Gellert låg på sängen. Han saknade Martin och hade börjat tvivla på att hans föräldrar verkligen ville honom väl. Varför hade de sparkat ut Martin? Hur dumma kunde de vara egentligen? När Gellerts mamma hade hämtat honom på fritids och berättat att Martin flyttat ut och att både hon och pappa var arga på Martin, och att det var därför han hade fått flytta, hade Gellert blivit både chockad och förvånad. Ingen av dem sade heller varför Martin hade varit tvungen att flytta och varför de var arga på honom.
Martin hade flyttat på måndagen. Först hade det såklart känts konstigt att Martin var borta men han hade inte tänkt så mycket på det. De hade haft familjemys på både måndags- och tisdagskvällen och Gellert hade tyckt att allt kändes ganska bra. Lite som i somras på Öland hade han tyckt. Sen hade någon annan känsla smugit sig på. Allt var inte bra och allt var inte skönt. Vad kunde Martin som var så snäll ha gjort som gjorde hans föräldrar så arga? Tänk om det i själva verket var hans föräldrar som hade gjort något dumt mot Martin? Något som hade gjort att han hade velat flytta? Eller ännu värre, att det var han själv som hade gjort något - men så kunde det väl ändå inte vara?
Gellert kunde höra hur hans mamma stökade ute i vardagsrummet. Hon lyssnade på en julskiva och ordnade med familjemys framför tv:n: tända ljus, popcorn och morotsstavar. Men Gellert var definitivt inte på något myshumör. Kanske skulle han bara stanna på rummet?!
10 december: Åsa Junesjö - Hej tomtegubbar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar