fredag 31 augusti 2007
Nu är jag redo - släpp fram hösten!
Nu är jag redo, och därför, på given signal: släpp fram hösten! Låt löven falla. Låt sorgerna brinna. Låt djuren rulla ihop sig. Nu kan vi inte längre stå emot. Vi kan inte förneka eller förtränga, så: pass på - nu kommer den! Jag ska försöka se ljust på denna årstid. Ta del av naturens sprakande fyrverkeri. Bejaka alla skiftningar. Kanske krypa upp i en soffa tillsammans med en generöst lurvig hund, kanske en Collie, och gosa in mig i dennes mjuka vita maghår. Kanske slå upp alla fönster på vid gavel och låta friska och krispiga luftströmmar korsas. Välkommen hösten - du är efterlängtad!
Labels:
Hundar
torsdag 30 augusti 2007
Ett MV under min hud
Jag har upptäckt att det finns ett renodlat MV i min nya klass. Hon är en riktig jävla besserwisser och fett jobbig på alla sätt och vis (sprallig). Jag tror inte att hon är uträknande elak men det är ändå väldigt svårt för mig att hantera hela situationen och jag tycker inte om bli förminskad. Hon är under min hud och hon är ett MV och jag vet inte hur jag ska kunna hantera detta. Frågorna virvlar runt i mitt huvud: Är det "bara jag", eller är hon ett MV på riktigt?
onsdag 29 augusti 2007
Vilken färg har våld?
Grå, men detta skiftar eftersom olika våld är olika och har olika sätt att vara på.
Hamstergott - gott för alla
Jag tänker på guldhamstern som jag hade när jag var liten, eller i alla fall halvliten (i mellanstadiet). Jag tänker på att vi brukade ge den choklad, men inte vanlig choklad utan något slags chokladsubstitut för gnagare som man kunde köpa i djuraffären. Det såg ut som vanlig cholkad i färgen men hade formen av små tabletter. Jag undrar hur det smakade? Det känns som det var sånt där dåligt fett i som fastnar i gommen men jag tror mig minnas att den här hamstern som jag hade tyckte att det var jättegott. Det är inte alls en dum idé eller ambition - att alla varelser, oavsett ras, kön etc. ska få chansen att äta lite choklad ibland.
Min sommar 2007
Jag har haft en toppensommar. Först var jag på Sardininen med mamma, Potay och Jossan. Det var jättefint vatten där och jättevarmt. Jag åt mycket glass och drack härlig läsk som heter Orangina och som buteljeras i glasflaskor som påminner om en apelsin i formen. Efter det var jag hemma i stan ett tag och träffade kompisar och sen åkte jag och pappa och hälsade på min faster som bor på Öland och är nazist. Vi var på ett jättevackert ställe som heter Stora Alvaret och där ligger även Sveriges högsta fyr: Långe Jan. Vi gick upp i fyrtornet och man såg jättelångt. Pappa vågade inte gå upp för han är höjdrädd. Nu känns det jätteroligt att börja skolan igen och träffa alla gamla polare!
måndag 27 augusti 2007
Självkänsla är inte allt
Självkänsla är inte allt här i världen. Kom ihåg det om ni inte redan fattat det.
Självkänsla nu!
Vänta nu... Alla är ju härliga skitar. Det jag kan göra med Bellman (-08)! är att visa något smaskigt och kraftfullt. Det är ju inte viktigt att det är bättre än annat. Jag är så värdelös! Ännu en gång landar jag i denna fälla! Nej.. Vänta nu. Jag är ju inte värdelös för att jag är inne i detta mönster! Gud, vad mycket att tänka på!
Att hävda att jag är bättre gör bara att jag i nästa stund känner mig värdelös. Det är nu dags för mig att bli en härlig skit!
Bellman hade en bra sjävkänsla trots att han var inmallad i clownrollen i en hel stad. (1700-talets Stockholm = många MV:n).
Men en sak bara med självkänsla. Det är så dumt. Då pratar jag inte om att kulturskillnader (främst) gör att det ser dumt ut, utan att det är dumt. Och denna invändning faller på sitt eget grepp, jag vet, men jag kan bara inte släppa det. Man liksom korrumperas till att tycka att saker och ting är bättre än de är och det är denna korruption jag är misstänksam mot.
Och jag vet att jag har fel, men hur kan jag ha fel när det känns så rätt?
Att hävda att jag är bättre gör bara att jag i nästa stund känner mig värdelös. Det är nu dags för mig att bli en härlig skit!
Bellman hade en bra sjävkänsla trots att han var inmallad i clownrollen i en hel stad. (1700-talets Stockholm = många MV:n).
Men en sak bara med självkänsla. Det är så dumt. Då pratar jag inte om att kulturskillnader (främst) gör att det ser dumt ut, utan att det är dumt. Och denna invändning faller på sitt eget grepp, jag vet, men jag kan bara inte släppa det. Man liksom korrumperas till att tycka att saker och ting är bättre än de är och det är denna korruption jag är misstänksam mot.
Och jag vet att jag har fel, men hur kan jag ha fel när det känns så rätt?
Hur pass Bellman är Bellmanstafetten?
Folk pratar om Bellman - men fattar de någonting? Jag såg inte den där tv-serien, bara några klipp på YouTube, men det såg inte tillfredsställande ut. Snart kommer jag visa vad Bellman verkligen går ut på (-07). Men det blir nog sommar igen innan jag får ändan ur vagnen för nog ska det vara sol när Bellman är inblandad? Och jag tänker inte nöja mig med mindre än att jag är extremt väl förberedd! Jag tänker engagera fingertoppskänsliga människor, ha maffigt ljud och ha förberett mig med en rejäl dos Bellmaniana och processat detta i Sveriges främsta think-tank - människor med sinne för kraft, service och med en stor och insiktsfull förståelse för tidens anda. Resultatet? Bellman (-08)!
Carl Michael Bellmans ande kommer därmed återkopplas till denna stad.
Jag kommer göra detta och inget kommer längre vara sig likt!
Julianna - en ängel på jorden
Anmälningsavgiften till Bellmanstafetten? Jag skulle tro att Julianna har betalt den. Hur många gånger har jag inte tänkt på att försöka återgälda den fantastiska generositet som Julianna och Christian bjudit på. Det går inte, inte i sin helhet, i alla fall. Känns lite futtigt att ge pengar ifall det inte är en organiserad deal. Jag får köpa henne en bok med Sven Lindqvist, kanske. (Senast vi träffades pratade vi om Sven Lindqvist och jag hade då fått ett kvarglömt ciggpaket av henne plus ätit smörgåsar et cetera). Att återgälda Julianna hennes generositet, detta är något som alla som kommer i kontakt med Julianna borde bry sig om!
Julianna - en ängel på jorden.
(Jag har kommit att tänka på att detta med att anordna "löpfest" är något man egentligen kan tjäna grova pengar på! Idé: Samla folk som betalar för att springa. Idiotiskt! Detta är något att tänka på ifall jag skulle vara i behov av pengar i framtiden.)
Julianna - en ängel på jorden.
(Jag har kommit att tänka på att detta med att anordna "löpfest" är något man egentligen kan tjäna grova pengar på! Idé: Samla folk som betalar för att springa. Idiotiskt! Detta är något att tänka på ifall jag skulle vara i behov av pengar i framtiden.)
Info om Bellmanstafetten
Här är länken till information om Bellmanstafetten. Varje lag får efter stafetten en picknickkorg, då stafetten är lika mycket fest som tävling plus att stafetten är helt i Bellmans anda.
8 september går stafetten av stapeln. Sträckan är 5 km per person. Man är fem personer i varje lag. Anmälan här.
Frågor om Bellmanstafetten
Andrea när är Bellmanstafetten? Kan vi springa i samma lag? Jag har redan börjat träna och jag hoppas att hela "Tuffa gänget" kommer vara med! Vilken tid spinger du sträckan på och hur lång är var och ens sträcka? Kommer Alexander Gottfarb vara med och kan han i sådana fall kanske springa i ditt och mitt lag?
/Elis
P.S. Du och jag - bästisar för alltid! D.S.
/Elis
P.S. Du och jag - bästisar för alltid! D.S.
Labels:
Andrea
fredag 24 augusti 2007
Livet - frågor och svar
Livet är meningslöst. Min bästa vän påbörjar snart en utbildning till sitt framtidsyrke, journalist, på JMK och jag står och stampar på samma plats med min deltidstjänst på dagis. Jag vill inte dricka, jag har tagit en paus från häftigt uteliv i ett försök att nå "in" i mig själv. Knack, knack.
