När finansvalpar kopplar på autopiloten

Finanskrisen är här. Hjälp! Vad gör vi åt det? Pete Dogherty - hjälp oss, please! Dra fram gitarren och riv loss en rock'n'roll-låt! Nej förresten. Jag tror inte att det skulle förändra läget. Är det dags för en ny världsordning? Ja, jag tror det. Hejdå USA! Pierre förutsade olje - och finanskrisen redan 2004. Då skrattade vi åt honom. Förlåt Pierre! Finansvalparna på Wall Street har kopplat på autopiloten och låtit girigheten styra dem rakt ned i kloakbrunnarna. Synd bara grabbar att ni har förstört för era landsmän. Lojalitet? Knappast! Rovjakt? Javisst!

Pyttsan!

Oktoberkrönikan

I oktoberkrönikan kommer vi ge olika typer av råd:

1. Äckla inte andra
Äckel kan ibland uppstå mellan olika personer, som annars verkligen tycker om varandra. Det gäller att inte vara äcklig om det går. Ibland är folks toleranströskel för äckel så låg att det är orimligt att rätta sig efter andra personens äckeltröskel. Gör inte det då, men minns att man kan med små medel göra så att folk inte tycker att man är äcklig!

Here are some crazy burgers you just can´t handle!

Religion - fett eller kefft?

Mycket kan sägas och göras i religionens namn. Hur är det egentligen - är religion fett eller kefft?

Vad tycker ni?

Crazy People´s Burger

Crazy People´s Club. Thats where I´m working.
Crazy People´s Burger. I´ll have TWO please!
Crazy People´s Hotel. I´m checking in!
Crazy People´s Cinema. One ticket, please!
Crazy People´s Contract. Tell me where to sign!

Jag vill gillra en fälla

Jag funderar för tillfället ganska mycket på min framtid, jag undrar om jag ska skaffa barn eller inte, vilken utbildning jag vill skaffa mig, vad jag vill jobba med o.s.v. Jag kommer kanske blir kär i någon och flytta ihop med den personen, och förhoppningsvis skaffar vi barn.

Jag vet också att jag sätter jobbet högt. Jag vet att om jag ordnar rätt typ av jobb kommer jobbet vara väldigt viktigt för mig och jag kommer då få möjlighet att uttrycka min vilja och, om det verkligen blir rätt jobb, mina förhoppningar.

Jag har bestämt mig för att jag verkligen vill ha barn. När jag letar efter en livskamrat kommer detta vara en av sakerna jag kommer hålla ögonen på, ifall personen ifråga också tycker om, och vill ha barn. Att ha barn är att ha det där lilla extra i livet, och jag kan se hos människor som inte har skaffat barn att det på något sätt är lite tomt. Det är viktigt att man tar sina barn på stort allvar och ger dem det bästa man kan. Det vill jag ge till mina barn.

En trolig framtid
Jag har kommit fram till att en trolig framtid blir att jag gillrar någon form av fälla för den jag ska dela mitt liv med. Av vikt när jag tänker på framtiden är då:

Att träffa en fru som har lägre lön än jag.
Hon kan till exempel jobba med design i egen firma, tänker jag mig. En annan möjlighet är att hon utbildar sig, men det får inte vara till något som kommer sluka all hennes tid senare. Hon kanske skaffar sig en förskollärarutbildning, ett yrke där man verkligen har stora möjligheter att jobba deltid.

Att skaffa hög lön själv.
Jag har redan erfarenhet från produktionsbolag, och antingen det eller reklambyrå skulle passa mig, eftersom det är kreativa arbeten med rätt hög lön.

Med de här två ingredienserna kommer mitt arbete hela tiden prioriteras högre, tänker jag mig, för jag kommer ha ett arbete som både är inkomstbringande och som kräver total dedikation från min sida. Naturligtvis kommer jag hjälpa till hemma och ta ut pappaledighet, och ge min fru möjligheter att förverkliga sig själv - samtidigt så kommer jag hela tiden veta att detta egentligen inte hotar min handlingsfrihet på något sätt!

En kändis på Ålandsfärjan!

Pankis och jag var för ett par år sedan ute och snurrade i Stockholmsnatten. Det var försommar och vi hade just blåst liv i gammal vänskap (som hade legat i stå under ett par år). Våra kompisar, "Köttbullarna", hade precis blivit ihop också. Jag kommer inte ihåg vad vi hade gjort tidigare på kvällen. Kanske hade vi varit på utestället "Trädgården"? Kanske var det samma kväll vi hade fått båtskjuts med ett disharmoniskt gäng som utgjordes av fyra flödderstinna snubbar samt en kvinna från Thailand (tror jag).

