Efter döden

Vad händer efter döden? Blir det bara mörkt och tyst? Frågorna hopar sig...


Dödens väntrum
Många som har varit med om "nära-döden-upplevelser" talar om att man svävar ifrån sin kropp och sen får vandra genom en otrolig "ljustunnel" där man möter sina nära och kära. Men vad händer egentligen efter detta? Jo, efter "ljustunneln" kommer man till dödens väntrum, en plats för eftertanke. Dödens väntrum kan beskrivas som ett vägskäl: Om själen är redo får man vandra vidare mot "andra sidan", men om man inte är "klar" får man rannsaka sig själv och sitt känslobo och gå igenom vad man har gjort bra respektive dåligt under sina levnadsdagar. Ibland blir man härifrån tillbakaskjutsad till livet för att reda ut och reda upp dessa "felsteg". Det är alltså dessa personer som är s.k. "nära-döden-upplevare". Att "komma tillbaka" förutsätter förutom en rent ödesmässig vilja att återvända också att kroppen fortfarande lever! En död kropp kan inte härbärgera den mentala komponenten.


Vad är egentligen en vålnad?

I samband med sin död kan många människor få en chock - det kanske låter konstigt, men chock är inte bara något som vi levande människor kan få! Denna dödschock är den vanligaste anledningen till att människor blir vålnader istället för att gå vidare till "andra sidan". En människa som exempelvis dör i en bilolycka uppfattar kanske inte ens att de dör, och vill kanske inte ens fatta det. De går runt bland oss levande i en känsla av förvirring och frustration, men detta tillstånd brukar i regel ganska snart avhjälpas av "skyddsandar" som hjälper människan ifråga tillrätta till hennes kommande uppgifter. Man brukar säga att det finns lika många anledningar till att folk blir vålnader som det finns vålnader, men en generell sanning om detta stadium är att det är ett otillfredsställande övergångsstadium som ingen, och då säger jag ingen, stannar i för evigt. Om du en dag skulle bli en vålnad så ber jag dig minnas att inte vara rädd att fråga om hjälp samt att undvika halsstarrighet i den mån det är görligt. "Skyddsandarna" vill bara att du ska vara lycklig och att du ska ta dig vidare till "andra sidan".



Medialitet
I jordelivet finns det människor som kan skruva upp sin empatiska och kommunikativa energi till nivåer som gör det möjligt för dem att samtala med andar, vålnader och andra väsen. Dessa människor blir ofta förhånade, men dessa människor vet var de har sig själva och "skiter" i folks omdömen om dem. Egentligen är denna förmåga inte något särskilt speciellt utan bara en utvecklad förmåga av någonting som alla människor och djur besitter. Du kanske har varit med om att du känner dig iakttagen för att sedan vända dig om för att upptäcka att känslan stämmer? Någon står verkligen och tittar på dig! Vad är denna typ av upplevelser om inte ett utslag av en medial förmåga? Vissa människor växer upp i miljöer eller med öden där denna förmåga stimuleras och blir utvecklad, de allra flesta gör det inte. Ett duktigt medium kan utnyttja jordklotets mentala nät för att tala med vålnader samt också komma i kontakt med människor på "andra sidan". (Oftast för att hjälpa jordmänniskor som behöver komma i kontakt med sina nära och kära som har avlidit). Det verkar som att medial förmåga på många sätt handlar om att smälta ihop med världen. Därför är det också nödvändigt att vara ren i sinn när du ska ägna dig åt din mediala förmåga. Den mediala förmågan "strejkar" om du inte är osjälvisk och centrerad i ditt eget känslobo.

Vad vet man om "andra sidan"?
Om "andra sidan" vet vi människor inte så mycket. Det verkar finnas en speciell förtegenhet kring detta i andevärlden, men ett upprepat svar från andevärlden i samtal mellan människor i jordelivet och människor på "andra sidan" brukar vara Jag har det bra här - jag är lycklig! Möjligtvis är detta bara båg, men det kan också vara så att "andra sidan" är en slags viloplats för oss människor efter våra tunga och besvärande jordeliv. Om livet efter döden kan man inte veta något säkert förrän man själv är där...