Tack för flygturen, Siewert!

Såhär var det: jag gick upp tidigt för att flyga till Kalmar i morse. Eftersom jag hade gått upp så tidigt (06.00) hade jag för avsikt att sova "vidare" på planet. Men gubben som satt bredvid mej hade en annan agenda. Han var en social skit och ville språka - såväl med den upprymda och underhållsinriktade stewarden som gick fram och tillbaka i gången - som med mej.

Efter att gäspat och skrattat lite artigt åt den här gubbens påföljande kommentar (om min gäsp) rullade jag ihop min halsduk till en boll och la den bakom nacken som en kudde. Jag slöt ögonen och skulle precis till att somna.
- Dom kanske har en kudde du kan få låna istället?
Åh neeeej, tänkte jag. Jobbig gubbe!
- Ja, hehe... Men det funkar bra med min halsduksboll... Svarade jag vänligt men bestämt.
Det var då jag upptäckte att den här gubben inte var vem som helst utan självaste Siewert Öholm - genast blev jag lite mer välvilligt inställd till honom. Och intresserad av has samtal med stewarden.

Eftersom jag fick ganska mycket lock för öronen fick jag koncentrera mig väldigt mycket för att höra deras samtal. Jag hörde att Siewert klagade lite på frukosten, inte på något otrevligt sätt, men han undrade varför dom inte serverade den där frukostmackan som de de brukar servera - "det är så gott bröd i den". Stewarden beklagade och erbjöd Siewert lite extra smör istället, ett erbjudande som Siewert nappade på. Men sen visade det sig att det inte fanns mer smör, istället fick Siewert en till macka. Han var nöjd ändå.

Vi flög vidare och jag började skriva lite i mitt block och jag såg att Siewert tittade på mig.
- Du vet väl att alla dom intelligentaste människorna är vänsterhänta? Det är bara att gå igenom alla företagsledare och Nobelpristagare en efter en. Alla är vänsterhänta, sa han.
(Jag är alltså vänsterhänt.)
- Hehe... Ja, just det. Einstein var väl vänsterhänt? Svarade jag.
- Ja, det är inte en dum förebild!
- Men alla vänsterhänta är ju lite knäppa också... Fortsatte jag.
- Ja, men vet du bara om din knäpphet så är det ju lugnt, svarade Siewert

Det var verkligen toppen att få lite bekräftelse av en kändis. Det var också roligt att han hade byxor som var i något slags konstigt lite vaxat material, som en dålig skinnimitation! Helt otippat liksom.

Jag gillade den där Siewert skarpt. Mycket sympatisk flyggubbe!

Då kom vi plötsligt in i ett turbulent område (eller vad man nu säger) och hela planet började kränga på ett oroväckande vis. Jag blev ganska rädd och vände mig mot Siewert. Våra blickar möttes och jag tänkte: Vad händer egentligen om planet störtar, vad gör man då liksom? Ska man krama den man sitter bredvid? Säga några sista väl valda ord?

Planet landade en liten stund senare på flygplatsen. Vi hade klarat oss! Men tänk om planet verkligen hade störtat och jag hade dött bredvid Siewert Öholm? En svindlande tanke - javisst - men inte helt oangenäm.