Jag hjälpte Vorster

Jag hjälpte min mjuka och lurviga vän Vorster att fånga en harkrank för en liten stund sedan. Vorster blev mycket nöjd och jag tyckte att det var kul att få hjälpa till. Man skulle kunna kalla det här för en "win-win situation". Harkranken satt högt upp på väggen (Vorster var mycket irriterad för att han inte nådde upp till den) och då sa jag till Vorster att nu ska jag göra dig en tjänst och så lyfte jag honom så högt jag bara kunde. Vorster reste sig på bakbenen och gjorde sedan en kvick manöver för att få ner harkranken på golvet. Sedan åt han upp den.

Jag var som sagt mycket nöjd med att få hjälpa min vän Vorster. Harkranken var dock säkerligen inte lika nöjd.

På tv-tablån ikväll:

Mina små bröst
Tid: 21:00 - 22:00


Brittisk dokumentär från 2006. Programmet tittar närmare på kvinnor som har små bröst och deras relation till sina bröst. Här avslöjar de hur de verkligen känner inför sin byst och de saker alla tänker på men inte vågar prata om. Det handlar bland annat om besök hos bh-tillverkare, psykologer och kirurger. Kvinnorna visar hur de försöker att få brösten att se större ut samtidigt som de hoppas på att någon gång förlika sig med vad de har.

Kategori: Dokumentär / Hälsa

Important message

Swing into idée of liberalism. I heave swing liberalism corpora for more than a year! I heave swing Tove Lifvendahl, Svenska Dagbladet, Marian Radetzki, Sture Eskilsson and auther corpora importé of Europé et America. I heave important message from Liberalism:

1. Liberalism is now saying goodbye to earth and letting auther method come in.
2. Liberalism wishes to say sorry but also giv us reminder of good thing he did.
3. Liberalism wishes to inform you he is now passing on.

We heave now much work to do with NEW world order. I feel worry!!!

Goodbye liberalism!

Vecka 37 (mest en tanke bara):

Tänk om man fick vara stor och tjock och på gott humör. Tänk om man fick unna sig allt gott här i världen: sidenlen leverpastej, knapriga nötkongresser och kräftstjärtspäckad skaldjurspaté i stora drivor. Tänk om man kunde få gå och lägga sig i sin knarriga lilla dubbelsäng - tjock och glad och nöjd med livet.

Vecka 36 (ett förslag):

Jag skulle vilja att vi stannade i sängen en hel vecka. Vi skulle hålla om varandra och gråta ymnigt båda två. Vi skulle vila våra tunga huvuden mot fluffiga bolster och våra salta tårar skulle rinna rakt in i öronen.

När det hela var över skulle vi snyta varandra med mjuka servetter.

Blocked corpus: Mikael Wiehe

Swing into Mikael Wiehe and is corpus I just don´t understand!!!

I see:
1) Strong buz of something wrong who gave me nausea.
2) Warm person.

I suspect: BLOCK. Of Mikaels, of mine, of time, of corpus swing...

Rättfärdighetens topografi: Del 3

Cirkeln samlades under en tid i biblioteket. Arbetet med cirkeln gjorde att vi alla rörde oss enormt i våra separata utvecklingsfaser och vi gick en tid sida vid sida i livet, kändes det som. Vintern var svajig på många plan och ibland gjorde jag saker som jag senare skämdes enormt för. Men när våren kom, kände jag att jag gärna tog det mesta med en klackspark - också mina (eventuella) dåliga intentioner som jag hade lagt ner så mycket kraft att få bukt med.

En vacker aprilkväll gick jag till en konstfest. Jag kände mig som vanligt väldigt osäker på mig själv. Duger jag? Är jag värd något? Vill någon vara med mig? Vad kan jag göra av det här livet? Men samtidigt - någonting hade hänt...

Den här konstfesten var ganska tråkig. När jag tittade på människorna så fylldes jag av avsky inför denna tillställning. Vad var den annat än en ekonomi av status och kontakter? Så många ställningstaganden och så lite utav möte och lust. Inom mig bubblade en självrättfärdigande känsla upp, en känsla som inte ville veta av någon kritik.

Technomusiken dunkade högljutt. Jag, Andrea och Thomas ställde oss på varsin stol och ropade ut över folkhavet. Det kändes fantastiskt. Såhär gick texten:

We´re not exactly god´s little children
We´re not exactly friends with Ernst Billgren
We´re not signing any contracts,
making any contacts,
we´re not making any contacts
- no nothing - so FUCK OFF!

Vårat framträdande blev lite utav ett "fenomen" inom den här sfären och vi fick snart fler spelningar. Genom detta lider jag numera ingen större brist på vare sig det ena eller andra.

Därför vill jag säga:

Tack självrättfärdigheten, du är en fantastisk känsla med många roller!

