När jag först fick höra att några av våra vänner planerade att bjuda in The Concretes till Fischte blev jag väldigt skeptisk, men tydligen gillade han verkligen dem. Kännetecknande för Fischte var en stor öppenhet för olikheter och Fischte hade ett genuint intresse för Concretes musik och begreppsvärld, varför detta intresse fanns där vet jag inte. Fischte var en sån där person som aldrig är riktigt förutsägbar, och man vet inte riktigt vad som pågick där i hans grumliga inre.
Det kändes verkligen som att andevärlden var med oss den dagen. The Concretes och vi i kompisgänget ringde på och stormade in med popcorn, chips, vin och öl. Fischte blev jätteglad och det dröjde inte länge förrän musikfesten var i full gång. Fischte älskade verkligen musik och hans förmåga att dela med sig av sin kärlek till musiken var helt fantastisk. Förutom oss dödliga som vandrade i lägenheten den kvällen så kom många "andra" på besök. De drogs dit av den ljusa stämningen på Fischtes sista party och jag kunde se hur de njöt av den fina kvällen vi hade skapat tillsammans.
Festen blev jättelyckad och jag tänker gärna tillbaka på den kvällen då en av AIDS försvagad Fischte visade av sin hela själ hur mycket han brydde sig om musiken, människorna och livets goda.
Så vill jag minnas Fischte Ek.
Thomas Larsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar