Tash och hans eldar

Jag var yngre då, fjorton eller femton år, och gick i Eriksdalsskolan. I min klass gick det mest töntar, eller i alla fall personer helt befriade från coolness (jag gick i en av skolans bild-och-formklasser). Killarna i min klass hade alla mer eller mindre framträdande drag av Aspergers syndrom. En av dem var färgblind och älskade att rita  superdetaljerade blyertstekningar av orcher och andra märkliga fantasyfigurer. (Det ryktades också att han bodde i en mörk källare i föräldrarnas parhus "Söder om Söder"). Killarna i klassen hade alla konstiga och för hårt åtsnörda gympadojor i för stora storlekar från Igor Sports utförsäljningsbutik på Götgatan. Till det ett par illasittande jeans eller kanske mjukisbrallor och collegetröja med krattig logga.

Tjejerna var kanske snäppet coolare men just då, under den här tiden, fattade jag inte riktigt vitsen med brudar. (Annat blev det något år senare.)

Tash började i min parallellklass under vårterminen. Han hade lång lugg som han gång efter annan försökte fästa bakom örat men allt som oftast hängde den ner framför ögonen. Tash var lång och smal. Egentligen var hans kläder kanske inte direkt så coola men på honom såg allt coolt ut. Han utstrålade en slags "fuck-off-attityd" som verkligen tilltalade mig.

Jag kommer egentligen inte ihåg hur vi började hänga men plötsligt var det liksom bara vi. Tash och jag. Varje dag efter skolan gick vi hem till mig och käkade mackor och drack O'boy och sen brukade vi gå ut i skogen och bara driva omkring och rista in saker i trädstammar eller slå på saker med långa pinnar. 

Det var en dag i maj. Vi drev runt och visste inte riktigt vad vi skulle ta oss för.
- Vänta ett slag, sa Tash plötsligt och försvann in i en närbutik.
När han kom ut uppmanade han mig följa efter. Med stora steg och långa ben tågade han iväg mot ett skogsparti och jag försökte hålla jämn takt.
- Här blir perfekt, sa Tash när vi hade gått ett par hundra meter. Han satte sig på huk och började samla ihop torra löv, pinnar och kvistar i en stor hög varpå han halade han upp en tidning ur ryggsäcken och en tändare ur byxfickan.
- Men Tash, vad gör du? viskade jag och tog ett steg bakåt.

Snart dansade eldlågorna jämte våra fotknölar. Jag var skräckslagen. Tash var förhäxad.

Fortsättning följer...