Får kändisar göra hur som helst? II

Förra veckan kom det en försändelse adresserat till kändisen vars lägenhet jag hyr. Det karaktäristiska emblemet på framsidan av kuvertet avslöjade att denna försändelse var från polisen, min nyfikenhet till trots lät jag dock ändå bli att öppna det. Smått chockerad visade jag det i stället för min "kombo", som med sansad stämma sade att det troligtvis bara var något så odramatiskt som att den här kändisen hade anmält något som stulet, och att han nu fick en skriftlig bekräftelse på detta, eller att han hade gjort ett nytt pass och att han nu fick meddelandet om att passet var redo att hämtas ut. Min intuition sade mig dock något annat.

Jag höll upp kuvertet mot en 60-wattslampa och kunde snart konstatera att min intuition hade slagit rätt. Den här kändisen hade nämligen gjort sig skyldig till "överskridning av hastighetsgräns". Förundersökningen skulle dock läggas ner. Märkligt! Var det en slump att just denna förundersökning skulle läggas ner? Knappast... Det är inte direkt första gången som vi hör om att förundersökningar av brott, som involverar kändisar, av olika anledningar läggs ner. Vissa gånger heter det "brist på bevis". Andra gånger kallas det något annat. Och Sverige var en demokrati sa du? Varför ska vissa människor, bara för att de råkar vara kända, få ratta runt i "gräddfilen"?

Min ursprungliga fråga kvarstår: Vart går egentligen gränsen för vad man får göra bara för att man är en kändis?

Tankar om nakenhet

Det här med nakenhet är ofta problematiskt. Många människor tycker att det är jobbigt, svårt eller pinigt att vara nakna inför andra människor, men varför är det egentligen så? Vi ser ju alla mer eller mindre likadana ut i vår nakenhet. Vi har alla, eller i alla fall de flesta av oss, två armar och två ben, vi har hud på kroppen, vi har bröst av varierande storlek, vi har alla en rygg och längre ner även en rumpa, vi har två knän, vi har en navel, vi har nyckelben och vi har en vagina eller en snopp. Det är ju liksom inga konstigheter! Såhär har människan sett ut i alla tider och vi kommer antagligen att se ut på detta vis även i framtiden. Men varför känns det då så konstigt och ofta "onaturligt" att vara naken med eller inför andra människor? Nakenhet är, eller borde i alla fall rent logiskt vara, det naturligaste som finns efter som vi föds helt nakna. Nakenhet har också blivit något som ofta är förbehållet barnen i vårat samhälle. För många människor upplevs vuxen nakenhet ofta anstötande eller kanske till och med som en kränkning. Varför har det blivit så?

Är det så att nakenhet och sex har blivit synonymt? Eller är det så att det ställs för många och för höga yttre krav på våra kroppars fysionomi; att vi känner att vi inte "räcker till", eller tvärt om, att vi känner att vi så att säga räcker och blir över? Vilka tankar har du om nakenhet?

Viktigt att tänka på är att det alltid är du själv och ingen annan som bestämmer över din kropp. Man ska aldrig göra någonting som inte känns bra, som att ta av sig kläderna bara för att "alla andra" gör det, men gör det däremot om det känns rätt. Lita på din instinkt!

Jag hittade två tidskrifter

Idag tror jag att det kan ha varit så att en "högre makt" försökte kommunicera med mig, eller att någon/något i alla fall försökte ge mig ett tecken. Det hela var dock inte så dramatiskt som jag här försöker påskina; jag ska berätta för er vad som hände. Det började med att jag på tunnelbanan satt snett mittemot en välklädd man. Denne man såg ut att vara i trettioårsåldern och pratade engelska med amerikansk accent med sin kamrat, inget konstigt med det. Det anmärkningsvärda med denna unge man var dock att han hade en namnskylt på sin jacka (eller om det var på kavajen?) där det stod "Äldste Hawkins". Han var alltså medlem av något frikyrkligt samfund, och eftersom jag har vad som skulle kunna beskivas som en näst intill sjuklig besatthet, eller i alla fall mycket djup fascination för, frikyrkliga samfund och medlemmar av sådana, så blev jag lite "till mig" och kunde inte koncentrera mig på min bok, utan tjuvlyssnade i stället på deras samtal. (De pratade om en oregerlig hund som han, "Äldste Hawkins", kände till i sin hemstad Salt Lake City.)

