Magnetenbloggens julkalender: Vi åker till Kanaans land

Söndagens möte med Nanne hade varit mycket märkligt. Martin antog att hon hade blivit lika förvånad som han, men det märkligaste i situationen var kanske att hon hade stått bredvid Martins enda levande idol, Rebecka Austern Jablonski!!! Dvärg Martin Lambertz blev sällan nervös eller bragd ur fattningen men det blev på något vis en dubbel chock att se Nanne stå och prata med Rebecka Jablonski så han hade bara hejat och sen kilat iväg med sitt mjölkpaket upp till Nisse och Stina.

Under tisdagen fortsatte Martin och Naturalis skissandet på nästa kollektion. Martin hade i ett tidigt skede bestämt sig för att inte slaviskt följa modevärldens regler om i vilken takt man skulle komma med nya kollektioner. Martin lanserade sina kollektioner när han ville, ofta alltför sällan eller alltför ofta eller alltför ofullständigt för att passa in i modevärldens ekorrhjul. Martin Kläder klarade sig i alla fall, och Patriksson PR var väldigt förstående, ja t.o.m. uppmuntrande till Martins anarkistiska agerande.

Eftersom butikerna där Martin sålde sina plagg inte alltid betalade sina fakturor i tid, hade han i perioder väldigt ont om pengar. Man blev inte direkt rik på att vara modedesigner. Ibland sålde han därför restupplagor från sina kollektioner direkt till sina kunder. Det här var oftast inte en särskilt god affär för honom eftersom han alltid sålde kläderna lite för billigt, men det gav honom en slant rätt i handen. Troligtvis skulle han sälja kläder från gamla kollektioner på Skrapans vintage-julmarknad tillsammans med sina vänner Stina och Kristine nu på lördag.

Medan Martin och Naturalis skissade, spånade och provade lyssnade de på en skiva med Villa Capri - på grund av mannens ömhet och världens behov av den -. Det här var den sista skivan med Villa Capri, och det var också Martins absoluta favorit. Geniet Rebecka Jablonski hade engagerat några män, tagit dem till studion i värmländska Koppom, och utvecklat sångerna medan de spelat in dem. Sedan hade skivan gått till tryck.

- Åh, lyssna! Martin sjöng med:
"Släng bort ditt Buchenwald, låt oss se varann. Bli Nürnbergprinciper för lyckliga äktenskap."

Naturalis rynkade lite på näsan medan hans kortvuxne kamrat skrålade med i refrängen: "Vi åker över till Kanaans land, käkar öl och flytande honung."
- Den är så jävla bra den här texten!
Martin gungade med i takten, med sina armar utsträckta och gjorde som små, långsamma "virvlar" genom rummet. Sen återvände han till arbetet och fattade saxen.

Vi åker till Kanaans land (Villa Capri) by korrumpiri

- Jag tycker verkligen att den här skivan är förskräcklig! sade Naturalis. Intressant, men hemsk, på flera sätt.
Martin visste att Naturalis inte gillade Villa Capri. Det som var magi för Martin var uppenbarligen inte magi för Naturalis. Men de respekterade varandras uppfattningar och Naturalis hade inga problem att lyssna på musik han hatade medan han jobbade, han såg det som en öppning för diskussioner.

Naturalis hade hört Villa Capri förut. Dels var hans föräldrar bekanta med Rebecka Jablonski, men till största del var det genom Dvärg Martins intensiva lyssnande som Naturalis kände till dem, och Rebecka Jablonskis historia. Naturalis absolut största invändning mot Villa Capri var den kassa kvalitén på utförandet. Han var visserligen lika intresserad som Martin av svaret på gåtan Rebecka Jablonski.

- Hon sätter de här männen i nån slags offerposition, sa Naturalis med upprördhet i rösten. Jag tycker det är vidrigt, uppriktigt sagt! Det är helt klart en skiva med ett tydligt feministiskt budskap, jag tror att hon producerade den här skivan för att förnedra männen, rycka bort mattan under fötterna på dem.
- Hahhaha, tror du?
Martin visste att Naturalis ofta drog saker till sin spets (inte sällan utan någon tanke på logisk konsekvens), men det var ju också samtidigt Naturalis styrka. Martin fortsatte:
-Ifall det var så som du säger, varför blir du så upprörd då? Är inte det en okej grej?
Naturalis svarade med en lång tirad av utvikningar och motargument som Martin benade ned i dess beståndsdelar och plockade åt sig det han ville ur. Ibland var det som att han utnyttjade Naturalis.

- Jag begär inte att du ska förstå mig! sade Naturalis stolt. Du är ju helt otypisk på alla sätt och vis. Jag, som heteroman däremot, som ändå såklart är medveten och skeptisk mot genusordningen anser att det hon gör kanske är förklarligt...
Ibland kändes diskussionerna med Naturalis övermäktiga men den här gången hann Martin runda av diskussionen innan den spårade ur.

När Naturalis had gått ställde sig Martin i fönstret och tittade på snöflingorna som liksom dansade ner. Han tänkte igenom dagen, det hade varit en bra dag. Snart kunde han skicka iväg sina skisser och mönster till fabriken i Estland! Där nere på gatan såg han Naturalis skynda bort mot Liljeholmens tunnelbanestation. Det såg kallt ut, tänkte Martin. Han var glad att han slapp gå ut i snöovädret idag. Liksom nätterna innan skulle han sova i sin ateljé. Där var det varmt och skönt, om än något stökigt efter deras produktiva dag. I Martins huvud ljöd fortfarande musik - musik som fick honom att bli mjuk i hela kroppen: Vi åker över till Kanaans land, käkar öl och flytande honung".

15 december: Chavela Vargas - La Carcel de Cananea