Tut-tut! Snart går flyttlasset + lite om ett uttryck som jag precis har lärt mig

Magnetenredaktionen är i flyttartagen just nu. Eller, jag kan egentligen bara tala för mig själv, och jag planerar i alla fall att möta våren i en annan del av stan. Alltså en annan del än den jag är bosatt i för tillfället.

Det är alltid kul att möta våren i en ny stadsdel!

För min del gäller följande: jag ska lämna förorten - i alla fall för ett tag framöver. Mitt flyttlass går till en lägenhet belägen mitt i smeten. Jag kommer att ha nära till vänner och familj. Jag kommer även att ha utsikt över en park där hundar i olika färger leker glatt med varandra. En park där de glada hundarna sedan sätter sig i förnedrande hukande ställningar för att göra "sina toaletter" medan deras ägare nervöst står och stampar brevid. Parken kallas resolut bajsparken. Man får gå försiktigt och vara mycket uppmärksam när man går genom den här parken. Givet att man inte drivs av en ivrig lust att trampa i en mer eller mindre generöst tilltagen skitkorv.

I den här lägenheten mitt i smeten kommer jag också att ha gångavstånd till supergenuina barer och vedugnseldade pizzerior. Inte för att jag är särskilt förtjust i såna pizzor, men jag kanske kan lära mig. Det känns än så länge lite overkligt att flytta till mitt i smeten. Lite som att det inte är på riktigt. En känsla som grundar sig i något slags blandning mellan förväntan och oro. Det är nog mest att jag inte vet hur jag kommer att reagera på den här förändringen. Men det kommer bli supermysigt när jag väl har installerat mig tror jag.

Jag frågade Tony om han tyckte att det var bra att jag skulle flytta in mitt i smeten. (Även han bor mitt i smeten). Han svarade:
- Ja det blir supersoft. Vi kommer att kunna ses hela tiden.
Jag påpekade då, att eftersom jag har katt, och han är allergisk mot katter, så kommer han inte att kunna komma hem till mig. Vilket kanske är lite trist. Tony svarade då:
- Nej, men vi kommer att kunna mötas hela tiden ändå - på fik, biografer, bibliotek och i parker.

Och det har han ju rätt i. Bor man mitt i smeten så gör man.

En helt annan grej är att jag precis har lärt mig ett nytt uttryck: spaghettivästern. Det kanske är helt sjukt att jag inte tidigare har hört/valt att höra detta uttryck. Men nu, när jag väl har fått upp öronen för det, så hör jag det hela tiden! Minst en gång om dagen. Det är svårt att sluta förundras över det där med hur ofta man helt plötsligt börjar höra "nya" ord i alla möjliga olika sammanhang.