Wedding time

Idag är det wedding time. Inte för mig alltså, utan för min kurre och hans dam. Själva vigseln äger rum en bit utanför stan och det bästa sättet att ta sig dit (om man inte har bil, det vill säga) är att åka pendeltåg.

Det är synd att man inte bor i USA för då hade man kanske fått vara med på ett bröllop som hölls på det här supermysiga stället. Eller att man kanske till och med själv blev vigd där någon gång i framtiden! Det vore ju drömmen!

Grejen är att när jag blev bjuden på risgrynsgröt i julas så fick jag mandeln. Alla vet ju vad det sägs om det där. Vi var kanske fyrtio personer som åt av gröten så risken/chansen att den faktiskt skulle hamna i min tallrik var alltså inte jättestor. Men det kändes i alla fall jättekul att få mandeln i gröten och jag har höga förväntningar på min bordsherre ikväll. Nästa gång är det kanske min tur...