummisarna (jazztrummisen). Efteråt, i en hotellobby började han berätta om sitt liv. Jag tyckte det verkade jätteexotiskt och skönt.

"Elis, det är ett kneg liksom andra kneg" sade Thomas som trummisen heter "man måste hela tiden jobba hårt, spela även om man är sjuk, resa runt överallt och alltid göra sjukt bra ifrån sig."

Jag förstod att det skulle kännas besvärligt om jag var i en sådan sits själv, men jag kunde inte undgå att känna mig lite attraherad av det han berättade om, kanske framför allt eftersom det lät som att man skulle kunna slippa ta ansvar.

Tidigare på dagen hade jag umgåtts med kompisen som hade fått biljetterna till konserten. Den här kompisen är ca 10 år äldre än jag. Det intressanta är att hon i sin tur har 10 år äldre kompisar så när jag umgås med henne så träffar jag också på (eller så pratar hon om) massa folk som är 50-talister. 50-talister är en spännande årskull (speciellt de yngre 50-talisterna som inte tillhör 40-talistgenerationen s a s, alltså i kulturell mening). Jag har en 50-talistkompis som är jättekänd redan sen innan, men jag funderar på att skaffa fler. Den här kända kompisen jag har ska snart inleda ett samarbete med den australiensiske skådespelaren och rockmusikern Russel Crowe. Han är 60-talist. Jag skulle aldrig vara påträngande (för det är inte så man blir vän med en kändis) men jag skulle inte heller ha något emot om jag och Russel Crowe fick tillfälle att talas vid medan han är i Sverige.

Har jag lärt mig "sända direkt"?

Idag hände en grej som kändes smått fantastisk. Jag hade varit i yogastudion för ett härligt "mysorepass". Svettig och dan gick jag sedan ner i tunnelbanan och satte mig på en bänk. I väntan på att mitt tåg skulle komma började jag skriva ett textmeddelande till en klasskamrat. Detta var lite av ett nonsensmeddelande men precis som jag skulle till att plita ner ordet "egentid" i meddelandet så hörde jag en av de två fyrtioåriga tjejerna, som satt brevid mig på bänken, uttalade just detta ord! "Jag får ju fem, sex timmar egentid i veckan när jag är på gymmet" sa hon till sin kompis. Wow! Det här händer inte! tänkte jag.

Hur stor är egentligen sannolikheten att två personer som inte känner varandra, vid exakt samma tidpunkt och på exakt samma plats använder ordet "egentid"? Detta får mig att börja fundera över min egen förmåga.

Är det så att den här kommunikationskursen som jag nu i snart ett år har ägnat mig åt äntligen har börjat ge resultat? Har jag lärt mig att "sända direkt" till människor runt omkring mig, eller har jag blivit bättre på att ta in andra människor som "sänder direkt"?

Hur det än ligger till så känns det jättebra att kunna sända samt ta in information från andra dimensioner än de "vanliga" då detta underlättar kommunikationen mellan människor otroligt mycket.

Wedding time

Idag är det wedding time. Inte för mig alltså, utan för min kurre och hans dam. Själva vigseln äger rum en bit utanför stan och det bästa sättet att ta sig dit (om man inte har bil, det vill säga) är att åka pendeltåg.

Det är synd att man inte bor i USA för då hade man kanske fått vara med på ett bröllop som hölls på det här supermysiga stället. Eller att man kanske till och med själv blev vigd där någon gång i framtiden! Det vore ju drömmen!

Grejen är att när jag blev bjuden på risgrynsgröt i julas så fick jag mandeln. Alla vet ju vad det sägs om det där. Vi var kanske fyrtio personer som åt av gröten så risken/chansen att den faktiskt skulle hamna i min tallrik var alltså inte jättestor. Men det kändes i alla fall jättekul att få mandeln i gröten och jag har höga förväntningar på min bordsherre ikväll. Nästa gång är det kanske min tur...

Varg

Jag fick i födelsedagspresent att gå och se Varg på bio. Den var ganska bra och framför allt triggade den igång många funderingar i mitt huvud: Finns det omständigheter som berättigar dödandet av en varg? Är det okej att bryta mot lagen om man "måste"/om situationen kräver det? Är lagen om att man inte får döda varg en förlängning av ett statligt förtryck av en minoritet?

9 maj: Europadagen

I morgon är det en speciell dag. Dels är det min födelsedag men framför allt är det Europadagen. Europadagen - vad är det? kanske du då tänker. Få europeiska medborgare vet att den 9 maj 1950 var det datum då Europeiska unionen föddes, vid en tidpunkt då hotet om ett tredje världskrig oroade hela Europa. Denna dag år 1950 förde Frankrikes utrikesminister Robert Schuman fram förslaget om att skapa ett enat Europa för att bevara freden. Förslaget, som vi idag är mycket tacksamma för, anses ha påbörjat det samarbete som idag representeras av Europeiska unionen, EU.

Vi firar Europadagen den 9 maj för att det är en symbol för Europeiska unionen som politisk enhet. Extra kul är det att fira Europadagen i år då Sverige, med Carl Bildt i spetsen, dessutom från och med igår är stolt ordförandeland för Europarådet. Europarådet har till främsta uppgift att försvara de mänskliga rättigheterna, men arbetar även med utbildnings- och kulturfrågor. Alla europeiska länder (47 stycken) förutom Vitryssland är med i Europarådet.

Jag kommer i morgon att skåla för mig själv och för Europa. Jag kommer även att skåla för våra nya lagkamrater i Rumänien och Bulgarien som för första gången står i begrepp att fira Europadagen. Hur tänker du fira Europadagen?

