Nya lågkonjunkturen

Nu på måndag eller kanske tisdag så ska jag ta hand om lågkonjunkturen. Förra gången det var lågkonjunktur fångade jag lågkonjunkturen på något sätt i kroppen och kunde på så sätt hålla tillbaka en del av dess verkningar. Jag hade inte riktigt vuxit till mig vare sig mentalt eller fysiskt och jag kan i efterhand känna att det var ett överilat beslut av en så ung person att ta ett så stort och bindande ansvar. Det kändes onekligen rätt då, men det fanns definitivt någon slags martyraspekt i hela den där grejen. Ingen såg vad jag gjorde och det gick såklart inte heller att prata om det. Elis, vad är det egentligen som gör att du inte kan må bra? var en fråga jag ofta fick under de här åren, och det säger sig självt att det inte var enkelt att förklara det här på ett tillfredsställande sätt för folk runtomkring mig. Jag visste dock att jag gjorde rätt, och denna känsla gjorde att jag också stod ut med den press det innebar att härbärgera en konjunktur.


Tvivel och dov smärta
Tiderna blev bättre, men jag kände fortfarande en dov smärta där jag hade hållit fast lågkonjunkturen. Jag tvivlade också på vad jag hade gjort och varför. För vem hade jag hållit fast lågkonjunkturen? Hade alla tjänat på detta, eller var det personer som redan hade mycket som hade tjänat mest på att jag hade stoppat lågkonjunkturen? Vad är en lågkonjunktur? Hade jag verkligen på riktigt hållit fast lågkonjunkturen i mig?

Förutom att jag hade en stark känsla av att jag visste exakt vad jag hade gjort så fick jag också många varsel och drömmar som berättade för mig att det stämde så som jag hade känt. Jag hade verkligen stoppat en hel konjunktur! Efter ett tag så gjorde jag inte så stor grej av det här. Det bara var så och jag visste att det bara var jag som skulle veta detta, och det kändes ändå ok. I och med att jag försonades med den här känslan av martyrskap blev också dovheten och smärtan mindre och jag mår numera mycket, mycket bättre än förut.

Nya tider
Bra humör föder bra möten. Genom olika polare blev jag bekant med en tjej som heter Josefin. När vi ses på stan brukar vi stanna och snacka. Vi är inte riktigt vänner, men vi är goda bekanta kan man säga och jag har bland annat hjälp henne med ett konstperformance en gång där jag, utklädd till präst, vigde henne och hennes kille. Den här tjejen är öppen för det här med det övernaturliga och det är något jag själv är intresserad av så vi snackar ofta om detta när vi ses. Vi pratar om allt möjligt annat också men vi hamnar ofta i det där ämnet. I fredags sågs vi på Götgatsbacken och jag föreslog en kaffe i Brunogallerian. Det kändes lite stifft först, vi har mest snackat på fester förut, men sen kom vi igång och kom via andra ämnen in på den nuvarande lågkonjunkturen. Jag kände att jag faktiskt kunde berätta om mina tankar, erfarenheter och känsla av förra lågkonjunkturen för henne. Hon sade ingenting, utan lyssnade på vad jag hade att säga och jag förstod på hennes kroppsspråk att hon verkligen trodde på mig och det jag hade att berätta. När jag berättat klart frågade hon om hon fick berätta en annan historia. Det fick hon såklart och hon berättade att den nuvarande lågkonjunkturen bodde hemma hos henne för tillfället!

Nya lågkonjunkturen "i kropp"
Allt Josefin berättade var jätteintressant, och många delar av min tid med förra lågkonjunkturen ”föll på plats” och min förståelse av mitt eget liv ökade. Josefin berättade att hon inte alls hade en dålig relation till den nya lågkonjunkturen och att den ibland visade sig som en tant som var både vänlig och typ omhändertagande. Min åsikt om den nya lågkonjunkturen är att den är ett reningsbad för samhället och att den kan vara en slags katalysator för lösningar av många samhällsproblem, men att den självklart kan ställa till med en massa elände också. Den här äldre kvinnan som visade sig ibland var precis så som "riktiga" konjunkturen, sträng och snäll omvartannat, liksom. Hon var en bra gäst däremot och var aldrig på något vis hård mot Josefin eller någon av hennes anhöriga (jag antar att hon tyckte om var hon hamnat). Josefin berättade att hon till och med trivdes med att ha en lågkonjunktur hemma, att det var ett bra och inspirerande sällskap helt enkelt.

Jag förstod genom hennes berättelse att jag i all min oerfarenhet hade haft ett lite onödigt strängt förhållande till ”min” lågkonjunktur, och att jag hade mycket att lära mig av Josefins vänliga förhållningssätt till ”sin” lågkonjunktur. Josefin föreslog att jag skulle komma över och äta middag med henne och Andreas och se om lågkonjunkturen materialiserade sig och att jag därmed skulle kunna få chansen att samtala med henne. Det gjorde hon inte då jag kom på den där middagen, men när jag hade kommit hem ringde Josefin och sade att de pratat och att de kommit fram till att de tyckte det var en bra idé att lågkonjunkturen flyttade in hos mig bara för några dagar (från nu på måndag eller tisdag), så att jag kunde ta hand om henne för att förstå det här jobbiga från förr och på så sätt lära känna mig själv bättre…

Livet kan verkligen ta sig extremt otippade uttryck, men också bjuda på vändningar man inte trodde var möjliga!