onsdag 17 september 2008

Tove och Kladde

För några år sedan gick jag på en förberedande konstskola. Alla studenter hade egna ateljéer, som vi delade två och två. Det var helt ok att gå på konstskola, men kanske inte riktigt min grej. Jag var ärligt talat mer intresserad av att festa. Kladde, som var den jag delade ateljé med var dock annorlunda - han bara målade och målade, ritade, tecknade och skulpterade. Kladde höll sig ideligen till ett och samma tema: myter. Pegasus, Herakles och allt det där. Eftersom Kladde var i ateljén hela tiden så kändes det typ som att det var hans ateljé, vilket det inte var - det var ju min också! Jag började fundera på att återta ateljén på något sätt.

När Kladde åkte iväg under höstlovet så rev jag ut alla hans grejer och packade ihop dem prydligt i ett förråd ute i korridoren. In med brädor, ölkyl, stereo. Jag skulle ordna en egen bar! En slags svartklubb!

Det blev en fantastisk vecka med mycket skoj. Det blev många sena kvällar och en hel del sex och jag upptäckte att det var skitkul att stå bakom en bardisk och servera. Jag hade bland annat en rökmaskin inne i min bar, samt också ljusbord. Det var en riktig sjörövarkula!!!

Måndagen efter höstlovet kom jag tillbaka till skolan. Kladde var rasande! Han fick mig relegerad från skolan eftersom jag drivit svartklubb där under lovet. Jag fick ta mitt pick och pack och dra. Nu kunde man tro att det tog slut där - men det gjorde det inte!

Tove och Kladde

Kladde började trakassera mig. Jag hade överträtt en gräns som han inte kunde acceptera och han vägrade att förlåta mig! Under den här perioden hade jag haft ett on/off-förhållande med Tove, som också var lack på mig. Hon och Kladde slog sig i slang med varandra för att hämnas.

Tove och Kladde hade bestämt sig för att jag var jordens avskum. De skickade brev - först var det mest mytologiskt inspirerade brev med olika typer av djur - bland annat hydror. Breven beskrev sagor och myter om hämnd och vedergällning. Efter ett tag fick jag höra genom Johan att de blivit tillsammans. Kul för dem! Tyvärr slutade de inte trakassera mig för det och det var väl här jag kände att det var de två som verkligen gick över gränsen. I deras brev flikade de in porrbilder på sig själva där Tove skrev om hur Kladde var i sängen och att hon aldrig haft det så skönt med bibetydelsen att jag var självisk och dålig på sex!

Jag skojar inte när jag säger att det här pågick ända till våren och det påverkade mig verkligen negativt i form av stress och oro. Man kan tro att det går att distansera sig från den här typen av hot, men det blir egentligen en helt annan effekt. Man blir paranoid och väntar sig det värsta hela tiden. I takt med att våren blev sommar klingade dock hela grejen av, och i slutet av maj insåg jag att jag inte hade fått några brev från Tove och Kladde på åtta veckor. Jag kunde nu återgå till det "normala". Sommaren blev fantastisk med mycket skojande, flörtar och fest (jag vill särskilt minnas en angenäm afton i skogen vid Kalles land med två brudar!). Jag kunde återigen njuta av livet och av vad naturen gav mig - lycka. I juli jobbade jag på kollo, och det var helschysst och jag förstod att jag hade bra hand med ungdomar. Till hösten skulle jag börja jobba på en ungdomsgård i Hagsätra och det kändes perfekt. Minnet av Kladde och Tove och deras nedriga behandling började blekna - jag är inte så mycket för att hålla fast vid oförrätter - och det var därför jag fick en riktig chock när jag kom hem till min lägenhet.

Tove och Kladde hade varit inne i lägenheten när jag hade varit på kollot och tagit verkligen allt: Säng, stereo, affischer, dator, möbler plus musikutrustning värd flera tusen. Lägenheten var helt tom sånär på en gigantisk hydra av papper som stod mitt i rummet.

Jag kände att det här fick vara nog och kontaktade polisen. De misstänkta nekade och det krävdes mycket arbete från polisens sida att till slut få de två att erkänna att de hade gått in med en kopia av min nyckel som Tove gjort cirka ett år tidigare.

Det var breven som fällde dem.

Har du blivit illa behandlad någon gång?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, men aldrig på ett sånt sätt som Tove och Kladde behandlade dig på. Det där låter ju helt sjukt!

Tidningen Magneten sa...

Ja, eller hur?!