Jag gör försök att muntra upp mig, men de gamla strategierna faller platt. Men någonstans därinne händer kanske något. Jag inser att jag är ett slutet rum. I detta rum kan jag leka fritt, låta flödet komma. Är jag bipolär? Finns denna "sjukdom"? Frågorna formligen forsar ur mig. Men... när kommer egentligen svaret?
torsdag 23 augusti 2007
Min nya utbildning
I morgon sätter min nya utbildning på JMK igång. Jag är förväntansfull. Det ska bli enormt kul och spännande att äntligen få träffa alla mina blivande klasskamrater. (200 st!) Jag tänker att jag kanske ska sätta upp håret i någon speciell frisyr. Jag ska försöka göra ett gott intryck på de andra, kanske fälla en rolig kommentar eller bara vara allmänt "busig" mot de andra om de blir någon paus. Jag har köpt fina pennor och ett bra block så den här gången kan jag bara inte misslyckas!
måndag 20 augusti 2007
Citykärnans osmaklighet
Två saker slog mig idag när jag tog en promenad i citykärnan. På de båda bibliotek jag besökte (Stadsbibliteket och Medborgarplatsen) luktade det kiss. Det är en jätteäcklig kombo med kisslukt och gamla böcker-lukt. Den andra saken var att det verkligen är fullkomligt vidrigt när butikspersonal håller på och "busar" med varandra, vilket var fallet när jag var i American Apparels nya heta butik på Götgatan. Butikspersonal ska inte hålla på och "busa" med varandra, och speciellt inte om de arbetar i en "hipp" klädbutik, då blir det liksom ännu osmakligare.
Tankar om döden
Jag tänker på döden. Jag tänker att döden är en stor svart kråka som man blir hämtad av strax efter dödsögonblicket. Man får sitta mellan vingarna på kråkans rygg. Kråkan flyger sedan iväg med den döde in i evigheten. Flax flax.
söndag 19 augusti 2007
Duktiga, duktiga adoptivbarn
De spelar piano. De har fina pennor i ett pennskrin, kanske från en trendig butik i London, och de skriver med rak fin handstil. De skriver aldrig fel. De är noga med vad de "stoppar i sig". De joggar sju kilometer varje morgon, men har givetvis en vilodag i veckan då de "unnar sig".
Duktiga, duktiga adoptivbarn - ibland önskar jag att jag var lite mer som ni!
Duktiga, duktiga adoptivbarn - ibland önskar jag att jag var lite mer som ni!
lördag 18 augusti 2007
Små runktroll
Var kommer alla dessa runktroll ifrån? När blev det OK att vara ett litet runktroll? Är det OK att vara ett litet runktroll bara för att man håller på med musik?
Med långa steg
Jag går med långa steg. Jag går igenom den så kallade "civilisationen". Mina steg är längre än de andras. Jag ser fattigdom. Jag ser svält. Jag ser tomhet. Mina steg är längre än de andras och mitt tempo är brutalt. Jag är Det lille runktroll.
söndag 12 augusti 2007
fredag 10 augusti 2007
Mitt framtidsyrke: jornalist
Jag ska bli journalist och ska därför börja plugga på en journalistskola till hösten, vilket så småningom kommer att föra mig till mitt drömyrke. Jag vet att vägen dit är lång och krokig men jag kommer jobba mycket hårt. Som journalist kommer jag alltid att söka sanningen och jag kommer inte dra mig för att avslöja den för allmänheten, även om det skulle röra makthavare och kändisar. Jag kommer att göra långa och grävande reportage som kommer att illustreras med svartvita bilder, ibland riktiga foton och andra gånger bara något ritat. Jag kommer att jobba på en stor dagstidning alternativt en kulturtidskrift och jag kommer ha mycket långa dagar med mycket slit, men jag kommer också ha mycket kul ihop med mina arbetskollegor. Ibland på fredagkvällen (när jag är trött efter en hel veckas slit) kommer jag att köpa en pizza på väg hem från jobbet, men oftast kommer jag att äta bra mat. Jag vet att jag kommer att gå långt som journalist i och med att jag tycker att det är otroligt viktigt att informera allmänheten om vad som egentligen försiggår i världen.
torsdag 9 augusti 2007
En look-a-like
För en tid sedan var jag ute och åt på en etiopisk restaurant tillsammans med ett par goda vänner. Vi började plötsligt prata om vilken kändis man själv tyckte att man var lik. En svarade "Kirsten Dunst", en annan "Francoise Hardy", en tredje "Sofia Coppola" och en fjärde svarade "En ung Val Kilmer". Jag svarade lite tvekande att det är många i min omgivning som tycker att jag är lik han som spelar "Hoffa" i "Stockholm boogie", men att jag själv inte tycker att vi är övertygande lika. "Jag vet vem du är lik!", utbrast plötsligt en person i sällskapet. "Han i 'Tillsammans', vad heter han nu igen... Michael Nyqvist!" Jag tänkte efter en liten stund och försökte måla upp en bild av Michael Nyqvists ansikte för mitt inre. Efter en liten stund lyckades jag och då kunde jag inte göra annat än att instämma, vilket även de andra i sällskapet gjorde. Det känns jättekul att vara lik en så pass duktig och känd skådis, tycker jag och ju mer jag tittar på bilder av honom desto fler likheter ser jag!
Vilken är din kändis-look-a-like?
Vilken är din kändis-look-a-like?
söndag 5 augusti 2007
4 tankar på en söndag
1) I jämförelse med alver, älvor och sånt är vi människor rätt klumpiga. Vi kan tro att vi är eleganta och snygga, men går man ex. på Drottningatan i Stockholm och ser alla människor så ser man ju också att vi bara är en apa med kläder och omoget tankeliv. Ruskigt. Det gäller att landa i att se folk INTE som apor utan mer som olika personer, som medmänniska.
2) Jag kan därför inte komma ifrån känslan av att vi är och förblir hundar. Detta är inget fel i för vem kan motstå en gullig labrador? Jag kan i alla fall inte det! Klumpigheten är inget negativt, utan det är precis så människan vill leva. Vi valde detta för att vi ville komma åt klumpigheten, människan älskar att leva i klumpigheten (det låter konstigt, men ju mer man tänker på det desto mer förstår man att det verkligen är så det ligger till). På så sätt blir det lätt tragikomiskt med människor som vill vara eleganta: höjdare, supermodeller, male homosexuals o.s.v. Det är som att de tror att de kan komma från denna klumpighet som är själva kännetecknet för att vara människa. Deras strävan är bara dålig efterapningar av alver/älvor och har man sett förebilderna de strävar efter så vet man att det bara är fånigt!
3) Andra humanoider är verkligen eleganta på riktigt. Har man någon gång sett en alv så vet man att detta är ouppnåeligt för oss människor. Samtidigt: Varför skämmas för att du är du, varför skämmas för att du är människa?
4) Jag skäms ej för att jag är en klumpig människa. Jag tänker aldrig mer försöka vara elegant. När jag speglar mig numera, speglar jag mig därför ofta i en labrador.
2) Jag kan därför inte komma ifrån känslan av att vi är och förblir hundar. Detta är inget fel i för vem kan motstå en gullig labrador? Jag kan i alla fall inte det! Klumpigheten är inget negativt, utan det är precis så människan vill leva. Vi valde detta för att vi ville komma åt klumpigheten, människan älskar att leva i klumpigheten (det låter konstigt, men ju mer man tänker på det desto mer förstår man att det verkligen är så det ligger till). På så sätt blir det lätt tragikomiskt med människor som vill vara eleganta: höjdare, supermodeller, male homosexuals o.s.v. Det är som att de tror att de kan komma från denna klumpighet som är själva kännetecknet för att vara människa. Deras strävan är bara dålig efterapningar av alver/älvor och har man sett förebilderna de strävar efter så vet man att det bara är fånigt!
3) Andra humanoider är verkligen eleganta på riktigt. Har man någon gång sett en alv så vet man att detta är ouppnåeligt för oss människor. Samtidigt: Varför skämmas för att du är du, varför skämmas för att du är människa?
4) Jag skäms ej för att jag är en klumpig människa. Jag tänker aldrig mer försöka vara elegant. När jag speglar mig numera, speglar jag mig därför ofta i en labrador.
onsdag 1 augusti 2007
Swing corpus: John Smith
swing into John Smith and heave great pleasure in knowing body for its true menaing. Swedish society felt different and more joyful in this corpus and I enjoy spring! Return to oxford means more gongfu and improvement 4 real.
Labels:
corpus
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)