Åkte runt jorden i miljöbil – kostade 8 000 kronor

JORDEN RUNT-RESA Jorden runt på 100 dagar - och 8 000 kronor i bränslekostnad. Jo, då det gick. I dag rullade Fredrik Persson och hans pappa Alf i mål - med 817 kronor kvar av reskassan.

- Pengarna skänker vi till Afasiförbundet, säger Fredrik.

Först åkte han jorden runt på motorcykel. I mitten av maj gav han sig iväg på samma resa i miljöbil tillsammans med sin afasisjuka far. Utmaningen: Att köra 2 000 mil på en bränslekostnad för max 8 000 kronor. Det funkade. Med "ekodriving", speciella däck och en dieselmotor som drar 0,43 liter milen.

Tuffast under färden har varit att sitta i bilen så mycket, i snitt tio timmar per dag. Nu längtar både far och son efter att få kliva ur - och äta svensk frukost med ostmacka.

– Det ska bli jätteskönt att få landa i vardagen igen, säger Fredrik Persson.

Men först ska han fira med vännerna som väntade vid stamfiket i Stockholm i dag.

Mina tankar om "rattar"

Hur många rattar
rattar du på en dag?
Jag rattar femhundra rattar
på en dag
Det gör jag

Hur jävla dum
får man va
om man inte fattar
att det är
rätt schysst att
ratta rattar ibland?

Hur många rattar
rattar du på en dag?
Jag rattar mer än femhundra på en dag
Det gör jag

Görans jacka

Det här är historien om Görans och mitt första regelrätta gräl. Det pågick i två dygn och var ett ganska omvälvande och påfrestande gräl rent mentalt. Ärligt talat trodde jag inte att vi skulle kunna hitta tillbaka till varandra efter detta, vi hade ju bara varit ihopa i drygt en månad då grälet bröt ut...

Det hela satte igång till följd av att jag hade köpt en födelsedagspresent till Göran som han blev allt annat än glad över. Det här var i april månad och knopparna på träden och buskarna hade precis börjat spricka. Hela luften var laddad med en upplyftande erotisk energi och om ett par dagar skulle Göran alltså fylla år. Jag hade uppfattat Göran som en man som njöt av att klä sig väl - dock utan att vara varken märkessnobb eller trendnisse (sådana har jag ofta svårt för).

Jag ansträngde mig verkligen för att försöka hitta något fint till Göran i Malmös butiker. Jag ville verkligen göra honom glad. Jag hade även funderat på olika upplevelsepresenter, men det kändes inte riktigt rätt utan mest tramsigt bara. I och med att vi var inne i ett så pass tidigt stadium av vår relation så ville jag verkligen göra gott ifrån mig. Jag ville hitta den perfekta födelsedagspresenten, men dagarna bara rann iväg utan att jag fick några bra uppslag.

Så plötsligt en dag, när jag var på väg hem från min KBT-terapeut, passerade jag en herrklädesbutik och fick i deras skyltfönster syn på vad som framstod som den perfekta födelsedagspresenten till Göran. Kosta vad den kosta ville - jag skulle bara ha den!

Forts. följer

Romantisk helg, budgetklass

Det kom ett telefonsamtal:

"Hej hjärtat, det är Göran. Möt mig på restaurant Plockepinn här på Bergsgatan, Möllevången. De har en mumsig asiatisk skaldjurswok med kräftstjärtar och härliga fruktshakes till dessert. Givetvis står jag för notan. Efter maten kan vi gå till Inkonst."




Göran hade vid denna tidpunkt nyligen flyttat ner hit till Malmö och tog verkligen för sig av vad stan hade att bjuda på. Detta var tidigt i våras (mars -08) och vi hade då precis börjat dejta varandra. Vi har varit ett lyckligt par sedan dess.

Fest i Västra skogen

Per skulle ha inflyttningsfest i Västra skogen, eller "Värsta skogen" som vi lite skämtsamt kallade det när Nisse och Stina bodde där för några år sedan. Stina och Nisse bodde då i Denniz Pops före detta myshus (eller om det nu var någon annan musikproducent som var stor på 90-talet) och där fanns panoramafönster, jacuzzi och hela den biten. Detta hus låg nära Pampas marina och vi brukade gå ner och kolla på lyxyachterna som låg och guppade i plurret. Härliga tider!

Hur som helst, ikväll skulle alltså Per ha fest och det lät kul. Andrea, Jens, Pierre och Bubba (och även Andres, en kille som jag var lite betuttad i) skulle med stor sannolikhet dyka upp och jag tackade glatt ja. Sedan, när jag fick reda på att även kommunistgänget (med Sussie och Pumpen i spetsen) också skulle dit, så bara kroknade jag. Jag hade inte lust att festa med kommunistgänget en enda gång till, jag hade fått nog av deras rödtjutsbabbel och torrjuckande på hallmattan. Hyfs och reson var liksom ingenting som existerade i deras världar - åtminstone var det ingenting som de själva praktiserade.

