Det här med nakenhet är ofta problematiskt. Många människor tycker att det är jobbigt, svårt eller pinigt att vara nakna inför andra människor, men varför är det egentligen så? Vi ser ju alla mer eller mindre likadana ut i vår nakenhet. Vi har alla, eller i alla fall de flesta av oss, två armar och två ben, vi har hud på kroppen, vi har bröst av varierande storlek, vi har alla en rygg och längre ner även en rumpa, vi har två knän, vi har en navel, vi har nyckelben och vi har en vagina eller en snopp. Det är ju liksom inga konstigheter! Såhär har människan sett ut i alla tider och vi kommer antagligen att se ut på detta vis även i framtiden. Men varför känns det då så konstigt och ofta "onaturligt" att vara naken med eller inför andra människor? Nakenhet är, eller borde i alla fall rent logiskt vara, det naturligaste som finns efter som vi föds helt nakna. Nakenhet har också blivit något som ofta är förbehållet barnen i vårat samhälle. För många människor upplevs vuxen nakenhet ofta anstötande eller kanske till och med som en kränkning. Varför har det blivit så?Är det så att nakenhet och sex har blivit synonymt? Eller är det så att det ställs för många och för höga yttre krav på våra kroppars fysionomi; att vi känner att vi inte "räcker till", eller tvärt om, att vi känner att vi så att säga räcker och blir över? Vilka tankar har du om nakenhet?
Viktigt att tänka på är att det alltid är du själv och ingen annan som bestämmer över din kropp. Man ska aldrig göra någonting som inte känns bra, som att ta av sig kläderna bara för att "alla andra" gör det, men gör det däremot om det känns rätt. Lita på din instinkt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar