4 tankar på en söndag

1) I jämförelse med alver, älvor och sånt är vi människor rätt klumpiga. Vi kan tro att vi är eleganta och snygga, men går man ex. på Drottningatan i Stockholm och ser alla människor så ser man ju också att vi bara är en apa med kläder och omoget tankeliv. Ruskigt. Det gäller att landa i att se folk INTE som apor utan mer som olika personer, som medmänniska.

2) Jag kan därför inte komma ifrån känslan av att vi är och förblir hundar. Detta är inget fel i för vem kan motstå en gullig labrador? Jag kan i alla fall inte det! Klumpigheten är inget negativt, utan det är precis så människan vill leva. Vi valde detta för att vi ville komma åt klumpigheten, människan älskar att leva i klumpigheten (det låter konstigt, men ju mer man tänker på det desto mer förstår man att det verkligen är så det ligger till). På så sätt blir det lätt tragikomiskt med människor som vill vara eleganta: höjdare, supermodeller, male homosexuals o.s.v. Det är som att de tror att de kan komma från denna klumpighet som är själva kännetecknet för att vara människa. Deras strävan är bara dålig efterapningar av alver/älvor och har man sett förebilderna de strävar efter så vet man att det bara är fånigt!

3) Andra humanoider är verkligen eleganta på riktigt. Har man någon gång sett en alv så vet man att detta är ouppnåeligt för oss människor. Samtidigt: Varför skämmas för att du är du, varför skämmas för att du är människa?

4) Jag skäms ej för att jag är en klumpig människa. Jag tänker aldrig mer försöka vara elegant. När jag speglar mig numera, speglar jag mig därför ofta i en labrador.