I dag kom polisen farandes i piketbil och parkerade utanför mitt fönster. De kom dit för att mota bort en man som hade slagit sig ner i bajsparken för att slurpa i sig lite öl eller liknande (det är alkoholförbud i bajsparken). Utan motstånd reste sig mannen och gick sin väg när han fick tillsägelsen av poliserna. Jag följde "dramat" från första parkett (mitt fönster).
Andra saker som är på gång i kvarteret: jag letar efter den butik, i närheten av min bostad, som har det bästa utbudet av plockgodis. I flera veckors tid har jag letat efter någon mataffär i närheten som saluför godis från "Godisprinsen" (som är en uppstickande konkurrent till Karamellkungen och som kör en ganska rolig renomésnyltning, vilket har lett till ett
"godiskrig" mellan de två varumärkena). Mitt sökande efter Godisprinsen har dock hittills varit resultatlöst. Alla mataffärer i mitt område kör fortfarande med Karamellkungen - trots att Godisprinsens godis är mycket bättre!
Jag har också testat godis från olika videobutiker. Video Town har ganska bra plockgodis (färskt, stort utbud och helt okej pris) men Filmkedjan var däremot ett riktigt bottennapp (de rosa och vita "svamparna" var så gamla och hårda att det knaprade ljudligt när man tuggade på dem).
Nu tror jag mig dock ha hittat en bra butik i godissammanhang - videobutiken No1. Än så länge har jag bara gått förbi och spanat in sortimentet utifrån, i den mån det har varit möjligt. Men jag måste tillstå att det såg lovande ut! När plockgodissuget faller på nästa gång är det alltså till No1 jag går.
Låt mig återkomma med ett omdöme.
1. Jag är inrikespolitisk kommentator på nyhetsprogrammet Aktuellt. 
Sedan ett par månader tillbaka kallas jag för Farfalle av några av mina kompisar. Det är italienska och betyder ungefär "lilla fjärilen". Jag tycker mycket om mitt nya smeknamn. Det är luftigt, lätt och flickaktigt. Dessutom är farfalle min favoritpasta. Det bästa av allt är att min nya bästis, Andrea, kallas för Barilla. Tillsammans är vi alltså Farfalle och Barilla och det passar oss perfekt - vi är bägge två ena riktiga pastatokar!
Tidigare under dagen föll plockgodissuget på. Som utlovat begav jag mig då till No.1 video för att testa deras "plockis". Och jag kan säga såhär - jag blev inte besviken! Hädan efter är det alltså dit jag går mig när jag är sugen på "plockis". Kanske kollar jag in Willys och rått-Coop någon gång framöver också (i min jakt efter Godisprinsen alltså), men nu när jag har hittat "plockis"-avdelningen på No.1 känns allt annat mindre relevant!
I går träffade jag Michelle på Röde orm. Hon berättade att hon hade varit på en konstnärsfest i veckan. Hon sa: berusade konstnärer är helt hopplösa. De är som barn i vuxna människors kroppar. De är frisläppta och påflugna. Man borde inte servera konstnärer vin, öl eller sprit!
Det hela går ut på att jag är jättemjuk i ryggen och gör en sån där superavancerad akrobatisk övning då man ligger på mage och sen böjer ryggen så mycket att fötterna hamnar vid huvet. Det är lite svårt att förklara, men det är en klassisk "ormmänniska"-pose. I drömmen ligger jag där i den där konstiga posen en stund och har fötterna på varsin sida om huvet. Jag tycker då att det känns helt fantastiskt, men ändå helt naturligt och självklart, att jag klarar av att ligga sådär. 
