Connes party V (sista delen)

Efter film- och fotovisningen glesades alltså sällskapet ut och ett tiotal av släktingarna stannade i det stora, fina rummet i Villa Solliden. Jag gav Lennart Connes anteckningsbok och han började intresserat bläddra i den.

Lennart berättade att han trodde att Connes anteckning ”låt Lennart få åka tåg” betydde att Conne tänkte ta med Lennart på sin årliga resa per tåg till Caux i Schweiz. I Caux låg MRA:s högkvarter och att resa dit betydde mycket för Connes liv och engagemang. Lennart hade i 12-årsåldern varit delaktig i MRA men där hade man menat att han inte var mogen för rörelsen, vilket han hade upplevt som kränkande. Kort efter resan till Caux blev Lennart kommunist och Lennart berättade att en del av detta berodde på att han under resan tillbaka från Caux den gången när han var 14, 15 år blev utsatt för Connes bikt. Conne hade i enlighet med MRA:s ideal biktat sig och därmed berättat en massa saker som Lennart absolut inte ville höra. Dumt, Conne. Conne hade följt MRA:s bud om Absolut Sanning och i detta ingick det i hans logik att bikta sig för sin son utan att ta hänsyn till hur Lennart kände inför det.

Anti-Conne
Conne stod nu alltså i en situation där en stor del av hans månghövdade barnaskara var ganska anti-Conne. Till saken hör att min mormor också var ganska anti-Conne. Conne var alltså ingen våldsam man på det traditionella sättet, utan han utövade en massa våld på en massa sätt som inte var avsiktligt men som var påtagligt ”kämpigt”. Jag upplever det som att man i min mammas familj skapade en slags kultur av anti-Conne för att hantera denna påfrestande fadersfigur. Conne var också av en mild natur (”förvärvad” eller ej vet jag ej) och han tyckte det var ok att bli trampad på lite grann. Till Connes pluskonto kan man lägga att många ansåg honom vara en god lyssnare, men också att han alltid ställde upp med hjälp kring det praktiska.

Lennarts inställning
När Lennart pratar om Conne återkommer han ständigt till att Conne inte såg att han och alla syskonen är ute på en ”social tripp utan dess like”. Nästan alla syskon i min mammas familj har socionomutbildning, och Lennart menade att oavsett om man kallar sig kommunist, socialist eller socionom eller förskollärare så är man ute på ”en social tripp” och att detta liknar Connes utopiska engagemang genom MRA. Conne borde ha sett det under sitt liv. När Conne låg på sin dödsbädd så besökte Lennart honom och då, vid dödsbädden, upplevde Lennart att Conne hade accepterat Lennarts val i livet och att det fanns en slags glimt av försoning mellan dem.

Sammanfattning: Connes party
Conne är min morfar. Han var med i den kristna rörelsen MRA och bland annat därför blev han lite utav ett freak. Trots att Conne må ha varit ganska ”påfro” (påfrestande) så tror jag verkligen att han ville folk väl. Conne kom från en småborgerlig metodistbakgrund och drogs i sin ungdom mot nazismen, jag tänker mig att han inte drogs så mycket till människohatet i nazismen utan mer åt det som är en renhetsdyrkan i den ideologin och jag har svårt att kalla honom nazist på så sätt, för jag tror inte att han var särskilt antisemitisk. Trots dåliga odds valde han ändå en fredsrörelse till ideologi och det var rätt tänkt.

Att vara på Connes party var lärorikt för jag fick många olika perspektiv på Conne, min mormor, och hela min mammas familj. Angående min morfars ideologiska inriktning vill jag inte påstå att MRA var världens bästa rörelse, det märks att den har kopplingar på ett kulturellt plan till nazismen och jag tycker, vilket såklart inte förvånar mig, att man var oresonligt anti mot vänstern. Däremot tror jag verkligen att människorna inom MRA drömde om fred på jorden – en dröm som mig veterligen inte har lett till något riktigt konkret resultat hittills...