Hur som helst. Någon gång efter solens uppgång kom vi på att vi skulle åka hem till "Köttbullarna". Vi visste att de låg och sov vid det laget men vi ville ändå överraska dem med en trerätters måltid. Denna måltid skulle de sedan kunna värma och äta dagen efter. När vi hade handlat ingredienserna till vår måltid på Seven Eleven Götgatan hittade vi en olåst cykel. Pankis fick skjutsa mig på pakethållaren. "Köttbullarna" bodde under denna tid på Kvarnholmen med Gaia, Petuchi, Fro och alla kattungar.

Trerätters till "köttbullarna"!
"Köttbullarna" låg som väntat och sov när vi kom dit och vi ville inte väcka dem. Vi smög därför in i lägenheten och lagade i all tysthet till en härlig "trerätters" i deras kök. Så här såg menyn ut:

Förrätt: ugnsstekta päron med Bonjour vitlöksost.
Huvudrätt: kommer jag faktiskt inte ihåg - det var något lite enklare.
Efterrätt: "chipsmums" med choklad.

Chipsmums är jättelätt att göra. Man häller ut en påse chips i en långpanna. Jag tror att vi hade Sour Cream Onion-smak i det här fallet men man kan ta vilken smak som helst. Sedan bryter man en chokladkaka i bitar och lägger ut dessa på chipsen. Därefter är det bara att stoppa in det hela i ugnen och vänta tills chokladen har smält över chipsen. Det blir verkligen jättegott! När vi var hos "Köttbullarna" stoppade vi dock aldrig in plåten i ugnen utan förberedde den så att det bara var för dem att stoppa in plåten i ugnen innan de skulle äta. Det är nämligen godast att äta "chipsmums" när det är lite varmt.

Vi fick ett infall vid Londonviadukten
Vi gav oss sedan iväg på vår nya cyckel och styrde kosan in mot stan. När vi susade förbi färjorna vid Londonviadukten fick vi en idé och vi skred snabbt till handling. Vi löste biljett, klev ombord och tt par minuter senare styrde det stora kryssningsfartyget ut på fjärden. Klockan var åtta på morgonen och vi var på väg till Åland!

Pankis och jag hade det trevligt på färjan. Vi låg på däck och solade och drack öl som vi hade införskaffat i tax free-shoppen. Det var en sån där ölportfölj. Vi hade även köpt ett fempack Lakritsal. Sedan tog pengarna slut. När våra magar började kurra försökte vi först döva vår hunger med Lakritsal. När inte det längre funkade gick vi ner till buffén och håvade ner en massa grillade kycklinglår ("drumsticks") i min väska. Sedan gick vi utan att betala raka vägen upp på akterdäck och njöt av godsakerna. Härliga tider!

Ett bekant ansikte
Det bästa med den här utflykten var dock att det fanns en kändis på färjan. Detta var ingen mindre än den nyligen Sverigeaktuella Albert Hammond Jr! The Strokes-gitarristen stod under resan mest vid Jack Vegas-maskinerna och hängde. I ena handen hade han en sladdrig tygkasse. Med den andra handen lade han förstrött ner mynt i spelautomatens myntinkast. Det var skönt att se att han trots alla succéer med bandet inte verkade ha någon tillstymmelse till divalater eller hybris. Inte heller verkade han ha några patetiska rock'n'roll-komplex. Han verkade tvärtom vara bara en "vanlig" kille på väg till Mariehamn... Men vad skulle han göra där?

En gul och gla´ bukett till alla er läsare som trillar in här med jämna mellanrum! Finns det nå´t bättre än blomster, vad?

Tiotalet (2010-2019)

Hörrni, snart börjar tiotalet! Fett eller kefft?

Vad tror du?

Tove och Kladde

För några år sedan gick jag på en förberedande konstskola. Alla studenter hade egna ateljéer, som vi delade två och två. Det var helt ok att gå på konstskola, men kanske inte riktigt min grej. Jag var ärligt talat mer intresserad av att festa. Kladde, som var den jag delade ateljé med var dock annorlunda - han bara målade och målade, ritade, tecknade och skulpterade. Kladde höll sig ideligen till ett och samma tema: myter. Pegasus, Herakles och allt det där. Eftersom Kladde var i ateljén hela tiden så kändes det typ som att det var hans ateljé, vilket det inte var - det var ju min också! Jag började fundera på att återta ateljén på något sätt.

