Mitt sexuallaboratorium: Pappas vätskor II

Hemma i Aspudden dit jag nu flyttat tillbaka, har jag nu ett laboratorium! Jag bodde ju borta ett tag, men är nu tillbaka. I arv fick jag en riktig jävla binge av Kristine och Dolf som har hyrt min lägenhet (tack!) vilket gjorde mig väldigt inspirerad att skapa ett sexuallaboratorium i mitt sovrum.

Sexet är en sak som tyvärr ofta bäst beskrivs med gammal vetenskap. Kineserna var enormt kunniga på sex, men det är också något som vi i Europa var bra på förr i tiden. Min pappa var, när han levde, mycket intresserad av erotik och kroppens vällust. Som jag skrivit om tidigare fick jag också ärva en mängd vätskor av min pappa. Detta hör ihop med att min pappa valde ett lite annorlunda teoretiskt ramverk, den sedan århundraden tillbaka uträknade humoralpatologin. Humoralpatologin är samlingsnamnet på det gamla sättet att se på kroppen, där man trodde att kroppens hälsa och människans humör bestämdes av kroppsvätskorna (blod, gul galla, svart galla och slem).

Alla som tänker lite eller läser lite vet att man inte ska lita blint på medicinska auktoriteter. Medicinen är som många visat, ideologiskt färgad, och kan ibland gå rena "maktärenden". Pappa visste att anatomin och den moderna naturvetenskapen hade "rätt" men han kände också att det fanns saker man missat, och han var mycket intresserad av detta skifte mellan den antika och medeltida europeiska synen på kroppen och det nya sättet som förlitade sig på obduktion och en ny, mer seriöst vetenskaplig metod. Det var på Kreta där vi hade hus på 70- och 80-talen som pappa, genom öns historia, kom i kontakt med humoralpatologin. Denna relation varade hans liv ut.

Jag tror pappa i ärlighetens namn drevs av något slags hat mot det västerländska samhället, men pappa ville visa att humoralpatologin hade en massa poänger. Till saken hör att humoralpatologin levde kvar ganska länge parallellt med den nya medicinska vetenskapen för man trodde på den, plus att man inte hade etablerat en medicinsk praktik som överensstämde med de nya landvinningarna inom medicinen. Pappa var intresserad av att visa att vi fortfarande hade att lära oss saker av humoralpatologin.

Personligen tycker jag verkligen att det var ett ganska snurrigt projekt min pappa höll på med. Det var som att han hakade upp sig på en kritik han hade, men att han skulle ha kunnat förhållit sig annorlunda om han hade gått bortom kritiken och varit mer konstruktiv - jag tänker att han faktiskt skulle kunnat ha bidragit med något då, inte bara med sin konst utan också med sin intellektualitet som faktiskt var rätt fin. Jag tror pappa ofta hamnade i någon slags protestposition där han skulle visa sig stark mot resten av samhället, och att detta ibland ledde honom lite fel, som med humoralpatologin. Av någon slags faderskärlek så var jag mycket intresserad och solidarisk med honom och hans intresse för vätskor under en period, men när jag blev äldre förstod jag att det nog mest var bullshit det där ändå.

Trots distansen jag ändå har till min pappas intressen kan jag känna att äpplet kanske inte faller så långt från trädet, ändå. Mitt sexuallaboratorium står fritt från traditionell syn på sexualitet och trångsynta drag hos vår vetenskap. Jag omfamnar det gamla och upptäcker nytt på samma gång.

I mitt laboratorium kan jag upptäcka mig själv!

I mitt laboratorium kan jag ha det soft!

I mitt laboratorium trivs jag med andra människor!