När jag hade gått av tunnelbanan vid T-centralen, och gick genom den där gången som förbinder tunnelbanan med pendeltågen, såg jag en sån där ung och ganska trendig tjej som stod och sålde "Vakttornet" och "Vakna". Jag sneglade suget på dessa tidskrifter, efter som jag aldrig har läst dem i pappersupplaga utan endast i Internettappning, men jag vågade inte riktigt gå fram och fråga vad de kostade. Dessutom hade jag nästan inga pengar i plånboken, så det "blev inget". Jag gick vidare mot pendeltågen.

En stund senare när jag skulle lämna den läkarmottagning där jag idag fick min tredje och sista vaccinationsinjektion mot en mycket farlig virussjuksom, upptäckte jag till min stora förvåning att överst i högen för "återvinningspapper" låg två nummer av tidigare nämnda tidskrifter! Ett märkligt sammanträffande... Eller?! Jag kände mig manad att plocka upp dessa och lägga dem i min väska. Nu sitter jag här med ett nummer av "Vakttornet" och ett av "Vakna" och undrar om det var Jehova, eller något av hans sändebud, som ville mig "något" månne?

Vad betyder detta? Är det möjligtvis så att turen har kommit till mig nu? Betyder det att jag ska bli ett "vittne"? Är jag kallad? Betyder det att jag måste förändra mitt liv och min inställning till saker och ting om jag blir ett "vittne"?

Great Occasions Gardens

Celebrate your special day in a magical setting, underneath a canopy of beautiful, various shade trees, surrounded by beautiful lush gardens.





We can offer you various options:
* 'Hors d'oeuvre Reception' (Friday and Sunday Receptions are 10% Off)
* Wedding Ceremony with Cake & 'Champagne Toast Social' (Cake Included and Served. No cutting fees)
* Garden Buffet Reception
* Elegant Buffet Reception
* Theme Buffets also Available (Italian & Hawaiian)
* Chocolate fountain
* D.J. Service is available ($600 for 5 hours)
* Great Photographer
And much more...

Jag träffade en sultan

En gång för mycket länge sedan befann jag mig i ett främmande furstendöme. I detta land rådde ett materiellt överflöd utan dess like; vägarna, som var gjorda av kraftiga guldblock, kantades av prydliga rader karminröda rubiner; palmträden var så tunga av ätmogen frukt att de bugade sig i de djupaste av bugningar och i fontänerna sprutade den finaste champagne. Härliga tider!

Hur som helst kom det sig att jag skulle få träffa sultanen som härskade över detta rike. Denne man hade rykte om sig att vara ytterst lömsk och ombytlig. Ena stunden lät han kasta karameller och dadlar åt folket för att i nästa stund låta spöstraffa oskyldiga undersåtar inför allmän beskådan. Det var med darriga ben jag styrde mina steg mot sultanens gigantiska palats...

Fortsättning följer.

När skammen föll från mitt sinne

Skammen som flåsade mig i nacken
Som rispade mig i nacken med knotiga kvistfingrar
Som viskade mitt tvåstaviga namn inifrån den mörkaste av hålor
Som var med mig, och i mig
När skammen föll från mitt sinne blev jag fri
Vid liv!

Jag hör min granne kissa

Det finns en grej som förbryllar, och i viss mån även generar, mig mycket. Det är nämligen så att jag brukar höra min granne (som bor i lägenheten under mig) kissa. Det konstiga med det hela är att huset som vi bor i annars inte är särskilt lyhört, det enda man hör (förutom kissandet alltså) är när denna granne spelar hög musik alternativt skrattar ljudligt. Den naturliga frågan blir alltså: hur kan min granne egentligen kissa så "högt" (ljudvolymsmässigt) och beror det i så fall på att den här personen kissar ovanligt intensivt?

Kissar era grannar också "högt"?

Gubben Forsers "recensionskakerecept"

All form av kritik av estetiska objekt ska enligt mig, gubben Forser, bestå av olika delar. Detta är mycket viktigt men kanske inte så lätt att få till stånd i praktiken. För att förenkla det hela kan man se skapandet av en god recension som ett kakbak, där kakan inte blir god om man råkar glömma en ingrediens, eller råkar ta för mycket av en annan.

