Min yttre resa fortsätter

Jag är fast i ett askmoln som vilar över västra Europa. Vad jag vet har varken grödor börjat dö eller människor börjat svälta men det är nog bara en tidsfråga. Hur som helst känns det historiskt. Jag är strandad i en liten alpstad som heter Stresa och är stationerad på hotell Moderno.

JAG ÄR I TRYGGT FÖRVAR OCH KNYTER INTERNATIONELLA KONTAKTER!

Min yttre resa III

Här är ännu lite fler intryck från Buenos Aires:

5. Bussarnas hjulgnissel låter som fågelpip. De första dagarna fattade jag inte varför fåglarna "satte igång" så fort bussen åkte förbi här utanför fönstret. Det lät liksom som svalor eller något, ni vet: "piiiiiiiiiiip piip piiiiiip" i ett mycket gällt tonläge. Men sen gick det upp för mig att det inte var några småfåglar det var tal om utan något slags pinne som sitter på hjulen och skapade de konstiga ljuden. Det är svårt att förklara (och jag vet verkligen inte vad den här pinnen har för funktion) men det ser i alla fall ut ungefär som en golfklubba som sitter på stänkskärmen (eller vad det nu heter) och går in mot hjulets mitt. Konstigt är det i alla fall.

6. Chill out-tango. Vi åkte turistbuss igår - en väldigt "speciell" upplevelse. Man blev tilldelad ett varsitt par hörlurar i vilka man kunde höra en förinspelad röst berätta om de magnifika sevärdheter vi passerade. Det konstiga var dock att det bakom den här rösten låg en jättehög tangomusikslinga som gjorde att man knappt hörde vad personen som berättade egentligen sa. Dessutom var det någon typ av modern tango, liksom lite Buddha bar-inspirerad "chill out"-tango som var lite smått påfrestande. Sedan, idag var vi på Evita Perón-museet och det var samma sak där. Samma "sköna" lite för höga chill out-tango som låg som ljudspår över de gamla svartvita filmerna från Evitas begravning etc. Det stod helt klart. Turister är tokiga i chill out-tango!

Min yttre resa II

Här är lite fler intryck från Buenos Aires:

3. Mörkt trä mot vitt. Det är så där som det är i alla filmer man har sett från Argentina. Ni vet, en hästranch där det jobbar en kille med mörkt lockigt hår som tar hand om alla vita springare. Och så är det ett stort vitt hus, ett gods typ, med kalkade väggar och träbjälkar i mörkt träslag. Och detsamma med fönsterkarmarna och dörrarna etc. Och så kanske det spökar lite i det där huset. Eller, det är sån där magisk realism-stämning liksom. WOW!

4. Doften av utomlands. Eftersom jag är lite av en lukttok är det där med lukter en grej jag verkligen "nappar på". Jag gillar t ex verkligen den här lukten/doften av utomlands som man ofta känner när man är just utomlands. En blandning av klorin och starkt tvättmedel typ. Jag gillar verkligen den där lukten, och jag gillar att den finns här i Costa Monique.

Min yttre resa I

Halva Magnetenbloggens redaktion (jag) har åkt på semester till Buenos Aires, och jag tänkte nu berätta lite om mina första upplevelser härifrån:

1. Vi åt Kobebiff. Eftersom det här är biffens förlovade land besökte vi en köttrestaurant för en redig välkomstmiddag till min ära. Det var ett sånt där gemytligt och genuint ställe och på varje tallrik låg en stor stor redig köttkniv med en kraftig egg på ca 12 cm - det var m a o kött som stod till buds.

Vi fick in menyn och till min stora glädje hade de ungefär tio olika "kötter" att välja mellan - däribland Kobebiff! Valet var självklart. Jag och tjejerna tog in en 500-grammare att dela på. Jag har länge varit sugen på att testa Kobebiff och nu fick jag alltså äntligen chansen. Det var förjävla gott! Saftigt och mört så det förslog! Dessutom fick man ungefär tio små skålar med tillbehör av olika karaktär. Helt klart en positiv matupplevelse.

2. Internet och IT. Här i hushållet (Costa Monique, som "tjejerna" kallar det) är man uppkopplad dygnet runt och kommunicerar även med varandra (exempelvis mellan sovrum och vardagsrum) med Skype. Ofta kör de då enbart med symbolerna som finns att tillgå - de har utvecklat ett otroligt rikt språk uppbyggt på symboler!