Magnetenbloggens julkalender: Nannes vän - Rebecka Austern Jablonski

När Nanne på söndagskvällen hade varit på väg hem från luciakonserten i Sofia kyrka hade hon vid 7-eleven vid Nytorget sett en bekant figur. Det var åratal sen sist.

Hon och Rebecka Jablonski hade gått i samma klass på Södra Latin i början av 1980-talet och haft sporadisk kontakt över åren. De två kamraterna hade haft en speciell relation trots, eller kanske på grund av, deras olikheter. Hade Rebecka problem blev hon utagerande - Nanne blev introvert. Festade Rebecka så gjorde hon det ordentligt och utan begränsningar. Nanne tyckte om fester, men av det lugnare slaget. Hon tyckte om fester i stil med middagar och andra sorters avslappnade former av bjudningar. Rebecka var gränsöverskridande medan Nanne kanske var alltför bunden av normer och regler.

Rebecka hade en märklig historia. Hon hade tidigt blivit geniförklarad som poet, och publicerat två diktsamlingar på Bonniers Lyrik, hon hade debuterat redan under gymnasietiden. Hon levde ett utsvävande liv och var djupt experimentell med både det ena och det andra. Under samma tid startade hon bandet Villa Capri som inom kort gav ut tre skivor på skivbolaget Silence. För varje skiva blev det mer och mer Rebeckas eget projekt. Villa Capri hade varit helt fel i tiden med allt, för tidiga eller för sena eller hur det nu kunde beskrivas. Det blev ingen försäljningsmässig framgång, kritikerna hade ansett att de antingen var för "taffliga" eller för "svåra", alternativt för "banala". Bland dem som gillade Villa Capri hade bandet däremot klassikerstatus, tydligen var en mängd band direkt inspirerade av Rebecka Jablonskis speciella melodier och täta lyrik. Nanne visste att Rebecka bar något slags storhetsvansinne inom sig. Rebecka ville nå ut, skapa effekt, beröra, och när det hon gjorde inte fick en sådan respons krisade hon omgående.

När Villa Capri hade floppat med sitt sista, på sitt sätt storvulna album, hade Rebecka flyttat till New York för att arbeta som konstnär. Rebecka lyckades alltid skapa rätt kontakter. Hon var ett freak med pondus, men samtidigt tillräckligt intresserad av andra för att inte endast vara en påfrestning. Vad Nanne förstod hade det först gått bra i New York för Rebecka, med separatutställningar på "rätt" ställen, men att hon sedan hade släppt allt av någon anledning. Hon hade flyttat ihop med en man i Costa Rica och bott där ett tag. När hon sedan återvände till Sverige hade hon gått in i en psykiskt destruktiv period och levt inspärrad en tid.

Några dagar innan Dvärg Martin hade blivit utslängd av Thomas hade Nanne förstått att Rebeckas gamla band var Martins absoluta favoriter. Detta hade lett till att hon ägnat Rebecka fler tankar än vanligt. Och så nu stod hon plötsligt här. Men nu såg Rebecka starkare ut än någonsin.

-Hallå Rebecka! ropade Nanne.
Rebecka vände sig om, såg frågande ut och brast sedan ut i ett varmt leende. I samma stund såg Nanne att Dvärg Martin steg ut från 7-eleven där han hade handlat mjölk till Stina och Nisses lussebak. Nanne blev stum. Martin tappade farten helt. Hans blick flackade mellan de två kvinnorna.

Rebecka Jablonski från Villa Capri och Nanne! Det här hade Martin inte väntat sig. Inte här, inte nu.

14 december: Suicide – Diamonds, Fur Coat, Champagne