Såhär går det till att baka en "recensionskaka": tag 1 del beskrivning av det estetiska objektet (antingen en direkt beskrivning eller en indirekt beskrivning genom t. ex. metaforer, liknelser eller jämförelser), blanda sedan försiktigt ner 1 del av dina egna tolkningar (vad handlar det här objektet egentligen om? vad är det konstnären försöker säga oss och vad säger verket om sin samtid?) och rör sedan ner 1 del värdeomdömen (vad som var bra/dåligt och varför du tyckte detta). Strö till slut över lite vassa formuleringar och var inte rädd för att ta ut svängarna!

Detta blir en härlig "recensionskaka"!
Lycka till önskar jag, gubben Forser!

Farfars sista önskan

"Jag vill inte ha någon begravning och inte heller någon dyster grav. I stället vill jag att ni sprider min aska i Rhodesia, denna plats på jorden där jag en gång hade mitt liv och där jag sedan dess alltid haft min själ. Sprid min aska för den ljumma vinden, vid den östra landsgränsen - där Runde och Save flyter ihop och blir till ett, och låt mig på så vis bli en del av detta livets eviga förutsättning. Låt kretsloppet slutas. Anordna en enkel minnescermoni, utan inslag av sentimentalitet, under Ameliamangoträden. Låt inga svarta delta vid ceremonin!"

Farfar avled för ett par år sedan. Detta var hans sista önskan.

Jag gick hem med en tvilling

För ett par år sedan var jag ute på lokal här i Stockholm. Jag inledde där ett samtal med en annan person och snart började det "hetta till" mellan oss. Vi tog därför ett gemensamt beslut om att lämna lokalen för att i stället fortsätta kvällen hemma hos den här personen (som tillfälligt bodde hemma hos sin mamma, själva mamman var dock inte hemma just då). Vi promenerade genom stan och solen gick sakta upp över Nybroviken. Det var mycket vackert.

Väl hemma i den här personens mammas lägenhet, ledde det ena till det andra och vi hamnade snart i säng... På morgonen dagen efter vaknade jag av en fruktansvärd törst och gick upp för att dricka lite vatten. Döm om min förvåning när jag i köket möttes av (vad jag då trodde var) personen som jag just lämnat inne i sängkammaren. Hjälp! Situationen var som tagen ur en dålig film. Jag stammade fram ett "hej" och gick sedan tillbaka in i sängkammaren, där jag såg personen som jag kvällen innan hade gått till sängs med, sovandes i godan ro, omedveten om mitt konfysa tillstånd.

Då gick det upp för mig - jag hade gått hem med en tvilling och de här två tvillingsyskonen var alltså identiska med varandra! Weird. Såhär i efterhand kan jag helt ärligt erkänna att jag har absolut noll koll på vem av dem det egentligen var som jag hamnade i säng med (inte för att det spelar någon större roll, men ändå) och jag vill med detta höja ett varningens finger för att gå hem med en tvilling...

Ett litet barn

Vi kan väl ha ett litet barn? Ett sånt som kilar barfota över golvet och kanske halkar i kurvorna. Ett sånt med hängslebyxor i manchester och en fylligt putande blöjrumpa. (Det ska prassla om det när det rör sig.) Vi ska ha ett litet barn med duvansikte och en lugg som hänger ner i ögonen när vi inte har hunnit klippa den (håret kommer att växa häpnandsväckande snabbt från vårat lilla barns huvud). Det ska sätta sig i fönsterkarmen och sjunga för oss i molltoner, vårat lilla barn, på kvällarna när vi inte kan sova. Vårat lilla barn ska kanske ha en allergi, en diskret sådan som inte innebär att hela kosten måste läggas om. Men det ska ändå vara en allergi som "inte är att leka med". Kanske nötallergi? Kan vi ha ett litet barn med nötallergi?

Nanne, vill du ha ett litet barn med mig?

Hello cuties!

