Magnetenbloggens julkalender: Första dyket!

Det kändes jättekonstigt att stå inne i badhuset och svettas och samtidigt se snön yra utanför, upplyst av kalla strålkastare. Gellert rös, han visste inte om det var av se ut i kylan eller om det var av upphetsning. Han var bara minuter ifrån att få sin dröm att gå i uppfyllelse. Han skulle få dyka, på riktigt, med tuber och cyklop. Han skulle få sväva tyngdlös i det tysta vattnet, och andas genom en regulator och titta på sin djupmätare.

- Gellert, lyssna då!
Thomas spände blicken i Gellert och pekade på instruktören som nu upprepat Gellerts namn flera gånger.
- Gellert, är du med nu? Hör du vad jag säger? Det är viktiga saker det här!
- Ja, förlåt, svarade Gellert.
Han rodnade och började svettas. Han hade hört och förstått vad instruktören hade sagt redan första gången och nu hade han upprepat samma sak tre gånger. Dessutom gjorde han överdrivna rörelser till varje ord han sa.
- Body check räddar liv, Bruce Willis ruins all films, Gellert. Är du med nu? BCD, vikter, regulator, air - luft, fens - fenor, sa han på bred göteborska och pekade på de olika delarna i dykutrustningen.

Gellert ville bara plumsa ner i basängen och sätta igång med dykningen men instruktören fortsatte:
- Mer än 50 procent av alla dykolyckor skulle ha kunnat undvikits om man gjort en fullgod body check, Gellert.
När han sa ordet "BCD" ryckte han i Gellerts väst och när han sa "vikter" drog han i Gellerts bälte där fyra tunga blytyngder satt jämnt fördelade på höfter och rygg. Gellert kände sig obekväm men sa inget - han visste att hans föräldrar hade betalat mycket pengar för dykkursen som han fått i "förskottsjulklapp".

Till slut verkade instruktören nöjd i alla fall och plötsligt gick allt snabbt. Gellert fick gå fram till bassängkanten och ta ett stort kliv och liksom falla fram med ena benet utsträckt ner i det svala vattnet. Instruktören kom efter och gjorde tummen ner-tecknet som betydde att man skulle släppa ut luften ur sin väst och långsamt sjunka mot bassängens botten. Nu dyker jag! tänkte Gellert.

Det var häftigare än han någonsin hade kunnat föreställa sig. Han var så smidig i vattnet, som en delfin. Med ytterst små rörelser kunde han ändra riktning i sidled och upp och ner. Det var en otrolig känsla. Tuberna på ryggen vägde ingenting och det kändes inte heller konstigt att andas genom munstycket. Med blicken följde Gellert följde sina utandningsbubblor när de steg mot vattenytan. Det såg häftigt ut.

När Gellert och Thomas kom hem från dyklektionen gick Gellert raka vägen in på sitt rum. Nanne tittade frågande på Thomas
- Gellert sjabblade till det. Vi var tvungna att avbryta lektionen.
- Varför det?
- Han var ofokuserad och lyssnade inte på instruktören när han berättade om säkerhetsnivåerna. Sen, när han var i vattnet, började han kolla efter sina utandningsbublor och tappade kontrollen.
- Va fan säger du?
Nanne kunde inte tro att hon hade hört rätt.
- DÖK GELLERT MED TUBER? MEN HERREGUD THOMAS, HAN ÄR JU BARA ETT BARN!
- Vad trodde du att man gjorde på en dyklektion? Simmade på torra land eller?
- Men Thomas, nu orkar jag inte mer. Du är ju för fan helt jävla omdömeslös! Hur kunde du låta Gellert dyka med tuber? På första lektionen dessutom.

Nanne var rasande. Thomas hade utsatt Gellert för livsara men istället för att på ett vuxet sätt ta på sig skulden lade han över den på deras son. Nu var måttet rågat - än en gång hade Thomas visat prov på sin gränslösa omdömeslöshet. Nanne hade fått nog.

22 december: Evangelicals - Diving