Kärleksproblem - Kärlek är såklart givet fett men kärleksproblem är inte alls lika självklart varken fett eller kefft. Jag vet faktiskt inte vad jag ska välja här.
Politik - Politik kan vara helt galet spännande om man verkligen släpper loss men sen helt plötsligt känns allt meningslöst. Somliga påstår att politik är rakt av tråkigt men det håller jag verkligen inte med om. Till exempel slog jag upp första rubriken i en tidskrift och läste: Är Demokrati Möjligt i Komplexa Samhällen?, sedan fantiserade jag i tjugo minuter om vad texten kanske föreslog. Men jag kände att jag ville diskutera rubriken innan jag började läsa, eventuellt läsa den tillsammans med några personer, vilket skulle kunna bli otroligt tråkigt om alla bara tittade på rubriken och sa: "ja", eller också: "nej", det fattar jag förstås. Känner man lust att svara så är det kanske mest rimligt att välja kefft här. Men måste jag själv välja hur det är med politik som helhet väljer jag nog trots att det kostar väldigt mycket pengar hela tiden och är allmänt frustrerande fett!
Sommarkänsla - Alla håller inte med om att den generella sommarkänslan är en keff känsla. Jag tycker själv att det är lite slösaktigt att klaga på sommarkänslan som något löjligt som kommer över folk. Även djup sommarångest - som ofta grundar sig i en sårad kroppsuppfattning - kan vara lite slöseri på den enda kropp man har. Men den är samtidigt lätt att identifiera sig med för så pass många att den helt enkelt bör betraktas som en del av vår kultur. Dessutom kan den gnugga av sig på flera av hjärnans områden och börja upplevas som ren och allmän ångest - och som sådan röra sig runt i systemet och skada allt den kommer åt. Den typen av spridning ska man akta sig för. Jag menar inte att jag tycker att ordet sommarkänsla måste förknippas med något positivt, men kanske är det en dålig idé att lägga ett så stort ansvar på en årstid när din ångest egentligen skulle kunna vara mycket mer djupt rotad och ihärdig än över några futtiga månaders tid. Likväl kan det nog stämma att sommarkänslan är en mer keff än fet känsla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
det är egentligen flera saker jag undrar över om i din gästblogg, men först och främst: vad betyder det att kärleksproblem inte tvetydigt är något dåligt? har du kommit fram till det, eller? varför?
sen känner jag igen mig så väl i det här med politik, alltså. det är fett, men sjukt jobbigt att syssla med.
Jag tycker att egna kärleksproblem (om det handlar om kärlek och inte fåfänga och stolthet) är fett, men kärleksproblem som är andras är kefft.
Eget är fett därför att kärlek (enligt min övertygelse) har en metafysisk aspekt, eftersom den handlar om en stävan mot en framtid. Oavsett om kärleksproblemen handlar om problem inom en relation, utanför en etablerad relation eller bara olycklig kärlek så finns det en aktiv strävan efter det sanna och goda i kärleken, och problemet innebär att förhålla sig aktivt till den stävan.
Andras kärleksproblem (både att lyssna på, och att vara föremål för) är mest långtråkiga, eftersom det inte går att förstå vad kärleksproblemet egentligen symboliserar.
Jag tror att jag för egen del håller med dig Lina. Men på ett plan verkar många tänka tvärtom också, att det är fett med andras kärleksproblem för det blir något att prata om.
Om man ser problem som strävan som du säger är det ju inte heller lätt att skilja på kärlek och kärleksproblem. Det svåra och ödesmättade får ofta representera kärlekens storhet och relevans. Stora kärleksproblem är nedbrytande men också något de allra flesta fått en känsla av att vilja uppleva för att få bekräftelse på äkta kärlek. Men samtidigt är sådana upplevelser så pass knäckande att jag tycker det känns svårt att säga rakt av att det är så fett egentligen. Om nu inte saker som i allmänhet upptar mycket plats i en är feta, då på sätt och vis också alla stora problem kan betraktas som feta.
Hur aktar man sig för den typen av spridning?
Skicka en kommentar