Grattis till "nya" replokalen! Det blev ju hur soft som helst (och fan vad ni förtjänade det)! Fattar inte riktigt hur ni över huvud taget pallade att hänga i det där gamla rucklet innan make-overn... Men nu är det ju hur schysst som helst, som sagt. Där kommer ni verkligen kunna jamma fram en hel del skön music! Kunde inte slita mig från programmet trots att jag verkligen borde ha pluggat... Hehe.

Kramisar!

Min nya gulliga tjej

Jag har precis träffat en ny tjej. Hon är en jättegullig liten tjej men hon har också en jättestark vilja och detta har hon verkligen nytta av i sitt jobb som toppolitiker! Det känns verkligen toppen och jag är jätteglad över att hon har valt just mig som sin kille!

Elvis Presley

Att ha
en "svart röst"
och att va
en vit kille
var inte alltid
så lätt.

Alla dessa dagar

Hundvalpar - kom till mig så busar vi!

När jag var i tropikerna blev jag biten av Happy. När jag kom hem igen och kom i kontakt med den svenska sjukvården så förstod jag att detta, i värsta fall, skulle kunna leda till en sjukdom som har döden som sista anhalt. Hemska tanke! Sedan i tisdags är jag dock på den "säkra sidan" i och med att jag via Huddinge sjukhus (tack doktor Alain!) har fått hjälp. Nu behöver jag således inte vara orolig för bett och liknande och jag kan gosa obehindrat med alla coola hundvalpisar över hela världen, även i "riskområden" (!), utan att vara det minsta orolig! Så till Puck, Happy, Satie och alla er andra hundisar och valpisar (svenska såväl som utländska) där ute: kom så går vi ut i parken och busar och gosar!

Låt det börja redan nu!

Glasögondags

Det är glasögondags för Magnetenbloggens redaktion, i alla fall för delar av den. Glasögonvärlden är helt ny för mig, och jag känner mig något vilsen. Dock inte hopplös. Tidigare har jag bara haft att göra med mentala glasögon, men nu är de alltså dags för fysiska, och detta är ju en helt annan grej! Jag har ett kliniskt dokumenterat synfel, om än inte särskilt gravt men ändock. Mitt ena öga (vänster) fungerar i princip helt utan anmärkningar men detsamma gäller dessvärre alltså inte för öga "nummer två". Detta måste korrigeras med bågar och glas - glasögon. Jag har varit i olika glasögonbutiker, säkert tjugo stycken, men inte hittat några bågar som jag har fattat tycke för. Jag har under resans gång stött på en hel del "original" vad gäller optiker och glasögonförsäljare, bland annat en gravt vindögd sådan samt en kokainpåtänd kvacksalvare klädd i Batistini.

Vilka är era favorit/hat-bågar? Om ni har några tips/egna erfarenheter av glasögon som ni vill dela med er av, så är ni mycket välkomna att göra det! Det kan vara såväl positiva som negativa aspekter med glasögon.

Barn, var inte rädda!

Vi kan förstå att den vuxenvärld som väntar er i framtiden, präglad av "konstiga grejer" som ränteamorteringar, bäddkammarhemligheter och arbetsintervjuer, kan te sig skrämmande. Vi kan dock inte stoppa tiden. Tiden är oåterkallelig och en dag är det er tur att kliva in i vuxenriket och därifrån ska ni guida den nya generationen barn. Skrämmande tanke? Vi skall göra vårat bästa för att leda er rätt.

Det kommer dröja många år tills detta sker, alltså ert inträde i vuxenriket, så oroa er inte! Lek och ha kul! Vi vuxna är här för att guida er, vi tränar er och denna träning kommer att ske succesivt. Vi tar det steg för steg. Vi tar det varsamt. Vi går bredvid er på den långa och snåriga stig som i sinom tid kommer leda er in i vuxenriket. Ibland går denna stig uppförs och ibland går den nedförs. Ibland är det mörkt, kallt och stormigt och ibland är det skrattande solsken. Detta kan vi, som vuxna, tyvärr inte styra över. Kunde vi det så skulle denna stig vara gjord av godis och kantas av gulliga hundvalpar. Men så ser verkligheten inte ut. Vi kan dock lova att vi under denna långa promenad vandrar brevid er på stigen och vi släpper er inte med blicken!

Så barn - var inte rädda - vi guidar er in i framtides vuxenrike!