När Kladde åkte iväg under höstlovet så rev jag ut alla hans grejer och packade ihop dem prydligt i ett förråd ute i korridoren. In med brädor, ölkyl, stereo. Jag skulle ordna en egen bar! En slags svartklubb!

Det blev en fantastisk vecka med mycket skoj. Det blev många sena kvällar och en hel del sex och jag upptäckte att det var skitkul att stå bakom en bardisk och servera. Jag hade bland annat en rökmaskin inne i min bar, samt också ljusbord. Det var en riktig sjörövarkula!!!

Måndagen efter höstlovet kom jag tillbaka till skolan. Kladde var rasande! Han fick mig relegerad från skolan eftersom jag drivit svartklubb där under lovet. Jag fick ta mitt pick och pack och dra. Nu kunde man tro att det tog slut där - men det gjorde det inte!

Tove och Kladde

Kladde började trakassera mig. Jag hade överträtt en gräns som han inte kunde acceptera och han vägrade att förlåta mig! Under den här perioden hade jag haft ett on/off-förhållande med Tove, som också var lack på mig. Hon och Kladde slog sig i slang med varandra för att hämnas.

Tove och Kladde hade bestämt sig för att jag var jordens avskum. De skickade brev - först var det mest mytologiskt inspirerade brev med olika typer av djur - bland annat hydror. Breven beskrev sagor och myter om hämnd och vedergällning. Efter ett tag fick jag höra genom Johan att de blivit tillsammans. Kul för dem! Tyvärr slutade de inte trakassera mig för det och det var väl här jag kände att det var de två som verkligen gick över gränsen. I deras brev flikade de in porrbilder på sig själva där Tove skrev om hur Kladde var i sängen och att hon aldrig haft det så skönt med bibetydelsen att jag var självisk och dålig på sex!

Jag skojar inte när jag säger att det här pågick ända till våren och det påverkade mig verkligen negativt i form av stress och oro. Man kan tro att det går att distansera sig från den här typen av hot, men det blir egentligen en helt annan effekt. Man blir paranoid och väntar sig det värsta hela tiden. I takt med att våren blev sommar klingade dock hela grejen av, och i slutet av maj insåg jag att jag inte hade fått några brev från Tove och Kladde på åtta veckor. Jag kunde nu återgå till det "normala". Sommaren blev fantastisk med mycket skojande, flörtar och fest (jag vill särskilt minnas en angenäm afton i skogen vid Kalles land med två brudar!). Jag kunde återigen njuta av livet och av vad naturen gav mig - lycka. I juli jobbade jag på kollo, och det var helschysst och jag förstod att jag hade bra hand med ungdomar. Till hösten skulle jag börja jobba på en ungdomsgård i Hagsätra och det kändes perfekt. Minnet av Kladde och Tove och deras nedriga behandling började blekna - jag är inte så mycket för att hålla fast vid oförrätter - och det var därför jag fick en riktig chock när jag kom hem till min lägenhet.

Tove och Kladde hade varit inne i lägenheten när jag hade varit på kollot och tagit verkligen allt: Säng, stereo, affischer, dator, möbler plus musikutrustning värd flera tusen. Lägenheten var helt tom sånär på en gigantisk hydra av papper som stod mitt i rummet.

Jag kände att det här fick vara nog och kontaktade polisen. De misstänkta nekade och det krävdes mycket arbete från polisens sida att till slut få de två att erkänna att de hade gått in med en kopia av min nyckel som Tove gjort cirka ett år tidigare.

Det var breven som fällde dem.

Har du blivit illa behandlad någon gång?

Narcissism

Look for field or layer of narcissism in earth or heaving like rings of saturn a weave of narcissism around earth? I try to understand earth! I am scientist and swing corpus and look on myself for maturity. I heave auther science project in my own corpus but swinging meke me go forther. I experience layers, conflicts mentality and face narcissism. Who/what create matter?

Skattkistan

I rummet finns en skattkista.
Om jag öppnar skattkistan kommer rikedomen flöda ut.
Mina pengaproblem skulle förångas.
Jag vrider och vänder mig.
Jag är fett tvehågsen.
Tänk om någon tar mig?

Vad skulle jag göra?

Togo Danielsson!

Det kom ett telefonsamtal:
”Hej det är farmor. Jag ville bara säga att jag har hälsningar från Togo Danielsson!”

Jag förstod direkt vad detta innebar.

Vem är ”Togo Danielsson”?
Togo Danielsson är farmors privata hyresvärd. (Som hon för övrigt är mycket nöjd med.) Detta är en mellanstor privatvärd. Togo har ett fåtal fastigheter i citykärnan i sin ägo. Men Togo innehar även fastigheter utanför tullarna, och dessa är något fler. Hursomhelst – farmor hade nu använt sin okonventionella kompetens till att övertyga Togos receptionist om att ställa mig i deras interna kö. Trots att de vanligtvis anser att farmor-barnbarn inte är tillräckligt ”nära” för att den ena parten ska få ställa den andra i internkö. Farmor hade dock under detta telefonsamtal berättat för receptionisten om min långa skolväg; att det tar två timmar i vardera färdriktning (vilket är sant). Sedan hade hon sagt: "så kan hon ju bara inte ha det!" Farmor hade insisterat på att jag verkligen behövde ett boende närmare skolan och receptionisten kunde inte göra annat än hålla med.

Jag är mycket mycket tacksam över att jag nu ska få stå i en intern bostadskö.

Tack farmor! Tack Togo!

Han lanserar ny musikgenre

Hallå där, Peter Ahlberg från Göteborg, som nu lanserar en ny musikgenre – ”positiv rock”!

Vad är positiv rock, är det bara du?
– Ja, jag har letat efter ett band, men det är ingen som är intresserad, så jag ska göra det själv med studiomusiker.

Hur låter det då?
– Det är rock med oerhört starka melodier. Folk säger att det är en blandning av Nirvana, Ebba Grön och den stora trubadurtraditionen.

Vilka menar du med ”den stora trubadurtraditionen”?
– Lars Winnerbäck.

Men de artisterna är väl inte så positiva?
– Nä, men jag är väldigt, väldigt positiv. Jag har upptäckt att jag är en oerhört bra textförfattare och jag tror att det kommer att träffa många rakt in i hjärtat.

Tror du att detta funkar i höstrusket?
– Ja, jag har vissa negativa låtar också. Till exempel en om när jag hade problem med en lägenhet. Jag var uppe i länsrätten med det, men jag fick avslag.

Corpus: Staël von Holstein (no success)

I visit corpus of Johan Staël von Holstein. Oh I am in charge of culture and entrepreneur (long ago: Icon, Medialab etc) and walk fast forward! I am member of huge famely ;-) tree (Långarydsläkten) with "grandfather" Anders Jönsson (1662-1716). Oh they have fun on famely gathering 1991 (2500 people)!! Noticed as biggest famely in Guiness Book of World Records! We have members represented in almost all of Sweden, all big continents and part of the world, 48 out of 50 states of USA! (Delaware och Mississippi unfortenatly missing.) Other famous members of my famely (Långarydsläkten): Björn Rosgren, Ulf "Tickan" Carlson, Christin Odeberg, Abd al Haqq Kielan (married into famely), Titiyo Jah, Jakob Haglöf (R.I.O.T) and also Maria Shotenius.. Very successfull people!!

Unfortenatly I got discharge in corpus of Johan yesterday... :-(

I will be back in other way for provocation and rebelion manors and also for big critisize of the etablisement. Promise! :-)

Jag har druckit svart kaffe

Mjölken i kylskåpet hade surnat. Jag stod där med en härlig laddning "espresso". Oförberedd på situationen som hade uppstått. Jag har aldrig druckit en kopp svart kaffe i hela mitt liv. Det fanns dock inget annat att göra än att värma lite vatten att blanda ut det starka kaffet med. Som substitut till komjölken som jag brukar ha i. Jag drack sedan kaffet. Det var inte särskilt gott men det var okej. Om jag dricker svart kaffe tio gånger till kanske jag lär mig uppskatta det.

Där Ingmars skuggor flockar sig

Tack Stockholms stad (Mikael Söderlund) för att ni äntligen tog er samman och lät Sveriges främste regissör få en plats uppkallad efter sig! Det är alltså Ingmar Bergman jag syftar på och platsen är korsningen Nybrogatan, Almlöfsgatan och Smålandsgatan, alldeles bakom kungliga dramatiska teatern ("Dramaten"). Denna stolta plätt går sedan klockan 11.00 i förmiddags under benämningen "Ingmar Bergmans Plats". Här brukade Ingmar stå och vänta på taxi när han varit på "jobbet" och platsen är därför full av "Bergmanskuggor".