Jag var i "Indien" - mitt eget Indien

I natt drömde jag att jag var i Indien. Indien var en blandning av olika platser som existerar i mitt vakna liv, bland annat vårt sommarställe i södra Sverige men även Spanien. Med i drömmen fanns också en rad olika personer som existerar i mitt vakna liv: det lilla barnet, Pierre, mamma, min syster och hennes snubbes spanska mamma.

Det började med att vi var hemma hos den spanska mamman. Hon bodde i den här drömmen på en plats som var ett mellanting mellan Spanien och Indien. Min syster och det lilla barnet var också där och barnet ramlade hela tiden och jag hindrade det från att slå i golvet genom att snabbt ta emot det med benen. Den spanska mamman ägnade sig åt att förgöra de kackerlackor som höll till i hennes hus. Dessa var feta som möss och till sin hjälp hade hon en sprejburk med starkt insektsgift. Först sprutade hon detta gift på kackerlackorna på håll. Detta gjorde dessa kryp lite slöa, men de dog inte. Därefter tog upp dem och höll dem i ena handen och sprejade med den andra handen gift på dem tills de dog. Detta tog ett par sekunder. Pierre hade ihjäl en kackerlacka genom att mosa den med en sopskyffel. Grejen var dock att när den mosades mot golvet så frigjordes en hel drös med småkackerlackor som hade funnits inuti den stora kackerlackans corpus. Dessa kilade raskt iväg över golvet och var omöjliga att fånga.

Sedan gick jag tillsammans med min mamma förbi en uteservering där det satt västerländska turister. De hade allesammans helt tomma blickar. De hade också allihopa samma mat på sina tallrikar: något som såg ut som en jättestor platt lasagne som var alldeles vidbränd på ytan. Det såg mycket oaptitligt ut och ingen av turisterna hade mer än smakat på maten. Jag blev i drömmen förvånad över att den där konstiga maträtten serverades i Indien. Den skilde sig så brutalt från den föreställning, om färgglad och smakrik mat, som jag alltid har haft om indisk mat.

Jag kommer ihåg att jag i drömmen sedan tittade på mina händer. De var extremt solbrända, nästan svedda. Mörkbruna på handryggen och svarta ut mot "kanterna" och fingrarna. Dessutom var de sådär karaktäristiskt svullna och rundade som brännskadade kroppsdelar blir. Jag tänkte då att jag verkligen var solbränd, det kunde ingen ta ifrån mig. Sedan kom jag på att jag nu borde leta upp en butik som saluförde billiga och snygga tygskor; att jag borde passa på nu när jag ändå var i Indien. Precis när jag hade hittat ett marknadsstånd som dignade av snygga snygga tygskor vaknade jag.

Att vara i "Indien" var ganska härligt men det var också lite ångest. Jag undrar om jag kommer återse "Indien" igen.

Innan jag somnar: Existens

Innan jag somnar ikväll ska jag via SVT Play kolla på mitt absoluta favoritprogram just nu: Existens. Existens tar frågor om "tro" på allvar. Jag blir lugn och trygg av Existens. En stor eloge till redaktionen (främst programledaren) för att hon vågar ställa de obekväma frågorna. För att hon vågar lyfta på de "mentala stenarna". För att "tro" är viktigt. För att "tro" kan bli så fel. För att "tron" ställer till oförrätter. För att man i "trons" namn kan göra människor så illa. För att man i "trons" namn även kan göra människor så gott.

Napoleonbakelsen II

Till Napoleonbakelsen drack vi Nescafè Red Cup. Napoleonbakelsen var inte jättegod. Visst kändes den anrik och spännande och så, men det var liksom inget riktigt drag i den tyvärr. Kanske hade den smakat bättre om man hade varit en glad men tandlös åldring? Pierre och Bubba verkade dock tycka mer om den än vad jag gjorde. Inte heller barnet var särskilt förtjust. Det smakade en sked grädde, såg ogillande ut och smakade sedan ett par skedar grädde till. Därefter ägnade vi oss åt Duckie och Froggie.

Duckie och Froggie gör oss aldrig besvikna!

Napoleonbakelsen

Idag var jag med Pierre och Bubba. Vi åt nachotallrik och spelade M.I.G. (= Mobile Intelligence Games). Det var "stora" M.I.G. som gällde. (Det med många frågor + speciell M.I.G.-tärning.) Duckie var under spelets gång mycket duktig och flitig på att ordna så att tärningarna kom till rätt spelare hela tiden. Bra Duckie!

Pierre kammade hem segern, Bubba kom på andra plats och jag förlorade. Det kändes inte riktigt rättvist eftersom jag frekvent fick mycket svårare frågor plus att de andra hade lite koll på de rätta svaren sedan innan. Hur som helst så handlade en av frågorna om den anrika Napoleonbakelsen . (Jag kommer inte ihåg vem det var som fick frågan och det spelar heller ingen roll.) Då vi sedan tidigare känner till detta bakverk endast vad gäller namn, men alltså inte vad gäller smak eller textur, så blev vi mycket nyfikna på att testa det. Vi bestämde därför att vi imorgon, när jag ska vara med det lilla barnet, ska ta med barnet till Gunnarssons konditori och beställa in varsin smaskig Napoleonbakelse!

Det ska bli otroligt spännande att äntligen få testa Napoleonbakelsen!

Tror du du kommer vara i livet nästa valborgsmässoafton?