Hur som helst, ikväll skulle alltså Per ha fest och det lät kul. Andrea, Jens, Pierre och Bubba (och även Andres, en kille som jag var lite betuttad i) skulle med stor sannolikhet dyka upp och jag tackade glatt ja. Sedan, när jag fick reda på att även kommunistgänget (med Sussie och Pumpen i spetsen) också skulle dit, så bara kroknade jag. Jag hade inte lust att festa med kommunistgänget en enda gång till, jag hade fått nog av deras rödtjutsbabbel och torrjuckande på hallmattan. Hyfs och reson var liksom ingenting som existerade i deras världar - åtminstone var det ingenting som de själva praktiserade.
Å ena sidan ville jag verkligen träffa Andres, han var en kille med karisma som räckte och blev över och dessutom var han superskärpt, men å andra sidan hade jag verkligen ingen lust att vara på samma party som kommunistgänget. Hur fan skulle jag göra? Forts. följer

1 kommentar:
Jag skulle absolut ha gått på festen trots att kommunistgänget var där!
Skicka en kommentar