Härligt, Stockholms stad, att vi äntligen får en plats uppkallad efter vår främste regissör!

Kul med ny skejtpark!

Nu har den äntligen fått klartecken. Stockholmsorten Högdalen får sin efterlängtade skejtpark ("Highvalley") och denna planeras bli Europas största med sina 7.500 kvadratmeter. (Hela 10 gånger större än den i "Björnsan"). 30 miljoner SKR är budgeterade till Highvalley och anläggningen planeras rymma såväl ramper som "gropar". Allt för att tillgodose de kräsna skejtarnas behov.

Socialdemokraterna i Stockholm har länge varit positivt inställda till Highvalley. Deras målsättning i denna fråga - att Stockholm ska bli "en stjärnkommun för skejtare" - blir nu alltså bli uppfylld:
- Med en sådan här satsning blir Stockholm stort inom skejtvärlden, säger Jari Visshed (s), vice ordförande i idrottsnämnden. Även Madeleine Sjöstedt, idrottsborgarråd (fp), är positiv till anläggandet av Highvalley.

Tack för skejtparken hörni!

Sex till musik!

Min nya spännande utbildning

Jag har precis påbörjat en ny spännande utbildning. Själva lärosätet är vackert beläget på en lummig ö. På ägorna runt omkring betar välmående glansiga ston och virila hingstar. I min nya klass går (utöver mig själv) femton stycken pigga och glada tjejer och killar som älskar att lära känna nya människor. De är singlar eller har partners, de gillar att "röra på sig" på fritiden och de går gärna ut festar med kompisarna på fredagskvällen. De klagar över hur osugna de är på att åka hem och tvätta kläder efter skoldagens slut men säger sedan i samma mening att det dock är härligt när tvätten är avklarad och hela lägenheten fylls av en behaglig tvättmedelsdoft. De har redan (efter fyra dagar) börjat bonda och skojsa. De tråkar varandra med dryga kommentarer - men med glimten i ögat förstås. De pratar om vad de har för framtidsdrömmar, de pratar om varför de valde just den här utbildningen och de pratar även om att de är mycket tacksamma över att få gå den här utbildningen. De är kort sagt i (någorlunda) samklang med sig själva, sin omgivning och hela samhället i stort. Till saken hör också att hela läroanstalten drivs av ett religiöst samfund.

Hur ska då jag, som misantrop och med ett överaktiverat kritiskt sinne, förhålla mig till allt detta? Jag vet verkligen inte hur jag ska hantera de här människorna och de situationer som uppstår. Hur jag än anstränger mig för att vara öppensinnig och vidsynt så slutar det i social katastrof. Jag blir blyg, inbunden och överdrivet kritisk. Jag förstår inte de här människorna och de förstår inte mig. Jag föraktar dem och de föraktar mig.

Jag försöker emellertid att intala mig själv att det är nyttigt att lära känna människor vars referensramar existerar i en annan dimension än mina egna. Kanske kan detta i längden dämpa mina medelklass- och välfärdskomplex? Kanske kan jag finna svar på mina existensiella grublerier i denna miljö? Kanske är den religiösa inriktining, som mer eller mindre subtilt påbjuds, den rätta vägen även för mig?

Cowboykaffe

Jag ska släta ut dina kinder
när sömmarna längs kanterna börjar ge efter
Jag ska räta upp din rygg med en påle
när den börjar kröka sig mot horisontens linje
Jag ska putsa dina irisar med en trasa
när du inte längre kan se för all imma

Men först av allt: låt mig bara sitta här för en stund och njuta av en kopp cowboykaffe i all stillhet

Jag ska kanske åka till Gran Canaria men har inte bestämt mig riktigt, i alla fall skulle det vara någon gång mellan 1:a och 25 oktober och jag skulle vara där i en tio dagar kanske. En möjlighet att ta sig dit är att flyga via Dublin till Teneriffe med Ryanair, sen ta en båt från Teneriffe, då kanske allt som allt kostar kring 2500. Med annat flyg (störtflyg) kostar det 3600 kanske som billigast, men jag tror en tänkbar variant är att ta och kombinera störtflyg med Ryanair.

Vad är smartast?