Å ena sidan ville jag verkligen träffa Andres, han var en kille med karisma som räckte och blev över och dessutom var han superskärpt, men å andra sidan hade jag verkligen ingen lust att vara på samma party som kommunistgänget. Hur fan skulle jag göra?

Forts. följer

Corpus No 53-57 - Surrogate mothers (Japan etc.)

I swing into 61 year old Japanese woman (Tokyo) and I am giving birth to beautiful japanese baby at clinic. I am believed to be the oldest surrogate mother yet recorded of Japan!!

I become pregnant in maternity clinic with embryo created from the egg of my daughter (Midori) who has unfortenatly no uterus and also sperm from my daughter's husband Nagasawa. The pregnancy is a strugle bacause I am in my 60'ies but I have god reasons!

Maternity clinic is in charge by Yahiro Netsu,
who has defied longstanding opposition to surrogate births from Japanese obstetricians! Oh I will work his corpus anouther time and I will fight fight fight obstacles in order to create life succesfully!! Netsu helped eight surrogate mothers become pregnant and give birth between 1999-2008! In four of eight cases mothers was age 55 to 61 gave birth for their daughters! The remaining four involved women giving birth for their brothers or sisters!

After giving birth I lie down in bed of clinic and feel exaustet but yet happy. Beeing a surrogate mother is truely a wow factor and I will do it over and over but in many other corpuses, Europé manly! I will bacome an adict!! I feel powerful bacause I am in charge to change the life of two different people (mum and dad)!

"Gräs"

Då och då har det hänt att man röker lite "gräs" och på sista tiden är det något jag har gjort lite oftare än jag brukar. Att röka "gräs" är socialt och man blir ofta skönt stickig i kroppen. Det finns dock en hake - jag brukar få en sjukt intensiv guldfeber parad med yrsel och detta känns varken socialt accepterbart eller särskilt roligt.

Jag är medveten om att många människor trivs med sin "gräs"-rökning, men eftersom jag blir som jag blir är det kanske en god idé att jag härmed definitivt ska avstå?

Västerlandet

Jag har gjort så mycket dumheter
Förlåt mig
Jag har plundrat, skövlat och annekterat
Och det är jag jätteledsen för
Jag har klampat runt på döda kroppar
Har jag rätt att existera?

Mina look-alikes

Jag har ett problem. Detta problem består i att det finns två stycken personer (kändisar) som jag är lik rent utseendemässigt. (I alla fall anser jag själv det.) Grejen är dock att dessa två personer inte är direkt estetiskt tilltalande - tvärtom. Den ena av dem har verkligen ett tråkigt och alldagligt utseende och den andra kanske är lite snyggare men hon är å andra sidan ganska gammal (55 år gissningsvis). Det är med andra ord inget självsmicker jag ägnar mig åt här. Jag vill dock poängtera att jag med detta inte ämnar att vara "ute med håven".

Mina look-alikes lyder som följer:

1. Kristina Axén-Ohlin. Det är något med kompositionen i ansiktet, de sluttande ögonen, näsan och huvudformen som jag tycker påminner om motsvarande hos mig själv.

2. "Syster Berit" i tv-serien Skärgårdsdoktorn. Här är det mest något med frisyren som är likt.

På tv-tablån ikväll:

Kvinnor som svettas för mycket
Tid: 21:00 - 22:00

Brittisk dokumentär från 2007. Om kvinnor som lider av att de svettas oerhört mycket. Alla människor svettas och för de flesta räcker det med deodorant för att hålla bukt med svettningarna. Men för vissa kvinnor hjälper inte deodorant eftersom de svettas så mycket, och det spelar ingen roll om det är varmt eller kallt. Dessa kvinnor lider av en åkomma som kallas hyperhidrosis som innebär en ökad svettningstendens i armhålorna, under fotsulorna och i handflatorna. I det här programmet berättar några kvinnor om sina personliga erfarenheter och om hur deras liv styrs av sjukdomen.

Corpus No 48 - Kornél Kovács

Swing into Kornél Kovács and walk with him for more than a week. I heave busy schedule:
1. Fuck, fuck, fuck, fuck.
2. Go to Happy Nation
3. Download torrent. Burn cd.

4. Swing into biosystem, metabolism, particul/atom of Kornél Kovács and meke travels in cardiovascular system. I am hemoglobin, plasma, oxygen (and do some cleaning).
5. I meke total renovation of nervous system, redirection of pathways - connecting dendrite, myelin threads, axon. Intuition looks good and heave communication system.
6. DJ show at Grodan 26/11 2007
7. Take long look into destiny code to Know Truth.

