Magnetenbloggens julkalender: Dykardräkten

Johan Wirfält var egentligen inte särskilt pryd av sig, men första gången han stött på Dvärg Martin Lambertz hade han ändå blivit lite chockerad. Johan hade hamnat på en efterfest på ett kontorskollektiv nära Stureplan tillsammans med några vänner för några år sedan. På efterfesten hade sedan Dvärg Martin givit oralsex till ungefär halva festen. Folk hade inte ens varit särskilt fulla, utan det hade varit en ganska lugn och harmonisk stämning den kvällen.
-Det här är inget att skämmas för, hade Martin sagt och börjat rycka i Johans byxor.

Under veckorna som följde dök Dvärg Martin upp i alla möjliga typer av sammanhang. Dels gick Johan och Martin ut på samma ställen, men Johan hörde också många av hans vänner prata om Dvärg Martin som en vän och kompis. Han blev på så sätt varse att Martins intresse för tillfredställelse var genuint menat, och det handlade inte enbart om sexuell tillfredställelse, utan även om att exempelvis stödja folk rent socialt. Det var väldigt lätt att tycka om Martin.

Alla vanliga regler slutade fungera så fort Dvärg Martin var med. Det var som att Martin hade en dykardräkt som gjorde att han kunde vandra runt i samhället utan att ta skada av det, eller påverkas av några normer. Martin gav oralsex, och han gjorde detta ofta. Det var inte sällan så att han gjorde det i närvaro av andra, och folk verkade inte störas nämnvärt av det. Egentligen innebar ju detta en slags revolution i det lilla, tänkte Johan. En del människor tog efter Martin och man kunde definitivt säga att Stockholms sexualkultur var stadd i förändring.

Under året hade Dvärg Martins popularitet och kändisskap accelererat snabbt. Dvärg Martin släppte sin första kollektion under våren. Han designade moderiktiga kläder som underlättade sexuell aktivitet. Han blev mest känd för en typ av plagg som kallades frotté, en handduksliknande historia med drag från både det romerska plagget toga och vanlig klänning. Frottéer blev väldigt populära och genom att bära frotté visade kvinnor och män att de associerade sig själva med Dvärg Martins värderingar och dessutom att de hade en öppenhet, om än eventuellt, inför tillfälliga sexuella kontakter. Johan Wirfält ägde själv en gul frotté från Martin Kläder, men hade inte använt den på två år.

Det märkliga med Dvärg Martin var nu inte bara hur han hade dykt upp och vad han hade gjort, utan också att han hade försvunnit helt abrupt. Han hade först vuxit till att bli en slags spindeln-i-nätet-figur i mediastockholm, för att sedan försvinna hux flux. Det gick rykten om vad Martin gjorde, bland annat att han var i Kina och undersökte fabriker, men ingen som Johan kände kunde varken bekräfta eller dementera något med bestämdhet.

För någon vecka sedan hade helt plötsligt ett pressmeddelande dimpt ner i mailkorgen. Efter mer än ett och ett halvt års tystnad hade Dvärg Martin bestämt sig för att tala. Fredagen den 4 december 2009 skulle Dvärg Martin ha en visning på Brunogallerian. Den 3:e december kunde han ta emot journalister i sitt showroom skrev han. Skulle Martin kunna få samma inflytande igen? undrade Johan.

Johan Wirfält steg in i receptionen i sekelsskiftesvåningen på Patriksson PR. Dvärg Martin kom emot honom med ett leende på läpparna. Han såg ut att må bra.

-Salam Martin! utbrast Johan. Det liksom kom över honom, flög ur honom, utan att han hade fattat ett beslut om att säga just så. Det kändes lika naturligt nu, som det hade gjort då, 2007…


3 december: The Rolling Stones - Out of time