En kändis på Ålandsfärjan!

Pankis och jag var för ett par år sedan ute och snurrade i Stockholmsnatten. Det var försommar och vi hade just blåst liv i gammal vänskap (som hade legat i stå under ett par år). Våra kompisar, "Köttbullarna", hade precis blivit ihop också. Jag kommer inte ihåg vad vi hade gjort tidigare på kvällen. Kanske hade vi varit på utestället "Trädgården"? Kanske var det samma kväll vi hade fått båtskjuts med ett disharmoniskt gäng som utgjordes av fyra flödderstinna snubbar samt en kvinna från Thailand (tror jag).

Hur som helst. Någon gång efter solens uppgång kom vi på att vi skulle åka hem till "Köttbullarna". Vi visste att de låg och sov vid det laget men vi ville ändå överraska dem med en trerätters måltid. Denna måltid skulle de sedan kunna värma och äta dagen efter. När vi hade handlat ingredienserna till vår måltid på Seven Eleven Götgatan hittade vi en olåst cykel. Pankis fick skjutsa mig på pakethållaren. "Köttbullarna" bodde under denna tid på Kvarnholmen med Gaia, Petuchi, Fro och alla kattungar.

Trerätters till "köttbullarna"!
"Köttbullarna" låg som väntat och sov när vi kom dit och vi ville inte väcka dem. Vi smög därför in i lägenheten och lagade i all tysthet till en härlig "trerätters" i deras kök. Så här såg menyn ut:

Förrätt: ugnsstekta päron med Bonjour vitlöksost.
Huvudrätt: kommer jag faktiskt inte ihåg - det var något lite enklare.
Efterrätt: "chipsmums" med choklad.

Chipsmums är jättelätt att göra. Man häller ut en påse chips i en långpanna. Jag tror att vi hade Sour Cream Onion-smak i det här fallet men man kan ta vilken smak som helst. Sedan bryter man en chokladkaka i bitar och lägger ut dessa på chipsen. Därefter är det bara att stoppa in det hela i ugnen och vänta tills chokladen har smält över chipsen. Det blir verkligen jättegott! När vi var hos "Köttbullarna" stoppade vi dock aldrig in plåten i ugnen utan förberedde den så att det bara var för dem att stoppa in plåten i ugnen innan de skulle äta. Det är nämligen godast att äta "chipsmums" när det är lite varmt.

Vi fick ett infall vid Londonviadukten
Vi gav oss sedan iväg på vår nya cyckel och styrde kosan in mot stan. När vi susade förbi färjorna vid Londonviadukten fick vi en idé och vi skred snabbt till handling. Vi löste biljett, klev ombord och tt par minuter senare styrde det stora kryssningsfartyget ut på fjärden. Klockan var åtta på morgonen och vi var på väg till Åland!

Pankis och jag hade det trevligt på färjan. Vi låg på däck och solade och drack öl som vi hade införskaffat i tax free-shoppen. Det var en sån där ölportfölj. Vi hade även köpt ett fempack Lakritsal. Sedan tog pengarna slut. När våra magar började kurra försökte vi först döva vår hunger med Lakritsal. När inte det längre funkade gick vi ner till buffén och håvade ner en massa grillade kycklinglår ("drumsticks") i min väska. Sedan gick vi utan att betala raka vägen upp på akterdäck och njöt av godsakerna. Härliga tider!

Ett bekant ansikte
Det bästa med den här utflykten var dock att det fanns en kändis på färjan. Detta var ingen mindre än den nyligen Sverigeaktuella Albert Hammond Jr! The Strokes-gitarristen stod under resan mest vid Jack Vegas-maskinerna och hängde. I ena handen hade han en sladdrig tygkasse. Med den andra handen lade han förstrött ner mynt i spelautomatens myntinkast. Det var skönt att se att han trots alla succéer med bandet inte verkade ha någon tillstymmelse till divalater eller hybris. Inte heller verkade han ha några patetiska rock'n'roll-komplex. Han verkade tvärtom vara bara en "vanlig" kille på väg till Mariehamn... Men vad skulle han göra där?