I feel happy for being good person who healp other pearson without him knowing!!!

Event: Hugo Boss Show

Swing into (first time!) event Hugo Boss Show 2007-11-22. I am in command of evrything!!!

Corpus No 28

I swing to Christian and go on line to seed out episode to my soroundings: a clip from a show on HBO called Carnivale. This a clip where a lady has a group of guys wet her shirt so it becomes see thru.

Förr i tiden

När jag var liten hade jag, liksom säkert resten av alla barn i Sverige (och i andra länder), en djup fascination för det här med ”förr i tiden”. Begreppet ”för i tiden” stod för en vag och obestämd förfluten tid (typ 1800-talet eller kanske början av 1900-talet) och ju mer något var som ”förr i tiden” desto bättre var det. Man skaffade sig olika grejer som skulle vara som det som fanns ”förr i tiden”: karameller i pappersstrut,”farfarströjor”, dockskåp med ”gammeldags” inredning, rutiga klänningar i lantlig modell etc. och man flätade håret i två flätor (på samma sätt som man tänkte sig att barn ”förr i tiden” hade håret flätat). Sinnebilden och essensen av ”förr i tiden”-idealet var den gängse drömmen om att bo på en bondgård ute på landet och att där få sköta om fåren, kossorna och grisarna plus så klart deras små ungar.

Nu har jag ändrat inställning till det här med ”förr i tiden”. Min dröm om detta har raserats och jag bor i ett relativt modernt hyreshus med fönster utan spröjs och trivs mycket bra med det. Jag tycker att det där med ”förr i tiden” är jättemuppigt! Hur kan man idealisera en tid då man inte ens kunde duscha? Och då i princip alla människor var megarasister och/eller MV:en på annat sätt? Det var ju dessutom ett jättestort socialt tryck på alla individer ”förr i tiden” och de som inte passade in fördömdes ofta mycket hårt. (Jag är varse att det sociala trycket ingalunda är historia, men jag inbillar mig dock att det i alla fall har blivit en smula bättre.)

Att hålla på och förhärliga ”förr i tiden” är inte alls särskilt konstruktivt!

Därför dansar jag som en fascist

Såhär kan det låta:

Du dansar så fascistiskt.
Din dans är macho!
Elis, måste du vara så fascistisk när du dansar?

Jag själv frågar mig Hjälp, tänk om detta stämmer? Tänk om det är jag som är fascist? Finns det fascism i mig?

En sak kan jag i alla fall säga med säkerhet: När jag är trygg och säker i mig själv, så dansar jag faktiskt inte fascistiskt.

Jag träffade Katrine Kielos

En gång träffade jag Katrine Kielos (bra skribent) på ett födelsedagsparty. Jag visste inte vem hon var vid tillfället och hon visste inte heller vem jag var (vilket inte var så konstigt). Hursomhelst så tror jag att någonting i min uppenbarelse gjorde henne asirriterad, men kanske var hon bara uttråkad och hade lust att bråka.

På den här festen fanns det en bar men den var obemannad, vilket gjorde att kassan låg i en liten skål. Jag lade ner tian som en öl kostade och sen funderade jag över vad jag skulle ta för någonting. I samma stund kom Katrine Kielos in i barrummet och sade att ölen kostade pengar. Det kändes som att hon förutsatte att jag skulle ta en öl utan att betala och det kändes smått kränkande.

Jag hade allt som allt svårt att ha roligt på festen, av olika anledningar. Jag dansade en del med ett gäng dansare och jag försökte dansa igång mig själv men det kändes inget vidare. Därför satte jag mig i en soffa. Efter en stund satte sig Katrine Kielos bredvid mig, hon hamnade påtagligt nära eftersom soffan var av "tvåsitsmodell". Hon sade ingenting. Jag sade ingenting heller. Det pågick i en kvart. Helt klart var att Katrine Kielos var ute efter något annat än att "softa"/vila benen och hon ville inte heller prata med mig för då skulle hon ju inleda samtalet själv och presentera sig eller något. Jag bestämde mig för att tro att hon hade onda avsikter och den fällan ville jag inte gå i så därför sade jag ingenting till henne. Till slut reste jag mig och jag vill minnas att kvällen blev ganska trevlig.

Många intelligenta människor kan vara ganska föraktfulla, det går tydligen hand i hand. Förakt är en komplicerad känsla med många roller och förakt kan i vissa stunder vara någonting bra och stärkande. Om man lever med känslan förakt så kan man ha väldigt lätt för att döma andra utan att riktigt kontrollera vem eller vad man dömer ut och detta är inte helt juste. Vi är sådana men vi måste kanske inte vara så, jag är inte helt säker än.