Per skulle ha inflyttningsfest i Västra skogen, eller "Värsta skogen" som vi lite skämtsamt kallade det när Nisse och Stina bodde där för några år sedan. Stina och Nisse bodde då i Denniz Pops före detta myshus (eller om det nu var någon annan musikproducent som var stor på 90-talet) och där fanns panoramafönster, jacuzzi och hela den biten. Detta hus låg nära Pampas marina och vi brukade gå ner och kolla på lyxyachterna som låg och guppade i plurret. Härliga tider!
Hur som helst, ikväll skulle alltså Per ha fest och det lät kul. Andrea, Jens, Pierre och Bubba (och även Andres, en kille som jag var lite betuttad i) skulle med stor sannolikhet dyka upp och jag tackade glatt ja. Sedan, när jag fick reda på att även kommunistgänget (med Sussie och Pumpen i spetsen) också skulle dit, så bara kroknade jag. Jag hade inte lust att festa med kommunistgänget en enda gång till, jag hade fått nog av deras rödtjutsbabbel och torrjuckande på hallmattan. Hyfs och reson var liksom ingenting som existerade i deras världar - åtminstone var det ingenting som de själva praktiserade.
Å ena sidan ville jag verkligen träffa Andres, han var en kille med karisma som räckte och blev över och dessutom var han superskärpt, men å andra sidan hade jag verkligen ingen lust att vara på samma party som kommunistgänget. Hur fan skulle jag göra?
Forts. följer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag skulle absolut ha gått på festen trots att kommunistgänget var där!
Skicka en kommentar