Balders Klo

Jag fick en hundvalp i julklapp. Det var en blandras mellan engelsk springer spaniel, japansk spets och papillon. Hon fick namnet Balders Klo. Det var en otrolig känsla när jag på julafton, med förbundna ögon, blev ledd till rummet där lilla Balders Klo låg och sussade i sin korg. När ögonbindeln togs bort och jag insåg att jag verkligen hade fått en egen valp slog hjärtat frivolter och tårarna började strömma. Sedan väckte jag försiktigt Balders Klo. Hon tittade på mig med sina valpögon och det kändes som att hon också tänkte nu är det du och jag.

På juldagen träffade vi mina kusiner och min moster. På annandagen var det farmors tur. Alla blev lika betuttade i Balders Klo. Hennes varma rultiga kropp och hennes charmiga sätt. Det som var så bra med Balders Klo var att hon verkligen verkade älska alla människor plus att hon hade jättelätt att anpassa sig. Eftersom jag är en person som gillar att sova länge på morgonen, om tillfälle ges, så fick Balders Klo också göra det. Perfekt!

För ett par dagar sedan skulle jag gå och handla på ICA. Givetvis tog jag med mig Balders Klo. Vi gick också en liten omväg så att hon skulle få lite extra motion. Väl framme vid butiken knöt jag fast henne vid en stolpe och gick in.

Döm om min förvåning när jag sedan kom ut. Bladers Klo var inte där! Hon var borta! Jag insåg då på att jag antagligen hade glömt att verkligen knyta fast kopplet i stolpen och jag förbannade mig själv. Klantskalle! Inte mycket annat fanns att göra än att gå hem och ringa till polisen för att anmäla det hela.

I saknad av Balders Klo, som jag inte ens hann fotografera, lägger jag här upp en bild på min kusin Pelle och hans hund Apology.